Nu vänder det förhoppningsvis

Sparsmakat julbord för två  2020

Den allra sista skålen med chips och den sista chokladasken är framtagen för att i morgon bytas ut mot broccoli, brysselkål och kikärter. Ett nytt år randas och då ska det syndiga och onyttiga bytas ut mot det sunda och nyttiga.

Men det kommande året får bli ett undantag. Vi behöver tröst för uteblivna träffar med familj, släktingar och vänner, för vår rädsla att själva bli sjuka eller för att någon nära ska bli drabbad. Därför ger Aladdinasken mer glädje än salladshuvudet. Åtminstone för stunden.

Men nu vänder det förhoppningsvis och jag önskar alla ett

GOTT NYTT ÅR!

 

Och alla dessa jular

Dan före dan 2019. Härligt sparkföre på Luleälvens is.

Jul i Mörttjärn 1966.

Jul på Östergatan 2015. Samma gossar som på förra bilden, men ca 50 år äldre.

Jul på Järvstigen 2009 med alla våra barnbarn.

2020, ett annorlunda år för firare.

Med dessa bilder från nu och förr önskar jag alla en riktigt

GOD JUL!

 

Nu ska vi vara snälla

Vad jag längtar efter blå himmel

och sol

En vecka kvar till julafton och vi har redan fixat julmaten. Hämtade sju färdigpackade matkassar från ICA på Storheden, åkte hem och tryckte in allt i skafferi och frys. Allt klart för en fröjdefull matjul.

När julen kommer ska man vara generös och ge av sitt överflöd till forskning och välgörenhetsorganisationer. I pandemins år står teatrar, biosalonger och idrottsarenor tomma. Ingen som köper biljetter, allt är tyst och stilla och inga pengar kommer in.

Luleå hockey bad sina fans att visa generositet. Tänk om de som redan betalat sitt årskort låter bli att kräva pengar tillbaka och istället skänker beloppet till hockeyföreningen. "Javisst", sa herr maken, "jag är med" och se vad han fick för sin snällhet.

Jag fick inte ta kort för att visa hur han såg ut i mössan. Men allt klär en skönhet!

 

Nytt och återanvänt

13.00 idag 10 december. 

Kommunen har vaknat och fixat en gran,

den är inte vacker som granen på stan.

Men vi är rätt nöjda för gran ska man ha

i mörka december, ja så ska det va.

Vår teve är på och korsordet kvar,

men det som är olöst det fixar ju far.

Ja. han är så duktig, han har alla svar

och mor vet ju inget, men hon är rätt rar.

Och ramlar gör morsan, ja så det kan gå,

handleden bruten och tummen är blå.

En klantig manöver, ett ruttet staket,

så ligger hon där som ett trasigt paket.

Rösten är knarrig och handen svag

på gammalt par utan morgondag.

De har ingen framtid av något slag,

ett ovisst öde, helt utan behag.

Men varför en sådan depparevers

Vi har ju rätt trevligt, vi delar en bärs,

och skålar för livet, som har varit bra

och tackar för allt,

HIPP, HIPP, HIPP och HURRA1

 

Liten Vide och lite hockey

Jag läste min sjukjournal igår. Där står att jag är en pigg och vital gammal dam. Så nu vet jag.

Gammal är man när man blir gammelfarmor. Lille Vide kom till världen i lördags och han blev nummer tre av mina barnbarnsbarn. Storebror Levi blir två år strax före jul och kusin Otis blir två år i mars. Underbara ungar som jag älskar att vara gammelfarmor till.

Igår åkte vårt hockeylag till Skellefteå och tog en välförtjänt seger. Till alla mina släktingar som är Skellefteåfans vill jag trösta med orden: Det är nyttigt att förlora. Man måste förstå nyttan av en förlust. Det sporrar bara och man behöver motgångar för att bli ödmjuk. Gäller såväl lag som privatpersoner.

Eftersom Luleås hockeylag vann och jag idag totalt saknar ödmjukhet ska jag sluta precis nu innan jag blir alltför odräglig.

