Musik för ingen?

Mannen ägnade lördagskvällen åt Coop Arena och såg glad ut när han kom hem. Hustrun lyssnade och tittade på melodifestival och såg bedrövad ut när han kom hem.
-
I delfinal nummer fyra var melodierna om möjligt ännu sämre än i de andra delfinalerna. Tidigare år har jag alltid haft någon favorit som stuckit ut bland alla de andra, men 2010 års melodier än en orgie i jämntjockt tra-la-la utan någon enda knorr.
-
Det är inte bara melodierna som är kass. Kläderna som artisterna bär är konstiga och mera ägnade åt att väcka uppmärksamhet än att vara snygga. Det enda undantaget var Måns Zelmerlöv, som var så elegant och färgkoordinerad.
-
Det här var ett personligt tyckande. Om någon annan tycker annorlunda, så har den alldeles rätt. Men det här är min blogg och på den får jag gnälla så mycket som jag vill.
-
Även Konsum på Örnäset har bokrea. Där köpte jag en bok som heter "365 kluriga pyssel för den som är 6-8 år." Den passar säkert lika bra för den som är 68 eller äldre.
-
Sista kvällen med gänget från Vancouver. Jag saknar dem redan.
-
God söndagskväll

Begär

När man skivar, friterar och saltar potatis, blir det chips. Denna produkt som säljs i alltför stora påsar smakar utmärkt. Jag trycker in så mycket som går av de spröda frasiga bitarna, ända till dess sista smulan är uppäten. Efteråt bannar jag mig själv och lovar att nästa gång ska jag bara ta en och en och långsamt avnjuta det goda. Men så blir det inte. Min enda räddning är att aldrig köpa en chipspåse.

-

Så fort jag tar bort papperet från en chokladkaka uppstår samma fenomen. Bit efter bit slinker ner, under stor njutning. Jag hoppas, som den själviska person jag är, att jag får ha chokladkakan ifred, och att ingen äkta man eller någon annan vill att jag ska dela med mig. För mig är chips och choklad ett begär och en last. Det enda som hjälper är köpstopp.

-

Aldrig någonsin har jag känt begär efter salladsblad, spenat eller broccoli. Inte en enda fredag har jag lagt brysselkål i godisskålen och desperat vräkt i mig det gröna.

-

Slutsatsen måste vara att jag är felprogrammerad. Jag äter det nyttiga för att man ska, men slukar det onyttiga för att det känns bra.

-

Kram och Grattis till hon som fyller år idag. Må du bli fint uppvaktad av de dina.

-

Ha det!

Bara idrott

Det är märkligt vilken makt idrott har över oss. Varför blir vi så euforiskt glada när det går bra för Sverige. Jag, gamla fegis, vågade inte se herrstafetten i går, utan såg reprisen i dag, och var fortfarande nervös. Jag tror vi behöver psykologer till hjälp, som får försöka förklara varför vi blir så stolta när våra pojkar eller flickor vinner, när vi samtidigt är så missunnsamma när det går bra för andra nationer. Ingenting är väl bättre än att få se storebror Norge komma efter på slutsträckan.
-
I morse suckade Wikegård tungt och såg väldigt bedrövad ut efter Sveriges förlust i hockey. Det var tråkigt naturligtvis, men jag struntar i hockeyn och hyllar i stället de fyra hjältarna från stafetten.
-
Det får bli allt för i dag.
-
Hej då!

Kom till Norrbotten!

"Man ska inte bli orolig om man råkar vakna efter en sömnlös natt", skriver någon i boken "Stilgrodor." Jag vaknade kl 04.00 och det kändes som om jag inte sovit alls. Trots detta kunde jag inte somna om, utan lät tiden gå tills jag gick upp 05.30. När jag hämtade dagens tidning, såg jag att vår stackars bil hade en buckla på nummerplåten. Troligen har någon backat på bilen, när den stod i centrum. Nog är det väl ändå retfullt att denna arma Mazda, inte kan få vara utan bucklor.

-

Det andra, och på sikt betydligt allvarligare, är den årliga uppgiften i tidningarna om att Norrbotten ständigt minskar sin befolkning. Luleå är den enda kommun där det sker en ökning. År 2009 försvann 659 personer från länet och nu är vi bara 249.000 kvar.

