Aprils sista dag

1946

Den första valborgsmässoafton jag kommer ihåg. Vi stod vid majbrasan i min hemby och någon berättade att en sagoprins blivit född i konungariket.

1958

Valborg i Malå. Nylonstrumpor med söm, vårkappa, kjol, manskör och minusgrader. De kloka vuxna varnade och berättade om den finska flickan vars nylonstrumpor frusit fast, så hon tvingats amputera sina bägge ben. Vi flickor lyssnade inte.

1965 och många år framåt.

Valborgsmässoafton i Luleå, barn, korvgrillning, lervälling,rök, smällare och fylla.

(Andras smällare och andras fylla).

1985 och framåt.

"Nej, det är för kallt. Vi kan se majbrasan på teve."

Ha en härlig kväll!

Fy för ormar

"Jag är så förkyld, så jag kan inte säga "addakådda", sa min lille parvel, när han var snuvig och heltäppt i näsan.

Igår kunde inte heller jag säga "addakådda", men med hjälp av olika giftiga nässprayer är talet betydligt bättre i dag och "addakåddan" har blivit en anakonda.

Talet om ormar leder mig osökt (ha-ha) in på mitt enda möte med en sådan krälande best. Vi plockade lingon och helt plötsligt ligger en huggorm vid mina fötter. Vi skildes från varann under panik, men den knäskälva jag upplevde vid det tillfället, kan endast liknas vid den jag kände när jag gifte mig. Men visst är vi lyckliga som lever i den del av världen, där man bara kan möta en huggorm och inte en "addakådda."

Snuviga helghälsningar!

Vi firar den 25 april

Den lille killen 

och den lilla tjejen firar sin förlovningsdag 25 april.

Den 25 april för många år sedan satt jag och min käre i en bil utanför Folkets Hus i Adak och bytte ringar som vi köpt i metropolen Norsjö för 60 kronor/styck. Nu var vi förlovade och hade hela långa livet framför oss. Inte visste vi då, hur snabbt åren skulle gå.

Den 25 april fyller en syster och svägerska år. Hon är fortfarande ganska ung och arbetar flitigt i sin hemkommun, för att få en bra pension.

Den 25 april fyller en jättegullig tjej 9 år. Hon är vårt tredje barnbarn och vill på sin födelsedag få penningbidrag till en 7-växlad cykel. Må sedlarna ramla över dig Olivia.

Våra förlovningsringar som då kostade 60 kronor motsvarar i dagens penningvärde 705 kronor. Kan man få en guldring för det priset idag? Jag vet inte!

Grattis!

Det svänger i Kulturens hus

För ungefär 20 år sedan fick jag ett brev, där jag hälsades välkommen till Sten & Stanleys fanclub. Jag fick foton av gruppen och lite fakta att läsa. "Någon" hade skämtat och anmält mig som medlem.

I lördags uppträdde Sten & Stanleys orkester på Kulturens Hus och jag blev imponerad. Gruppen har en fantastisk publikkontakt och vi "plussare" som var där, fick en härlig kväll. "Plussare" är den som fortfarande kallar sig 60+ fast han/hon redan fyllt 69. Något slags desperat försök att hålla ålderdomen borta.

Dansband blir ofta kritiserade för banal musik och enkla texter och en del kanske förtjänar den kritiken. Men det här bandet var lysande och jag säger som NSD:s recensent  i nätupplagan av tidningen: "Shit vad det svängde."

Att bli tvåa

Himmel i april

Ettan jublar och tvåan gråter. Så är det alltid och det är dumt. Har man kommit tvåa, har man något att kämpa för, har man kommit etta, går det bara utför.

Luleås baskettjejer blev tvåa för femte gången och har en otrolig längtan efter att bli etta. Just därför kommer de att kämpa som lejon för att hämta hem ett guld till laget.

Mina bröders, svägerskors och svågrars Skellefteå blev tvåa i hockey och en av lagets ledare grät som ingen gråtit förut. Men guldet väntar längre fram, kära släktingar och att bli tvåa är nästan lika fint som att vinna grundserien.

Även jag har varit tvåa och när jag tänker efter så har jag nog oftast varit tvåa. Men jag gråter inte.

Trevlig lördag!

En klädnypas väg till berömmelse

Brodern tipsade om en artikel på nätet som handlade om ett konstverk kallat "Den stora klädnypan", som skall placeras vid Umeälvens strand så småningom.

Konstverkets mästare är från Turkiet och klädnypan finns i flera exemplar. Den som finns på bilden ovan pryder en park i Belgien.

Umeå kulturnämnd har betalat över 639.000 kronor för verket och en stiftelse har lagt till lika mycket pengar för klädnypan som kostar nästan 1,3 miljoner kronor. Man kan bara gratulera konstnären som gladeligen jublar på sin väg till banken.

Det här konstverket finns i Kulturens Hus och är någon sorts serveringsvagn gjord av kobajs.

Lena Adelsohn Liljeroth har ätit tårta på Moderna museet. Det låter oskyldigt men tårtan föreställde en stereotyp av en könsstympad naken svart kvinna som skrek när tårtkniven skar i henne. En skrattande minister som skär i en sådan tårta ger ett olustigt intryck, tycker jag och det är jag kanske inte ensam om.

Allt för nu!

