tisdag 25 mars 2025

Jungfru Maria och våfflorna


Idag är det våffeldagen. Den firar jag genom att använda mitt nästan nya våffeljärn som blinkar och piper när våfflan är klar.


Idag är det även jungfru Marie bebådelsedag, till minne av den dag då Maria fick veta att hon skulle föda ett barn i juletid. Ängeln Gabriel var den som berättade om graviditeten och gav henne order om att döpa den blivande sonen till Jesus. Nu kan man ju undra hur ängeln Gabriel visste att Maria skulle bli med barn just den kvällen. Gabriel är skum.

Maria som var jungfru, skulle föda Guds son som var avlad av en helig ande. Maria var trolovad med Josef som tydligen bara fann sig i att just denna kväll skulle Maria bli med barn utan att han fick delta.  Han accepterade tydligen utan klagan eller svartsjuka att "bara" bli bonuspappa. Vilken karl!

Men visst är jungfru Maria värd en egen dag, hon som enligt sagan blev med barn utan att vara medveten om tillblivelsen. 



 

måndag 17 mars 2025

Det hänsynslösa ljuset


Det hänsynslösa ljuset
som forsar fram
visar helt klart att huset
är fullt av damm.
Och själv är man föga vackrare
ruggig och grå
någonting som andra stackare
ska titta på.
/Jacobs dagsvers/

Vem denne Jacob är vet jag inte, men vi har samma upplevelse av vårsolen som kan vara grym när den besöker ens hem. Se bara på min spegel, så dammig och vanskött och den lata ägarinnan har inte ens vett att skämmas utan publicerar den dystra bilden.



Det är måndag och gråmulet ute, ungefär som nyheterna på nätet.
Läser att regeringen vill höja högkostnadsskyddet med 30 %. Någonting som drabbar alla sjuka med små plånböcker. Nödvändigt, säger sjukvårdsministern, statens kostnader för läkemedel har skenat.

En brutal försämring för de mest utsatta i samhället säger Amanda Lind. De som har minst pengar får dessutom stigande utgifter för hyra och mat samtidigt som de allra rikaste får rejäla skattesänkningar.  Ser inte snyggt ut.

Visst har Amanda Lind rätt. Åtminstone tycker jag det.


Son och sondotter

Vi fick ett välkommet besök i fredags. Barnbarnet Amanda hade en barnledig helg och flög från Stockholm för en lördag på Dundret med sin pappa. Jag brukar alltid fråga om jag får sätta in bilder av nära och kära, men just idag har jag glömt det. Tror att jag blir förlåten.





 

lördag 8 mars 2025

Skiddrottningar och andra

Kvinnodagen! Våra kvällstidningar har utsett årets kvinnor. På första plats i den ena tidningen kom Pernilla Wahlgren, i den andra kronprinsessan Victoria. Männen hade Ebba Busch som etta. Jag tycker att våra skidtjejer borde ha en alldeles speciell plats i våra hjärtan den här veckan.  De har gjort Sverige lite gladare i dessa "Trumpna" tider.



Som skidåkare var jag misslyckad. Kom tvåa i en skidtävling när jag var 8 år. Det låter ganska bra men bragden falnar betydligt när min enda medtävlare var min 7-åriga kusin. Jag minns att efter tävlingen fick vi en semla som någon förstörde genom att hälla varm mjölk över den. Så var den dagen förstörd.

På min skola i Springliden fanns skidor som vi fick använda under skoltid.  Nuvarande kungens mamma, prinsessan Sibylla, hade efter kriget tagit initiativ till att samla in skidor till fattiga barn i Norrland. Vi var inte så fattiga att vi inte hade egna skidor men tanken var väl god.


Sonen Lars på skidor, mycket talangfullare än sin mor.

Jag fick låna ett par av dessa kungliga skidor vid ett tillfälle när vi hade idrottsdag i skolan. Jag var kanske 12 år, föga graciös och utan intresse för skidåkning. Hade väl inte tränat efter min snöpliga förlust som 8-åring. Nedför backen gled jag, klarade inte av att svänga utan körde rakt på ett staket som stoppade hela ekipaget. Jag höll, men prinsessans skidor gick tvärt av på sin jungfrufärd i de små backarna någonstans i de djupa skogarna bland de fattiga barnen i Norrland.

Så gick det till när jag sabbade prinsessan Sibyllas gåva.

En klasskamrat till mig har skrivit en bok där han berättar om "Historier och skrönor från norr." Han minns Hertiginnan av Västerbottens skidor som utslitna brädlappar från något militärt överskottslager och att vår fröken som var en brinnande rojalist så gärna ville hedra gåvan och gav oss i uppgift att rita bilder av Hagasessorna. Teckningar som vi sedan fick sätta upp på väggen. 

Det var hans minne av prinsessgåvan, själv kan jag inte komma ihåg att jag tecknat någon Hagaprinsessa.