I går gick vi på bio och såg den omtalade filmen "En man som heter Ove." Rolf Lassgård spelar Ove som är bostadsområdets ordningsman, en besserwisser som skäller på felparkerare, hundägare och barn. Han ser de flesta av sina grannar som slarviga idioter.
Filmen är mycket sevärd och visar flera sidor av denne "grinige gamle gubbe." Han har någonstans långt därinne ett stort hjärta och detta stora hjärta blir så småningom hans död.
Jag vet att jag har en Ove inom mig och här tänker jag ge prov på den inre dialog som jag använder vid väl valda tillfällen:
"Vad är det för en idiot som slängt en stekpanna i brännbart?"
"Vad är det för en dåre som slängt pizzakartongen i blomrabatten?"
"Vet ingen hur man använder en askkopp?"
"Vem är det som inte fattar att den där dörren måste vara stängd?"
Meningarna kompletteras med ett antal svordomar, som jag på grund av min goda uppfostran inte skriver i min blogg.
Men jag är i motsats till Ove en feg person. Min dialog är inne i mitt huvud och kommer aldrig ut, i alla fall inte till den det berör.
Så all heder till Ove. Han behövs!
Hej!