Den 29 mars 1910, vid 46 års ålder, fick "Herman-Eva" sitt tolfte och sista barn. Han fick heta Sven David och han blev min far. På bilden finns även tre av hans systrar.
Exakt 106 år har gått sedan dess. Jag tänker ofta på min pappa med beundran över vad han åstadkom med den ringa utbildning han hade. Rolig, snäll, tvärilsk och lite religiös var han också. Stolt över barn och barnbarn, en hyvens karl av den gamla sorten. Jag är stolt och tacksam över att jag kan kalla honom "min pappa."
Så här skrev jag om min farmor 2010.
"Jag minns min farmor som föddes 1864. Hon i sin tur hade en farmor som föddes 1795 och som dog när min farmor var 14 år. Alltså har jag suttit i knä på någon som i sin tur suttit i knä på en person som levde för 215 år sedan. Tanken är fascinerande."
Ha det!