Slut!

 

En utstående del

Det är mörkt nu

men det blir ljusare igen

Den utstående delen på marken, varpå staketet vilar, blev mitt fall och det ledde till en bruten handled.

Igår fick jag plocka bort gipset vilket var ganska skönt, men under de närmaste veckorna får jag inte lyfta något som är tyngre än en kaffekopp. Men ska koppen vara med eller utan kaffe? Det glömde jag fråga.

Vore jag en amerikansk dam skulle jag naturligtvis stämma det bolag som ställt ut staketet. Några miljoner skulle det säkert ge mig. Men nu är jag bara ett äldre fruntimmer från Norrbotten och då får man skylla sig själv. Förhoppningsvis har jag lärt mig en läxa. Gå aldrig nära en utstående del.

Må väl!

 

Det var länge sen vi sågs

Den här bilden är från 1966. Den visar min svärmor Viola, svärfar Signar och svåger Johnny som väntar på att få välkomna gäster från USA. Det är Violas föräldrar som ska komma och det har gått 19 långa år sedan Viola träffade dem.

Den här bilden visar Violas föräldrar Berta och Henry Montes vid ankomsten till Arlanda. Violas mor Berta som 1909 emigrerade från Tyskland till USA kom aldrig att återse sina föräldrar eller sitt gamla hemland.

Kontakten mellan Viola och hennes föräldrar skedde med brev och en del foton. Dock förändras man under 19 år och Henrys första ord till sin dotter var: "But so old and beautiful you have been."

4 generationer 1966

Vi får inte heller träffa våra familjer i denna pandemins tid. Men vi har god hjälp av den moderna tekniken, vi kan se varann på Skype eller Messenger och vi har en vaccin på gång som förhoppningsvis ska göra det otrivsamt för det elaka viruset. Det kommer en sommar och vi behöver inte likt tidigare emigranter vänta 19 år eller mer på att få träffa våra nära och kära.

 

Korta meningar med vänster hand

Lördagspromenad. Isfritt. Härligt väder. Föll. Bröt handleden. Vårdcentralen. Sunderbyn. Operation. Nu något handikappad men vad gör väl det, när man hemma i lägenheten har en händig karl.

Bild godkänd av objektet

Förutom att han kan blunda, lösa korsord och lyssna på podd samtidigt har han tagit över matlagning, städning, frisering av fru plus en massa annat, medan jag lyssnar på någon bok eller gör ingenting. Tänk, så bra man kan ha det.

Så går en dag

Så går en dag än från vår tid

och kommer icke mer.

Vad gör jag med den dag jag fått?

Försöker åstadkomma en blogg med vackra bilder som får oss att glömma november.

Lyssnar till Alex Schulmans bok om livet med en svårt alkoholiserad mor.

Försöker lösa DN:s dubbelkryss.

Slösurfar på datorn.

Nu gick en dag än från min tid

och kommer icke mer.

 

Dags för folkomröstning

En gång för länge sedan, ja så länge sedan att andra världskriget fortfarande pågick, vandrade denna magra flicka iväg till sin allra första skoldag.

Jag var 6 år gammal, det var inskrivning i skolan vartannat år så nybörjarklassen bestod av 6,7 och 8-åringar. Tillåtelse att börja vid 6 år fick man av farbror doktorn som avgjorde om man var kroppsligt och själsligt mogen.

Skolan var en sommarstuga eller bagarstuga hos Wilhelm Berglund. I det enda rummet undervisades ca 15 barn, förutom nybörjarna de redan etablerade 3:orna och 5:orna. När en klass hade lektion, fick de andra klasserna läsa eller räkna tyst.

Det var pli på oss. Den barska lärarinnan vågade ingen säga emot. Vi stod som statyer och väntade på att fröken skulle tillåta oss att sitta ned. Vi bad morgonbön och vi kunde våra psalmverser. Fröken hade rätt att aga oss men jag tror inte att det hände överhuvudtaget. Däremot fanns en skamvrå som rikligt frekventerades vid utebliven kunskap eller brist på lydnad.

