Lösa lappar i lådan

Boken som Putin borde läst innan...

Isande kallt stål

hårda röster i fjärran

fåglarna tystnar.

Efter många timmar med nyheter och spekulationer runt Putin och hans vansinniga krig tröttnade jag och började städa skrivbordet.

Jag har för vana att skriva lappar med det jag tycker är klokt eller dumt sagt av kända och okända och sen slänga lapparna i höger skrivbordslåda. Vid lämpliga tillfällen plockar jag fram dem för att skapa ordning. Här är ett litet axplock om vad som står på mina lösa lappar.

Bo Kaspers Bo är rädd för att vara själv.

Förut hade de som kände sig tillräckligt friska chans att få äta tillsammans med andra. Nu ska de sitta själva, säger Gerd A till tidningen.

Det blir lite självt ibland, särskilt på vintern.

(Nyskilde Rolf Lassgård)

Karlarna var till stor glädje, men också en tung börda.

(Intervju med gammal kvinna)

Efter sig lämnar hon ett välskött linneförråd och en myckenhet djupfryst äppelmust.

(Från dödsruna)

Vi trivs bäst i fina höghus

nära stranden vill vi bo

Det är allas högsta önskan

om man NSD får tro.

I konsten att vara människa ingår att man måste ta hänsyn till att många människor inte är lika trevliga som man själv.

(Okänd)

I Sverige är det viktigare att framstå som god än att vara det.

(Okänd)

Forskning som stämmer med ens egen uppfattning är naturligtvis sann och oantastlig.

(Okänd)

Telefonkatalogen kommer alltid att finnas kvar. Den har fördelen av att aldrig drabbas av strömavbrott.

(Okänd)

Nu är det bara en lapp kvar och på den står det:

Farmor, du luktar Luleå!

(Linnea 7 år)

 

Många medaljer och konstiga program

Medaljerna har regnat över oss i dessa olympiska spel. Sammanlagt 18 stycken lyckades våra idrottare ta med sig hem. Ett rent nöje att se på TV. Jag ställde väckaren på 04.00 i  natt för att se damernas 3-mil. Men vad säger man om Norge. Hälften så många invånare som Sverige och dubbelt så många medaljer. Imponerande.

En idrottsman och sångare från den tiden jag hängde med.

Melodifestivalen väcker alltid intresse. Åtminstone i pressen men även bland gemene man (Förresten, varför heter det gemene man?) Det låter som en karl eller flera karlar, men lär betyda folk i allmänhet.

Schlagertävlingen var en gång ett favoritprogram. Idag känns det ganska likgiltigt. Kan bero på att man inte längre hör till den musikaliska målgruppen. Är man 80-plussare är man bara målgrupp för liemannen.

Till konstiga program hör också datingprogrammen som jag numera hoppar över. Det finns så många, typ "Gift vid första ögonkastet", "Ensam mamma söker", "Bonde söker fru", "Bachelor." Har svårt för pinsamma scener och här finns de i övermått. De tilltänkta paren skickas på date och som tittare vet man att både kameramän och ljudtekniker hänger med när paret ska se varandra djupt i ögonen, kuttra och småhångla. Pinsamt, tycker jag och rodnar djupt. Det där borde vara privat.

Rätten att tycka fel får aldrig tas ifrån oss.

Trevlig söndag!

 

Skolkökskurs i Malåträsk

När vi blev isolerade pga pandemin började vi beställa mat på ICA-Maxi. Deras personal packar varorna och vi bara hämtar det färdiga resultatet.

Det kändes så bekvämt och bra att vi fortsatte med det även efter vaccinering. Handlar bara det gröna på egen hand.

Helt osökt kom jag att tänka på mat och mina eminenta kunskaper i matlagning som kommer från en skolkökskurs i Malåträsk 20/2 - 2/4 

1952.

Deltagare: Ett antal fjortisar från byarna runt samhället.

Sysslofördelning:

Kokerska: Sota, samt tända vedspisen och underhålla elden. Tillaga lunch. Diska, plocka in disken och ordna i skåpen. Skura bord och rengöra tvättfat. Torka golvet. Skölja trasor och ansvara för ordningen under arbetet. 

Husa: Duka till och från middagen. Vattna blommorna. Dammtorka katedern. Diska och polera glas, gafflar, knivar och skedar. Ordna i porslinsskåpen, städa skafferiet och lärarinnerummet.

