I lågkonjunktur köper man smink.

Det blev en trevlig fredag med middag ute på stan tillsammans med Nisses lillebror Johnny och hans fru Eva. Vi har inte setts på ett tag och hade mycket att ta igen. Efteråt lyssnade vi till Bo Selinder och Accja på Lilla salen i Kulturens Hus. Duktiga sångare och en av dem är Nisses brorson Johan.

Tidigare på dan handlade jag på Smedjan som är stans största galleria. När jag är där förvånas jag alltid över hur mycket krämer och parfymer vi Lulebor tycks behöva. Vid sidan av Apoteket finns affärerna Lyko, Kicks och Normal. Alla säljer skönhetsmedel och alla verkar dra till sig folk. "Normal" är oftast knökfull med unga tjejer som shoppar det nyaste inom smink.

Kanske inte så konstigt att årets julklapp blev unisexparfym. Hos unga killar har parfym blivit en trend. Unga män är en stor kundkrets med utvecklingspotential säger en modeikon. Det är inte tjejer och motorer de unga grabbarna snackar om idag. Nej, det ointressant, idag är det den nyaste parfymen som gossarna samlas kring.

För cirka 50 år sedan köpte väninnan och jag en parfym som hette "Timeless." En doftkräm som vi kletade på innan vi gick på en visning av mattor på Gammelstads handväveri. Det borde vi inte ha gjort. Parfymen stank! Vandrade in i näsan upp till huvudet och satte sig där som en rejäl huvudvärk på oss bägge två. Idag när vi användes ordet "Timeless" betyder det "fy fasen vad det stinker."

I lågkonjunktur går skönhetsindustrin väldigt bra, säger någon på teve. Vi behöver lyxa till vår gråa vardag.

Men när jag ska lyxa till min gråa vardag blir det inte på Smedjans sminkbutiker, det blir istället en titt på vad mataffärens delikatessdisk har att erbjuda. Ett enkelt val för mig.

 

November-moll-melankoli

Den nya dagen randas

vad gör vi väl med den.

Vi lever och vi andas

tills det blir kväll igen

(Alf Henriksson)

Jag lider av november-moll-melankoli. Det är inget jobbigt lidande, man är bara lite tröttare än vanligt. Trött på mörkret, halkan och valet i USA.

Jag läste på nätet att förra veckans populäraste teveprogram var "På spåret." Programmet hade nästan dubbelt så många tittare som det näst populäraste som handlar om amerikaner som söker sina rötter i Sverige. Något oväntat var ändå att "Fråga doktorn" hade fler tittare än "Idol." Tyder på att det är vi gamlingar som är de mest trogna tevetittarna.

Mitt och mannens gemensamma hjärnskrynklande räckte inte långt i gårdagens "På spåret." Min mans eminenta kunskaper i grekiska gudar var dock bättre än de tävlandes. Svagt av de tävlande, tyckte maken, sånt ska man bara kunna.

I morgon är det Fars Dag. Min egen far, död sedan 30 år tillbaka, fick en trist ålderdom. Han var blind i över 20 år, han tvingades kapa av ett ben vid 80 års ålder och bodde många långa år på Furugården i Malå. Ålderdom kan vara så grym, men han var en lugn och filosofisk man och klagade aldrig. Jag tänder ett ljus för honom och för alla andra fina pappor som är väl värda att hyllas.

 

Lite Näktergal och lite Trump

Gick på Norrbottensteatern och såg Näktergalen, en föreställning om sångerskan Jenny Lind som var en berömd operastjärna i mitten på 1800-talet. Bra föreställning och otroligt duktiga sångare.

Gick till vårdcentralen och fick vaccin mot förkylning och covid.  Av princip vägrar jag säga hälsocentralen. Tycker bara det är dumt när man byter namn på det som är gammalt och vant utan egentlig anledning. Kostar bara pengar. I det här fallet är jag precis som ni redan anat, en riktigt gammal tjurskalle.