-

Varför vill inte folk flytta hit? Vi som har en fungerande snöröjning och sällan några bilköer. Vi har fjäll och kust och vi är glada och trevliga. Under sommarhalvåret har vi ofta mest soltimmar i landet och vi har gott om plats för nya medborgare. Välkommen hit, Svensson!

-

Det var allt för idag. Lev och må!

Titlar som försvann

Ätteläggen.
-

Pappa var hemmansägare. Åtminstone var det den titel som han hade i telefonkatalogen. Alla hemma i byn var hemmansägare, d v s man ägde en bit jord och skog. Mamma var fru. Fruar stod inte i telefonkatalogen. De var bihang till den man de gift sig med.

-

Under tio år av mitt liv var jag hemmafru. Jag fick barn, slutade jobba utanför hemmet och då blev jag alltså hemmafru. En underlig titel som bygger på att man är någons fru och är hemma med barnen.

-

Fördelen med hemmafrun var att tillvaron blev mindre stressig för familjen men nackdelen var en kärv ekonomi och en dålig pension när den tiden kom.

-

Hemmansägaren och hemmafrun är passé. Nu har vi nya härliga yrkestitlar som t ex omvärldsanalytiker, nagelskulptriser, åsiktsmaskinister, mångfaldsorganisatörer och konsulter av alla tänkbara slag. Vilken underbar värld vi lever i och vilka valmöjligheter vi har.

-

Tack och hej!

Syskon

Det här bilden är från slutet av 40-talet. Storasyster med vackra lockar formade av en locktång, som sattes in i spisglöden och värmdes. Det spikraka håret blev krusigt och luktade bränt, men oj vad storasyster kände sig fin.

-

Lillebror hade hemstickade strumpor under kortbyxorna och var inte helt nöjd med fotografen.

-

Den lite större brodern var fint vattenkammad med sidbena och tog besöket hos fotografen på stort allvar.

-

I dag skulle vi knappast rymmas på samma bild. Vi är gråhåriga, flintskalliga, ärrade av år och med större volym, men vi är fortfarande syskon med bakgrund från det inre av Västerbotten.

-

Vi har alla gjort utflykter från hemorten. Bott söderut några år, ätervänt norrut till olika boplatser, och där vi nu bor kommer vi troligen att stanna till dess någon bär bort oss.

-

Vi har samtliga lämnat arbetslivet utan att sakna det ett enda dugg.

-

Nu sitter vi i våra kulor, löser våra korsord, skottar snö, leker med datorn och undrar vart åren tog vägen. Åtminstone gör den stora systern det, hon som har hunnit längst och som fortfarande har kvar locktången från barndomen.

-

Så blev det idag. Hej då!

Vilken härlig dag

Lördagen gav kyla utomhus och värme inombords.

-

I går besökte jag det nyrenoverade Coop Arena för första gången. Tillsammans med äkta mannen, sonen och sonsambon såg vi Brolle i musikalen Buddy Holly. Vi var många tusen själar som ville se Bodens egen stjärna i sin paradroll. Musiken var bra och vi var på gott humör när vi kom hem.

-

Föga visste vi att vi kunde bli ännu gladare. Skiathlon med Marcus Hellner och Johan Olsson blev rena glädjeruset. Det var så spännande att jag var tvungen att lämna rummet, för att återkomma när det blev målgång. Tänk, att man blir så exalterad för att några idrottsmän från det egna landet, vinner medaljer.

-

Expressens recensent gjorde sig till tolk för gamla kvinnor som under OS inte hade något nöje av teve. Gamla damer tycker inte om idrott, påstod karln. Själv tror jag att älskare och hatare av idrott finns i alla kategorier. Herr recensenten skall i alla fall inte tala för mig.

-

Söndagsfrid!

Svenska för bloggare

Vad jag blir irriterad på mig själv när jag skriver och stavar fel. Jag vill ju att det ska vara snyggt och prydligt på min blogg. Gårdagens blogg var ett typexempel på slarvfel av onödigt slag. När jag visar min blunder för Nisse, så tvekar han om det ens är ett fel, men visar på något annat som i hans ögon är galet. Att skriva och förstå svenska är inte lätt.

-

När jag gick i skolan var grammatiken jätteviktig. Man fick stora röda bockar i kanten för minsta lilla kommateringsfel. Jag har förstått att dagens skola inte har samma strikta regler. Det är bättre att man skriver fel, än att man inte skriver alls, har någon sagt.