Idag, en Herrans massa år senare, förväntas jag och alla andra kommuninvånare folkomrösta om skolans framtid. Jag är inte så insatt, men enkelt uttryckt är det ett val mellan färre och större skolor eller att byar inom kommunen får behålla sina skolor.

Jag är röstberättigad men har föga med framtiden att göra. För att rösta rätt bör man använda både hjärta och hjärna. I det här fallet blir det hjärtat, för hjärnan säger ingenting.

 

Vad ska jag skriva om?

"Glöm den snö som föll i fjol, tänk på rosor och viol."

Det hjälper inte med glömska, snön återkommer varje höst och idag var det ingen trevlig syn som väntade när jag tittade ut genom fönstret

Det är smart att skriva dagbok om vad som händer i ens liv. Minnet kan man inte lita på, det tenderar att bli opålitligare för varje år som går. Man borde ha börjat tidigare i livet med skrivandet, det var ju då det hände saker. Men intresse och tid saknades.

Jag började skriva dagbok för drygt 20 år sedan. Varje dag skriver jag några få rader från mitt lugna och stillsamma liv. Här följer utdrag från dagens datum 18 oktober under några år på 2000-talet.

2000. Litteraturkurs. Hämtar Amanda och skjutsar henne till Sunderbyn.

2002. Köpte väska för 300 och käkade varma mackor till lunch.

2003. Slår in paket och ser Luleå hockey få storstryk.

2004. Min tur att bjuda 10 sylfider på sockerkaka. Vi övar linedance.

2005. Väninnan visar sin nyglasade balkong.

2006. Nisse åker till Umeå för strålning.

2011. Paltlunch på PRO. Träffar Margareta L och Yvonne.

2013. Köper liten radio.

2014. Pulled pork till middag och sen äppelpaj

2015. Kulturens Hus. 5 gubbs underhåller. Superproffsigt!

2018. Luleå vinner med 5-1 mot Frölunda. Köper ljudbok på Kronan.

2019. Feta lönen går in på kontot. Handlar på stans nya köttaffär.

2020. Det snöar. Vi ringer på messenger och grattar i förväg.

Vissa blogginlägg är nödlösningar när fantasin tryter. Det här är ett sådant! Må väl!

 

Laget före Jaget

Laget före Jaget är Luleå hockeys motto. Något som partitoppen inom socialdemokraterna i Luleå borde ta efter. Ha ett nära samtal med hockeyns Enbom och lära hur man samarbetar för bästa resultat.

Oktober 2019 avgick förra kommunalrådet med buller och bång. Från den ena dagen till den andra lämnade han sin kontorsstol och sin stad och varför vet väl ingen riktigt.

Sedan uppstod strid om vem som skulle överta den lediga stolen. En man föreslogs av valberedningen, men medlemmarna föredrog en kvinna som vann omröstningen och som var min egen favorit.

Oktober 2020 avgår det nya kommunalrådet efter 9 månader på posten. Vi vet varför. Hon känner sig motarbetad av partitoppen som inte låter henne verka på det sätt hon önskar.

Nu står vi här. Utan kandidat till kommunalrådsposten och med ett skamfilat rykte som ett parti som kallar sig jämlikt men inte stöttar kvinnor och som ständigt hamnar i pressen på grund av bråk mellan olika falanger.

Någon vis man har sagt att politikernas räddning är väljarnas korta minne och det ska socialdemokraterna i Luleå vara väldigt glada över.

 

Gift kan betyda död eller långt liv

Man mår inte bra om man äter av den vackra flugsvampen. Den innehåller gift. När ordet gift är ett substantiv är det farligt och man dör under svåra plågor och blir inget vackert lik. 

När ordet gift är ett adjektiv har det en helt annan betydelse. Man har lovat tro och lov till en annan person och då innebär ordet gift, enligt forskare, att man lever längre än den som inte lovat någonting alls.

