Det blåser en vind

 Junikänsla?

I natt tog ett antal självplågare av bägge könen på sig våtdräkt och simmade 1,5 kilometer i 11-gradigt vatten. Det blåste småspik och var ungefär lika kallt på land. Vi gick ut för att se hjältarna, men kylan fick oss att vända om. Någon påstod att det var 14 grader både på land och i vatten men det var förmodligen önsketänkande. Det är Luleå Midnight Swim som anordnas för andra gången och i år är det betydligt plågsammare för deltagarna även om de turligt nog hade medvind.

Säker parkering

Idag är det 12 plusgrader, blåst och regn. Vi tog bilen och testade telefonens GPS, som inte alls ville, dit vi ville. Den var lika informativ som killen på bensinstationen, som inte heller visste var den sökta gatan fanns.

För att sluta bloggen på ett glatt och positivt sätt, vill jag hylla Moa Hjelmner som tog guld på 400 meter i EM. Bravo tjejen! Du är veckans glädjeämne.

Ha det!

Scener ur ett äktenskap

Scener ur ett äktenskap, vilket som helst, var som helst.

Hon: Vi kan väl se den där svenska filmen på 5:an ikväll, den kanske är bra.

Han: Den har vi sett på bio när den kom och den var dålig, det tyckte både du och jag.

Hon: Nej, den filmen har jag inte sett, det är jag säker på. Vi går ju aldrig på bio.

Han: Joo, och du tyckte den var jättedålig.

Hon: Nej, det säger du bara för att du vill se på fotboll.

Han: Nää! Du tyckte den var dålig. Kommer du verkligen inte ihåg det?

Naturligtvis är det Hon som har rätt, för sanningen är ju den här:

Det man inte minns, det har aldrig hänt!

Melankoli

Melankoli, ett vackert ord som jag så grundligt missförstått.

Jag tänkte mig melankoli som ett tillstånd av vemod, lite blueskänsla, lite behaglig gråtmildhet som när man lyssnar på smärtsamt vacker musik, en mollkänsla som man ibland kan njuta av.

Så läser jag Wikipedia och förstår att min tolkning är alldeles fel. Melankoli är den allra svåraste formen av depression, där man inte kan känna glädje, där allt verkar hopplöst och där man vill helst försvinna från jordens yta.

Främmande ord som man slänger sig med för att verka smart, visar i stället att man borde gått någon extra kurs i ordkunskap. Men visst är min version av melankoli mycket behagligare än Wikipedias.

Trevlig vecka!

Junigrönska

Grönskande hägg

Äntligen blommar syrenen

Bilden från 2011

GLAD MIDSOMMAR!

Till sist en vers om tidens snabba gång. Okänd diktare.

Jag satte på mig skidorna

och så

stod jag i vitsippsbacken

och knöt en midsommarkrans

tuggade på ett nymoget äpple

samtidigt som jag tände adventsljusen.

Slut!

Nu vaknar myggen

Midsommardagen inföll före 1953 alltid den 24 juni. Det var också samma helg som myggen vaknade till liv.

Den lilla inlandskommun som är min födelseplats var även myggens favoritställe. Det var i min gamla hemkommun som de trivdes som allra bäst. De samlades i miljarder för att festa på bygdens innevånare. De som levde och verkade i trakten gned in sig med tjära och myggolja och brydde sig inte särskilt mycket om att de förlorade blod till de hungriga utsugarna.

Hur tåliga invånarna var, förstod jag inte förrän mannen i mitt liv mötte myggen. Han hade aldrig sett något liknande och visade klagande sina "stora" myggbett för omgivningen.

Jag flyttade från trakten för länge sedan. Kanske har myggen också lämnat, eftersom de idag har långt färre personer att kalasa på. Kanske har de drabbats av hemlig utrotning och flyttat till trakterna runt Gysinge, där de inte heller är välkomna. Stackars myggor!

PS.  Det här inlägget är nästan en exakt kopia av det jag skrev för två år sedan. Men det är tillåtet att kopiera sig själv. DS

Lev väl!

