Bilder från den vecka som var

En herrelös båt i storm

Fortfarande vinddriven. Klicka på bilderna så blir de större.

Vindstilla

Det här är lite skrytbilder tagna från min balkong. Jag är fortfarande så imponerad över min utsikt och tröttnar aldrig på att fotografera den.

Kommentatorsfunktionen på bloggen är för närvarande ur funktion. Trist för oss bloggare som vill ha kommentarer, men vi kan ingenting göra utan bara vänta på att det löser sig.

Ful, fulare, fulast

Rondell i Haninge. Vackert eller fult?

"Det var en FUL mage", sa den kraftige läkaren och tittade på den nyförlöstas ärrade kroppsdel. "Detsamma", tänkte hon säga, men vågade inte, för det här var på den tiden då man skulle vara rar och snäll när doktorn med följe gick på sin rond. De nyblivna mammorna var prydligt kammade och tvättade inför "Den stores" besök. Ve den som fortfarande hade rullar i håret, sådant kunde störa läkaren, vars pondus var odiskutabel både bland personal och patienter.

Vackert!

"Du har ett brustet ådernät på insidan av kinden. Det är ovanligt FULT", sa tandhygienisten för ett 10-tal år sedan. Det var inte kul att höra, tyckte jag, där jag låg med gapande mun och utan möjlighet att svara. Jag som trodde att jag åtminstone hade en vacker insida.

Fult!

Men FULAST av allt är vad du ser på bilden ovan. Det är en av många lika ruttna stöttor som håller uppe sidan av garaget på Åhlens. Än så länge, alltså!!

Trevlig kväll!

Mil efter mil av ensamhet

För en tid sedan åkte jag tåg mellan Luleå och Kiruna. På den sträckan ser man oändliga vidder av enbart skog och myr, utan minsta tillstymmelse till mänskligt liv. I mitt huvud började en versrad snurra, som lät ungefär så här: "Mil efter mil låg min ensamhet bland lingontuvorna?" Men vem har skrivit raderna? Ferlin? Lindgren? Nej, men så småningom klarnade det. Författaren till versraden heter Hermansson och är min egen bror. Tillsammans med sin fru har han skrivit diktboken "Inte-gration", och i den finns versen. Dikten i sin helhet låter så här och jag har min brors tillåtelse att skriva ner den.

Bilder från en barndom.

Mil efter mil av ensamhet låg

min ungdom bland lingontuvorna.

Storskogen tryckte ihop existensen,

till ett minimerat minimum.

Livets smultronställen fanns annorstädes,

det visste man säkert.

Frusna skidspår ledde ingenstans,

skarsnö rakt ner i själen.

Alfa-Lavalseparatorn vid vedspisen,

husets enda värmekälla.

Utedasset fanns i ladugården

50 iskalla meter bort.

Spända telefontrådar sjöng en entonig sång,

hyllande den 40-gradiga kylan.

Grannen kom och tiggde äpplen,

att ge sina barn på julafton.

På sommaren anföll myggen,

i härskaror, i arméer.

Kallgröt som mellanmål,

var vad som fanns i skafferiet.

Tjärnen så milsvid från havet,

så futtig, så liten, så arm.

GUD, VAD JAG LÄNGTAR DIT IBLAND.



Veckans kvinnor

Inget regn idag även om himlen är lite bekymmersgrå. Det blir långa promenaden idag för mig och den gamle mannen.

Maud har avgått! Saknad av många i min familj som inte längre har någon att irritera sig på. Men jag kan trösta mina manliga släktingar med att hon kanske blir landshövding i något av våra nordligaste län. Själv smygbeundrar jag Centern som förstått att även kvinnor kan.

I Haparanda samlades över 1000 personer i femgradig värme, storm och regn för att se kronprinsessan Victoria inviga sitt eget torg. En gravid prinsessa som klipper ett band lockar mer folk än någon annan i det röda Norrbotten. Tala om popularitet.

Jag avslutar med ett citat av någon okänd tänkare: Vis är den person, som slutar skriva när hon inte har något mer att tillföra.

Trevlig söndag.

En pilgrimsmussla väntar på kocken

I min vardagsrumssoffa tillbringar jag en timme måndag-torsdag varje vecka för att se matprogram. Kändisar lagar mat i en kanal och vanliga dödliga i en annan och den populäraste förrätten av alla är den halstrade pilgrimsmusslan. Det är viktigt, har jag förstått, att musslan är precis lagom halstrad för att kocken ska få beröm av matgästerna.

Själv kan jag ingenting om pilgrimsmusslor annat än att de ser ut som fiskbullar och är dyra. Jag har som mål att äta en sådan innan jag lämnar jordelivet. Ett konstigt mål kan tyckas men man ska inte dö nyfiken.

