Vårt liv är en rosa mardröm

Som mycket små barn delas vi in i färg. Blåklädda små gossar leker med bilar och är busiga och rosaklädda små flickor leker med dockor och är gulliga. Om man är en liten flicka, som tycker om att leka med bilar, kallas man pojkflicka och det är lite käckt, men om en liten pojke tycker om rosa och vill leka med dockor är det inte lika kaxigt. Tvärtom blir pappa bekymrad och undrar om det är något fel på lille Pelle.



Det fortsätter även i vuxenlivet som synes av bilderna ovan. De är tagna på Media Markt och visar en liten del av en lång hylla med rakdon av olika slag. Killarnas rakapparater är svarta med silverdekorationer och en vit bakgrund. Tjejernas rakdon är vita med pastellfärgade dekorationer och har en rosa bakgrund.

Vid senaste "begravningsmässan" (låter inte så muntert) visades rosa likkistor. Så kvinnor i alla åldrar, vårt liv är en rosa dröm eller möjligen mardröm.

Godnatt!

Bland hattar och mössor

Reklamkepsen. Alltid lika populär bland äldre män.

Det är inte bara det att vintern är lång och kall och att man riskerar att bryta armar och ben i ishalkan. Man måste också bära mössa för att inte frysa öronen av sig.

Själv har jag provat vartenda exemplar som finns på ett närliggande varuhus, men mitt huvud är för stort och för brett  för att passa till dagens huvudbonader.



Pappa Sven bar ingen missklädsam mössa. Han fegade inte för kylan, utan tog sin hatt, sin kostym och slips och åkte ut på sparken för att dela ut ransoneringskort till byborna. Det här var på 40-talet.



Så här skulle herrarnas och damernas mössor se ut på 50-talet. Bilden är från  Wiskadahls katalog 1952.

Snyggt? Nja, men herrarnas fårskinnsskapelser såg rätt varma ut.

Så kom 60-talet och de hemvirkade hattarnas tid. Jag var elegant i en mossgrön egenhändigt tillverkad hög skapelse som jag var ganska stolt över då. När jag idag ser ett fotografi av mig själv och hatten så liknar den mest Petsons huvudbonad. Petson, han med katten Findus.

Nu ser jag fram emot en mild vinter, där jag liksom pappa Sven slipper ta på mig en missklädsam mössa.

Ha det!

Det stora utflyktsmålet

I dag skiner solen, det är fem plusgrader, gräsmattorna är gröna och tomten kommer om exakt en månad. Just denna dag åker den gamle mannen och jag till det stora möbelvaruhuset i Haparanda. För mig är resan och vandringen runt varuhuset och fikat  för fem kronor en trevlig upplevelse. Min son däremot kallar underligt nog en IKEA-dag för Dante´s inferno.

Min gamle man är unik. Han bör behandlas med aktning. Han är en av få karlar som verkligen gillar att strosa runt på IKEA. Med kännarmin skådar han kökshandduken "Tekla" och vägghyllan "Lack" och endast hustruns sura kommentarer, om var det och det ska få plats, hindrar hans köpglädje. Hela vår IKEA-vandring kostar 112 kronor och det blev hela bussresans billigaste IKEA-påse.

Lunch på Seskarö och sen hem igen och utanför bussfönstret var det så mörkt att vi applåderade chauffören för hans skicklighet att hitta tillbaka hem till Loet.

Hej!

Usla affärer

Inte bara mina, utan många svenskars sämsta affär är nog köpet av teleaktien. För 8.500 kronor fick man köpa 100 st av folkaktien som Rosengren, med fagert tal, sålde till en miljon köpare för elva år sedan. En aktie som bara skulle stiga i värde och vem vill missa en sådan chans. Inte jag och inte du! Långsiktigt är aktier en strålande affär, lita bara på experterna.

Elva långsiktiga år har gått. Jag har löst ut mina teleaktier. Av insatsen på 8.500 kronor blev det ca 5000 kronor att sätta på kontot. Man må svära ack och ve över Rosengren, men mest av allt över sig själv. Varför tror man på politiker?



