Reserven är värdelös

Ögon ska man se med

Jag har fått ett brev från ögonkliniken i veckan. Både efterlängtat och fruktat. Ska träffa en ögonläkare och sedan blir det starroperation. "Det är världens enklaste, tar bara 10 minuter, ingenting att gruva sig för", säger alla som gjort en ögonoperation. Men jag är enögd. Höger öga finns i mitt ansikte som ren dekoration, det fungerar nästan inte alls. Jag känner en viss oro inför bytet av linser på vänster öga, skulle operationen misslyckas, då ligger jag risigt till. 

Gillar inte den här tiden på året när höst övergår i snö, slask och halka. Det blir mycket innesittande för oss som är rädda för att falla och skada viktiga kroppsdelar. Tråkigt behöver man inte ha när det finns radio, teve, korsord och böcker. Jag klagar ofta på teveprogrammen men jag borde skämmas över gnället, det finns faktiskt något för alla. För mig finns frågesporter som:

Jeopardy

Alla mot alla

Kontrapunkt

På spåret (kommer inom kort)

Frågeprogram som:

Fråga Lund

Fråga doktorn

Tittar gärna på:

Över Atlanten

Kriminalserier (Just nu "Saknad, aldrig glömd)"

Hem till gården (Känns som de är mina grannar)

Idrott förstås. Skidor, skidskytte och friidrott

Men för att kunna njuta av alla dessa program och för att kunna läsa böcker och artiklar måste man ha friska ögon. Så väck med all oro och rädsla.

Sunderbyn: Jag är redo!

 

Lite lyssnat och lite Lasse

Har precis lyssnat färdigt till Katarina Wennstams bok "Döda kvinnor glömmer inte." Den utspelar sig kring slutet på 1800-talet, en tid av enorma klasskillnader och där gifta kvinnor var omyndiga och inte tilläts ha yrken utanför hemmet. Först 1939 stiftas en lag som förbjuder arbetsgivare att avskeda kvinnor som trolovar sig, gifter sig eller blir gravida. Boken är en deckare och som sådan inget vidare men som samhällsskildrare är den mycket intressant.

Annons i en tidning från 30-talet:

"Obemärkt bättre flicka önskar inackordering hos välrenommerad barnmorska. Helst om plats kan anordnas för barnet."

Stackars obemärkta flickor från förr. Illegala och farliga aborter var vanligt bland flickorna. De ville slippa skammen över att de blivit gravida utan att vara gifta. Den gamla goda tiden var inte god mot alla.

Lasse Berghagen är död. En folkkär person som skrivit visor som "Teddybjörnen Fredriksson" och "Stockholm i mitt hjärta." Melodier som kommer att leva kvar i generationer. Han hade en varm framtoning och var mycket omtyckt. En produktiv person som skrev över 500 melodier. Alla blev inte lika kända, men i min familj blev låten "Du är ljuset i min tunnel, Gunnel" mäkta populär. Under en period kallade mina barnbarn mig för Tunnel-Gunnel med fnisstillägget hi-hi. 

Vi glömmer dig inte!

 

Kraftiga smällar i Norrland

Kraftiga smällar har hörts i Norrland ropar Marcus Oskarsson ut i en rubrik på Facebook. Norrländska smällar är dock ingenting jämfört med vad som händer i den stora världen. Terrorhandlingar mot civila som är så vidriga att man gråter över människosläktet. Omöjligt att förstå hatet, omöjligt att förstå någonting, det är bara fasansfullt och obegripligt. Därför skriver jag om någonting helt annat.

När jag var ung och ganska dum tyckte jag att äldre människor var omoderna i både tanke och handling. En sådan person skulle jag aldrig bli, om jag nu händelsevis skulle bli gammal. Det var så långt borta att det var nästan osannolikt. Äldre talade nästan bara om det som hände förr och upprepade samma historier flera gånger. Äldre människor hängde helt enkelt inte med i den nya tiden och hade en gammaldags moraluppfattning.

Idag är jag den äldre människan och vet bättre. Har gått igenom alla åldrar och vet alltså vad jag talar om. Ha-ha! Men så här är det:

 1. Äldre människor talar gärna om det som hände förr, eftersom allt som hände, hände förr.