När jag skriver att giftet i det ena fallet är ett substantiv och i det andra fallet adjektiv är jag ute på osäker mark. Maken är tveksam till adjektivet. Mina minnen av grammatik är något suddiga och överträffas endast av mina glömda färdigheter i algebra.

Trevlig söndag och låt oss hoppas att Trump överlever men får det lite besvärligt på alla plan.

 

Farväl till "brukaren."

Man blir glad av goda nyheter. I dagens DN skriver chefredaktören på Språktidningen att svenska språkets mest hatade ord "brukare" ska bort. Ordet ska inte längre användas av socialtjänsten. Tingsryd och Östersund har redan avskaffat ordet och flera andra kommuner tänker följa efter.

Brukare är ett byråkratord som används just av byråkrater som sitter och räknar ut kostnaden för varje person som behöver hjälp. Det som gör en person till brukare, enligt Socialstyrelsen, kan vara allt från trygghetslarm till ekonomiskt bistånd. Enligt artikeln i DN menar Socialstyrelsen att "det fula ordet" inte ska användas om individer utan bara på en övergripande nivå. 

Efter att ordet "brukare" avskaffats måste man hitta ett nytt ord för de personer som behöver insatser av socialtjänsten, ett ord som kan accepteras av de flesta. Det kan vara knepigt men det fulaste ordet är redan brukat, det kan bara bli bättre.

Fast det föreslagna klient är heller inget vidare. Nej då är jag mycket hellre medborgare eller vårdtagare.

 

 

Borde gått till Specsavers.

"Borde gått till Specsavers", säger flickan i reklamen när hon råkar pussa fel karl.

Jag borde också gått till Specsavers och fått en remiss till ögonkliniken för en starroperation. Men coronan kom emellan och jag har inte bråttom. Förstoringsglas och starka lampor funkar bra och förresten så har man sett det mesta.

Min far blev blind vid 65 års ålder. Han hade diabetes och på den tiden fanns inte den laserteknik som räddar synen idag. Det var 70-tal och den hjälp han kunde få var en vit käpp och en bandspelare. Han var inte särskilt tålmodig, fader min, utan gav "blanka den" i apparaten vars knappar han inte hittade eller inte hade intresse av hur de skulle användas. Dock tog han sitt ok med fattning i 20 långa år utan att klaga över sitt öde.

Så småningom ska jag gå till Specsavers och skaffa en remiss till den operation som så många i min ålder har gjort. Det kan bli en chock att se sig själv i spegeln efter operationen sa en släkting. Från den skumma figur man tidigare såg, framträder en knivskarp gammal "käring."

Må väl!

 

På tal om löss

Här sätter jag in en vacker bild som motvikt mot det jag tänker skriva om.

På min gata i stan har ett hyreshus fått vägglöss. Ett flertal lägenheter har drabbats och hyresgästerna är förtvivlade. Dålig information från bostadsbolag och saneringsfirma gör de boende ilskna. Vägglössen isolerar folk på samma sätt som covid-19 säger en hyresgäst som bor i drabbat hyreshus. Man vill inte åka bort och smitta sina vänner med lössen.

Man hurves!

Nya kuststad. Ej drabbat av ohyra.

Av vägglöss kan man enligt Wikipedia få psykiska besvär. Man drabbas av sömnlöshet och stress. Det kliar i kroppen långt efter att de vidriga krypen är bortsanerade.

Man hurves ännu mer!

Lössen sprids numera oftast av folk som rest utomlands och tagit med eländet hem. Även saker som säljs i andrahand ska kollas med superögat. Tillsammans med stoppade möbler, kläder och tavelramar kan även en liten lus slinka med.

Jag känner hur det kliar i kroppen bara för att jag bloggat om dessa vidriga kryp som nu på 2020-talet ökar i en takt som skrämmer den modigaste.

 

Mat för mig

Efter dryga 10 år som bloggare och med snart 1200 blogginlägg är det dags för mig att skriva en blogg om mat.