En annan misslyckad affär var inköpet av en Volvo Duett 1963 som kostade oss vår samlade förmögenhet och lite till, samt en insatslägenhet som köptes samma år som bilen och som senare såldes med en smärre förlust. 1963 var inte vårt bästa år ekonomiskt sett.
 
Sammantaget är mina dåliga affärer försumbara. Det allra mesta finns på pluskontot och nu menar jag inte pengar, utan allt annat värdefullt som gör det trevligt att bara finnas till.


Godnatt!

Romantik i gröngräset

Det finns en del teveprogram som man av någon anledning småskäms för att man tittar på. I mitt fall är det "Bonde söker fru" och "Desperate housewives." Men det senare programmet är amerikanskt och program från det stora landet i väster får vara fåniga.

I "Bonde söker fru" kunde man i onsdags titta på romantiska möten i gröngräset. Man håller varandras händer, man hånglar lite, bara lite, och man talar kärlek. Dessa scener känns pinsamt oäkta, då man vet att vid varje romantiskt möte finns en kameraman, en ljudtekniker och kanske rentav en regissör med ett manus som ska se till att turturduvorna säger rätt saker.

"Tycker du om mig?"

"Jo, jag tycker om dig, det pirrar lite."

Det är modiga människor som ställer upp i den här typen av program, där man låter svenska folket se ens pinsamma försök till romantisk konversation på bästa sändningstid. Man kan bara önska de medverkande "Lycka till" i deras försök att hitta en partner. I något fall lär det, trots teveteamets närvaro, ha blivit äkta kärlek.

Ha det!

Dagarna och bilderna

Så förflöt dagarna:

Söndag:

Lars borrade hål i taket.

Måndag:

Nils placerade en lampa i det borrade hålet i taket.

Tisdag:

Med Anta S på stan. Vi fotograferade gatumiljöer och lyftkranar i skymningen.

Onsdag:

Med grannfrun på stan. Vi fikade och tittade på märklig konst på Kulturens Hus.

Torsdag:

Dessa bilder, tagna med min enkla digitalkamera, kan inte ge rättvisa åt hur andlöst vackert det var i Norra hamn denna torsdagskväll, när stan speglade sig i vattnet. (Dubbelklicka för större bild).

Trevlig helg!

En gång för länge sedan

Än en gång skriver jag om Kuriren. Jag köpte ett häfte på Återvinningen som hette Norrbottens-Kuriren - ur gamla årgångar 1861 - 1910.

1869 skriver man så här vackert och poetiskt till sina läsare.

Året 1868 har redan hvilat sju dagar i sin graf, innan vi fått tillfälle att uttala den öfliga önskningsformeln! Lycka till ett Godt Nytt År!

- - - - - -

Inga farsoter hafva fört sina lievagnar öfver Norden, om ock dödens lie, någon gång svängd af venster hand, ej varit overksam. Välsignelse således öfver det år som flyktat. Må det efterträdas af många lika fridfulla syskon.

Kuriren berättar dessutom att tidningen Fäderneslandets ansvarige blifvit ådömd tvåårigt fästningsarbete och häktats. Han fälldes för lasteligt tal om Konungens person.

Så var det då! Lasteligt tal om kungens person gav två års fängelse 1869. Idag när konungen ägnar sig åt lusteliga laster, får han tio sidor i kvällstidningarna.

1800-talet känns väldigt långt borta, men jag har en gång suttit i knä på min farmor, som 1869 var 5 år, så jag har nästan varit med.

Godmorgon!

Kurirensvenska

"Det var det här året jag switchade min livsstil och downsizade mitt boende."

I ovanstående mening använder jag mig av Kurirensvenska, en sidolinje av svenska språket, som oftast används i heminredningsreportage i en lokal tidning. Jag vill ju så gärna visa att jag hänger med när språket förändras. Nej, ingen gammal stapplig svenska här inte!

