Läser i tidningen om arga gubben. Ett gäng 10-åringar kallade den 67-årige pensionären för surgubben och terroriserade honom genom busknackningar. Till slut tröt tålamodet för den äldre mannen som fick fatt i pojkarna, tog den ene i axeln och hötte ilsket med näven. Det borde han inte ha gjort. Händelsen gick till åtal. Tingsrätten friade pensionären och hovrätten gick på tingsrättens beslut. Man ansåg att axelgreppet och "höttandet" var en befogad tillrättavisning. Pensionären slapp betala drygt 5500 kronor för kränkning, sveda och värk som åtalet gällde.
Men är inte detta fruktansvärt onödigt? Att både tingsrätt och sedan hovrätt anlitas i ett mål gällande busungar och en retad farbror. Här vill jag starkt rekommendera mamma Jennys metod när sönerna hade "busat."
Min bror och hans kompis hade roligt och bytte fnissande plats på styrstång och sadel på gamle farbror Johans cykel. Det blev inte lika roligt när mamma Jenny fick reda på saken. Den skamsne sonen fick i moderns sällskap gå hem till farbror Johan och be om ursäkt och sedan sätta cykeldelarna tillbaka på rätt plats. Min andre bror fick också göra en förlåtelseresa, då gällde det ett sönderslaget fönster.
Ungar måste lära sig att gör man dumheter får det konsekvenser, det är en helt nödvändig lärdom att ha med sig senare i livet. Man ber om ursäkt, rättar till det som går att rätta till och låter tings- och hovrätter syssla med verkliga brottsmål.