Överklass

Jag läser i min tidning att någon typ av vänstergrupp i Stockholm anordnar bussresor (överklassafari) till "fina förorter." Inte för att titta och beundra arkitektur och vackra trädgårdar, utan mer som någon sorts protest och förlöjligande av de förmodat rika. Under resan berättar ledarna också på vilka gator de bor folk som 0-taxerar. Man använder ord som klasshat och överklass.

Sådant skulle aldrig kunna ske i mindre städer som t ex Luleå. Dels finns inga renodlat rika eller fattiga områden, dels är vi mycket vänliga medborgare. Vi gillar varann, vare sig vi bor i lägenhet i Lulebo eller arkitektritad villa i Svartöstan. Så är det och så hoppas jag att det förblir.

Själv har jag ingen aning om jag tillhör någon klass överhuvudtaget men ordet klasshat skrämmer mig.

Godafton!

Den mest lämplige

Min äkte man har fått diska hela veckan. Han har varit mest lämpad för uppgiften, eftersom jag brännskadat min stackars tumme.

Under veckan har vi bytt från Juholt till Löfven. Det är alltid den som är mest lämpad för som får uppdraget som partiledare, direktör eller något annat höjdarjobb. Här går man enbart efter lämplighet. Inget kvoteringstjafs här inte! Sen råkar det vara så att den som är mest lämpad i åtta fall av tio är en man mellan 50 och 80 år.



Så kan en ledare se ut!

Så är det i Sverige, i EU och i hela världen. Det är de gamla männen som anses mest lämpade för politiskt ledarskap och i ännu högre grad för religiöst ledarskap. Kvinnor göre sig icke besvär, de bör veta sin plats.

Det ligger en del i vad den gamle diktaren Hermanus skrev i sin dagbok.

"Det krävs skägg och snopp,

för att vara på topp."

Godafton!

Att göra en tavla

Från grodor till tavlor är steget inte långt. Varför heter det att "göra en tavla?" Jo, det beror på att man gör en klantighet som man minns lika tydligt som bilden på en tavla. Ungefär på det sättet, förklarar man uttrycket på nätet.

Min bästa tavla härrör sig från min tid som postkassör. En kund legitimerade sig med ett körkort och i ett anfall av sinnesförvirring tar jag en tång och klipper hål i hans körkort och makulerar det.

Men varför i hel...??????,  säger kunden.

I samma ögonblick vaknar jag upp över vad jag gjort. Jag ber om ursäkt, vrider mig i skam, lovar ett helt nytt körkort utan extra kostnader, säger att jag är väldigt tjenis med flera poliser om det skulle vara så att han blir stoppad under tiden han saknar giltigt körkort. Jag nästan kryper på knä för att blidka den drabbade kunden.



Jag hade tur. Min kund var snälle Pelle. Det gjorde absolut ingenting att jag förstört hans körkort, han gick så gärna och tog ett nytt foto, för han såg inte klok ut på det gamla och egentligen kom vi till slutsatsen att jag gjort honom en tjänst.

Mera sådana människor och världen blir en fridsammare plats.

God eftermiddag!

Små grodorna

Den här är en bild av årets isskulptur i stadsparken i Luleå. En groda på nästan nio ton, som är mycket imponerande.

Ibland kommer det grodor ut ur vår mun när vi talar. Politiker i synnerhet är duktiga på grodor, vilket kanske mest beror på att de sällan är tysta.

Min egen pinsammanste groda var när jag gratulerade en granne till hans nyfödde son. Vad jag inte visste var att babyn hade dött samma dag.

Småsaker, som att försöka få ut pengar i bankomaten med bibliotekskortet, lägga varor i någon annans varukorg, eller åstadkomma små buckor på bilen är bara bagateller, knappt ens värda att nämna.

Men du som läser detta, kanske har någon rejäl groda i bagaget. I så fall får du gärna dela med dig. Grodor som i ögonblicket är pinsamma, brukar med tiden bli ganska roliga.

Men kyss ingen groda! Det blir ingen prins! Jag vet!!

Ha det!

Dessa svärmödrar

Det är lätt att bli "kränkt" numera och jag är naturligtvis inget undantag i det fallet, och då särskilt i min egenskap av svärmor. När man läser alla elaka citat som skrivits om denna förtjusande del av mänskligheten, som jag och nästan alla kvinnor tillhör, eller kommer att tillhöra, ja då blir man förstås kränkt. Här nedan följer några typiska citat:

"Allt har sitt pris, sa mannen när svärmodern dog och han förväntades stå för begravningskostnaderna."

Regnet öser ner. Det ringer på dörren och Olle går och öppnar. Förvånat säger han:

"Svärmor, är det du? Men stå inte ute i ösregnet! Gå hem!!"