Mysmat för fredagar. Här följer receptet:

2 dl vetemjöl

2 dl riven ost, gärna lagrad

75 gram margarin

3 msk kallt vatten

Platta ut degen till en rund botten.

Grädda i 200 grader 15-20 minuter.

När botten kallnat kletar du på

1 burk creme fraiche blandad med 1/2 tsk italiensk salladskrydda

Ovanpå detta ett rejält lager räkor, ca 300 gram.

Dekorera med vad du har. Har du löjrom? Perfekt! Annars dill, gurka, citron, eller som i mitt fall mango.

Till detta en snygg och god sallad.

Smaklig måltid!

 

Prasslande plånbok

Bakom mig har jag min barndom, min ungdom, mitt vuxenliv och mitt arbetsliv. Framför mig har jag ett okänt antal år och sedan kommer döden.

Det här är inget pessimistiskt prat, det är bara fakta. Livet slutar med döden, något som man bör se på med en smula humor, annars blir det resterande livet inte roligt.

Men aldrig har något år varit så märkligt som just 2020. Detta speciella år med coronarädsla, rena händer och avståndstagande.

Det som är en ekonomisk katastrof för många, har för oss som är garanterade lön av staten och som lever efter Tegnells rekommendationer blivit ett rejält tvångssparande. Varken frissan eller tandläkaren får våra pengar, inget spontant pryl- eller godisköp, inga besök på teatrar eller andra arenor. Pengarna stannar i spargrisen som blir allt tjockare.

Med långt hår och gluggar i tandraden kommer vi seniorer att möta världen om inte ett vaccin mot covid-19 kommer inom kort. Vår enda tröst är prasslet från vår välfyllda plånbok.

Godkväll!

 

Diverse tolkningar

"Nej, det kan du inte göra, det är inte ens förhandlingsbart. Du som är en 80-plussare ska inte umgås med andra än familjen", säger jag till äkta hälften som fått för sig att han ska gå på en träff som sker inomhus och där deltagarna sitter med armlängds avstånd.

FHM säger till 70-plussare: Vi rekommenderar att du begränsar dina nära kontakter och håller fysiskt avstånd till de personer du inte bor med. Detta gäller särskilt inomhus.

I den här familjen har vi en rigid och en generös tolkare av FHM:s rekommendationer. Vad betyder exempelvis nära kontakter? Är det bara närmaste familjen eller kan man inkludera grannarna på loftgången eller kanske styrelsemedlemmarna i den förening där man själv är medlem..

Var och en må ha sin egen tolkning av rekommendationerna, men när man är två i samma familj och tolkningarna skiljer sig åt, då behöver man medlare.

I det här fallet vann den rigida tolkningen. Äkta hälften satt sorgsen hemma och längtade efter nära kontakter.

Trevlig onsdag.

 

Nej, Blogger!

 

Det här är en test av nya Blogger. Jag är inte imponerad! Andra bloggare är heller inte imponerade. Gör om och gör rätt.

Det är moln på vår himmel

En 12 år gammal tjej har blivit skjuten. En liten flicka som inte ens fick bli tonåring på grund av att någon tog sig rätten att förkorta hennes liv. Det var många som frågade sig varför flickan var ute mitt i natten när unga flickor normalt ska sova sött.

Men lyssna, hon är ett offer!

Man ska istället fråga sig varför gängkriminella är ute och skjuter mitt i natten. Borde de inte sova bakom galler och låsta dörrar.

I det trygga samhället (folkhemmet) ska vem som helst kunna gå ut när som helst utan att bli skjuten eller våldtagen. Unga flickor, gamla tanter, transpersoner, uteliggare, ungdomar, ja alla ska kunna känna trygghet även om de får lust att gå ut "mittinatta" för att käka hamburgare.

Så vill jag att mitt samhälle ska vara.

Dubbelklicka på bilderna. De är tagna under juli månad när molnen ständigt var närvarande.