Lite Näktergal och lite Trump

Gick på Norrbottensteatern och såg Näktergalen, en föreställning om sångerskan Jenny Lind som var en berömd operastjärna i mitten på 1800-talet. Bra föreställning och otroligt duktiga sångare.

Gick till vårdcentralen och fick vaccin mot förkylning och covid.  Av princip vägrar jag säga hälsocentralen. Tycker bara det är dumt när man byter namn på det som är gammalt och vant utan egentlig anledning. Kostar bara pengar. I det här fallet är jag precis som ni redan anat, en riktigt gammal tjurskalle.

Gick till frissan och blev lite snyggare. Åtminstone just den eftermiddagen.

Lyssnade för ett tag sedan på Politikerbyrån där man påstod att om vi i Sverige skulle ha valt mellan USA:s kandidater till presidentposten skulle det ha blivit med siffrorna 83% för Harris och 17% för Trump.

USA tänker annorlunda och har ett annat valsystem. Vi fattar inte vitsen med elektorer. Många av oss förstår inte heller att republikanerna utsett denne skrävlande och lögnaktige Donald Trump till sin presidentkandidat. Mannen som kan bli USA:s ansikte utåt. Amerikaner är på intet sätt dummare eller klokare än folk från andra nationer men att utgången i USA-valet är så osäker betyder att Trump har många anhängare som överser med hans buffliga framtoning. Hans skrikande fans bryr sig inte.

Kan det bero på att om man är republikan i hjärtat så spelar det ingen roll vem som leder partiet?

Kan det bero på att motståndaren är en kvinna?

Eller?

Snart får vi veta hur det går. Resultat följer nästa vecka och världen är mycket intresserad.

 

De skrev en bok tillsammans

Den här boken har en alldeles speciell plats i min bokhylla. Inte ... gration är en diktsamling skriven av min bror Anders och min svägerska Nahide. Enligt författarna själva är boken ett resultat av ett möte mellan två människor som växte upp i olika världar men som upptäckte att likheterna i grundvärderingar och människosyn var större än skillnaderna.

Nahide är född i en stad vid den turkiska Svartahavskusten och Anders i en liten by i Lappland och dikterna speglar deras olika bakgrunder. Här följer en av Nahides dikter.

Kulturkrock 

Du knackade på min dörr och klev in

(Du, med ett lodjurs aktsamhet och uråldriga lugn,

det snöklädda vinterlandskapets glittrande värme,

vattnets virvlar kring timmerstockarna i den strida forsen,

med ögon i en grågrön nyans av din barndoms skog och tjärn,

midsommarnattsolens glada lek med talltopparna).

Jag bjöd på snabbkaffe och en halvtorr bulle ur skafferiet.

(Jag, dotter av öppna vidder och mäktiga berg,

oändligt böljande sädesfält, havets brus och måsarnas skratt,

ett persikoträd, dignande av solmogna frukter,

med en vågbrytares obändiga mod och livskraft,

månskenets förening med maneternas skimmer på havsytan).

Med leende ögon sökte du min blick

Sakta gled du in i min själ.

Jag fann dig.

Jag fann mig.

Brudpar 1981

Dikten som följer är skriven av Anders och är en travesti (heter det så?) på Fader Vår.  Den skrevs i slutet på 70-talet som en "dödsannons" över den utplånade byn Adakgruvan.

Bön från inre stödområdet.

Moder Svea

som är i Stockholm

helgat varde ditt namn

tillkomme dig koppar, elkraft

och välstånd

såsom i Malmö

så ock i Göteborg.

Vår dagliga socialhjälp

giv oss idag

och förlåt oss

vår naiva tilltro

till etablerade politiker

såsom vi ock förlåta

dem som stulit och roffat ifrån oss

och inlåt oss inte i frestelse

att själva förädla våra råvaror

ty skogen är din

malmen, vattenfallen 

och alla de andra rikedomarna

i statsministerns

politikernas

och den heliga regionalpolitikens namn

am(s)en!

 

Blandat innehåll i min bokhylla

Den här bilden visar mittdelen av vår teakbokhylla som vi köpte någon gång i början på 2000-talet. Den köptes på loppis för nästan ingenting eftersom teak var totalt ute, men hyllan är praktisk och rymmer mycket. Numera inte så mycket böcker eftersom vi flyttade till en mindre lägenhet och en del av våra böcker försvann till grannen som hade antikvariat och resten skänktes till Återvinningen.