Gick till frissan och blev lite snyggare. Åtminstone just den eftermiddagen.

Lyssnade för ett tag sedan på Politikerbyrån där man påstod att om vi i Sverige skulle ha valt mellan USA:s kandidater till presidentposten skulle det ha blivit med siffrorna 83% för Harris och 17% för Trump.

USA tänker annorlunda och har ett annat valsystem. Vi fattar inte vitsen med elektorer. Många av oss förstår inte heller att republikanerna utsett denne skrävlande och lögnaktige Donald Trump till sin presidentkandidat. Mannen som kan bli USA:s ansikte utåt. Amerikaner är på intet sätt dummare eller klokare än folk från andra nationer men att utgången i USA-valet är så osäker betyder att Trump har många anhängare som överser med hans buffliga framtoning. Hans skrikande fans bryr sig inte.

Kan det bero på att om man är republikan i hjärtat så spelar det ingen roll vem som leder partiet?

Kan det bero på att motståndaren är en kvinna?

Eller?

Snart får vi veta hur det går. Resultat följer nästa vecka och världen är mycket intresserad.

 

De skrev en bok tillsammans

Den här boken har en alldeles speciell plats i min bokhylla. Inte ... gration är en diktsamling skriven av min bror Anders och min svägerska Nahide. Enligt författarna själva är boken ett resultat av ett möte mellan två människor som växte upp i olika världar men som upptäckte att likheterna i grundvärderingar och människosyn var större än skillnaderna.

Nahide är född i en stad vid den turkiska Svartahavskusten och Anders i en liten by i Lappland och dikterna speglar deras olika bakgrunder. Här följer en av Nahides dikter.

Kulturkrock 

Du knackade på min dörr och klev in

(Du, med ett lodjurs aktsamhet och uråldriga lugn,

det snöklädda vinterlandskapets glittrande värme,

vattnets virvlar kring timmerstockarna i den strida forsen,

med ögon i en grågrön nyans av din barndoms skog och tjärn,

midsommarnattsolens glada lek med talltopparna).

Jag bjöd på snabbkaffe och en halvtorr bulle ur skafferiet.

(Jag, dotter av öppna vidder och mäktiga berg,

oändligt böljande sädesfält, havets brus och måsarnas skratt,

ett persikoträd, dignande av solmogna frukter,

med en vågbrytares obändiga mod och livskraft,

månskenets förening med maneternas skimmer på havsytan).

Med leende ögon sökte du min blick

Sakta gled du in i min själ.

Jag fann dig.

Jag fann mig.

Brudpar 1981

Dikten som följer är skriven av Anders och är en travesti (heter det så?) på Fader Vår.  Den skrevs i slutet på 70-talet som en "dödsannons" över den utplånade byn Adakgruvan.

Bön från inre stödområdet.

Moder Svea

som är i Stockholm

helgat varde ditt namn

tillkomme dig koppar, elkraft

och välstånd

såsom i Malmö

så ock i Göteborg.

Vår dagliga socialhjälp

giv oss idag

och förlåt oss

vår naiva tilltro

till etablerade politiker

såsom vi ock förlåta

dem som stulit och roffat ifrån oss

och inlåt oss inte i frestelse

att själva förädla våra råvaror

ty skogen är din

malmen, vattenfallen 

och alla de andra rikedomarna

i statsministerns

politikernas

och den heliga regionalpolitikens namn

am(s)en!

 

Blandat innehåll i min bokhylla

Den här bilden visar mittdelen av vår teakbokhylla som vi köpte någon gång i början på 2000-talet. Den köptes på loppis för nästan ingenting eftersom teak var totalt ute, men hyllan är praktisk och rymmer mycket. Numera inte så mycket böcker eftersom vi flyttade till en mindre lägenhet och en del av våra böcker försvann till grannen som hade antikvariat och resten skänktes till Återvinningen.