Eller det här som kommer från Husmoderns gyllene bok 1926 där det först skrivs om svärmoderns tragedi och svårighet att träda tillbaka och sedan följande om svärfadern:

"Svärfadern är vanligen vida lättare att komma till rätta med, emedan mannen av naturen är rättvisare, mer objektiv, har lättare att sätta sig in i andras ställe än kvinnan  - vilken när hon är som mest typisk, icke vill förstå annat än det hon vill förstå, men detta desto bättre."



En svärmorsdröm är en fin och präktig pojke som mamman önskar till sin dotter.

En svärfarsdröm är troligen något helt annat.

Hej!

Fredagsblandning

I går gick jag på Kulturens Hus för att låta mig roas. När man går på revy vill man skratta hejdlöst och visst var en del ganska roligt, men mest bara på fnissnivå.



I revyn hade naturligtvis Juholt en egen sketch. Han är mannen på allas läppar, som alltid står där lika obruten hur mycket det än blåser. Vid nästa val blir han ny statsminister om man får tro honom själv och allt är ju möjligt för den som tror.



Drottningen bör be om ursäkt för sin fars förflutna tyckte någon professionell tyckare. Då får jag också passa på att be om ursäkt för min anfader som fegt högg av sig ett finger för att slippa vara soldat och dö i krig. Ursäkten riktas speciellt till ÖB, som jag hoppas accepterar densamma.

Fröjdas folk, ty det är fredag!

Kvinnoidrott

Kvinnokraft!

I Idrottsgalan visades en kortfilm om kvinnors idrottande genom tiderna.

Det var inte självklart att kvinnor överhuvudtaget skulle få ägna sig åt idrott. De kunde nämligen feminisera de idrotter som män så kraftfullt ägnade sig åt. Kvinnornas nervsystem var heller inte stabilt, de drabbades av gråt och hysteri och de klarade inte av de ansträngningar som t ex ett 800-meterslopp innebar.

Detta sagt och skrivet om det kön som föder barn.



Långt borta i antiken kunde kvinnor faktiskt få delta i hästsport, eftersom hästen själv eller hästens ägare korades som segrare i stället för den kvinna som körde fyrspannet. (Där hör du Rolf-Göran! Det var hästen som borde fått priset.) Men kvinnans uppgift var även då och under modernare tid att kröna och beundra den manlige segraren.



Idag spelar tjejer fotboll från tidig barnaålder och ingen, eller nästan ingen, tycker att det är konstigt eller okvinnligt. Vi är alla glada för att det finns kvinnlig idrott när vi ska försöka hämta medaljer i stora mästerskap. Vi litar lika mycket på Kalla, Klüft, Tessan, Anja, Haag, Gren och Ingmarsdotter, som vi litar på någon manlig idrottare.

Godmorgon!

Du dyra bank

Med posten kommer ett meddelande om att jag har fått 433 kronor i vinst av någon okänd anledning. På utbetalningskortet står det Swedbank och därför traskar jag dit för att hämta pengarna. Jag vet att det kostar att hämta ut kontanter, men min man är kund i banken och jag borde få sätta in mina pengar på hans konto. Tycker jag!! Det tycker inte banken!



Gamle finansminister Sträng i dubbel upplaga tillsammans med högerledaren Hjalmarsson.

Efter 40 minuters väntan kommer jag till en trevlig kvinna som säger:

"Du måste gå till din egen bank. Det kostar 150 kronor att ta ut pengarna här hos oss."

"EEEETTHUNDRAFEMTIO KRONOR, det är ju bara inte klokt."

Kassören som hört det utropet förr säger tålmodigt:

"Jo, från 1 september kostar det 150 kronor om du tar ut pengar från en annan bank än din egen."

"Kan jag sätta in pengarna på min mans konto?"

"Nix, det går inte, det måste bli din egen bank."



Nu bor jag i stan och Nordbanken är blott 100 meter från Swedbank och där får jag vänta i  30 minuter, innan en rar karl sätter in mina pengar på mitt konto och jag kan gå därifrån 433 kronor rikare.

Men 150 kronor, det är bara inte klokt. Varför?

Usla poäng

Januaris första soliga dag

"På spåret" är ett TV-program som är rena katastrofen för en del tävlande. Jag har alltid trott att välutbildade människor är intelligenta och kan mycket om det mesta, men efter att ha sett stjärnadvokaten Claes Borgströms insats i programmet så tvivlar jag starkt. Det var inte mycket den mannen och hans lika vilsna partner kunde. Sämsta poängen i hela tävlingen.

Nu är det lätt att sitta i soffan och skratta åt andras okunskap. Egentligen ska man vara tacksam mot Borgström och Kirchsteiger och några till som tappat ansiktet i "På spåret." Det får oss andra att känna oss begåvade och det kan vi ju bara tacka dem för.