-

Anjas brons var mäktigt. Vilket mod den kvinnan har.

-

Trevlig fredag och njut av värmen inomhus.

Mina skattepengar

Det finns en och annan republikan, som anser att deras skattepengar inte ska gå till kungahuset och monarkin. Den tanken är förståelig, men i rättvisans namn borde vi väl alla få bestämma vad våra skattepengar ska användas till.

-

Alltså bör t ex gamla fru Lindberg på sin deklarationsblankett få meddela staten hur hon tycker att hennes skattepengar ska placeras. Eller kanske det är lättare för henne att deklarera var de inte ska placeras. Efter att ha grubblat ett tag bestämmer hon sig för att år 2010 inte betala en enda krona till partistöd, pigavdrag, Svenska Boxningsförbundet, konstnärslöner och utredning angående storregioner.

-

Blir det då inte väldigt mycket arbete för de som ska placera skattepengarna? Ja, absolut, men många fler skulle få anställning vid Skatteverket och nya jobb är precis vad vi behöver.

-

Skulle inte en del som är vana vid bidrag bli helt utan? Ja, utan tvekan, men då får de försöka övertyga skattebetalarna om varför just deras förening eller område ska ha våra skattepengar.

-

Menar du allvar, fru Lindberg? Nej, men jag gillar tanken.

-

Bra idé, eller?

-

Hej från mej!

Ännu ett guld

Blommor till Björn.

-

Jag satte mig lugnt tillrätta framför teven för att se skidskyttet. Trodde aldrig att det skulle bli särskilt spännande. Men när det kom till herrarnas sista skjutning, hade jag inte nerver att sitta kvar i rummet. Det blev en tur till garaget som vanligt. Jag tillbringar min tid där, när idrotten blir alltför rafflande. Jag har t ex aldrig sett Ingemar Stenmark vinna i direktsändning. Jag är reprisernas kvinna. Det är så lugnt att titta på spännande ögonblick i efterhand, när man redan vet att segraren är svensk.

-

Björn Ferry är tydligen en härlig personlighet. Hans blogg, "Ferrytales", har jag följt under ganska lång tid. Under olympiska spelen måste han hålla bloggen ren från reklam, men under andra tider säljer han en del udda produkter. Hans mest exklusiva föremål heter "Pillesnas i vas" och kostar över 3000 kronor. Det föreställer en illröd snopp i en glasvas. Han har tydligen lyckats kränga 11 stycken. Dessutom säljer har posters där han står naken i startställning eller sittandes på golvet.

-

Denne glade man tog vårt andra guld i går. Grattis till honom och till oss alla som gillar idrott. Nu fattas det bara 7 medaljer, så går mitt tips in.

-

Hej då!

Leve flickorna

Allting klär min broder!?

-

Här ovan visar Anders hur OS-truppens mössa även klär en medelålders man från Skellefteå. Nordea har försett brodern med denna huvudbonad, som skall bäras med stolthet varje gång Sverige tar medalj.

-

Sverige märks i Vancouver. Truppens grovvirkade gladfärgade mössa syns överallt och kommer säkert att bli lika populär som Stenmarksmössan. Virkbeskrivningen finns redan att tillgå på nätet, för den som är intresserad. Själv virkade jag en grön hatt någon gång på 70-talet, som jag modigt bar ett fåtal gånger.

-

Men nu till hyllningarna.

Den första går till Charlotte Kalla. Hon gjorde det! Hon såg till att vi satt med glada miner och förhöjd puls en alldeles vanlig måndagskväll. Vi kräver så mycket av våra idrottsutövare. Hela landets ära tycks stå på spel och att då kunna leva upp till sitt favoritskap är stort.

-

Den andra hyllningen går till en liten Linnea som fyller tre år i dag.

-

Grattis tjejer!

-

Trevlig fettisdag.

Från land till stad

Yesterday when I was young.

-

I början på 60-talet flyttade jag till Stockholm, för att få vara tillsammans med kärleken, som pluggade på Teleskolan.

-

Jag fick jobb på ett företag som hade ansvar för Ungdoms- och Ungkarlshotell och fick själv ett rum i ett av ungdomshotellen.