Men en del favoriter finns kvar. Här på bilden "Kvinnans bokskatt" i tre delar från 1913. En handbok för hemmet som visar var skåpet ska stå. Herrn är hemmets överhuvud, han ska visas all tänkbar hänsyn, hustrun ska vara tyst, vacker och förstående. Ett huskors till hustru är en mans värsta mardröm. Hembiträde finns förstås men hon är oftast ganska oduglig, oansvarig, krävande och tar gärna pojkar upp på rummet.

Jag gillar verkligen att läsa om gamla tiders seder och moral men är innerligt glad att vi lämnat 1913 långt bakom oss.

Den här serien handlar om 1900-talet och alla framsteg som gjorts under förra seklet för den lilla människan. Imponerande. Under 100 år kommer man långt när man vill.

Här ett antal böcker som jag köpt direkt av författarna som då också skrivit en hälsning i dem. De måste givetvis få stanna kvar i bokhyllan.

Där finns också Utvandrarserien av Vilhelm Moberg som hör till mina favoritböcker  Och längst ut på en hylla står naturligtvis en Bibel. Varje hem behöver ju en sagobok.

 

Den årligen återkommande plågan

Mannen som vandrar på kajen känner jag mycket väl. Vi träffades redan 1958 och vi har haft ett bra liv tillsammans. Åtminstone har jag haft det. Har nog inte frågat vad han tycker. Blir så bedrövad om han har en annan åsikt.

I veckan var det dags för det årliga besöket hos tandhygienisten. Min tandläkares väntrum är ganska trist och inte blir rummet roligare av att där sitter fem personer långt ifrån varandra, samtliga stirrandes i sina mobiler. Det är tre vuxna karlar, en tjej och och så den gamla tanten som är jag. Alla sitter vi tysta och bara längtar därifrån.

Undrar hur en tandhygienist trivs med sitt jobb där han/hon under hela arbetsdagen tittar in i folks munnar som kan innehålla både snus och gamla matrester. 

Äntligen är det någon som ropar upp mitt namn och jag får sätta mig i stolen hos min hygienist. Han plågar mig, jag kvider inombords, men nickar jakande när han frågar om jag mår bra. Jag ljuger förstås. Sen mumlar han något om stabilt och att vi ska ses om ett år.

Det hela är över, jag går därifrån en dryg tusenlapp fattigare men oj så lycklig och lättad över att allt är bra och att det är ett helt år till nästa gång.

 

15 år och ännu inget slut

Bilden från första oktober 2024

Idag fyller min blogg 15 år. Började skriva blogg för att det är ett utmärkt sätt att få ut sina frustrationer på. Mest över allt elände som sker, men också en plats för att skriva om familj, hockey och kungahus. Samtidigt deklarerade jag att det skulle bli 1000 inlägg, det sista i januari 2018 som skulle heta "Följ mig in i dimman."

Nu blev det inte riktigt så. Det blev en fortsättning och inte så mycket hockey och kungahus.

Bilden från andra oktober 2024. Kulturhuset till höger speglar sig i vattnet.

Vår första oktobervecka har varit höstvacker men relativt händelselös i mitt liv. Jag har inte så mycket att berätta om annat än

att jag köpt en ny 5-årsdagbok. I min ålder är det modigt, ja nästan dumdristigt.

Bilden från den tredje oktober 2024

För bara någon timme sen lyssnade jag till "Ring så spelar vi" och någon önskade "There Goes My Everything" med Elvis. Så sentimentalt och så underbart vackert. Jag blev nästan tårögd. Alldeles för sällan spelas den typen av musik i radion.

Jag som inte tror på någon himmelsk Gud är väldigt svag för läsarsånger, så något fick jag ändå med mig från min barndoms söndagar i pingstförsamlingen i Baktsjaur.

Är överhuvudtaget svag för sentimental musik av alla sorter, långsamma ballader, skönsjungande tenorer, countrymusik och så förstås alltid Elvis och delvis Beatles. Deras musik är faktiskt himmelsk.

