Sverige har många profiler

Under november månad har tidningarnas rubriker handlat om profiler. Det är radioprofilen, politikerprofilen, idrottsprofilen, komikerprofilen, teveprofilen och kulturprofilen. Profilen är oftast en obehaglig person, en översittare, en tafsare och trakasserare. Den kände/kända profilen är anonym, men de flesta vet vem han/hon är. Samtliga dessa profiler har en gemensam egenskap. De förstår inte ett "NEJ."

Kanske lever profilerna kvar i en förgången tid. Den tid när schlagersångaren sjöng: 

"Din mun svarar nej, nej,

men dina ögon svarar ja."

och du ler..........

Eller som krönikören i Femina från 1959 skrev:

"Jag beundrar kvinnan och hennes egenskap att säga nej och mena kanske, att säga kanske och mena ja. Jag faller i trance inför den mimiska uppvisning kvinnan gör när hon säger nej med munnen men JAAA med båda ögonen." 

Vilket svammel av herr krönikören! Lever han ännu så rodnar han av skam över sina skriverier.

I går jublade min Nisse där han satt framför datorn. Härligt, tänkte jag, nu leder Luleå hockeymatchen, men nej, så roligt var det inte. Det var Östersund som återigen visat att de kan spela fotboll. Hela Sverige och alldeles speciellt vi från norr hejar på jämtarna som bara vinner och vinner.

Ha en fin helg, gott folk!

Sömnlös

Ur den sömnlöses nattanteckningar:

23.30 kryper den sömnlöse ner i bädden. Hittar ingen bra sovställning. Det gör ont i armen och höften, det kliar i håret, pirrar i benen och med en halvtimmes mellanrum slår den stora klockan sina mäktiga slag som förkunnar att vid den här tiden sover alla andra.

02.00 hämtar den sömnlöse sin cd-spelare och en ljudbok. Det blir Jonas Gardell som läser "Om Jesus." Just det här avsnittet handlar om Matteus och Lukas och deras skilda uppfattningar om jungfrufödsel.

03.00 hämtar den sömnlöse en ny cd-skiva som erbjuder avslappning med  "Smooth sailing" och "Water dance." Det skvalar, kvittrar och plingar och den sömnlöse blir alldeles klarvaken.

03.30 sitter den sömnlöse vid rumsbordet och löser Dagens Nyheters korsord.

04.00 dricker den sömnlöse te.

04.30 tar den sömnlöse sin kudde och sitt täcke och lägger sig på rumssoffan.

05.00 går den sömnlöse tillbaka till bädden.

05.30 slocknar äntligen den sömnlöse och vaknar två timmar senare till en ny spännande dag.

Hälsningar från en trött zoombie.

Den kulan visste var den tog

Det här är två gevärskulor som krockat med varandra. Kulorna finns att beskåda på krigsmuseet i Canakkale och kommer från Galipoli där det pågick ett fältslag 1915 mellan Turkiet och ett större antal länder som ville inta Istanbul.

Varför skriver jag om två gevärskulor som inte nådde sitt mål och som kom från ett krig för över 100 år sedan?

Jo, därför att från detta blodbad där så många dog, hade ändå några turen att få komma hem med liv och hälsa i behåll. Däribland en revervofficer i den turkiska armén, som på ett sätt blev en del av vår familj.

Cirka 60 år efter Galipoli fick reservofficerens dotterdotter ett stipendium för att kunna resa och studera vid  ett utländskt universitet.  Resan gick till Sverige och i Umeå mötte hon min bror och kärlek uppstod. Jag fick en ny svägerska som kom från en annan kultur och som har en spännande historia att berätta, så mycket annorlunda än min, där generationer levt i fred och frihet under århundraden.

Här följer en av de bästa antikrigsdikter som någonsin nedtecknats, den finns i boken "Inte-gration" och är skriven av min svägerska Nahide:

Millennieskiftet

Morfar, medelålders reservofficer

blandade blod med långväga fiender

unga Aussie-pojkar och krullhåriga sikher

vid Galipolis kaotiska stenstränder

orubblig i sin tro att detta var den sista galenskapen,

att seklet bar barbarins och vanvettets dödsdom.

Mamma, under beredskapsåren

med ransoneringskorten och brevet från den trolovade

(adress: hemlig ort) i den hårthållna väskan,

skyndade förbi kön med magra flyktingansikten,

till skolan för att lära barnen stava ordet solidaritet, 

Hon hörde sin egen röst sargad av en dov klang.

Grannens stilige unge son, nybakad löjtnant

skeppades till den 38:e breddgraden

för att försvara civilisationen och den fria världen,

kom tillbaka med ögon mörka som stjärnlösa nätter.

Ingen mer jazz hördes genom jalusierna,

han lämnade sin glädje som pant för friheten.

Systersonen, kallad "den ljuse" för sitt sinnes skull,

letade minor i de Bosniska bergen på sin 20-årsdag.

Han skulle bevara och bevaka freden, sa generalerna.

Nu talar han om brodermord, massgravar, missiler

och undrar vad "blatte" betyder, som kollegorna

från den nordiska bataljonen ropade efter honom.

Millennieskiftet firades över hela världen.

Vi skålade i dyr och välkyld champagne

för seklets samlade minnen, för den nya tiden, 

åt denna milstolpe i människans historia.

I skuggan bar jag med mig en blek förnimmelse

av morfars tro, framtidshopp och övertygelse.

(Nahide Ergezen-Hermansson)

Ljus i november

Idag tänder vi ett ljus för våra kära som inte längre finns hos oss. De som gav oss livet, fostrade oss och önskade att det skulle gå oss väl. Vi tänker ofta på dem, saknar dem och har en massa frågor som vi glömde ställa medan de fanns i livet.

Bilder som visar hur vacker november kan vara.

Trevlig helg!