-

Lantlollan hade kommit till storstaden. Det var i januari och det var kallt där jag gick i nylonstrumpor, blus och kjol. Kvinnor fick inte bära långbyxor på kontor på den tiden av någon underlig oskriven regel. Kontoret låg på Glasbruksgatan och hade en vidunderligt vacker utsikt över stad och vatten och från kontorsfönstret kunde man se arbetet med bärgningen av regalskeppet Vasa.

-

Det var en strikt och högtidlig arbetsplats. Den som hade en lägre ställning fick vänta på att den överordnade lade bort titlarna. Det tog ett halvår innan fröken Hermansson, blev Gunnel med Erik, Olof och Börje, som var de högsta hönsen eller tupparna i det här fallet. De var egentligen rätt hyggliga gubbar, när man väl kunde tilltala dem normalt.

-

Jag vantrivdes på mitt ensamma hotellrum och jag fick inte ha herrar på rummet. Kärleken var inneboende hos sin farbror i Sundbyberg och det var flera mil mellan oss. Vi tyckte att det var trist, så inom två veckor hade vi skaffat en andrahandslägenhet på Blekingegatan på Söder. Där bodde vi i 1½ år innan vi flyttade till Hässelby.

-

Efter tre år hade kärleken, som då hunnit bli min äkta hälft, studerat klart och börjat jobba. Vår längtan efter hembygden var stark och mannen begärde förflyttning till Norr- eller Västerbotten. Det var så vi hamnade i Norra Sunderbyn, men det är en annan historia.

-

Hej!

Alla Hjärtans Dag

Denna vackra soliga söndag är det Alla Hjärtans Dag, då det är meningen att vi ska tänka på och hälsa till våra nära och kära.

-

Jag var tvungen att gå på Google för att kolla upp vad som var grunden till Alla Hjärtans Dag. Här i Sverige är det ett alldeles nytt påfund, som startade så stillsamt på 60-talet, men blev vanligt först på 90-talet. I katolska länder har man firat S:t Valentin sedan 400-talet. Det svenska "Alla Hjärtans Dag" kommer från amerikansk kulturell påverkan. Så står det i Google och det var nog inte så oväntat.

-

Handeln älskar Mors Dag, Fars Dag, Alla Hjärtans Dag och Halloween. Brevlådan är full med reklam för onödiga ting, som vi bör köpa för att visa att vi tycker om någon.

-

Måste vi köpa gåvor för att det är en viss dag? Nej, absolut inte enligt min mening. Omtanke är alldeles gratis. Jag tycker inte att mina söner ska köpa blommor eller presenter till Mors Dag, men jag skulle bli sur och odräglig om de inte ringer. De räcker så bra att slå en signal till sin ömma moder, så hon inte känner sig bortglömd. Det behöver jag inte heller göra, för de goda sönerna ringer alltid.

-

Samma som ovan gäller för Fars Dag. Fadern är också nöjd med en telefonsignal.

-

Det var dagens åsikt. I morgon kommer det troligen en ny.

-

Ha en trevlig Alla Hjärtans Dag.

Tigerns år

Ett riktigt Gott Nytt År till mina barnbarn Olivia och Linnea som i kväll firar det kinesiska nyåret och inträdet i Tigerns år.
-
Ha det gott!

I mitt bankfack

Väninnan och jag hade under 70- och 80-talen en ganska intensiv korrenspondens. Vi skickade vykort mellan varandra innehållande rebusar och gåtor, men mest av allt flamsiga nonsensverser.

-

Med en svag rodnad på mitt vinterbleka ansikte ska jag nu publicera en av mina drapor från den tiden.

-

Bankbesöket.

Jag vill visa dig något, du inte sett förr,

en sak som jag inköpt på rea.

När dagen är grå, jag stänger min dörr.

tar väskan och går till Nordea.

-

Jag stod i en kö med min rea-pryl,

jag ville ju hyra ett fack.

Chefen som just fått en magnecyl,

tog i så att rösten sprack.

-

Ge henne det vackraste facket vi har,

med tapet i finstämd kulör.

Dekorera väggen med tavla så rar,

och sätt rosor i vas utanför.

-

Här har vi en spännande stormrik tant,

som har ansvar för statens tabeller.

På Wallenbergs villa är hon spekulant,

hon är rikare än Rockefeller.

-

Med bävan jag gick i en inre lokal,

med mitt smycke i imitation.

Därinne höll chefen ett vackert tal,

om räntor och hög inflation.

