Får man säga vitlök?

I en grupp på facebook skrev en person följande:

"Varför får man inte säga negerboll, när man får säga vitlök?"

Detta inlägg engagerade väldigt många och det blev ca 50 kommentarer av skilda slag. Sen försvann ämnet av okänd anledning, kanske anmält för olämpligt innehåll, kanske någon gått över gränsen i sin kommentar. Det skrivna ordet tolkas olika och det är inte alltid helt lätt att få fram det man vill säga i en kort mening.

Men varför får man inte säga negerboll?

N-ordet är rasistiskt och nedsättande för mörkhyade personer och bör inte användas. Det respekterar de allra flesta. Men borde man inte kunna använda ordet när det gäller en kaka, en söt godbit?

I nya SAOL finns inte ordet negerboll med längre, det används sällan och anses stötande, allt detta enligt en artikel i DN.

Själv tycker jag hjärtligt illa om vissa ord. Skulle jag hamna på ett äldreboende, vill jag absolut inte kallas för brukare eller kund. Tycker att det är förfärliga ord. Istället vill jag vara kommunens som allra käraste hyresgäst.

Ha det gott!

Nej, jag är inte irriterad

Det här är min kaffebryggare. Glaskannan fattas, den gled ur min hand för mer än två veckor sedan och splittrades i många delar.

Affären i centrala stan hade inte glaskannan i lager, men det var inga problem, max tre dagar skulle det ta att få hem en ny.

En vecka gick, glaskannan hade ännu inte kommit. Konstigt, det brukar aldrig hända påstod hon i affären, men nu ska den vara på väg.

Två veckor har gått, glaskannan har ännu inte kommit.

Vi har druckit pulverkaffe. Bror och svägerska  kom på besök idag och fick pulverkaffe. De klagade inte. Vi klagar inte. Vi är inte ens irriterade. Egentligen gillar vi läget, det är lite roligt att i framtiden få klaga och gnälla över hur lång tid det tog innan vi fick vår kanna.

Ibland kokar man av irritation. Mestadels varje morgon när man läser tidningen. Men det tar jag upp i ett annat blogginlägg en annan dag.

Idag är allting bara toppen!

Tjillevippen!

Brev från det okända

Söndagsnöje i Luleå

Bland alla idiotiska mail om dubbelbetalade fakturor, generösa arv från okända och andra tokerier hittade jag följande intressanta meddelande:

"Greetings to you!

This is an official notice of unclaimed fund left by your late relevant Mr. Gunnel, who died as a result of tragic motor accident.

Upon your positive response to this convenant, I will make all necessary information, known to you.

Yours faithfully!"

Min relevant Herr Gunnel är alltså död. Tragiskt, oerhört tragiskt eftersom jag själv är den enda släkting jag känner till med det namnet. Inför ordet "herr" ställer jag mig lite frågande men vem vet hur man uppfattas. Lite manhaftig kanske. 

Trots detta märkliga meddelande känner jag mig någorlunda levande och nästan redo att möta morgondagen.

Trevlig ny vecka!

Det blev inga fynd men det blev kvartsfinal

Äntligen kom jag iväg till bokrean. Den som tidigare år fick mig att rusa iväg första dagen och komma hem med tio böcker. Nu blev det en ljudbok och en bilderbok som handlar om tråkiga vykort.

Så kunde vykort se ut.

Som barn och ung läste jag allt som kom i min väg. Men numera är bokläsning ganska jobbigt för mina ögon. Min skelögdhet tillsammans med ett seende öga och ett med bara ledsyn gör att texten blir blurrig vid längre läsning. " Blurrigheten gå int´att förklara för dem som int´begrip."

Luleå hockey klarade krisen och möter Frölunda i morgon. Hur det går beror på den här mannen och hans gelikar. Det är alltid deras fel när ens eget favoritlag förlorar har jag lärt mig.

Ikväll går jag på Energiarenan och tittar på Northlands flickor som möter Udominate från Umeå. Det ska bli kul, särskilt om Northland vinner.

Trevlig vecka!

Kvar i februari

Finns det något vackrare än synen av en svettig svensk skidåkare som vinner över en norsk dito? Tyvärr händer det alltför sällan, men vi fick uppleva det två gånger under skid-VM i Falun.

Svåger och svägerska från Bureå kom till stan för att tillsammans med oss se Jill Johnsson på Kulturens Hus. Biljetten kostade över 600 kronor och för det priset fick vi se Jill Johnsons garderob. Hon bytte kläder och hon bytte kläder. Vi var besvikna över skrälligt och högt ljud och vi saknade country-Jill. Men smaken är som baken......... sonen berättade att någon han kände tyckte att Jills föreställning var bland det mest fantastiska han sett.

En arg lapp är upptejpad i vår stinkande hiss. Det luktar skunk därinne, en doft som är en blandning av gödsel och parfym. 

Vem är den skyldige?

Fortsättning följer!

Ha en fin onsdag!