Man borde kanske sova

Sömnen sorterar tankarna och städar undan i hjärnkontoret. Vi får plats med en ny dag, en ny känsla och nya upplevelser. Det är nästan så att man kan känna doften av såpa på morgonen.

(Okänd tänkare)

Klockan är 05.21 och jag försöker desperat att somna om. Det är alldeles tyst förutom det stilla suset av min tinnitus och något enstaka svagt "durr" från mobiltelefonen som ligger på köksbordet. Någon har kanske "lajkat" min bild på Instagram eller kanske är det någon app som vill berätta om dagens väder.

Numera finns det appar till allt, bl a en som berättar om man sovit gott, om man vaknat under natten, om man fått sin djupsömn eller kanske inte sovit alls. Våra hjärnor renas och rensas under sömnen från allt onödigt vi stoppat dit och för att det ska ske bör vi sova mellan sju och nio timmar, allt detta enligt en artikel i Dagens Nyheter.

Själv sover jag ca 6 timmar per natt. Det betyder att min hjärna aldrig blir riktigt fri från slagg och avfall och därför inte fungerar optimalt. Något som min äkta hälft ofta påpekar  när vi diskuterar och har olika åsikter. För lite sömn ökar dessutom risken för alla tänkbara sjukdomar. Demens t ex.

Men det är inget att oroa sig för om man någon gång skulle vakna efter en sömnlös natt.

(Okänd filosof)

Godnatt!

Nyanser

Blått

Grått

Någon av mina facebookvänner "gillade" en bild på Stefan Löfven, där han i en ditsatt pratbubbla yttrade: "Jag är en idiot." Facebookvänner är ju inte alltid detsamma som riktiga vänner och när någon "gillar" kommer bilden upp på ens egen sida.

Nåja, alla har rätt att tycka illa om politiker som formar vår tillvaro på alla sätt. Men jag chockades av de kommentarer som följde bilden: Så här lät det:

Kunde inte hans föräldrar använt preventivmedel.

Han rår inte för att blev tappad i golvet när han var barn.

Mura in honom.

Utvisa svinet till Somalia.

Byfåne.

Imbicill.

Att alla dessa kommentarer är "imbicilla" är det väl ingen som helst tvekan om. Jag tyckte att det var bra när internet, bloggar och facebook blev var mans möjlighet, där vem som helst fick skriva och tycka om vad som helst. Men friheten har lett till missbruk. Ingen politiker, kändis eller "vemsomhelst" ska behöva tåla idioter som saknar förmåga till konstruktiv kritik utan bara vräker ur sig svordomar och könsord. Kanske dags för censur. Åtminstone borde vissa ord dödskallemärkas och ej få användas som tillmälen till annan person.

De allra värsta kommentarerna har jag utelämnat. De är för olämpliga att använda i en blogg. Alla dumskallar som kommenterat är för mig totalt okända. Absolut inga vänner.

Tjingeling!

Tack vare sparbössan

Spara och Slösa var systrar och varandras motsatser. De var välkända figurer i tidningen Lyckoslanten fram till år 1963 och lärde oss barn hur vi skulle uppföra oss. Spara var den kloka som tänkte sig för, medan Slösa inte tänkte alls, utan spenderade alla slantar hon kom över.

Jag borde ha levt som Spara och lagt varenda krona i sparbössan och låtit mynten ligga kvar. Det hade gett mig en god ränta, något som inte Teliaaktien eller en del andra misslyckade penningplaceringar gjort.

I lördags gick jag på Savoy med min sparbössa som innehöll 112 kronor i mynt från åren före 1962. Jag gick smågnolande därifrån med 1.235 kronor. För varje gammal 25-öring betalade köparen 3:50, för varje enkrona 10:50.

Efteråt kände jag för att spendera och började med att bjuda äkta mannen på kaffe och kaka på Uni:K café. Men det skulle jag aldrig ha gjort, det blev katastrof.

Men därom berättar vi en annan gång.

Hej!

Vi gratulerar!

Den 7 september 1966, alltså för exakt 50 år sedan, stod jag vid telefonen i vår lägenhet på Krongårdsringen 16 och talade med min bror. Han var stolt som en tupp och berättade om sin lille gosse som han dagen innan blivit pappa till. Någon timme senare åkte jag själv till BB och samma kväll födde jag vår andre son.

Bilden troligen från badplatsen i Malå.

Idag fyller Lasse hela 50 år och hans far och jag reser oss från tevesoffan och utbrister i ett fyrfaldigt leve och ett stort GRATTIS till jubilaren.

Ha en fin dag!

Nostalgiresa

Augusti månads sista dag gjorde vi en biltur till Malå, den kommun där jag är född och tillbringade de flesta av mina första 20 år i livet.

I det gula huset i Mörttjärn är jag född. Då, för länge sedan, var huset rött och timrat, med vedspis i tre rum för att hålla värmen och med utedass i ladugården (fuse). När jag var 14 år moderniserades huset och fick alla de bekvämligheter som vi idag tar för givet.

Besökte också bror och svägerska som från sin altan har denna fina utsikt över Lainejaursjön.

Det här är Springlidens byahus. En gång för länge sedan var det en skola, där jag gick mina tre sista folkskoleår. Minns inte så mycket från den tiden, varken bra eller dåligt. Men nyutexaminerade fröken Gunvor Andersson var en pärla.

Kommunhuset var min arbetsplats under tre år. Malå, som fram till 70-talet någon gång kallades för Malåträsk.

I högre ålder blir man nostalgisk och tänker på det som varit. Inte så konstigt eftersom framtiden knappast finns och inte känns speciellt rolig att tänka på.

Så talar en sann pessimist!

Hej!