Men en del favoriter finns kvar. Här på bilden "Kvinnans bokskatt" i tre delar från 1913. En handbok för hemmet som visar var skåpet ska stå. Herrn är hemmets överhuvud, han ska visas all tänkbar hänsyn, hustrun ska vara tyst, vacker och förstående. Ett huskors till hustru är en mans värsta mardröm. Hembiträde finns förstås men hon är oftast ganska oduglig, oansvarig, krävande och tar gärna pojkar upp på rummet.

Jag gillar verkligen att läsa om gamla tiders seder och moral men är innerligt glad att vi lämnat 1913 långt bakom oss.

Den här serien handlar om 1900-talet och alla framsteg som gjorts under förra seklet för den lilla människan. Imponerande. Under 100 år kommer man långt när man vill.

Här ett antal böcker som jag köpt direkt av författarna som då också skrivit en hälsning i dem. De måste givetvis få stanna kvar i bokhyllan.

Där finns också Utvandrarserien av Vilhelm Moberg som hör till mina favoritböcker  Och längst ut på en hylla står naturligtvis en Bibel. Varje hem behöver ju en sagobok.

 

Den årligen återkommande plågan

Mannen som vandrar på kajen känner jag mycket väl. Vi träffades redan 1958 och vi har haft ett bra liv tillsammans. Åtminstone har jag haft det. Har nog inte frågat vad han tycker. Blir så bedrövad om han har en annan åsikt.

I veckan var det dags för det årliga besöket hos tandhygienisten. Min tandläkares väntrum är ganska trist och inte blir rummet roligare av att där sitter fem personer långt ifrån varandra, samtliga stirrandes i sina mobiler. Det är tre vuxna karlar, en tjej och och så den gamla tanten som är jag. Alla sitter vi tysta och bara längtar därifrån.

Undrar hur en tandhygienist trivs med sitt jobb där han/hon under hela arbetsdagen tittar in i folks munnar som kan innehålla både snus och gamla matrester. 

Äntligen är det någon som ropar upp mitt namn och jag får sätta mig i stolen hos min hygienist. Han plågar mig, jag kvider inombords, men nickar jakande när han frågar om jag mår bra. Jag ljuger förstås. Sen mumlar han något om stabilt och att vi ska ses om ett år.

Det hela är över, jag går därifrån en dryg tusenlapp fattigare men oj så lycklig och lättad över att allt är bra och att det är ett helt år till nästa gång.

 

15 år och ännu inget slut

Bilden från första oktober 2024

Idag fyller min blogg 15 år. Började skriva blogg för att det är ett utmärkt sätt att få ut sina frustrationer på. Mest över allt elände som sker, men också en plats för att skriva om familj, hockey och kungahus. Samtidigt deklarerade jag att det skulle bli 1000 inlägg, det sista i januari 2018 som skulle heta "Följ mig in i dimman."

Nu blev det inte riktigt så. Det blev en fortsättning och inte så mycket hockey och kungahus.

Bilden från andra oktober 2024. Kulturhuset till höger speglar sig i vattnet.

Vår första oktobervecka har varit höstvacker men relativt händelselös i mitt liv. Jag har inte så mycket att berätta om annat än

att jag köpt en ny 5-årsdagbok. I min ålder är det modigt, ja nästan dumdristigt.

Bilden från den tredje oktober 2024

För bara någon timme sen lyssnade jag till "Ring så spelar vi" och någon önskade "There Goes My Everything" med Elvis. Så sentimentalt och så underbart vackert. Jag blev nästan tårögd. Alldeles för sällan spelas den typen av musik i radion.

Jag som inte tror på någon himmelsk Gud är väldigt svag för läsarsånger, så något fick jag ändå med mig från min barndoms söndagar i pingstförsamlingen i Baktsjaur.

Är överhuvudtaget svag för sentimental musik av alla sorter, långsamma ballader, skönsjungande tenorer, countrymusik och så förstås alltid Elvis och delvis Beatles. Deras musik är faktiskt himmelsk.