Idag ändrar bloggen karaktär. Från en 12-årig flickas fina fräscha berättelse om sin dag till en gammal kvinnas vandrande på kyrkogården, sökande efter en lämplig plats för den eviga vilan.
Vackert i Ljusets kapell
Nej, riktigt så illa är det inte. Vi vandrade på kyrkogården i väntan på onsdagskvällens underhållning i Ljusets kapell. Kyrkogården är mycket vacker och den ljumma sköna kvällen gjorde inte promenaden sämre.
Tenoren hette Johan Christensson, boende i Stockholm men uppvuxen i Gammelstad. Han sjöng med bravur och hans Anthem och Ave Maria var lysande. Resten av repertoaren var i mitt tycke lite för barockig.
Väntetiden i kapellet utnyttjade jag genom att läsa psalmboken och där hittade jag en psalm som jag lärde mig utantill. Jag hör ju till utantillgenerationen.
Sackeus var en publikan
den rikaste som fanns i stan
han hade ingen vän ändå
så han fick alltid ensam gå.
Så sorgligt, tänkte jag men det ordnade upp sig efter fyra nya verser, han blev frälst, fick en vän och delade med sig av sina rikedomar. Något att lära för dagens knösar.
Inget är som en sommardag!
Ha det gott i solen!