Den tatuerade hjälten

 

Bilden visar årets inköp på bokrean. Min äkta hälft köpte boken som handlar om Zlatan. Mannen, fotbollshjälten med den vackert tatuerade ryggen.

 

För 20 år sedan var bokrean en stor händelse. Det var alltid mycket folk  som fyndade och själv var jag en av dem som bar hem högar med nya böcker. Idag, när läsplattan konkurrerar, vet man inte hur länge den vanliga boken med pärmar finns kvar. Vi kanske inte längre behöver en bokhylla.

 



 

När jag går på stan imponeras jag över den viktiga samhällsinformation som tidningarnas löpsedlar ger oss. Expressen hade igår följande scoop tryckt med stora svarta bokstäver:

LEIF GW PERSSON HAR KÖPT CHRISTER PETTERSSONS SPRITSKÅP.

Högst intressant! Fast om vi ville veta vad som fanns inuti spritskåpet, ja då fick vi se till att köpa Expressen.

-------------------

Idag vill vi så gärna ha VM-medalj.

 

Hej!

Skadeglädje och terapi

 

I lördags satt jag framför teven och såg Northug bli utan medalj. Det gladde mig. Samma kväll satt jag ensam hemma och såg delfinalen i Melodifestivalen och gladdes över att Army of Lovers inte gick vidare.

 

Men vad är det jag gör? Gläds åt andras misslyckanden! Det kallas skadeglädje och är fult, man kommer inte in i himmelriket.

 



 

På söndagkväll såg jag Strömstedt och Freud på Kulturens Hus. Niklas Strömstedt spelar sin musik och mellan låtarna samtalar han med sin terapeut, som spelas av Per Naroskin. Spelar förresten, han är en alldeles riktig terapeut och en rolig sådan. Hans dans till slutnumret lämnar ingen skrattmuskel oanvänd.

 

Terapi kanske skulle ge svar på varför man känner skadeglädje. Dags att ringa terapeuten!

 

En solig vecka tillönskas alla!

Det är ett MÅSTE!

"Tjejer", säger mannen i TV-reklamen, "I vår ska ni ha tre väskor, stora handväskan, vardagsväskan och lilla kvällsväskan. Det är ett MÅSTE!

När jag kommer in på Åhlens ser jag samme man på bild. Han ler stort och texten under bilden säger ungefär så här: "Tjejer, det finns tre MÅSTEN i vår, handväskan, vardagsväskan och kvällsväskan. Det MÅSTE ni ha i vår. Tjejer, det är ett MÅSTE!

På övre våningen påminner varuhuset om att det snart är påsk. Där står ett bord med gula servetter, förkläden med hönor och tuppar och pannlappar med små lamm. Vi MÅSTE dekorera vårt hem i påskens färger, vi kanske till och med MÅSTE byta till gula gardiner med små kycklingar på.

På bokavdelningen hittar jag en blommig låda som jag bara MÅSTE ha. Jag blir lycklig över lådor och pärmar. Det ger mig någon sorts skön känsla av ordning och reda.

Men nu är det fredag och vi måste ingenting!

Ha en trevlig helg!

Citat och lite irritation

"Retar du upp dig på ting som är små,

så är du väl inte större än så."

(Alf Henriksson)

Posten har kommit och med den två kataloger och ett reklamutskick. Det irriterar mig att dessa försändelser är så inplastade. Innanför plasten finns flera olika kataloger och reklamblad som inte intresserar mig ett dugg. Man kan inte lägga försändelsen direkt i pappersinsamlingen, eftersom man är en ordentlig sopsorterare och plasten måste plockas bort först.

"Visst bryr jag mig om världshändelserna. Jag har sagt usch flera gånger."

(Citat okänd)

Här får jag dåligt samvete. När barn svälter och människor dör i krig och terrorism, då sitter jag i det bästa av länder och gnäller över plastinbakade kataloger.

Utan någon som helst koppling till ovanstående avslutar jag med det här citatet som jag hittat på nätet och inte alls förstår.

"En kvinna utan man är som en älg utan hårnät."

Godkväll!