-

Bankpersonalen tog upp en sång,

en hyllning till mig kan man tänka,

om gyllene tider som var en gång

och vad guld och silver kan skänka.

-

Förundrad tittar jag in i mitt fack,

på mitt smycke som gjort sensation.

Och tänker, det är inte omöjligt att,

man tagit fel på person.

-

Nu trycker jag på "publicera inlägget" och det kommer jag att ångra.

-

Men trevlig fredag och i morgon börjar OS.

Tankar om film

Den här bilden illustrerar en av de tråkigaste filmer jag någonsin sett. Ibland har man kostat bort tid och pengar på film som man plågat sig igenom. Hör följer mina och några andras värsta lidanden i biografsalongen.
-
1. Damen med hunden. Rysk film efter en novell av Tjechov. Filmen fick lysande kritik och många pris. Jag såg den för många, många år sedan och minns den än för att den aldrig tog slut. En dam gick på en strand med en hund i två timmar.
-
2. Kvinna under påverkan. Jag minns inte så mycket mer av handlingen annat än att en man och en kvinna stod på var sin sida av en grusgrop och skrek.
-
3. Frånskilda kvinnors klubb. Varmt rekommenderad av Oprah Winfrey. Mitt filmsällskap Anta somnade och det gjorde hon rätt i.
-
4. Tystnaden. Ett av Bergmans mästerverk. En liten pojke gick i en trappa och två kvinnor var mestadels tysta.
-
En grannfru anser att Independence Day är den värsta film hon tvingats se. Min äkta hälft led förfärligt, när han tillsammans med mig såg "Blue Hawaii" med Elvis Presley. Jag njöt av filmen, speciellt när Elvis stående på ett "näckrosblad" sjöng en kärleksballad till sin brud.
-
Man kan tycka olika, men man kan aldrig tycka fel när det gäller film.
-
Hej då!

Vacker utsikt

Tänk vilken dröm att få bo med vacker utsikt från sitt köksfönster. Att sommartid sitta på sin uteplats och se gröna ängar, blommor, vatten och segelbåtar. Vilken lycklig, lugn och harmonisk människa man skulle bli. När jag sitter på min uteplats ser jag en enorm asfaltyta, som är bucklig, grusig och med stora sprickor, och det är absolut ingen skönhetsupplevelse.
-
En av mina svägerskor har en fantastisk utsikt. Från sitt glasade uterum kan hon se Bureälven forsa fram. Lika vackert sommar som vinter. Kanske en tröst för henne när hon nu får sitta still och vårda sin fotfraktur.
-
Min bror Lennart och hans fru bor också idylliskt. Det som en gång var fritidsbostad har de under årens lopp förvandlat till åretruntboende. Sjön ligger tio meter från huset och genom deras vardagsrumsfönster kan man se änderna simma förbi.
-
Blått vatten som kluckar mot strand är mycket vackrare än grå asfalt som går i vågor.
-
Avundsjuk? Jag? Njaoo, kanske litegrann, men jag unnar dem verkligen idyllen och vi som bor på Hertsön får nöja oss med att vi har en vacker kyrkogård.
-
Ha det gott i solen!

Mat är gott

Sif-tidningen bad sina läsare berätta om den gången maten smakade som bäst.

Det här är en förkortad version av mitt enkla epos.

-

"Jag var nyopererad och låg på Luleå lasarett. Maten som vi nyskurna fick, bestod av soppor i varierande färger, ibland var de grå, ibland bruna och en del gick i grönt. Konsistensen var tjock, mindre tjock eller vattnig.

-

Tredje soppdagen fick jag en "Allers" av en besökare. På en helsidesannons i denna tidning fanns en bild på en knäckebrödsmacka med två jämnt skurna korvskivor och lite tomat ovanpå. Jag låg i min säng och dreglade till denna bild och kände en sådan längtan efter att få sätta tänderna i detta läckra. Jag har aldrig, varken förr eller senare, varit så fängslad av en bild på något ätbart.

-

Dag fem fick jag åka hem. På köksbordet hade familjen dukat vackert med tekoppar och från kylskåpets inre plockades det fram smörgås med hårt bröd och falukorv.

-

Jag var frisk, jag åt min efterlängtade macka och solen lyste in genom fönstret.

Tillvaron var helt perfekt."

