Ett alldeles nytt år

Nu är glada julen slut, slut, slut,

julegranen bäres ut, ut, ut,

vilket är lätt för mig som har en två decimeter hög gran som ryms i en liten skrynklig kartong.

Det är en alldeles vanlig måndag efter alla helgdagar. Alla julens gäster har åkt hem, ledbrutna efter en vecka med luftmadrasser inomhus och svår halka utomhus. Den allra yngsta gästen tappade tre tänder under besöket hos farföräldrarna men hon var glad ändå. Det är man över tappade tänder när man är sex år. Vi övriga fick försöka hålla oss på benen, för att slippa köa på ortopeden.

Inför det nya året ger jag inga löften, men önskar alla:

Hej!

Det lider mot jul

Kvinnors arbete har fått sin rättmätiga plats i Kulturens Hus.

I morgon kommer glada barnbarn och livar upp "di gamle." Datorn får vila och därför önskar jag redan  nu

en riktigt GOD JUL med några verser från min tomtedikt.

En enda dag på året

har du jobbat julegubbe.

Alla andra årets dagar

har du vilat på din stubbe.

Du är en liten lat en

som på min plånbok tär,

ditt jobb det sköter andra

medan du blir populär.

En enda dag på året

december tjugofjärde.

Den enda dag på året

när du har något värde.

"Oh sluta nu", sa Tomten,

"jag orkar inte mer.

Låt mej nu få förtälja,

mitt problem, som jag det ser.

Det är ej lätt förstår du

för hela nästa år

så mår jag så förskräckligt av

all gröten som jag får.

Jag lider och jag våndas

av klibbig mannagryn

och havregröten iskall

på varenda bro i byn.

Det tar ett år förstår du

att mildra min kolik

att bota mina smärtor

att tysta mina skrik.

Så alla årets dagar

förutom just den här

är jag indisponerad

jag har ju gallbesvär."

Så talte stackars Tomten

Jag honom nog förstår

I år får han en varmkorv

GOD JUL  och GOTT NYTT ÅR.

Från mina urklipp

Den här historien kommer från min urklippspärm.

Det hände sig på 40-talet att en av påvarna Pius dog. Detta var långt före faxarnas och datorernas tid och man tog emot nyheter per telefon från TT och man bokstaverade namn.

På en liten tidning, kanske i Luleå, kanske någon annanstans, satt en ny volontär och tog emot meddelandet om att påven hade dött. Han fick själv göra en löpsedel och på morgonen när tidningen kom ut stod det:

PÅVEN PETTER IVAR URBAN SIGURD AVLIDEN.

När den nye påven skulle väljas, samlade redaktören alla journalisterna och sa:

"Nu får ni inte göra om ett sådant misstag. Vi har ju blivit till åtlöje i hela riket. Nu måste ni lusläsa det vi får in."

När den nye påven utsågs så hette han Eduardo Gonfontombombi. Hela redaktionen satt och lusläste det där namnet Gonfontombombi. De korsläste om och om igen för att vara säkra på att det blev rätt. Manus lämnades in för tryckning och när tidningen kom ut stod det:

EDUARDO GONFONTOMBOMBI VALD TILL NY PÅSE.

Hej då!

GRAVallvarligt

När barnbarnet Emma var liten stod hon vid sin farfarsfars grav och lade dit en blomma. "Kommer han upp på natten och tittar på den", sa hon undrande. Hon tyckte helt logiskt att den som får en blomma måste få se den.

Dödsrunor är oftast en hyllning till den avlidne, något om hans/hennes uppväxt och yrkesliv. För en tid sedan läste jag en runa, skriven av barnen till en älskad gammal mamma. Lite annorlunda var den sista meningen i texten. Så här ungefär löd den:

"Efter sig lämnar hon tacksamma anhöriga, ett välskött linneförråd och en myckenhet djupfryst äppelmos."

Här blev runan extra personlig, rentav humoristisk och fram ur texten stiger en kär gammal mamma som tar tillvara allt vad äppelträdet ger. Hon har levt i en tid när ingenting fick förfaras. En människa som familjen minns med glädje.

När min bror skrev en dikt till vår far och ville använda den som nekrolog efter hans död, ville tidningen inte publicera den. Runor i form av dikt gick inte för sig, meddelade tidningen ampert.

Synd, för den var högst personlig och berättade avskalat och respektfullt om vår far och var en annorlunda hyllning till en avliden person.

Ha det!

Det är alltid någon annans fel

Svenska skolbarn klarar sig dåligt i matematik och läsförståelse när de jämförs med barn från andra länder. Skolminister Björklund förklarade för pressen att det är sossarnas fel, hans eget arbete för en god skola har ännu inte gett resultat.

Socialdemokraterna kontrar med att det är magister Björklunds och Alliansens fel. Pengar har gått till stora jobbskatteavdrag för de rika och skolan har fått stå tillbaka.

Men det kan också vara friskolornas, mobiltelefonernas, lärarutbildningens eller Göran Perssons fel.

"Det var bättre på griffeltavlornas tid."

(Anders H)

Min bror brukar framhålla att "äktenskapet är av Gud instiftat för att man ska ha någon att skylla på." Jag håller med. Vem har inte hört någon närstående säga: "Vars har du lagt min..............? Den låg här!"

Vems fel är det att det inte går så bra för vårt stolta hockeylag? Kan det vara domarna?

Hej!

Bland tomtar och granar

Tomtegardinen har jag fått av min generösa grannfru på "gamla gatan" och ljusstaken kommer från föräldrahemmet. Just den här typen har blivit populär på nytt och finns i ny tappning att köpa på våra varuhus.

En eloge till Lulebo som inte ratar en gran bara för att den är ful, kvistlös och sned. Den får naturligtvis inte plats på Storgatan men i en undanskymd vrå av ett hyreshus kan den få stå och lysa upp tillvaron. Det är nästan skickligt att hitta en gran med det här utseendet.

Vinterstudion lyser upp decembermörkret. Snart är det dags att sätta sig framför teven och se våra norska vänner vinna allt.

Till slut hoppas jag att även Luleå Hockey vill lysa upp decembermörkret. November har varit skakig och alltför poängfri.

Trevlig första advent!