GOTT NYTT ÅR!

2010 kommer strax.

-

Nu vill jag till alla härliga, glada och galna kommentatorer på min blogg och till alla andra som eventuellt läser den önska en GOD FORTSÄTTNING och ett GOTT NYTT ÅR!

-

Må vi alla få ett bra år, så att vi nästa nyårsafton kan se tillbaka på det år som varit med glada miner.

-

Skål! Både champagne och julmust duger.

För 10 år sedan

Tio år har gått sedan millennieskiftet. Det var då vi skrämdes av uppgifter om att våra datorer inte skulle klara det nya tusentalet, vi skulle bli strömlösa och vattnet skulle sina. Nyårsdagen skulle vi sitta i våra kalla hus, medan samhället var i kaos. Vi fick överlevnadstips i tidningarna av någon gammal Robinson-deltagare som visste hur man hanterar kriser och samhället förberedde sig för det värsta.

-

Det bär mig emot att erkänna att även denna jordnära, förståndiga bloggerska lät sig skrämmas och köpte ett paket "Trianga" bestående av kokkärl och stekpanna för utomhusbruk. Detta paket ligger nu oanvänt i garaget och tar plats.

-

Att tiden går snabbt, är något som man måste bli äldre för att riktigt förstå och ingen har uttryckt det bättre än Arto Paasilinna i "Den ljuva giftkokerskan"

Han skriver som följer:

-

"Så fort åren hade gått, livet hade susat förbi som ett slag i luften. Som ung flicka hade hon tänkt att alla människor över trettio var gamla. Plötsligt hade hon själv fyllt trettio, en liten tid därefter fyrtio, det hade gjort henne nervös, sedan hade maken dött dessemellan, en ganska stor lättnad på sätt och vis...........och strax därefter hade hon redan varit femtioårig. I detsamma hade de sextio och sjuttio kommit, och nu gick hon mot de åttio. Vid denna ålder var åren lika korta som månaderna när hon var ung, dessa sista hade förflutit på två veckor, sommaren gick på en vecka, vintern på en annan".

-

Lysande skrivet av Paasilinna som säkert är gammal nog att veta vad han skriver om.

-

Tack för idag!

Mild kritik.

Gästbloggaren med familj lämnade Luleå vid 04.00 i natt för att återvända till Vendelsö. En resa på drygt 90 mil genom ett snörikt Sverige och jag andas inte riktigt lugnt förrän jag får veta att allt gått bra.

-

Nisse bjöd sina söner på hockey i går. Det var ingen rolig tillställning. Förlust i övertid mot bottenlaget Södertälje. Luleå Hockey har inte vunnit en enda match i december. Är det månne det norrbottniska vintermörkret som fått spelarna att blekna? Vi går ju mot ljusare tider och då hoppas jag att även hockeylaget gör detsamma.

-

Sonhustrun och jag hade en betydligt trevligare kväll. Vi satt framför teven och såg "Året med kungafamiljen". Vi var helt eniga om att Viktoria är en okonstlad och bra representant för Sverige, medan kungen kan göra oss lätt nervösa när han börjar tala. Majestätet har så svårt att avsluta meningar. Han fortsätter i all evighet utan att egentligen ha något att säga. Vi enades även om att Silvias skönhetsoperationer var helt misslyckade. Varför skulle denna sköna drottning låta någon skära i haka och läpp. Nu ser hon ganska lustig ut och det var nog inte meningen.

-

Det ovan sagda var mild kritik av en del personer i kungafamiljen och icke alls kritik mot monarkin.

-

Nu går vi mot ett nytt år och ett nytt decennium och det är dags för sammanfattning av det gamla och planering av det nya. I mitt fall går det nog väldigt snabbt.

-

Lev väl!

-

Lev väl!

Gästbloggen

Så har man fått ett hedersuppdrag. Skriv ett inlägg på min blogg och var inte oförskämd var de restriktioner som jag blev ålagd. Jag fick gärna kommentera den feministiska vinklingen på denna blogg ,men jag vet inte om den är så tydlig. Min mor visade i alla fall sin feministiska inställning igår när hon konstaterade att det saknades lättklädda killar i tidningsartikeln om fynd på mellandagsrean. Artikeln illustrerades som brukligt med en lättklädd dam iförd underkläder.