En glad parad

En glad parad i Luleå stad. Det kvinnliga kommunalrådet i gult önskar nog att det skulle vara lika mycket folk i 1:a majtåget som det är i Prideparaden.

Det var sol och vackert väder och en riktig folkfest. Lili och Sussie underhöll i Stadsparken. De är inte riktigt mina favoriter men min karl njöt av "Oh Mama" och fotograferade tjejerna som hade sin storhetstid på 80-talet. Deras version av "Highway to hell" var lite speciell.

Min egen storhetstid har jag långt bakom mig. Människans bästa tid är vid 37 års ålder läser jag i en tidningsartikel. Då har vi lämnat ungdomsstressen och är ännu i toppform både mentalt och fysiskt. Sen går det bara utför och i utförsbackens nedre halva befinner jag mig just nu, farten är alldeles för hög för mitt välbefinnande och det är omöjligt att bromsa. Det är bara att hänga med så gott det går.

Ha det!

Det stod i tidningen

Häggen blommar

Konungen är smädad. 1-kronor med devisen "Vår horkarl till kung" har upptäckts i riket. Är det snällt? Nej, men dessvärre sant.

Sametingets ordförande har modigt gått ut och berättat att han tycker om att använda nagellack och damstrumpor. Tufft av en man i hans ställning att våga stå för sin läggning. Han har givetvis rätt att lacka sina naglar hur mycket han vill och ingen, absolut ingen ska bestämma hur andra ska vara eller klä sig. Själv har jag utan att rodna köpt mina nyaste jeans på Dressman.

Svenska landslaget i herrfotboll har speciella straff för den som är sämst på träning. Den som förlorar får dra ner brallan och övriga spelare får pricka rumpan med bollen. Om det är bra träning eller inte får vi snart reda på, eftersom Sverige spelar just nu och resultatet ännu inte klart.

Heja Sverige!

Nästan bara bilder

Alla Sveriges landskap har sina stolta sevärdheter. För Norrbottens del är det utan tvivel Storforsen och dess omgivning som imponerar mest på besökande. Där är naturen som mest vild och storslagen. (Bilderna är klickbara).

Byggda ramper gör det möjligt att ta sig fram till själva forsen även för de med barnvagnar, rullatorer och rullstolar.

Vatten, vatten överallt, i rännilar och i småforsar. Storforsen är som vattenrikast vid den här tiden.

Ett vackert kapell är byggt nedanför forsen. Altartavlan är ett fönster som låter besökarna se vattenkaskaderna. Det är andligt och fint och vi tyckte nog att det vore lämpligt att gifta sig där. Nu är vi ju redan gifta, men att förnya sina löften kunde ju vara lämpligt för oss, som glömt vad vi en gång lovat.

50-tal

Är det inte den gamla pinuppan Betty Grable?

Vi avslutade dagen med ett besök på Retro Café i Boden och där var det stökigt, rörigt och roligt med gamla prylar från mitten av förra seklet. Dessutom var fikabrödet superbt och med den goda smaken av en utsökt mazarin kvarliggande i munhålan, avslutade vi vår lilla Norrbottensturne.

Tack för mig!

Tjejsamla och andra nya ord.

Tjejsamla?

I Språkrådets nyordslista 2011 finns en del nya användbara ord.

Tjejsamla: Betyder att man samlar lite hipp som happ. Samlingen blir aldrig färdig. Många lär ha protesterat mot ordet och ansett det förstärka könsroller. Undrar vad "killsamla" betyder?

Attitydinkontinens: Oförmåga att hålla inne vad man tycker.

Åsiktstaliban: Personer som endast accepterar den egna åsikten.

Indignationsprivilegium: Ordet kommer från en artikel i DN och om jag förstått det rätt betyder det ungefär följande:

Du berättar för mig att du ska åka till Thailand på semester.

Då säger jag syrligt: "Det skulle jag aldrig göra, jag åker buss till Sundsvall på min semester, för jag är rädd om miljön." 

Jag har privilegiet att vara indignerad eftersom det handlar om miljön och du kan inte försvara dig mot min avundsjuka. Jag har alltså indignationsprivilegiet.

Lät det krångligt? Det beror enbart på min oförmåga att skriva begriplig text.