-

Sif-tidningen skickade en bok till alla som blev publicerade i tidningen. Boken var skriven av Fredrik Paulin och handlade om GI-mat. Där fanns inte ett enda recept med falukorv. Det är förmodligen en förbjuden produkt för GI-bantare.

-

Ät och njut!

En liten kommun

Infarten till Malå söderifrån är betagande vacker. Till höger reser sig Tjamstanberget och till vänster ser man vatten, mycket vatten. På kommunalkontoret i detta samhälle fick jag mitt andra jobb. Kommunen var generös med lönen och jag fick hela 650 kronor per månad. Jag skrev stenciler och hade ansvar för den stora otympliga bokföringsmaskinen. Den var ett tekniskt under och på den utbetalades kommunalanställdas löner.

-

Min kompis Malin och jag delade en två-rummare med kokvrå. På helgerna var vi ute och dansade på Malåborg eller Folkets Hus i Adak. Hemma i lägenheten hade vi ofta besök av spelintresserade gossar. Vi spelade kort på fritiden och allt skedde under största anständighet, tror jag mig minnas.

-

På kommunalkontoret stannade jag i nästan fyra år. Det sista året träffade jag en man, som sedan for till Stockholm för att studera. Det var trist i Malå utan honom, så jag tog tåget ner till storstaden och sedan dess har vi bott ihop och det gör vi än.

-

Allt för nu! Lev väl!

Dina dagar

I fredags såg vi Sissela Kyle på Kulturens Hus med showen "Dina dagar är räknade." Hon står ensam på scenen i två timmar inför 800 personer och håller låda och är underhållande. Det är modigt. Hon lyckas väl och är både rolig och allvarlig utan att vara plump och billig, som så många andra stå-upp-komiker.

-

Vi satt på tredje raden på balkongen. Det ska man inte göra om man är höjdrädd. Det är läskigt högt upp och artisten ser mycket liten ut.

-

Några ord om melodifestivalen. Jag har tyckt att det varit kul att titta på, men nu har jag blivit för gammal och blasé. Den kvinnliga programledaren var övertänd och skrikig och låtarna var mestadels ganska dåliga. Men tycke och smak skall man inte diskutera. Alla har rätt att tycka och alla tycker rätt.

-

Solen skiner på oss idag och jag hoppas att vi får fint väder i fortsättningen också.

-

Söndagshälsningar.

Vem har rätt?

Vad vore ett liv tillsammans utan diskussioner? Kan det finnas två personer som tycker lika i allt?

-

Vårt långa äktenskap har haft en och annan seriös diskussion om livets väsentligheter. T ex hade vi under många år på 70-talet ständigt olika åsikter om hur många kassar vi behövde, när vi handlat matvaror.

-

Denna fredag är ännu en dag i våra liv med nya ställningstaganden och beslut.

Man kan t ex fråga sig varför både mannen och jag ställer våra tekoppar på diskbänken efter att ha ätit frukost, i stället för att direkt sätta ner dem i diskmaskinenes inre. Varför gör vi så? Detta ämne kan komma att tas upp till diskussion under dagen. Tyvärr är ingen av oss särskilt förändringsbenägen,

så det är knappast någon idé.

-

Avslutar detta med en historia, som jag tycker är rolig.

-

När inlandsbanan skulle stakas ut kom ingenjören in till mor Hulda i Blattnicksele och meddelade:

"Tyvärr så kommer banan att gå tvärs igenom det här huset."

"Pyttsan", sa mor Hulda, "Tror ni att jag har tid att stå här och öppna dörren så fort det kommer ett tåg?"

-

I kväll ska vi se Sissela Kyle på Kulturens Hus.

-

Ha en härlig fredag!

Utan framtid

Vår gata är död, här finns inget att se,

en man skottar snö, han är åttiotre.

Skumögd och krokig, har svårt för att se,

hans fru står och tittar, så blek och cendré.

-

Och teven är på och korsordet kvar,

och det som är olöst, det fixar ju far.

Ja, han är så duktig, han har alla svar,

och mor vet ju inget, men hon är rätt rar.

-

Rösten är knarrig och handen är svag,

på gammalt par utan morgondag.

Det har ingen framtid av något slag,

ett ovisst öde, helt utan behag.

-

Men snart får de flytta till annan miljö,

de klarar ej längre att skotta sin snö.

Till livslång gemenskap, de får ta adjö.