 

Malå med allting så nära

Kommunhuset där jag jobbade mellan 1957-1959

Man borde nog flytta tillbaka till Malå kommun. En kommun som har knappt 3000 invånare och Sveriges bästa åldringsvård enligt Länsförsäkringar Fastighetsförmedling. Malmö och övriga storstäder ligger sämst till enligt samma källa. Fördelen med att bo i en liten kommun är bostadspriserna, tryggheten med hemtjänsten och att de flesta känner till varandra.

Problemet är att Malå kommun absolut inte vill ha mig. Kommunen behöver unga starka duktiga skattebetalare, inga gamla människor som bara kommer att kosta vård. Det är fullt begripligt.

"Malå med allt så nära" är kommunens slogan och i den kommunen bodde jag från nyfödd till 21 års ålder. Jobbade i kommunhuset och dansade på Malåborg. Det var ett populärt dansställe på 50 och 60-talen och publikrekordet hade Sven-Ingvars 1962.

Bland kända personer från Malå märks "Långa lappflickan", en kvinna som blev 218 centimeter lång och uppvisades över hela Europa, bland annat blev hon uppkallad till Stockholms slott och "uppträdde" för Karl XIV Johan. Låter illa i våra öron att förevisas för sin missbildning och man undrar vad den stackars flickan själv tyckte.

Charmören och filmskådespelaren Peter Höglund kom också från Malå. Han var populär på 30- och 40-talen. Han hade huvudroller i filmer som Lappblod och Laila, trots att han inte var same. Det räckte att han kom från Lappland.

Så här står det i en gammal Filmjournal:

"Peter Höglund är av allt att döma filmcharmör nummer 1 som saknats i svensk film. Dessutom en utmärkt skådespelare."

Nu är han bortglömd, men hans foto pryder en hylla på Malå hembygdsgård.

 

Tack för alla goda råd

På min vanliga promenadslinga hittar jag den här björken med naturligt röda blad och vit stam.

Tänk så många goda råd vi fått genom åren av politiker, forskare och lekmän, råd som ska ge oss ett längre och rikare liv. T ex följande:

Socialstyrelsen, 70-talet. Ät 6-8 brödskivor/dag. Extra nyttigt om du använder fullkorn.

Livsmedelsverket: Ät högst 1 ägg per dag. För mycket äggätande kan ge dig högt kolesterol.

Naturskyddsföreningen 2024: Köp endast 5 plagg/år, undantaget strumpor och underkläder. Dessa 5 plagg bör vara av god kvalité och räcka till 270 tvättar.

Folkhälsomyndigheten 2024: Barn och unga ska inte sitta framför skärmar mer än 1-2 timmar. Basta!

Jag lyder slaviskt när det gäller råden om klädinköp. Svensson lär i medeltal köpa 25 plagg per person och år, vilket enligt mig låter både jobbigt och dyrt. Vem har tid och vem har plats för alla dessa plagg. Dessutom korkat ur miljösynpunkt.

Konstig konst på Kulturens hus, men rätt dekorativt.

Ett gott råd är att sluta lyssna på goda råd har någon sagt. Det saknas ofta vetenskapliga stöd för råden och det gäller alldeles särskilt dessa eviga råd om viktminskning, där olika bantningsgurus ofta förbjuder alldeles vanliga födoämnen.

Konst på Kulturens hus.

Ät allt men inte så mycket lär vara det bästa rådet för den som vill gå ner i vikt. Och ta en liten chokladbit till efterrätt, det gör dig glad.

 

Kanonväder och kulturkanon

Kulturnatten är ett årligt återkommande och populärt inslag i stan. Man går gratis in på en mängd ställen för att lyssna på jazz, körsång, dragspel med mera, man kan se film och konstutställningar. Det är spännande evenemang överallt, i kyrkor, samlingslokaler och utomhus. Mycket folk och bra stämning. Årets kulturnatt i Luleå börjar idag och pågår mellan 11.00 till midnatt. Vädret är helt på kulturens sida.