Bagerska: Baka bröd, rengöra bakplåtar, spisar och tvättställ. Bära in ved, spänta stickor. Polera spisarna. Rengör kaklet samt tvättställ. Töm grishinken och rengör den.

Husmor: Göra inköp, räkna ut inköpspriset. Diska grytor, porslin och övriga kärl. Rengöra diskbaljor, diskviskor och slasktratten. Laga enkla maträtter och konservera.

Bara flickor fick delta. Pojkar ansågs inte passa i förkläde. Hela utbildningen betalades av Malå kommun som på den tiden hade pengar i kassakistan. Det saknas idag läser jag i sanningsvittnet Norra Västerbotten. 

Vi hade kanske ingen nytta av kursen men vi tjejer från byarna hade väldigt roligt ute i det stora samhället. 

 

Brev hem till mamma

1960 lämnade jag Malå för att flytta till Stockholm och till min pojkvän, som pluggade i huvudstaden. Jag skrev ofta brev hem och här är ett utdrag från ett brev, daterat den 28 februari 1960 som jag skickade hem till min mor:

"Jag ser på TV just nu. Vi har lånat hem en TV på prov och om jag kan sluta röka, så har vi råd att köpa den. Avbetalningen på en TV går på samma belopp som jag röker för per månad. Det är väldigt kul att ha en TV. Just nu visar man en gudstjänst. Kameran går ibland i närbild på personer som inte vet att de blir filmade, därför kan man se fullvuxna karlar peta sig i näsan. Tidigare i dag har jag sett danske statsministerns begravning samt en bandylandskamp mellan Sovjet och Sverige."

I Malåtrakten kunde man ännu inte se TV. Därav det utförliga berättandet om den spännande nymodigheten.

Men vad säger brevet om den unga fröken Hermansson? En rökande snärta utan pengar som hade problem med avbetalningarna och som gillade begravningar och bandylandskamper på TV. Och gillade det! Så nöjd med programutbudet.

Fröken Hermansson, som senare blev fru Lindberg, slutade röka 1981 och har alltid betalat sina räkningar i tid. Hon är totalt ointresserad av gudstjänster och bandylandskamper. Idag sitter hon framför TV:n, klagar över programmen och säger precis som Bruce Springsteen gör i en låt från 1992: "57 channels and nothing on", fast hon säger det förstås på svenska.

Frökentiteln har numera gått i graven. Men i gamla betyg och brev från 50- och 60-talen finns den fortfarande kvar.

 

Ugh, store hövding

Fick ett mail i morse där det stod:

"Glada nyheter! Vi har upptäckt nya DNA-matchningar för dig. 49,8 delat DNA med Lars. Han är din son."

Tack för upplysningen! Nu vet jag!

Jag har två etniciteter. 83% skandinaviskt ursprung med tyngdpunkt på Norr- och Västerbotten och 17 % finländskt ursprung. Det låter troligt.

Mannen min har 5 etniciteter bl.a är han en liten gnutta ursprungsamerikan, ett ord som man använder för minoritetsfolk. Ordet indianer är man numera tveksam till att använda.

En gång satt vi på ett hotellrum någonstans i Tyskland och såg en gammal westernfilm där John Wayne var hjälten. Hjulbent, med klirrande sporrar och osynkade munrörelser skrek han: "Donnerwetter, auf die Pferde Jungs, jetz kommen die Indianer." Tyskarna dubbade allt utländskt till sitt eget språk. Det blev komiskt.

Samtidigt på prärien kom diligensen med den undersköna donnan (Ava Gardner) i vit åtsittande klänning och bahytt. Hon pep förskräckt: "Hilfe, hilfe, ich sterbe", när hon såg ett indianansikte uppenbara sig i vagnsfönstret.

Men räddningen var nära. John och hans cowboys kom ridande i sporrsträck och räddade den sköna från de råbarkade rödskinnen. Ty i westernfilmer från 50-talet beskrevs indianer oftast som krigiska vildar.

Filmen fick ett lyckligt slut. Den sköna Ava låg i sitt badkar endast täckt av väldoftande skum när John, lika hjulbent och i samma kläder som han haft hela veckan, kom in och såg fram emot sin belöning: Mein leckerer pudding, dein held ist hier."

Eventuell kritik mot usel tyska bör riktas mot Google translate.