Jungfru Maria och våfflorna

Idag är det våffeldagen. Den firar jag genom att använda mitt nästan nya våffeljärn som blinkar och piper när våfflan är klar.

Idag är det även jungfru Marie bebådelsedag, till minne av den dag då Maria fick veta att hon skulle föda ett barn i juletid. Ängeln Gabriel var den som berättade om graviditeten och gav henne order om att döpa den blivande sonen till Jesus. Nu kan man ju undra hur ängeln Gabriel visste att Maria skulle bli med barn just den kvällen. Gabriel är skum.

Maria som var jungfru, skulle föda Guds son som var avlad av en helig ande. Maria var trolovad med Josef som tydligen bara fann sig i att just denna kväll skulle Maria bli med barn utan att han fick delta.  Han accepterade tydligen utan klagan eller svartsjuka att "bara" bli bonuspappa. Vilken karl!

Men visst är jungfru Maria värd en egen dag, hon som enligt sagan blev med barn utan att vara medveten om tillblivelsen. 

 

Det hänsynslösa ljuset

Det hänsynslösa ljuset

som forsar fram

visar helt klart att huset

är fullt av damm.

Och själv är man föga vackrare

ruggig och grå

någonting som andra stackare

ska titta på.

/Jacobs dagsvers/

Vem denne Jacob är vet jag inte, men vi har samma upplevelse av vårsolen som kan vara grym när den besöker ens hem. Se bara på min spegel, så dammig och vanskött och den lata ägarinnan har inte ens vett att skämmas utan publicerar den dystra bilden.

Det är måndag och gråmulet ute, ungefär som nyheterna på nätet.

Läser att regeringen vill höja högkostnadsskyddet med 30 %. Någonting som drabbar alla sjuka med små plånböcker. Nödvändigt, säger sjukvårdsministern, statens kostnader för läkemedel har skenat.

En brutal försämring för de mest utsatta i samhället säger Amanda Lind. De som har minst pengar får dessutom stigande utgifter för hyra och mat samtidigt som de allra rikaste får rejäla skattesänkningar.  Ser inte snyggt ut.

Visst har Amanda Lind rätt. Åtminstone tycker jag det.

Son och sondotter

Vi fick ett välkommet besök i fredags. Barnbarnet Amanda hade en barnledig helg och flög från Stockholm för en lördag på Dundret med sin pappa. Jag brukar alltid fråga om jag får sätta in bilder av nära och kära, men just idag har jag glömt det. Tror att jag blir förlåten.

 

Skiddrottningar och andra

Kvinnodagen! Våra kvällstidningar har utsett årets kvinnor. På första plats i den ena tidningen kom Pernilla Wahlgren, i den andra kronprinsessan Victoria. Männen hade Ebba Busch som etta. Jag tycker att våra skidtjejer borde ha en alldeles speciell plats i våra hjärtan den här veckan.  De har gjort Sverige lite gladare i dessa "Trumpna" tider.

Som skidåkare var jag misslyckad. Kom tvåa i en skidtävling när jag var 8 år. Det låter ganska bra men bragden falnar betydligt när min enda medtävlare var min 7-åriga kusin. Jag minns att efter tävlingen fick vi en semla som någon förstörde genom att hälla varm mjölk över den. Så var den dagen förstörd.

På min skola i Springliden fanns skidor som vi fick använda under skoltid.  Nuvarande kungens mamma, prinsessan Sibylla, hade efter kriget tagit initiativ till att samla in skidor till fattiga barn i Norrland. Vi var inte så fattiga att vi inte hade egna skidor men tanken var väl god.

Sonen Lars på skidor, mycket talangfullare än sin mor.

Jag fick låna ett par av dessa kungliga skidor vid ett tillfälle när vi hade idrottsdag i skolan. Jag var kanske 12 år, föga graciös och utan intresse för skidåkning. Hade väl inte tränat efter min snöpliga förlust som 8-åring. Nedför backen gled jag, klarade inte av att svänga utan körde rakt på ett staket som stoppade hela ekipaget. Jag höll, men prinsessans skidor gick tvärt av på sin jungfrufärd i de små backarna någonstans i de djupa skogarna bland de fattiga barnen i Norrland.

Så gick det till när jag sabbade prinsessan Sibyllas gåva.

En klasskamrat till mig har skrivit en bok där han berättar om "Historier och skrönor från norr." Han minns Hertiginnan av Västerbottens skidor som utslitna brädlappar från något militärt överskottslager och att vår fröken som var en brinnande rojalist så gärna ville hedra gåvan och gav oss i uppgift att rita bilder av Hagasessorna. Teckningar som vi sedan fick sätta upp på väggen. 

Det var hans minne av prinsessgåvan, själv kan jag inte komma ihåg att jag tecknat någon Hagaprinsessa.

 

Även jag minns mitt 50-tal.

Bläddrar bland gamla böcker och minns mitt 50-tal. Jo, jag fanns redan då.

Under 50-talets första år fyllde jag 12 år, gick i "sexan" i Springlidens folkskola, gillade populärmusik och läste böcker. Hade nog inga speciella tankar om min framtid. Skulle väl "bli gift" som var flickors "måste" på den tiden, för vem ville väl hamna på glasberget.

När 50-talet var över var jag förlovad och gillade fortfarande populära låtar. Min fästman hade för sin första lön köpt en radiogrammofon och det blev vår mest använda möbel under många år.