Kvällstidningar lyckas inte alltid. Den här rubriken fanns i Aftonbladet för en tid sedan:

"Vi prioriterar barnfattigdom framför skattesänkningar."

Om man istället haft rubriken "Vi prioriterar kampen mot barnfattigdom framför skattesänkningar", hade det hela blivit begripligare. Eller kanske ännu hellre skrivit om barn i fattiga familjer. Själva ordet barnfattigdom är nykonstruerat och kan lika gärna betyda att man inte har det antal barn man önskar.

Nej, jag har ingen rätt att vara språkpolis. Jag är usel på kommatering och har halvdålig kunskap i språklärans labyrinter. Men ibland har man ett behov av att komma med pekpinnar och leka besserwisser, men nu, mina vänner, har jag lekt färdigt.

Trevlig vecka.

PS. Nu ska jag till Återvinningen och fynda tomtar. Där finns sedan länge en skylt med texten "Allt som är i skylten är inte till salu." Hur nu det ska tolkas. DS.

Tycke och smak

"Femtiotalsjakten" skrev om det hemskaste hon hade köpt till sitt hem och där fanns bl a morotskannan med kanin. Den finns även hos mig och jag har aldrig sett den som ful utan tvärtom lite småsöt.



Tycke och smak ska man inte diskutera. Men den här tavlan är det fulaste ting som finns hemma hos oss. Mannen vann tavlan i konstlotteriet och jag ber konstnären så hemskt mycket om ursäkt, men den är svår att älska.

Som god tvåa av hemmets mindre vackra prylar kommer den här vasen. Den har jag själv köpt i en stund av dårskap, bara för att det var en Rörstrand. Den är hög, passar ingenstans och blir inte vacker ens med en ros.



Varför denna bild?  Jo, den föreställer händerna på äkta hälften som står utanför Kvantum och lastar in matkassar i bilen och bilden är tagen 11-11-11 kl 11.11.

Ha en trevlig helg!

I väntrummet

I väntrummet hos tandläkaren kan man bli sittande någon halvtimme och då fördriver man tiden bäst genom att läsa de tidningar som finns på den designade hyllan. Hos min tandläkare finns Hälsa, Må bra, Kom i form, Kattis, Femina och några andra.

Jag bläddrar i Femina och Kattis. Den sistnämnda är en månadstidning som inte handlar om kissemissar, utan en damtidning med Kattis Ahlström som chefredaktör. Den är glossig, innehåller mycket reklam, en del mode och frågespalter av alla sorter och den är mycket lik alla andra månadstidningar för damer.

Konstverket kan beskådas i Kulturens Hus

Kan man då lära sig någonting av att läsa damtidningarna?

Jovisst, man får veta att människans sämsta period infaller när hon är 46 år. Det är då hon upptäcker att hon är dödlig, att 46+46=92, vilket betyder att hon antagligen levt mer än halva sitt liv. Som tröst meddelar tidningen att man mår bättre senare i livet, när man börjat acceptera att det är ändligt.

Man får också veta att "de perfekta hemmen" är ute. När en fotograf numera ska fota ett hem för en artikel vill man gärna att det ska ha en delvis slarvig prägel. Home-slarving på swenglish, vilket kan vara någon  tidning kastad på golvet eller lite potatisar dekorativt placerade i hörnet av vardagsrummet.

Så mycket man lär sig, medan man väntar på sin tandläkare.

Godmorgon!

Banken och pengarna

Visst blir man förgrymmad och vill plocka ut varenda krona man har i Nordea, när man läser om bankchefens lyxvåning och en årslön som höjts med 2,3 miljoner till 10,5 miljoner. Dessutom ett lysande pensionsavtal och allt detta samtidigt som banken ska minska antalet anställda.



Men så till mitt problem. Till vilken bank ska man flytta sina hundralappar? På samtliga banker sitter en VD med en oanständigt hög lön och en massa förmåner i stil med Nordeas högste chef.