-

Jag tror att det känns bättre att tala om snöandet, det är trots allt det samtalsämne som dyker upp oftast så här års . Veckan innan vi åkte hit upp snöade som det sällan brukar göra. Jag skottade snö flera gånger per dag och det tog aldrig slut.

-

I snöstormen var det lätt att minnas en dag i mars 2005. Vi skulle åka till Kina för att hämta vår äldsta dotter Olivia. Planet till Beijing gick från Köpenhamn nio på kvällen och vi skulle ansluta från Arlanda med ett plan som gick sex på kvällen. Tyvärr hade Köpenhamn drabbats av en av de värsta snöstormarna på många år. Planet från Arlanda lyfte först strax före åtta och ingen visste om Beijingflyget skulle vänta eller ej. Vi landade i Köpenhamn efter nio och Beijingplanet hade till vår stora glädje och lättnad inte kunnat lyfta. Vid midnatt fick vi gå ombord och vänta 40 minuer på andrepiloten. När planet äntligen skulle backas ut från terminalen blev vi stående för att ett annat plan frusit fast bakom vårt plan (!). När vi äntligen kom iväg var vi fem timmar försenade.

-

Efter den inledningen på resan blev resten en enkel historia. Olivia har nu varit hos oss i snart fem år och hon blev storasyster för ett år sedan. Olivia har under åren berikat det svenska språket med nyskapande språkliga konstruktioner som uppledigt (upptaget), mina trådar (midnatt råder), flyggardiner (flygvärdinnor), m.fl.

-

Så vill jag passa på och tacka för mig och önska alla som råkar läsa detta ett GOTT NYTT ÅR och lycka och välgång under kommande decennium. Passa gärna på att fira nyår flera gånger vi firar den 31/12 och den 9/2 (kinesiskt nyår), men prova gärna t.ex. persiskt nyår eller något annat lämpligt.

-

Tack för mig

Peter Lindberg

Jul 2009

Den tröttaste julfiraren.

-

Dagen före julafton hade vi besök av Emma och Amanda som fick träffa sina småkusiner. Och Linnea träffade verkligen sin kusin i en lek-krock som gav Emma en blåtira över julhelgen.

-

Julafton firade vi hos Lasse och Ann-Louise. Vi var tolv vuxna och två barn.

Trevliga och glada människor och god stämning. Dessutom mycket gott på julbordet. En fin julafton.

-

Vi mår alla bra men önskar att kylan vill ge med sig. Vi behöver röra på våra allt rundare kroppar

-

God fortsättning på julen.

God Jul!

Våra julbesökare anlände i går. De körde genom ett snörikt och vackert Sverige.

Resan gick bra tack och lov.

-

God Jul alla vänner!

Gamla rim

Ett julrim ska vara så fyndigt, att den som får gåvan inte ska kunna gissa sig till vad som finns i paketet. Så står det i en artikel i dagens tidning och när jag tittar på gamla sparade julrim så har jag nog bara ett som duger. Vad finns i paketet med följande rim?

-

Om du tycker jag är ful,

göm mig då till nästa jul.

Men innan du låter mej lämna scenen,

se vad jag har, emellan benen.

-

Vad som finns i paket med följande rim är betydligt lättare att förstå.

-

Gammal man gör så gott han kan

halkar fram på stigen,

ingen är så spröd som han

det är nog på tiden.

Att han får på häl och tå,

någonting att sätta på,

så han inte glider

när han framåt skrider.

-

ooooooooooooooooooooo

-

Dagliga såpor och sådant trams

ytliga filmer och slims och slams,

det är ej alls någon bra modell.

Nej lyd vårat råd och bli finkulturell.

-

oooooooooooooooooooooo

-

Du skäggige make

med vassaste hakan,

så kramgo du bliver

med gåvan från makan.

-

oooooooooooooooooooooo

-

Slutrimmat!

-

I morgon kommer resten av julgästerna. Hoppas att deras bilfärd genom Sverige blir behaglig.

En gammal lekkamrat

Min lekkamrat är 65 år yngre än jag och det leder till vissa problem. När man tillsammans med den lilla har byggt ett vackert hus av Lego och efteråt ska resa sig upp till stående från marken, får man vissa bekymmer. Det knakande knäet gör att den gamla måste rulla runt för att ta sig upp och enligt omgivningen är hon inte längre graciös. Lekkamraten Olivia är dock jättesnäll och hjälper gamla farmor på fötter.