För övrigt kom just mannen hem från hockeyladan. Han var halvnöjd och det får duga.

Ha det bra!

När jag sabbade prinsessans gåva

Några år efter andra världskriget samlades det in pengar för att köpa skidor till fattiga barn i Norrland. Nuvarande kungens mamma, prinsessan Sibylla stod som initiativtagare. På min skola i Springliden hade man fått ett par skidor som stod i ett uthus och aldrig användes. Vi har inte så fattiga att vi inte hade råd med egna skidor.



Jag bodde i en annan by och fick låna dessa skidor vid ett tillfälle när vi hade friluftsdag i skolan. Jag var i 12-årsåldern, föga graciös, något överviktig och utan större kunskap i skidåkning. Modigt åkte jag utför backen, kunde inte svänga och körde rakt på ett staket som stoppade hela ekipaget. Jag föll som en fura i snön, men var hel och obruten, men prinsessans skidor gick tvärt av på sin jungfrufärd i de små backarna, någonstans i de djupa skogarna bland de fattiga barnen i Norrland.



Det var vad som hände den gången för länge sedan, när jag blev "Kunglig hovsabotör."

Godkväll!

Munkarnas år

"Pimpad munk het i år" är en märklig rubrik i Dagens Nyheter. Det låter som en uppiffad man i kloster som vill ut i verkligheten och glömma celibatet, men bilden till artikeln visar att det är friterade munkar (bakverk) som fått nya och vackra glasyrer. Det är årets trend att man ska dekorera sina munkar, precis som man tidigare dekorerat sina cupcakes.

Enligt tidningen kommer det också att bli vanligare att lyxkrogar serverar korv, exklusiv blodpudding och barkbröd, samtidigt som det är en trend att äta helvegetariskt.

Fördelen med att vara ett gammalt fruntimmer är att man ger "blanka sjutton" i att vara trendig, men enligt tidningen så är det ingenting som är så inne 2012 som just den svenska tanten och hennes urgamla recept.

Godmorgon!

Elvis och jag

Lägenheten någorlunda städad, duken ren och nystruken och på den står finkopparna som tagits fram ur skåpets inre. Kladdkakan står i ugnen och maken är redo att åka till konditoriet och köpa en ny, ifall kakan inte blir så kladdig som den ska vara. Gästerna anländer vid 3-tiden och då ska allt vara klart.

Vad firar vi då? Jo, detta datum den 8 januari för 77 år sedan föddes Elvis Presley, min och många andras favorit under 50- och 60-tal och även senare. Han som hade en röst som gick direkt till hjärtat och som framkallade idolhysteri hos tjejerna.



Varför firar vi honom? Är det inte sjukt att ha tårtkalas för en död sångare? Nej, inte alls, den här dagen firar vi dubbelt. Förutom Elvis firar vi min mans första fru, som också är född samma dag som sångaren, men som är betydligt yngre än den gamle rocklegenden.

Trevlig söndag!

Lyxgnäll

Lyxgnäll, säger min bästa kompis när jag klagar på min övervikt på några kilon. Men nu kan det vara färdiggnällt för det har kommit en ny diet som naturligtvis är helt suverän och som gör en smal på nolltid.

Fredrik Paulun är upphovsman till LCHQ-dieten som han kallar en livsstil. Här kan man tillåta sig någon potatis (särskilt om man springer maraton) men bacon är det nya onda. Det kan vara det mest onyttiga livsmedel som finns, säger Paulun enligt Aftonbladet.



Passande nog har Paulun gett ut en kokbok med lämplig mat enligt den nya dieten och vi som tror på allt köper den naturligtvis till glädje för bantningsgurun, vars bankkonto blir allt fetare, medan vi förhoppningsvis tappar några hekton. Men så grym är verkligheten att efter liten nedgång följer större uppgång, vilket vi alla vet, men vi älskar att låta oss luras.

Godmorgon!

Framåt eller bakåt

Kommunens nyårsfyrverkeri

Nu skriver vi 2012 och jag blickar fram emot ........................ ja, vadå? Kanske korvgrillningen på PRO, rean på Lindgrens eller utflykten till IKEA.

Vid min ålder blickar man helst bakåt. Det är inte konstigt alls, för det var då det hände. Jag har upplevt 40-talet med ransoneringskort och utedass, 50-talet med Elvis, dans på logen och sökandet efter den rätte. 60-talet kom med äktenskap, barn och hus. Sedan 70-talet då man skulle tänka kollektivt och inte gilla ABBA. Sen kom alla åren därefter med resor, fyra barnbarn och nya familjemedlemmar. Det var väldigt mycket som hände DÅ.

Men jag ska inte vara negativ mot framtiden. För jag har fått en biljett till Globen och genrepet på Melodifestivalen i mars månad detta år. Det du! Nu blickar jag framåt!

God fortsättning på det nya året.