När jag var fem år fick jag följa mina föräldrar till kyrkan i Malå. Jag kommer själv inte ihåg tillfället, men det har berättats för mig åtskilliga gånger. Efter en kort stund i kyrkolokalen lär jag ha upphävt min stämma och sagt: "Nu vill jag fara hem, det här var ingen rolig bio."
Många, många år senare, närmare bestämt i söndags, gick jag återigen på en högmässa. Denna gång i Luleå. Domkyrkan är stor och mäktig, vacker både på utsidan och insidan. En proffsig kör sjöng imponerande mäktigt och bänkarna är nästan sittvänliga.
Jag har all respekt för de som tror på en Gud och en himmel. Min egen tro är svag, rentav obefintlig. Berättelsen om mannen som föddes av Jungfru Maria och avlades av den Helige Ande är för mig en saga, lika vacker och sann som Törnrosa.
Efteråt gick jag på bio och såg Monica Z. Det var kanske ingen rolig bio, men filmen var bra.
Äntligen blommar min amaryllis.
Hej!