2. Äldre hänger inte med i det som händer, därför att mycket av det som händer är helt onödigt att hänga med i.

3. Äldre ser och hör dåligt. Det är ingen katastrof för äldre människor har redan sett och hört allt.

4. Äldre människor är inte alls omoderna i tanke och handling, det är helt enkelt bara äldre människor.

 

Vad gör man en vanlig torsdag

Idag tog vi farväl av loftgångsblomstren

Det är torsdagskväll när jag skriver dessa rader. Jag är utsparkad från vardagsrummet och sitter framför min dator och försöker roa mig på bästa sätt. Luleå hockey spelar en viktig match och det måste maken få avnjuta i lugn och ro. Han betalar multum varje månad för en massa kanaler som visar sport. Hockey är hans passion. Jag är inte förbjuden att sitta med och titta på matchen, men hockey är ju så ointressant. Det räcker så bra att få resultatet när matchen är klar. Men passioner ska man ha och ljudböcker är min.

På tal om böcker så gick nobelpriset i litteratur till en norrman vid namn Jon Fosse. Har hört namnet men känner inte alls till hans böcker. Kanske en fördom men nobelpristagare finns inte på min lista över böcker jag ska lyssna till framöver.

Men nu sitter jag här framför datorn och roar mig med en pärm där jag sparat massor med citat. Här är ett från 1913, skrivet av en gammal professor som inte gillade kvinnor:

"Tankearbete kommer att leda till att kvinnan blir flintskallig samtidigt som hennes ökade manlighet och förakt för skönhet gör att det växer hår i hennes ansikte. I framtiden komma alltså kvinnorna att vara flintskalliga och ha långa mustascher och skägg som patriarker."

Så tänk inte för mycket, kvinna, du kan drabbas av skäggväxt. Ett annat citat kommer från äktenskapsrådgivare doktor Sylvanus Stall som 1929 skriver

"Fastän det finns många äktenskap där hustrun å huvudets vägnar står vida över mannen, är det dock sed bland civiliserade folkslag att kalla mannen för familjens huvud."

Slutar med lite lättsamt från "Barnasnack."

Om man gifter sig, måste det vara för att man älskar någon mer än sig själv. Det tror jag inte blir så lätt.

Det svåraste med äktenskapet är kanske att man har så mycket med varandra att göra.

Prästen frågar om man vill gifta sig med den som står bredvid eller om man vill ha någon annan. Oftast är det ingen annan där, så man svarar ja.

En vissen torsdag har övergått till fredag. Besvikelsen över det älskade lagets förlust har lagt sig och nu skiner solen.

 

 

Katastrofer och viktigt vetande

För fjorton år sedan skrev jag mitt första blogginlägg. Med stor entusiasm från början och med lite mindre entusiasm på senare år. Trots en viss tröghet i skrivandet vill jag gärna hålla på ett tag till. Om ytterligare fjorton år är jag på väg att fylla 100 och det bör givetvis firas med ett blogginlägg. Det vore väl ganska imponerande. 

I Expressen skriver Cecilia Hagen en krönika om Sverige idag som ett katastrofernas land. Allt underhåll är eftersatt, affärer i city gapar tomma, tågen kommer inte i tid, om de överhuvudtaget kommer alls. I naturen tar invasiva örter över och blir omöjliga att utrota. Miljön är heller inte så intressant för vår regering som tillåter utökade utsläpp utan att skämmas. Ingen verkar veta hur saker och ting fungerar längre, varje dag innehåller nya katastrofer. Barn dödar barn och bomber detonerar, dödar och skadar.

Vilket elände hon beskriver, Cecilia Hagen. Det tråkiga är att hon har rätt i sin betraktelse av Sverige just nu.

Jag har lärt mig två nya ord. I Aftonbladets korsord löd frågan: "Bör inte Lucia drabbas av" och svaret blev triskaidekafobi och betyder rädsla för talet 13. Rädsla för datumet fredagen den 13:e kallas paraskavedekatriafobi och infaller några gånger per år, närmast nu i oktober. Viktigt vetande, eller hur?