Kanske är man bara en grinig och småsur bankkund som missunnar en hårt arbetande VD sin lön. Det är mycket möjligt att Nordeas VD ofta tittar på sitt kontoutdrag och förtvivlat konstaterar att det ramlat in ännu en miljon på kontot. Vad ska han göra? Placera i fonder i egen bank är otänkbart, då Nordeas fonder garanterat minskar i värde. Nej, hög lön och rikedom ger bara bekymmer och elaka artiklar i kvällstidningarna.

Slutar med ett citat av någon okänd:
Pengars verkliga värde ligger i att du kan be vem som helst, dra dit pepparn växer.

Trevlig vecka

Dagbok vecka 44

Måndag

Klipper mig hos ny frissa. "Ta två centimeter", säger jag. Hon missförstår troligen och lämnar bara två centimeter kvar. Nu är jag korthårig, mycket korthårig och vad ska lilla Linnea säga, som redan i somras sa till sin mamma:

- Är farmor en pojke? -

- Nej, varför frågar du det? -

- Ja, men hon har ju så kort hår. -

Tack lilla Linnea för att du sa pojke och inte gubbe.

Tisdag

Neeeeej! Elände! Och i sista perioden!

Onsdag

-

Torsdag

Blir bjuden på lunch i stan av grannfrun och det bara för att jag läst några papper. Det var väldigt trevligt, väldigt gott och väldigt snällt. Tack så mycket!

Fredag

-

Lördag

Ligger på min säng och känner hur bra jag trivs med tillvaron. Om jag bara kunde stoppa åldrandet. Årstiderna får gärna variera och tiden gå, men själv vill jag stanna där jag är just nu, fortsätta att leva länge än, utan att bli äldre i år, tanke och skröplighet. En from önskan en Allhelgonahelg.



Trevlig lördag!

Våra älskade karlar

Den ende

Jag känner att det är dags för bloggen att ta upp det ämne som intresserar oss mest av alla. Det gäller den halva av befolkningen som kallas det motsatta könet. Det blir från min synvinkel pojkarna/männen/karlarna/gubbarna.

Dessa fantastiska enastående varelser fascinerar oss hela livet. Vi kan aldrig riktigt förstå hur de fungerar, men vi är tacksamma över deras villighet att byta däck, modigt klättra på stegar, tålmodigt klippa gräs och måla hus. Vi beundrar deras koncentration på en sak i taget och deras förunderliga förmåga att somna hur lätt som helst, varsomhelst.



Norsk favorit

När man blir gammal ser man på männen med andra ögon än när man är ung. Man får inte dregla över praktexemplaren längre. Med mina ögon ser man på det motsatta könet med farmoderlig ömhet och tacksamhet för att de finns, dessa karlar som gör livet så mycket roligare.

Godmorgon!

PS. Jag har använt ordet "vi" i texten, som om vi alla tyckte lika. Det gör vi naturligtvis inte, så den som tycker annorlunda kan gärna  protestera i en kommentar. DS.

Sura tanten

Retar du upp dig på ting som är små

så är du väl inte större än så.

(Alf Henriksson)

Alla dagar är inte bra dagar. Vissa dagar är man vimsig, irriterad och sur och borde ligga kvar i sängen och inte visa sitt fula tryne för någon.

Jag tog ut pengar på bankomaten och fann att saldot var mycket lägre än det borde vara. Bankens fel förstås tänkte jag och surnade till.

Lagom irriterad gick jag hemåt och ser en rostig bil med en ung man vid ratten ställa bilskrället rakt framför gångvägen och dessutom slänga en halvrökt cigarett på marken. Jag tvingades gå runt, för bilar med unga män är alltid starkare än sköra tanter på promenad.

Tar hissen och går ut på loftgången för att upptäcka att någon slängt våra blommor och ställt ut en massa flyttkartonger. Det blev några sekunders chock innan jag fattade att jag stannat på fel våning.

Väl hemkommen var någon irriterad på mig, eftersom jag i all min irritation glömt att köpa någons Aftonblad.

Satte på datorn och kollade mitt konto med felaktigt saldo. Nej, det var inte bankens fel.

Välkommen november!