I rummet bredvid sitter mannen och tittar på Sveriges match mot Ukraina.

Heja Sverige!

Panik!

Den förlorade väskan

Igår gick jag med min äkta hälft på marknad. Vi hade köpt bröd, slängt in varor i bilen, fikat på Folkets Hus och nu skulle vi åka hem.

Men ve och fasa!!! Panik!!! Insikten om att jag inte längre bär min väska slår mig med grym kraft. Väskan som innehåller nycklar till lägenhet, garage och bil, två plånböcker med ovanligt mycket pengar, körkort, bankkort och alla de andra korten som man numera bär med sig.

Jag springer till bilen, min man till Folkets Hus. I bilen finns inte väskan. Jag svär och låter illa på det sätt som ingen tror att jag kan, känner ilska över min egen dumhet, samt grubblar samtidigt över vem man först ska kontakta om vi inte hittar väskskrället.

Den lättnad jag känner när min hälft kommer dragande med väskan över axeln är närmast euforisk. Aldrig mer ska jag utsätta mig för detta. Hädanefter ska väskan vara fastlimmad vid min axel och aldrig lämna denna trygga plats. Ett löfte som jag ger mig själv i denna stund.

Solig söndag!

Problem med skolavslutning

Lyssnar på P1, där folk ringer in och diskuterar om skolavslutningarna ska vara i kyrkan eller inte. Åsikterna varierar och en del personer är väldigt upprörda.

Är inte vi svenskar ett duktigt folk på att krångla till saker? Spelar det någon roll var skolavslutningen är? Barnen är jättefina i sina nya kläder och bryr sig inte ett dugg om avslutningen är i en kyrka eller i en skolsal. Det är en del föräldrar som har problem.

Men nu är det fredag och då lämnar vi alla skolavslutningsstridigheter för det här året. Att vi sen återkommer med samma tjafs nästa år är lika säkert som Amen i kyrkan.

Det här är en bild av björkar och vatten och fotot är taget från min balkong på tredje våningen. Det är den dramatiska himlen som speglar sig i vattnet. 

Trevlig fredag.

Du sköna vackra land

Idag, den 6 juni, firar vi Sveriges nationaldag. Den firas till minne av att Gustav Vasa blev Sveriges konung och att vi fick en ny regeringsform den 6 juni 1809. Allt detta enligt Google, som alltid har rätt.

Men inte tänker jag på Gustav Vasa. Nej, den gamle mannen har fått en egen dag i mars. På Sveriges nationaldag, som firas under den vackraste tiden på året, vill jag hylla alla unga människor i sina fina kreationer som tar studenten, jag vill fira att hägg och syren blommar, att flaggorna vajar för oss alla i det land där vi bor och att det är sol (kan bli) och vackert väder som det alltid ska vara den 6 juni.

Med elgrillen på balkongen

startar vi grillsäsongen

Om inte, blir gubben på vrången

för gubbar vill alltid ha mången

grillbit att sätta på stången. (nödrim för grillpinne)

Heja Sverige!

De gamla diorna berättar

Far och son blickar ut över vatten. (För större bild, dubbelklicka)

Kaffekokning vid älven

Vi håller på att föra över våra gamla dior till datorn och bilderna gör oss rätt nostalgiska.

Bilderna ovan är från en majdag vid Skellefteåälven.  Lite snö ligger fortfarande kvar vid strandkanten, men i mittfåran forsar vattnet fram. Det är något av 60-talets första år och älven är fortfarande oreglerad. Pappa kokar kaffe i en gammal sotig Gevaliaburk och bara av att se bilden kan jag känna kaffedoften. Det som får mig att småle åt utflyktsbilderna är pappas klädsel. Inga fritidskläder här inte, nu var det söndag och då bar han alltid kostym slips och hatt vad än han gjorde.

Nästa bild visar att riktiga män kan brodera. Här skulle så småningom bli en tavla av Skellefteå Landsförsamlings kyrka. Tavlan färdigställdes så småningom, men hamnade vid vår senaste flytt på Återvinningen. Dess senare öde är okänt.

Ha det gott i regnet!