Alla har rätt till min åsikt

Efter att ha förbrukat all min hjärnkapacitet på Dagens Nyheters korsord känner jag mig alldeles tom. Men trots dagens bristande tankeförmåga ska jag försöka få ihop några rader om Melodifestivalen.

Delfinalen i Skellefteå var den bästa av de tre som redan sänts. Gubbarna var bra! Herrgänget i kostym stod rakt upp och ner och sjöng schlager på svenska. Det är exakt vad vi behöver i den stora tävlingen. Sverige vill inte vinna i år, därför är sång på svenska perfekt. Gubbarna är heller inte lika söta som de ryska tanterna från förra året och riskerar därför inte några gullighetspoäng.

Efter varje mening jag skrivit ovan bör det stå "tycker jag." Men för att inte bli långrandig skriver jag det en gång för alla. Det är en deltävling kvar, men det spelar ingen roll, gubbarna är ju bara bäst.

Tycker jag!

"Alla har rätt till min åsikt."

(Citat av okänd)

Godafton!

Bilder på ung och gammal

Idag grattar vi Linnea som fyller 6 år. Hon har redan i tidig ålder och alldeles utan påverkan, utsett sitt eget favoritlag i hockey.

Här är Linneas gamle farfar som måste hålla sig rörlig och rask och inte öka i omfång det allra minsta. Detta för att han ska kunna ta sig ur och in i bilen när den står på sin garageplats. Där är Hondan inklämd mellan en Peugeot Combi och en Chrysler Voyager på ett utrymme som passar bäst för bilar i miniformat.

Till slut ett citat:

En dag som denna reste Marco Polo till Kina. Vad ska du göra idag?

Ha en trevlig lördag!

Värdinnekurs, bevars

När jag som nyinflyttad i Norrbotten hamnade i en by utanför Luleå, förändrades mitt liv ganska rejält. Jag väntade barn och gick rastlöst omkring på det blåmålade golvet i det gamla huset och hade lååååångtråkigt och jag kände ingen, absolut ingen.

Vi fick så småningom lägenhet i stan och jag träffade Gerd på BB. Hon och jag fick barn på samma dag och hon blev min första riktiga vän på den nya bostadsorten. Vi vandrade med barnvagnar på oplogade trottoarer och vi gick kvällskurser tillsammans för att komma ut bland andra vuxna och ge papporna chans att vara pappor.

Allra bäst minns jag värdinnekursen. Den var gjord med tanke på att kvinnan i familjen skulle glänsa som värdinna när maken representerade i hemmet. Nu representerade våra gubbs inte alls men vi lärde oss den perfekta dukningen, den rätta placeringen av gafflar och glas och hur man tillreder kronärtskocksbotten  till en läcker förrätt.

Att jag aldrig använt mig av mina kunskaper kan mina släktingar intyga.

Sen började Gerd och jag att jobba och vi träffades allt mindre och nu är det flera år sen vi sågs.

Igår gjorde vi ett oväntat besök hos Gerd och hennes man. Vi har blivit äldre. Vi som nyss kämpade med barnvagn i snömodd, får snart kämpa med rullatorer på samma oplogade trottoarer.

Åren har rusat iväg med en fart som förskräcker. Jag kan bara hoppas att dagarna framöver går långsammare så även jag kan hänga med.

Hej!

En snygg fasad

Jag läste någonstans att man gör andra olyckliga genom att på facebook och bloggar berätta som sitt fantastiska liv, sina spännande resor och lyckade relationer. Folk som läser om andras perfekta tillvaro känner sig ensamma om att ha ett ointressant liv med krämpor och vardagsbekymmer.

Så för att ingen ska känna sig ledsen ska man variera sina uppdateringar och vara lite ärligare, som till exempel:

Mina pengar räckte inte den här månaden heller.

Kronofogden har skickat brev.

Jag har blivit utskälld av min chef.

Jag har ökat i vikt.

Det ligger kanske lite sanning i vad tidningen skriver. Man visar en snygg fasad, ingen ska få veta att man mår pyton, att ekonomin är urusel och att man smygröker. Håll masken Svensson!