Låt oss dansa

En lördagskväll när jag var i 20-årsåldern, gick jag ut från danspalatset Malåborg med den fasta förvissningen om att nu var det färdigdansat. Jag hade haft tråkigt, kanske varit panelhöna under kvällen eller bara hittat fel på danskavaljererna. Jag minns inte vilket, men jag kommer ihåg att jag kände mig oerhört gammal och nykter.

Efter min sorti från Malåborg har jag inte ägnat just någon tid till dans. Men jag brukar med stort intresse se "Let´s dance" på TV, där modiga hel- och halvkändisar dansar och betygsätts inför hela svenska folket. Den gamle vinexperten är förvånansvärt rörlig, fotomodellen otroligt stel och så Anton Hysén som bara är bäst och min absoluta favorit.

Idag finns det kurser i salsa (dansen alltså) även för äldre. Det är kanske dags för den som tidigt slutade dansa att försöka skapa liv i den slumrande talangen.

Godmorgon!

Flera sorters moral

Moral är väl ett intressant ämne så här före helgen.

Stridsmoral är någonting mycket fint och utövas av människor i strid som dödar andra människor som inte har en lika god moral. Vapenexport kan vara god moral, om man samtidigt som man exporterar vapen, meddelar mottagaren av kanonerna och gevären att de inte får döda någon med just dessa vapen.

Lagmoral är också någonting fint och utövas av idrottsfolk. Det är laget som har den bästa moralen som vinner.

Dubbelmoral betyder inte att man är dubbelt så moralisk, utan det är en praktisk form av moral som tillåter att man är både för och emot.

Ingen har väl behandlat ett sånt stort ämne så ytligt som jag gjort just nu, men jag mäktar icke mera.

En äldre kvinna som tycker att folk ska sköta sig snyggt och inte slänga skräp på gatan kallas moraltant. Det är möjligt att jag är en sådan.

Tjingeling!

Nöjen i livet

Det senaste året har vi varit ute på lustigheter mer än tidigare, delvis beroende på att det är närmare genom flytten till stan och delvis för att det är så himla kul att bara låta sig underhållas.

Igår såg vi Deutgens kanske allra sista show på teatern. Peter Settman, Angelica Alm (blond pianist från "Så ska det låta") och Gunhild Carling var gäster. Dessa  Deutgenkvällar har varit supertrevliga med musikalisk underhållning och mycket humor. Folkligt, festligt och fullsatt.

Och inte nog med det! Ikväll ska vi göra något som vi aldrig gjort förut. Vi ska gå på basket! Tjejerna i Northland basket spelar final mot Telge och sonen och hans sambo är så engagerade att vi måste på plats få uppleva vad de brinner för.

Och vem vet! Även vi kan börja brinna och då blir det jobbigast för mannen min som redan står i brand för en annan idrott.

Godafton!

Bara sex ord

Expressen hade för en tid sedan en tävling, där man skulle berätta sitt livs historia med sex ord. Här är några exempel från tidningen:

"Jag lever nu och betalar senare."

"Född, ful fattig fet flegmatisk,fibromyalgi."

"Lämnade allting, grep efter halmstråt, vann."

Man behöver inte vara mångordig för att berätta sin historia. Här följer mina fyra  försök:

"Flicka, fru, förökad, försörjd, förfallen, försonad."

"Sommarpiga, hemmafru, kontorist, postfröken. Numera anonym."

Men här är den sannaste:

"Lever livet i väntan på katastrofen."

Eller en liten ljusare version

"Lever livet i väntan på kafferasten."

Mitt livs historia blev ett kort och snabbläst inlägg på en blogg. Men jag vill gärna höra någon annans berättelse med sex ord. Varsågod, ordet är ditt!

Den långa dagen

Långfredag 1952

Modern bär svart klänning. Fadern bär mörk kostym och slips. Den stillsamma dottern sitter på sitt rum och läser. Sönerna har ännu inte förstått att det är en dag för sorg och eftertanke och tystas ner när föräldrarna ska lyssna på radiogudstjänsten.

Jesus är död och korsfäst och man började sörja honom 300 år efter hans död och man sörjer ännu.

Långfredag 2012

Långfredagen är en helgdag bland andra. Någonting har hänt under de senaste åren. 1969 slutade vi sörja mannen på korset. Vi hade gråtit länge nog och tyckte att nu räcker det.

Citat av någon okänd: Det som hände i bibeln, hände för länge sedan och nedtecknades av någon som inte var där.

Trevlig helg!

Glad Påsk!

Påskdekoration i Stadsparken.

Nu reser jag till Blåkulla.

Glad Påsk!

Att räkna konsumkvitton

"Det var bättre förr" avslutar brodern och jag vårt samtal. Vi är kvar i kassettåldern och minns med nostalgi den goda tid när vi räknade våra konsumkvitton.

De som handlade på Konsum  hade en speciell låda eller box där alla kvitton sparades. Någon lämplig dag i januari plockade man fram samtliga kvitton och räknade samman totalbeloppet från året innan. Då fanns både ettöringar, tvåöringar och femöringar och belopp som 15:76 och 63:78 adderades under svett och stånk. Kvittohögen sattes i en påse, totalbeloppet skrevs ner och alltsammans lämnades in på Konsum.

Så småningom fick man lön för mödan. Någon eller några procent av det totala beloppet betalades ut till kunden, som då kunde unna sig något extra. De kronor man fick kändes som en gåva.

Konsumkvittot som gav återbäring till kunden försvann någon gång på 80-talet och det kändes som ett svek av kooperationen och  därför blev vi otrogna och började handla på ICA.

Trevlig påskvecka!