Men varför alla dessa teveprogram med kockar och deras komplicerade matlagning?  Allt finns ju redan färdigt och halvfärdigt på affären. Vi behöver inte kunna laga mat. Pizzadegen kan man köpa och bara rulla ut på plåten, mjölblandningen till palt finns färdig på påse, pannkakorna köps färdigstekta och nu kan man även köpa kokta och färdigskalade ägg. Allt för att underlätta för nutidsmänniskan, som då kan få tid över att sitta framför TV:n och se på hur andra halstrar pilgrimsmusslor.

Godkväll.

Vad är humor?

Dubbelklicka och se regnbågen kämpa för att synas bland molnen.

En ledamot i kommunfullmäktige föreslog att man skulle satsa mer på turismen.

"Vi borde köpa sex gondoler och placera i sjön."

En sparsam ledamot opponerade sig:

"Det är slöseri med skattemedel. Varför inte börja med två, en hane och en hona och låta naturen ha sin gång."

Den här historien är ett urklipp från Expressen. För hur skrattframkallande en lustighet än är, så kommer jag inte ihåg den efteråt om jag inte klipper ut den.

Men det finns ett undantag och det är en historia som jag hörde som ung och som jag fortfarande kommer ihåg. Den är småfräck och den ska berättas på Malå-bondska och av dessa två skäl är den omöjlig att skriva ner i min blogg. Synd!

Igår var vi på teatern och lyssnade på bl a Tomas Deutgen och Anna-Lena Brundin. Det var mycket skratt under föreställningen, men så här efteråt kommer jag bara ihåg hur A-L konstaterade att vid högre ålder talar vi alltid om plus. Man är 50 plus till den dag man fyller 60. Men man hör aldrig talas om en 18-åring som säger att han är 10 plus. Det kanske inte låter så kul när man skriver ner det, men det gav mycket skratt på teatern. Sen ägnade hon sig åt mäns privata delar och det är ju alltid humor.

En lokal förmåga "Hantis" läste egna limerickar. En del var roliga, någon var plump. Var gränsen mellan rolig och plump går, är nog olika hos oss människor, men limericken om Lisa Syrenen och buskiga grenen, den var på gränsen.

Till slut ännu en historia om politiker som gör bort sig:

Den gamle kyrkoherden bönade inför kyrkorådet om att få en ny kandelaber till kyrkan. Han tjatade och bad, men satte sig slutligen ned och tjurade. Då reste sig kyrkorådets ordförande och sa:

"Jag förstår mycket väl kyrkoherdens önskan, men vad ska vi med en kandelaber till? För det första är det ingen i församlingen som kan spela på den och för det andra, så vad kyrkan behöver är mera ljus.

Ha en rolig dag!

På kryssning

Vad gör man på ett kryssningsfartyg? Igår när vi promenerade mot Södra hamn, såg vi ett sådant fartyg ligga vid kaj bland isbrytarna.

Jag antar att det är människor med mycket pengar som tillbringar sin ledighet på kryssningsfartyg. När båten går in i hamn, går turisterna i land och shoppar hejdlöst till affärsmännens glädje. Men vad gör man för övrigt, när båten är ute på det vida havet utom att sitta på däck och sola? Man kan ju inte äta och dricka hela tiden, spela poker eller ligga vid poolen. Eller kan man det?

Fartyg är dessvärre opålitliga. En norsk kryssningsbåt brann veckan efter att vi åkt på Hurtigrutten. Mitt eget simborgarmärke från 50-talet känns inte riktigt  tryggt om något skulle hända på det stora havet. Gungar det på oceanen kan man bli rejält sjösjuk. Ett grymt öde för den som drabbas.

Jag föredrar nog torra land och Storgatan, där kommunen på sitt omtänksamma sätt lindat en varm halsduk på varje lyktstolpe.

Godmorgon!

Föreningsliv

Vid ett telefonsamtal med min kusin, påminde hon mig om att vi som 11-åringar startade en förening som hette TDF, en förkortning för "Två damers förbund." Vad vi hade för avsikt med föreningen minns ingen av oss, men som 11-åringar kände vi oss kanske som damer, eller också var det en förberedelse för det vuxenliv vi tänkte oss leva.

Långt senare bildade en väninna och jag "Fumliga fingrar", vars ändamål var att färdigställa alla gamla halvbroderade bonader och dukar som fanns i våra gömmor. Vi öppnade gemensamt bankkonto och sparade till något, jag är osäker på vad. Vi kom så långt att vi visade varandra de arbeten vi tänkt färdigställa, men så sinade energin och bankboken avslutades.

Dubbelklicka - och läs.

Estetikgruppen "Feis", bildades av samma väninna och bloggerskan någon gång på 80-talet. Föreningens mål och mening var och är något diffus, men har ingenting att göra med de två medlemmarnas utseende, utan är mera en protest mot kladd på husväggar och snusloskor på gatorna. Vi har inte kommit längre än att vi sagt "Fy, vad äckligt", eller "Det ser för bedrövligt ut", ett antal gånger, men man kan inte kräva mer av två äldre, lätt förbrukade damer.

