Det är tämligen händelselöst på hemmafronten. Egentligen älskar jag tillvaron när den är händelselös, mest på grund av den period i livet jag befinner mig i. Händelselöst är det när man sitter i ena soffhörnet med ett korsord och slötittar på Gokväll, det är varmt, ombonat och tryggt. Bredvid mig sitter en snäll gubbe och mediterar eller lyssnar på "poddar" från Arenan. Hans hockeyintresse har alltid varit stort, nu är det enormt.
Det är en fördel att bo i hyreshus när någonting i lägenheten inte fungerar. Man bara ringer till värden, så är saken ur världen.
Till vår hyresvärd, Lulebo, betalar vi 7.500 kronor per månad plus en dryg tusenlapp för garageplats. Lägenheten är på 75 kvm, hyreshuset byggt 1988, har hiss, ligger nära stad och natur och har en fin utsikt över Norra hamn. Hyran är ganska normal skulle jag tro, vi klagar inte. Klaga bör de göra som bor i nybyggda hyresrätter, där hyrorna är helt "bortitok", och absolut ingenting för ensamstående med liten eller normal plånbok.
Mannen min och jag har firat förlovningsdag. Firat är fel ord, vi bara konstaterade att vi förlovade oss den 25 april 1959. Tilldragelsen ägde rum i mina föräldrars svajiga svart-vita Opel Rekord som vi parkerat utanför Folkets Hus i Adak. Det var lördag och dans på Folkan. Våra ringar var inköpta i Norsjö och kostade cirka 60 kronor/styck och de sitter kvar på våra ringfingrar än idag.
Då var livet inte händelselöst.