50-talet var ett positivt årtionde för de allra flesta. Svensson blev rikare, åkte på semester med sin nyinköpta bil och med tältet i bagaget. Vi fick kylskåp med frysfack där man nästan kunde förvara glass. Kvinnorna, som fortfarande oftast var hemmafruar, fick nya yrken att välja på. Vi fick bli präster och poliser. Olämpligt, tyckte många att kvinnor skulle predika.  Även idag finns det faktiskt potentater som tycker att det är fel. Guds ord ska gå genom en mans mun, ty Herren är en man. Om än påhittad.

1955 röstade 83 % av svenska folket nej till högertrafik. Jag var för ung för att rösta och minns inte ens om jag hade någon åsikt. Hade heller ingen bil. Trots folkomröstningen fick vi högertrafik 11 år senare. Folket är inte alltid klokast.

I boken "Mitt femtiotal" skriver Berndt Egerbladh om populära melodier under olika år och jag känner igen så gott som alla.

Men nu hänger jag inte längre me´

Jag är ute, totalt passé.

Och när nästa 50-tal är på G

Då är jag inte längre me´

Tack för det!

 

Ny ambassadör för Vademecum

Alla bilder är från 2012

Äntligen har den långvariga förkylningen och febern lämnat mig efter att ha plågat och trakasserat mig under en hel månad. Inte riktigt hela tiden, men efter några friska dagar har febern kommit tillbaka om och om igen. Ett udda virus som jag aldrig haft "förmånen" att möta tidigare.

Min svärfar kom med många goda råd. Han visste alldeles säkert att om man gurglade med Vademecum varje kväll blev man aldrig förkyld. Jag köpte en flaska och följde hans råd och ser man på, jag blev frisk. Så nu är jag ambassadör för Vademecum, precis som en del gamla idrottsstjärnor är för Vitae-Pro.

Men vad är ett elakt virus mot den elaka, hotfulla och lögnaktiga samling figurer som leder USA. Eller rättare sagt skämmer ut USA. Trump borde falla på knä och be världen om ursäkt för de lögner han sprider om kriget i Ukraina. Trump är en farlig gammal man och hans kompisar är om möjligt ännu mer skräckinjagande.

Be om ursäkt är inte lätt. Jag hade en släkting (avlägsen förstås) som hade svårt för att erkänna fel. Han var snäll, men samtidigt klumpig och oförskämd och ur hans mun kom ofta grodor. I samband med ett födelsedagskalas sa han till sin grannes fru:

"Du har tur du, som har fått dig en karl, du som är så ful."

Han var ensam som skrattade åt sitt skämt, frun i fråga blev ledsen och grannen krävde en ursäkt av min släkting. Han tänkte länge och väl och till slut kom ursäkten:

"Jag ber om ursäkt, du kan ju inte rå för att du är ful."

Glöm inte att köpa Vademecum!

 

Trasiga och smutsiga strumpor ger mig ångest.

Här står jag med ett par smutsiga och trasiga strumpor i min hand och känner ångest. Ska jag trycka ner dem i det brännbara skräpet som jag alltid tidigare gjort, eller ska jag tvätta dem rena och gå till närmaste återvinningsstation där man numera ska lämna in trasiga och oanvändbara plagg.

Efter den 1:a januari 2025 ska man som god medborgare lämna in sina plagg till närmaste återvinningsstation. Även de kläder som inte kan säljas vidare utan klassas som lump. Bra naturligtvis att textil återbrukas och är till plus för miljön.

Men trasiga strumpor, utnötta trosor och gamla kalsonger som först ska tvättas och sen transporteras till närmaste återvinning. Är det verkligen en vinst för miljön?

Här står jag alltså och tvekar. Men eftersom jag ständigt har en Luther bakom mina axlar som alltid tjatar om att man ska lyda lagar och bestämmelser är jag nog nödd och tvungen att tvätta mina gamla trasiga strumpor och gå till återvinningen med ren och väldoftande lump.

Men oj vad det lockar mig att slänga strumpan i mitt brännbara skräp precis som jag alltid gjort. 

Förbaskade Luther, kan du aldrig hålla tyst?

 

Jag är inte så duktig som jag tror

I veckan fick barnbarnet Linnea tillsammans med sina klasskamrater stanna kvar i sin gymnasieskola betydligt längre än vad som var meningen. Någon eller några hade lagt ut handgranater som måste sprängas innan eleverna fick gå hem.

Visst blir man förb-d och sorgsen över hur samhället blivit. Finns inga ord. Jo, förresten, man kan säga som varenda politiker sagt så många gånger. "Det är helt oacceptabelt."

Det är den första februari idag och årets enda nyårslöfte var att anteckna hur mycket mat jag slänger i soporna under en månad. Jag inbillar mig själv att jag har bra koll på maten och slänger praktiskt taget ingenting. Det stämde inte riktigt. Förvånansvärt nog var det frukt och grönt som oftast gick till soporna. Torra hårda citroner, avokado, vissna druvor, en flaska gammal julglögg plus lite annat som gömt sig i kylskåpet. En månads svinn för en hundring ungefär. Det blir 1200 kronor på ett år. Det är nästan så man skäms.

I går såg jag "På spåret" med det omaka paret Eldeman och buttergossen Nyqvist. De förlorade stort. Men inte så stort som jag som bara fick en ynka poäng för "Matilda."

Jag är absolut inte så duktig som jag tror.