För livet är över, och snart ska de dö.

-

Bloggerskans dystra dikt skriven 2010.

-

Tack och hej!

Dagens trend

"Hela Hemmet" är en bilaga som medföljer Kuriren och NSD. I veckans nummer kan man läsa följande:

"Numera är en obäddad säng inte alls ett tecken på slarv, tvärtom. En obäddad säng är ett vackert stilleben och verkligen inget att skämmas över om oväntade gäster dyker upp."

-

Härligt att läsa för folk som inte har tid eller lust att bädda sin säng.

-

Jag har vänner som påstår att när de byter gardiner, sätter de köksgardinerna i sovrummet och sovrumsgardinerna i köket. Nästa år gör de tvärtom. Samma gardiner men i nytt rum. De prioriterar andra saker och det är väl trendigt.

-

I tidningen "Allt i Hemmet" visade en familj upp sitt vackra moderna hem. I hörnet brevid den snygga soffan hade man dekorerat golvet med ett 20-tal råa potatisar i olika storlekar och journalisten skrev beundrande om deras kreativitet och känsla för god smak. Reportaget skrevs för länge sedan, men jag glömmer aldrig potatisarna i hörnet.

-

Jag är det mest otrendiga man kan tänka sig, både när det gäller inredning och kläder och med den insikten om mig själv avslutar jag dagens blogg.

-

Trevlig onsdag!

Nya valsedlar

Politiker från förr.

-

Det är val i år och vi ska alla ge vår syn på hur Sverige ska styras. Jag gratulerar alla människor som är till 100 procent lojala sitt parti. Att i alla lägen kunna försvara det egna partiets förslag är stort. Ja kanske rentav lite enögt och tjurskalligt.

-

Jag är själv i grunden sosseröd och röstar följaktligen på det partiet. Men samtidigt är jag anhängare av monarki och då blir det genast en mörkblå rand i det röda. Jag är också anhängare av en strikt skola som ger betyg och där är jag ljusblå folkpartist. Vi måste skärpa oss i miljöfrågorna och det gör att jag till någon del vill rösta på de gula maskrosorna. (Grönt är väl upptaget av Maud). Alltså är min grundfärg röd, men med mörkblå, ljusblå och gula inslag.

-

Kanske skulle vi ha färgade valsedlar och själva klippa och klistra in olika partifärger efter vad vi tycker i skilda frågor. Kvällen före valdagen kunde bli en pysselkväll för svenska folket. Valresultatet skulle bli intressantare och valdeltagandet stort. För vem vill inte pyssla för fosterlandet.

-

Möter det här förslaget några komplikationer? Säkert, men det är inte mitt problem.

-

Nu går vi ut och skottar snö!

-

Hej då!

Gruvsamhället och jag

"Vid en viss ålder dyker levnadsminnena upp, lika säkert som långsyntheten och åderförkalkningen". (Sigfrid Siewerts)
-
Mitt första jobb fick jag på Boliden Gruvs kontor i Kristineberg och min månadslön uppgick till 350 kronor per månad.
-
Vi var fyra kontorister som bodde i ett annex vid Brukshotellet. Vi hade var sitt rum, gemensamt kök och vardagsrum. Lunch fick vi äta på hotellet, men det kostade pengar och därför var jag innerligt tacksam, när den goda modern skickade matpaket då och då.
-
Det var en strikt rangordning i gruvsamhället. Den norske högste chefen hade det finaste huset med det bästa läget och dessutom egen sekreterare.
-
Bergsingenjören hade det näst finaste huset. Ibland fick jag gå in till honom och ta stenogram och jag var imponerad och lite rädd för mannen med den fina titeln. Vi var inte du med varandra, vilket i dag känns märkligt eftersom han vid den tidpunkten bara var 27 år.
-
Vi fick vid ett tillfälle åka ner i gruvan och se hur livet såg ut under jord. Jag var glad när vi fick åka upp igen.
-
I Kristineberg stannade jag ett år och skötte mig snyggt även på fritiden, för på den sista raden i mitt betyg står följande:
"Då hon dessutom såväl i som utom tjänsten, visat ett mycket gott uppförande vilja vi ge henne de bästa vitsord."
-
Så jag har betyg på att jag uppfört mig väl på min fritid. Slå det, den som kan.
-
Slutskrivet! Ha det gott!