Röka tobak är ett bruk ...

Dessa sex prydliga tingestar fick jag som avskedspresent när jag lämnade mitt jobb på Kommunalkontoret på 60-talet. Tanken med de små askkopparna var, att de skulle dekorera middagsbordet och placeras vid varje tallrik, så att den röksugne kunde blossa till kaffet vid den fina middagen.

Att röka var absolut inte farligt. Tvärtom, det var glamour. Titta på denne vackre man som njutningsfullt suger på sin Philip Morris King Size.

Cigaretten hade tidigare samma betydelse som mobilen har idag. Någonting man pysslade med för att se upptagen och betydelsefull ut.

Skampåle?

Idag vet alla att rökning är av ondo för hälsan. Rökare får inte längre askkoppar framsatta till middagen, varken hemma eller på restaurangen. De lastbara människorna är farliga både för sig själva och sin  omgivning och därför tvingas de som fortfarande röker att stå vid skampålen när de utövar sin hälsovådliga last.

Ha en fin ny vecka!

Kära gamla EP-skivor

Visst är det svårt att lämna från sig gamla saker? Här framför mig har jag en låda med gamla EP-skivor som jag aldrig mer kommer att lyssna på. Jag har ingen spelare, de är helt onödiga i mitt liv och låtarna finns på Spotify.

Här finns Dean Martin med "Bouna Sera." En låt och en röst som får armhåret att resa sig.

Lite oväntat med Göingeflickorna. Det var nog en skiva som min ömma moder köpt till mig, för att själv lyssna på.

Av sentimentala skäl blir lådan med EP-skivorna kvar. Kommer att ligga i sitt gömsle till en avlägsen dag i framtiden när någon hittar lådan med skivorna och konstaterar: "Hon hade i alla fall en dj-a bra musiksmak." Eller?

Ha det gott!

Förändringar

Man förändras med åren. Blir möjligen lite klokare, sentimentalare, latare och tröttare och man ser med förundran på hur även naturen och omgivningen förändras.

Igår åkte vi till min hemkommun. Tidigare sprang renarna skärrade och skrämda undan trafiken, men nu står de där mitt i vägen i samlad trupp och vägrar flytta på sig och ser ut att tänka: "Det här är mitt land, stör mig icke, människa!"

Min hemby och grannbyarna har ortsnamn. Men nu kallas de "Vindbyarna", upplyser oss en skylt vid Skellefteälven. Detta för att man satt upp ett stort antal vindsnurror som pryder eller misspryder himlavalvet. Åsikterna varierar säkert.

Med guidning av bror och svägerska åkte vi upp till en vindsnurra och tog bilder. Vilka vidder! Det är det här jag kallar hembygd och andra kallar glesbygd.

Klicka på bilderna så blir de större och ha en fortsatt trevlig sommar!

Kära släkten

Vilken glädje att ha en stor släkt. Jo, jag menar verkligen vad jag skriver. I helgen träffade vi glada släktingar både till min gubbe och mig, när vi gjorde en biltur till grannlänet. Det blir inte så ofta vi träffas numera, så all heder åt svåger och svägerska som arrangerat och fixat.

Sova bör man, annars dör man. Man kan få hjärtproblem, demens, diabetes och övervikt om man inte får tillräckligt med sömn. Dessa påståenden kan man läsa i ett flertal artiklar. Det motsägs visserligen av att det motsatta könet (männen, de lättsövda) har en kortare medellivslängd. Sömnproblemen finns hos kvinnorna.

Själv hade jag svårt att somna igår kväll. Kände den svala 14-gradiga luften från det halvöppna fönstret fläkta i ansiktet och började tänka på vad som skulle kunna komma in genom fönsterspringan mer än bara luft. Den borttappade boaormen från Örnäset skulle nog kunna slingra sig in och vem kan sova när sådana tankar faller på.

Idag firar vi bröllopsdag. Denna kyrka har världens längsta altargång. Så tror i alla fall jag som en gång för länge sedan med darrande geléknän vandrat fram till altaret. Organisten var strängt kyrklig och vägrade spela Mendelssohns bröllopsmarsch eftersom det inte passade sig i kyrkan. Vår Herre ville inte höra Mendelssohn i sin boning och då var det bara för oss att lyda. Men gifta blev vi.