Nej, naturligtvis pratar jag inte om mig själv. Jag smygröker inte!

Trevlig vecka!

Kylig lördag

När jag jobbade på kommunalkontoret i Malå i slutet på 50-talet, fick jag kallortstillägg på lönen. Det fick alla som var anställda i statlig eller kommunal tjänst. Ett tillägg på lönen på ca 4% för att vi levde och verkade i kalla trakter.

Vad hände med kallortstillägget? Det är nu vi behöver det!

I veckan har näthatarna varit i fokus. De där knäppgökarna som anonymt sprider dynga över nätet och hotar och hatar. Rodna borde också HM som lät hatarna härja fritt på sin facebooksida. Jag skulle i protest kunna sluta handla på HM, men eftersom jag ändå aldrig köper något där, blir det en helt värdelös handling.

Idag ska vi sitta i värmen inomhus och njuta av svenska framgångar i backar och skidspår och inga norrmän ska vara före oss. Idag är det våran dag.

Ha det gott!

Stressfri tillvaro

Förra veckan, tandläkaren! Denna morgon, tandhygienisten! Tid 07.00! Det är en okristlig tid för den som är van vid lugna morgnar.

Vad jag beundrar alla slavar som stiger upp i tidig timma för att ge sitt strå till stacken för samhället och för sin egen försörjning. Nåja, beundrar var väl att ta i, men nog har vi det bra, vi som jobbat klart och är våra egna chefer och bestämmer över vår egen tid.

Herr Hermelin i vinterskrud.

Hos hygienisten är jag första patient för dagen. Hon plågar mig, skrapar och gnider, jag blöder och kvider och sen är det hela över, jag betalar 1000 kronor och kan återvända hem till min behagliga lättjetillvaro och skriva dagens klagovisa.

Hej!

Min bankman

Här går min äkte Personlige Bankman.

I maj förra året fick jag ett trevligt brev från min personlige bankman. Det gjorde mig förvånad, då jag inte hade den blekaste aning om att jag hade en sådan. Jag hade inte hört talas om honom, kände överhuvudtaget inte till hans existens. Personlig bankman är väl något för den rike eller den som har stora skulder. Jag är vaken rik eller skuldsatt.

Nu har han kontaktat mig igen. Här är hans vänliga brev något förkortat:

"Nu är det dags för mig att anta nya utmaningar och jag kommer därför att gå vidare till annan roll som kundvärd. Jag vill passa på att tacka dig för den tid och det förtroende du gett mig som din Personliga Bankman.

Vi återkommer till dig för att presentera min ersättare osv................"

Pelle P

Din Personliga Bankman.

Pelle behöver inte tacka. Han har varken lånat min tid eller mitt förtroende. Han har inte stört mig överhuvudtaget. Jag kan bara önska Pelle all lycka i hans nya värv som kundvärd. Jag kanske till och med någon dag framöver går till min bank och ber att få titta på honom, den okände som sett till att jag stolt kan berätta att jag har en alldeles egen Personlig Bankman.

Hej!

En krympande värld

När min pappa var 21 år fick han gå på steniga stigar för att komma till Malå.

När jag var 21 år hade jag åkt tåg till Stockholm.

När mina söner var i samma ålder hade de åkt charter till Rom.

Nu sitter vi här vid matbordet och lyssnar på barnbarnet Amanda, som kommit hem efter fem veckor i Tanzania. En intressant upplevelse för tjejerna som fick se mäktiga lejon, noshörningar och giraffer. Det mest skrämmande som inträffade var mötet med ormen i rummet där flickorna bodde. Ormen som bet kompisen i foten och ingen av dem visste vad det var för slags reptil, om den var giftig eller inte.

Eller vandra på gator där det bara fanns män. Kvinnorna fanns inte i gatulivet, de tillbringade sin tid någon annanstans.

För varje generation lär vi oss känna lite mer av vår värld. Vem vet mina barnbarns barnbarn kanske kommer hem från en resa till månen. Fast det låter verkligen inte lika upplevelserikt.

Trevlig söndag!