Jag städar mitt kök och lyssnar under tiden lite slött på morgonteve som surrar i rummet bredvid. En ung tjej berättar om en ny modetrend som inspirerats av maffiafruar. Antar att det är förra seklets 20- och 30-tal som är inne. Låter rentav lite dekadent för mina öron, men det följer väl bara det övriga samhällsmönstret.
När lilla Emma var 5 år tittade hon allvarligt på mig och sa:
"Farmor, har du bara svarta fladderbyxor?"
Flickan hade helt rätt, basen i min garderob de senaste 30 åren har varit svarta fladderbyxor. Praktiskt, men sällan trendigt.
Här kommer några trender från Wiskadals katalog 1954:
Pinoredskap från förr. Den laxfärgade helkorsetten, full med hyskor och hakar, fjädrar och remmar för att klämma åt damerna. Min generation slapp det heltäckande men stackars våra mammor. Minns från min barndomsby att när sommaren kom tog tanterna av sig "pinan" och blev mycket gladare.
Lätta och luftiga herrnattskjortor kunde man beställa till en billig penning år 1954.
Så här snygg i rock och hatt var vår herre på dagtid.
1954 kunde man beställa äkta pälsar hos Wiskadals. Pälsar som ingen vill bära idag.
Dagens groda till DN och alla andra tidningar som sätter vit text på färgad botten. Inte ens med förstoringsglas och stark lampa kan man läsa texten. Hoppas den var ointressant.
8 kommentarer:
Postorderkataloger förr ansågs väl inte som de mest tjusiga man kunde beställa ifrån. Ansågs väl ibland lite töntigt. (Om det ordet fanns på den tiden.)
Nu beställer man via nätet istället. Mycket tjusigare! ;-)
Herrnattskjortorna gav mig ett hälsosamt skrattanfall. :D Jag fick SÅ roliga bilder i huvudet.
Pälsjackornas swagger coat-modell är min favoritstil. Älskar den! Vet inte hur många jackor (ej päls) jag haft i just den modellen.
Tyvärr är DN bara en av trendkramarna vad gäller "så-lite-kontrast-mellan-bakgrund-och-text-som-möjligt". Detta otyg syns överallt, i allehanda utskick, tidningar, annonser, reklam, på förpackningar, o.s.v. Helt galet.
Instämmer helt med texten mot vit bakgrund. Vi brukar ta en billig prenumeration på SvD, men där är texten för blaskig för mig, det blir hopplöst att läsa vad där står!
Bodin: Ja det var säkert lite "bonnigt" att beställa ur en katalog. Det var för lantisar som inte hade affärer nära. Numera "klickar" man hem sina kläder på nätet och affärerna i stan går i konkurs..
Annica: Tydligen vanligt med herrnattskjortor på 50-talet. Fanns ju flera i katalogen att välja på. Nattmössa kunde man däremot inte beställa. Städrockar fanns det också gott om, något för hemmafruarna att ta på sig när man städade.
Jag har skrivit till tidningen Buffé och klagat på deras recept som ofta har vita bokstäver till orange eller gul bakgrund. Fick till svar att de skulle tänka på saken.
Anonym: Att en stor dagstidning har svårläst text är illa. SvD förlorar ju prenumeranter på det sättet.
Jag ingår i "de branda bh:arnas"-generation och aldrig tvingat mig in i några pansarkläder, men jag minns fortfarande min mammas suck av lättnad när hon kom hem från jobbet och tog av sig korsetten. Hon njöt av frihetskänslan som varade till nästa morgon, antar jag, fast hon hade ingen tanke på att kasta bort plagget i fråga; det gällde ju att ha "god kroppshållning och anständig uppsyn" på den tiden. Jag ryser när jag ser unga flickor som pinar sig på liknande sätt numera, även om de inte använder samma vokabulär.
Nahide: Min generation ärvde inte korsetten men vi tvingades använda höfthållare för att hålla strumporna på plats. Höfthållarens strumpeband skulle hålla uppe strumporna. Det här var före strumpbyxornas tid. En eloge till den som uppfann strumpbyxan. Vad vi fruntimmer har pinat oss genom tiderna och jag tror inte att det är slut än.
Skicka en kommentar