Sommaren är kort och den här bloggen blev för lång. Må väl!

Ett kort inlägg

Foto: Sirpa L

En skål i hallonsaft för sol och sommar.

Våra gäster lämnade oss i morse på sin resa mot de egna sängarna. De har uppträtt snällt och vänligt och inte alls klagat på luftmadrasserna som stundtals lidit brist på luft.

Årets sommar har hittills inte varit till full belåtenhet. Ingen har badat vid Gültzauudden utom mina barnbarn 9 och 5 år som modigt testat Luleälvens 14-gradiga vatten.

Men så här vackert blommar pionerna i Hermelinsparken och nu kommer värmen. Vi kan väl alltid hoppas.

Fortsatt trevlig sommar!

Stillsam kväll

Söndagskväll! Jag sitter på balkongen med ett glas Gravensteiner Applecider (alkoholfritt) på bordet bredvid mig och bara njuter av tillvaron. I fjärran hör jag ljudet av trafiken och på nära håll hör jag "klucket" mot strand från båtar som passerat minuten tidigare. Himlen är nära, kanske i dubbel bemärkelse.

Det var kanske en något smörig skildring av min sköna balkongkväll, men den var precis som en sommarkväll i juli ska vara.

Här är några sommarbilder från kända och okända vatten.

Lainejaur

För länge sedan

För länge länge sedan.

Snart anländer våra gäster och bloggen tar sommarledigt någon vecka eller två.

Trevlig sommar!

Blandad kompott

De som bor i Luleå kan varje vardag under juli månad mellan 12.00-13.00 lyssna till musik från scenen utanför Norrbottensteatern. Underhållningen är helt gratis och dessutom bjuder Kuriren på fika.

I natt var det val i Sverige. Jag tog emot valsedlarna och det borde jag inte ha gjort. Det kommer att bli omval på grund av mitt slarv vid röstmottagningen. Valurnan innehöll paketavier och blanketter. Skönt att vakna efter en sådan mardröm.

Higgs partikel är äntligen hittad. Snart har vi lösningen på livets gåta. Som vi längtat!

Trevlig helg!

Denna stad

Game skeppsbyggare Gültzau har återuppstått

Om man är Lulebo kan man under den här veckan och nästa gå på stadsvandring med Lule Stassteater som dramatiserar stans historia. Det är en rolig och intressant vandring.

Hit kom herr Gültzau och byggde skeppsvarv. Andra rediga karlar byggde handelshus och järnvägar och gjorde byn till en stad.

Berättaren

Kvinnorna då? Jo, den enda som gått till historien är pigan som kratsade kol ur bastun och startade stadsbranden 1887, där stora delar av staden brann ner.

Ja, se fruntimmer!!

Ha det gott i solen!

Alla behöver vi en diagnos

När jag känner suget efter sötsaker ger jag efter för behovet. Jag tar en glass eller en chokladbit, trots att jag väger några kilo för mycket och borde avstå. Men det kan jag inte. Jag är nämligen sockerberoende. Att ge sig själv en sådan diagnos är mycket klokt, för då kan man inte rå för det man gör.

Det senaste i diagnosväg är HSP (Highly sensitive person), vilket innebär att man är oerhört känslig inför vacker musik och sköna naturupplevelser. Man blir närmast euforisk av ett vackert stycke musik t ex. Nackdelen med HSP är att man lätt blir sårad av alldeles vanliga kommentarer som man kan uppfatta som okänsliga och HSP:aren har en särskild förmåga att känna av stämningar.

Det låter som en fin och ädel diagnos. Givetvis har även jag  HSP, speciellt den delen som talar om musik och natur, men dessvärre har jag även en släng av HIP (Highly insensitive person), vilket jag bevisat ett antal gånger i mitt liv och som jag småskäms över. Men det är en annan historia.

Må solen lysa över oss alla. Det är vi värda.