Det finns många åsikter om kultur. I mina unga år var ordet kultur något som var allvarligt, obegripligt och tråkigt. Så ser jag det inte idag. Kultur kan vara något som samlar oss och som vi brinner för. Har en man i min närhet som anser att en match i hockeyhallen är den ultimata kulturupplevelsen.

I veckan såg jag kulturminister Parisa Liljestrand bli intervjuad av Anders Holmberg i programmet "30 minuter." Hon talade om att Tidöpartierna gett en grupp på ett antal personer den svåra uppgiften att skapa en svensk kulturkanon, som ska vara ett verktyg för bildning, gemenskap och inkludering. Gruppen ska välja ut svenska storverk inom olika områden. T ex arkitektur. litteratur, musik osv.

Måste erkänna att jag fattade ingenting. Googlade på ordet kulturkanon och det enda jag är säker på att kanonen är någonting som kommer att skapa stor förvirring och oenighet bland kulturfolket.

Strunt i kanonen, ge folket kulturnätter.

 

Det gör ingenting att man inte hänger med

Herr Hermelin får pryda bloggen igen. Jag går ofta förbi honom och hejar och tar ett foto. Hermelin ser alltid likadan ut men blomsterhavet runt honom växer så intensivt att den gamle snart är överblommad.

Just nu, när jag skriver på bloggen, lyssnar jag samtidigt lite slött på Melodikrysset. I många år löste vi det varje lördag. Det var för det mesta ganska lätt. Idag har jag slutat. Blir bara irriterad över att jag inte kan namnen på alla nya artister som låter likadant. Vad har hänt? Kan väl inte vara mig det är fel på?

Jag känner mig ganska dum ibland när jag läser tidningen Buffé. Jag kan inte längre läsa ett recept utan att googla. Vad ska jag köpa hem för att kunna laga "Paccheri med tomat, kronärtskocka och Burrata? Jo, säger artikeln, Pacceri är en bronsvalsad pasta och Burrata är en ost. Eller vad är shawarmastekta grönsaker? Hur shawarmasteker man? Artikeln ger svar. Shawarma är en krydda. Buffé berättar gärna om nya produkter och lockar med läckra recept som ibland lurar mig att köpa produkter som används en gång och sen blir liggande till dess bäst-före-datum sedan länge gått ut.

Men bästa bloggerskan, du hänger inte med, hör jag någon tänka. Nej, det är sant, jag är förbisprungen av min samtid. jag är hopplöst passé.

 

Lite sant och lite hitte-på

Vid min vagga stod en gammal tant, lika gammal som jag är idag. Hon var född 1852, när Oscar I var kung och landet Sverige var ett av Europas allra fattigaste.

Den gamla gumman tittade på tösen i vaggan och tänkte för sig själv:

"Undrar vad hon kommer att få uppleva under sitt liv. Det kan aldrig bli så händelserikt som mitt, med alla uppfinningar som gjort livet så mycket lättare. Minns hur spännande det var när vi fick vedspis efter att ha lagat all mat över öppen eld. Vilken lättnad för oss kvinnor. Dagens unga kan själva bestämma hur många barn de vill ha, preventivmedel har blivit tillåtna, trots religiösa protester. Vi har fått rösträtt och tro det eller ej, en kvinna har fått plats i riksdagen. Jag är numera myndig, jag har folkpension, cirka 400 kronor per år och dessa pengar har gett guldkant åt mitt liv. Vi har "Norran" varannan vardag, vi har telefon och radio. Sonen min har köpt en T-Ford av 1927 års modell. Fattar inte hur han har råd, men det är hans problem. Det är så mycket som hänt under mina år på jorden. Välbärgade människor har till och med dass inomhus, men det tycker jag är onödigt.