Men nu, mina vänner, tänker jag gå med i föreningen Luleå Hockey. Där är vi fler än två medlemmar och det enda man behöver göra är att betala medlemsavgiften och se glad ut. även när det går dåligt.

Trevlig helg!

Så mycket skrivet

Det här blir blogginlägg nummer 500, sedan jag började för knappt två år sedan. Vilken uthållighet! Här nedan frågar jag mig själv följande:

Varför bloggar du?

Jag vet inte! Kanske av lust för att det är roligt, kanske av fåfänga för att synas.

Vad skriver du om?

Mest om familj och släkt. Mina närmaste har drabbats av mer än 150 inlägg, men alla med positiv klang, eftersom min släkt är av den goda sortens folk. Idrott är ett kärt ämne, som ger många kommentarer och som den monarkist jag är så hamnar kungahuset i bloggen någon gång.

Hur länge ska du hålla på?

Precis så länge som jag hittar något ämne eller någon händelse att skriva om. Men det blir nog i en lugnare takt eftersom jag är en gammal och trött kvinna.

Läser någon din blogg?

Jo, det gör DU! Just nu läser du min blogg och det är jag så glad och smickrad över.

Ha en trevlig dag!

Andlig odling

Att lära sig dansa zumba är kultur.

Kulturnatten är ett årligt återkommande och populärt evenemang i stan. Man kan gratis gå in på olika ställen för att lyssna till musik, lära sig dans och titta på konst. Detta pågår mellan kl 11.00 till midnatt.

Vi gick lite planlöst mellan arrangemangen. Vi lyssnade på fin tradjazz på Restaurangscenen och såg en repetition av "Natten är dagens mor", en pjäs av Lars Noren som kommer att spelas på Norrbottensteatern.

Gammeldans är också kultur.

Det finns många olika åsikter om vad som är kultur. I min egen värld var kultur tidigare någonting som var seriöst, tråkigt, tungt och mest till för svårmodiga kultursnobbar. Men tiderna och jag själv förändras. Kultur är allt som man lär sig något av, brinner för och som får en att må bra. Det kan vara dansband, deckare, schlagerfestival eller något annat. Som exempel kan jag ta en man i min närhet som alltid köper årskort till Coop Arena och som anser att en hockeymatch är den verkliga kulturupplevelsen.

Protestera gärna om ni tycker jag har fel. Det händer, fast mycket sällan.

Ha en bra måndag.

Någon annans blogg

11 september tycks vara ett datum då "Ondskan själv" har fritt spelrum.

På höger sida i bloggen finns rubriken "Min blogglista" där jag tagit med bloggen "Bodströmsamhället." Där skriver Tomas Bodström om alla tragedier som väckt stor uppmärksamhet och som alla inträffat just den 11 september. Läs hans sammanfattning, som får bli dagens blogginlägg.

Godmorgon!

Dyra grannland

Det är med stor glädje jag besöker dig, vackra Norge, som fått allt ett land kan önska sig. Majestätiska berg, vackra fjordar, olja och rikedom. En kamerabild ger ingen rättvisa åt ditt sköna landskap, som nog är ett av världens vackraste.

Dessutom kära grannland kan du ståta med en stilig och karismatisk statsminister, som varit en klippa och ett värdigt föredöme vid sommarens vidriga terrordåd.



Men dyra Norge. Du kan ta betalt för dina tjänster. Två bakade potatisar och två små glas brus till lunch kostade oss en mindre förmögenhet.  För oss svenskar på besök var dina priser ett återkommande samtalsämne.

Kanske, om jag får råd, ses vi igen.

Ha det!

Miss i bygget

70-tal

Torsdag, förra veckan, kom min bror och hans fru på besök. Min bror är rullstolsburen och jag berättade för honom att det är inga problem att besöka mig, för ca 100 meter från min bostad finns parkering och en byggnad med toaletter, där det också finns en handikappanpassad sådan.

Men, för det finns ett men, från marken upp till handikapptoaletten är det en dryg decimeter, vilket inte är något problem för icke handikappade, men för den som sitter i rullstol oftast oöverkomligt. Tänkande byggare sätter naturligtvis en ramp på en handikapptoalett, men här har det inte tänkts så mycket. Ett vanligt problem enligt min bror. Den som kan gå på sina ben, kan inte fatta de svårigheter som drabbar de funktionshindrade.

Från fredag till idag har min svägerska från Tyresö varit på Luleåvisit. Den berömda solen som vi skrutit över i sommar fick hon aldrig se. Luleå visade bara flera nyanser av grått och hon åker hem i tron att det där med solen är bara båg.

Denna vecka tar jag bloggledigt. Jag ska ägna mig åt djur och natur.

Ha en bra vecka!