Lilla barn, ingen kan veta vad som kommer att hända under dina levnadsår. Det mesta har ju redan hänt. Jag vill inte tänka dystert om din framtid men token Hitler gör mig nervös. Han är inte klok, skriker och härjar och det är omöjligt att förstå hur tyskarna vill ha honom som sin rikskansler."

Så tänkte den gamla gumman och så tänker jag inför dagens små knattingar. Vad kommer att hända under era liv? Allt har ju redan hänt. Men galna ledare som hotar med krig och elände tar aldrig slut. Ständigt nya som dyker upp till sorg för mänskligheten.

 

Tomhet i mitt huvud bor

Inget speciellt har hänt den här veckan och det är så jag vill att det ska vara, men bloggen skulle absolut bli intressantare om bloggerskan själv hade ett händelserikare liv.

Veckan enda händelse är att jag har klippt mitt svintohår hos en glad och trevlig frissa. Den här gången talade vi om sorgliga ting. Hon hade mist sin mamma i sommar och mammor är viktiga personer i ens liv.

Vi har inte rest någonstans i sommar. Bilen har gått 153 mil på ett helt år och det är till Sunderbyn och Storheden de längsta resorna har gått. Inte ens IKEA har vi besökt, vilket är rätt ovanligt, eftersom min man är en av få karlar som gillar att gå omkring och strosa på varuhuset. Med kännarmin skådar han handduken "Tekla" eller pallen "Putte" och ignorerar hustruns kommentarer om att vi redan har både handdukar och pallar. Men köttbullarna sitter fint och jag är glad över makens tålmodighet. Känner andra män som tycker att en dag på varuhuset är rena Golgatavandringen.

Och nu är blogginlägget färdigskrivet. Punkt!

 

Vardagar med irritation

Har ägnat 17 timmar till lyssning av Ulf Lundells bok "Vardagar 10" där han pratar om sin egen vardag och det som hänt och händer i samhället. Han är en argsint man som är oerhört kritisk mot klanen Wahlgren-Ingrosso, tycker att Camilla Läckberg är en galjonsfigur för dålig smak, avskyr alla som lever efter religiösa normer och tycker att den nuvarande regeringen är helt värdelös. Dock gillar han Björn Ferry och västerbottensost och vem gör inte det. Han är irriterad på mycket, men boken är lättlyssnad och underhållande.

Irritation är en "folksjukdom" som de flesta av oss känner av då och då, den är omöjlig att bota och knappast någon slipper ifrån den, trots att vi har det så bra i vår lilla del av världen. Så varför retar vi upp oss på saker som man i de flesta fall inte kan göra något åt?

Här nedan följer min egen lista på vad som gör mig irriterad. Småsaker i det stora hela förstås, men ändå så irriterande.

Pizza-kartonger och cigarettfimpar som bara slängs på marken.

Minuter som blivit minutrar.

Vitae-Pro-reklam med Stig Strand och andra vilseledda.

Folk som inte går till vänster på gång- och cykelvägar.

Tekniska prylar som inte fungerar.

Min sommar har varit fin. Sol, moln och regn i en skön blandning och inte alltför hett. Här finns ingen anledning till irritation. 

 

Folkligt och festligt

Favoritmotivet just nu är moln

Det regnade i Paris under OS-invigningen. Båtar på Seine förde idrottarna till arenan där elden skulle tändas. En vacker invigning, men för lång. Det tog en evinnerlig tid att få fjutt på OS-elden. Men OS började bra för vår del, vi har redan fått en bronspeng. Helt plötsligt älskar man Judo.

 

Solen sken i går när vi gick till Gültzauudden för att titta på det årligen återkommande "Konst i det gröna" där amatörer ställer ut sina konstverk. Folkligt och festligt som man brukar säga. Trevligt och trivsamt att träffa gamla bekanta som också var där för att titta.

Tavlan med blomster mot en blå bakgrund blev mångas favorit bland konstverken.

För många år sedan hände det att jag köpte någon enstaka tavla på Konst i det gröna. Bland annat den här som min dåvarande granne målat. Glada fikasugna runda damer och en tax.

Eller den här akvarellen som målats av grannens då 10-årige son. Konstverket kostade 50 kronor.

Jag avundas verkligen de som är skickliga på att teckna och måla. Själv hade jag en period där jag försökte måla akvarell. Frågade min granne, hon som målat de runda damerna, vad hon tyckte om min tavla med en gulgrön citron som låg och vickade på ett fat och som jag lagt ner så stor möda på. Riktigt fint tyckte jag. Hon tittade länge och letade ord som var ärliga och samtidigt inte skulle såra. Hon sa till slut: "Du har i alla fall använt rätt papper." Jag har länge haft roligt åt den kommentaren och akvarellmålandet blev inte så långvarigt.

 

Lite skryt från min balkong

En gång varje sommar måste jag få skryta över utsikten från min balkong.

Man har som ung fått lära sig att skryta är fult, samtidigt som man ska vara stolt över vad man har, och jag har en balkong med utsikt. Och när jag snällt betalar min hyra varje månad får jag behålla utsikten och njuta av ögongodiset.

I morgon kommer en av mina svägerskor på besök. Hon som var/är gift med min bror Anders som avled för drygt två år sedan. Var/är, vilket är rätt? Han är för alltid hennes man, även om han inte sitter vid deras köksbord längre.

"Man dör 2 gånger", sa Bo Sundström när han var gäst i Niklas Strömstedts program. "En gång när man verkligen dör, den andra gången när någon säger ens namn för sista gången."

Så länge någon minns mig och talar om mig finns jag. Sen är jag bara en rad i kyrkboken eller en avlägsen prick i släktträdet, någon från en svunnen tid.

Nu hör jag någon säga att hon är ruggigt trist den där bloggerskan. Pratar bara om döden. Så kan vi inte ha det utan nu plockar vi fram lite fina sommarbilder från 2024.

 

Innerstadsfjärden har fått sina första näckrosor. Kan du se dem?

Herr Hermelin är omgiven av årets blomplantering. Hans staty är en fristående pelare som avslutas i ett människohuvud. En sådan staty kallas herm, men har ingenting med Hermelin själv att göra. Vanligt med sådana statyer i antiken. Jag har googlat.

Bara en vacker blomma

Årets bild av det talande trädet. Lite risigare än förra året, men ålder kan ha sin tjusning.

Sommar och kalastider

Sommar och semestertider. I början av förra veckan kom Amanda med fru och två småknattar på besök. Sen kom äldste sonen Peter med fru och dotter. Luleå bjöd som vanligt på vackert väder utom just den regniga torsdag när "stadsfesten" började. Men vad spelar det för roll för den som gillar kalas.

Vi gamlingar gillar också folkfest. Men på det stillsamma sätt som är typiskt oss. Vi satt i stadsparken och tittade på ungar som hoppade från manicken som syns på bilden ovan. Satt nästan en timme och tittade, sen en promenad på stan, en glass och så hem till soffan.

Artisterna hos RIX FM festival är unga och till för de unga och ingenting för mig som minns stadsfesten för 13 år sedan då Tom Jones var här och "Delilah" och "Sexbomb" ekade över stan. Ljuv musik för den som trängtar efter en riktig schlager.

Sista bilden är inte vacker. Dagen efter festen är kajen full med burkar och kartonger. Trots att det finns gott om soptunnor orkar man inte ta en promenad med sitt avfall. Här känner jag mig som en riktig moraltant. Vad är det för fel på folk som saknar förmåga att plocka upp efter sig? Hur tänker de? Vem ska ta hand om deras efterlämnade skräp? Måsarna är glada, men det var väl inte för deras skull man struntade i att plocka bort sitt skräp.

Tog en promenad i morse och bara njöt av allt vackert. Glömde gårdagens trista bild av skräpet på kajen. Det är så grönt, så frodigt i naturen och jag önskar innerligt att den här årstiden kunde få stanna en liten längre stund hos oss.