-

Jag har nog aldrig varit graciös, men visst var det lättare att sitta på golvet med första barnbarnet för 20 år sedan.

-

Olivia har lagt sig till ro och mannen löser korsord och nu ska han få hjälp.

-

Välkommen nästa vecka!

Besök av liten flicka

I morgon kommer vår första julgäst Olivia och hon ska tillbringa några dagar hos farfar och farmor. Olivias föräldrar och lillasyster bilar upp till Luleå ett par dagar senare och då blir det liv och rörelse i det annars så stillsamma huset.

-

Under den närmaste tiden kommer bloggen att lugna ner sig och inte nedkomma med inlägg varje dag. Kanske kan jag få någon av julbesökarna att skriva något tänkvärt. Men närmare det nya året kommer bloggen igen med full styrka och nya sanningar, halvsanningar och snusförnuftigheter,

-

Tidigare brukade vi varje jul skriva rim på våra paket. Dagen före julafton svettades vi över den uteblivna inspirationen. Så småningom kom jag på två verser som jag kunde använda på vilken present som helst. Dessutom kunde jag återanvända den år från år, för ingen lyssnar på tomtens mummel.

-

Så här går rimmen:

-

Kvällen är sen och i morr´n är det jul,

det är för alla faktiskt rätt kul.

Men inte för mig som alls inte vet,

vad jag ska skriva på detta paket.

-------------------------------

Kort blev versen som givaren skrivit,

trög hennes tanke med tiden har blivit.

Hon minns dock en slutrad som duger vart år

Ha en God Jul och ett Trevligt Nytt År!

-

Här är ett annat rim som är användbart när man köpt ett klädesplagg till sin gubbe.

-

I denna fina saken

så snygg du bliver maken,

och slipper vara naken

när du går ut på stan.

Och se så bra den passar,

när stillsamt runt du stassar

och kråmar dig och svassar

du gamle grobian.

--

Och nu blir det fredagsmys. Ha en fin helg!

Liksom

I dag är det onsdag liksom, och jag ska liksom åka till ICA-Maxi, liksom och liksom handla lite för julhelgen, liksom.

-

Det här ska handla om ett ord. Antagligen det mest sagda av alla ord. Liksom, liksom!

-

I "Sommarpratarna" i förrgår talade Claes Malmberg väldigt mycket. Han verkar gilla ordet liksom, för han använde ordet i varje mening och ibland till och med flera gånger. Skulle han inte ha använt ordet liksom, skulle han ha framstått som tystlåten.

-

En känd TV-man från Norrbotten berättade nyligen om sin nya hobby. Den seriöse mannen som talat till oss i Nordnytt om allvarliga ting, visade sig vara en mästare på att använda sig av liksom. Han använde ordet om och om igen och vad han hade för hobby är det ingen som vet, för man tänkte bara på hans ständiga liksom.

-

Hur mycket syndar jag själv? Jag vet inte, för jag tror att när man använder samma uttryck i tid och otid, gör man det av gammal vana och tänker inte alls på att man upprepar sig. Man märker inte att liksom, liksom återkommer alltför ofta i talspråket.

-

Men nu är det slut, liksom.

-

Hej då!

Förändringar

I min barndoms by bodde cirka 100 personer och alla kände varandra. Den som sökte en käresta, fann sin partner inom några mils omkrets. Jag hade som ung aldrig sett en mörkhyad person eller ens någon från ett utomnordiskt land. Vi var alla så lika och vi talade samma dialekt.

-

När jag gick i 7:an, fick vi en magister från Skåne. Hans fru följde med till våra nordliga trakter. Jag såg henne på en byaträff, dit hon kom i de mest högklackade sandaletter jag någonsin sett och hennes tånaglar var lackade i klarrött. Hon var en glamourdrottning bland oss gummistövelskodda och olik oss andra. Hon var "eljest".

-

Men så går många år och samhället förändras. Människor från fjärran länder har kommit hit och vi har själva möjlighet att resa ut i världen och se andra länder och möta andra seder.

-

I dag har jag en svägerska från Turkiet, en svärmor från USA och två små vackra barnbarn från Kina och i min barndoms by är ett flertal hus uppköpta och bebodda av tyskar.

-

Risken för inavel är minimal.

-

Auf Wiedersehen.

Bureälven i december

-

I snörök till Bure

jag blundar och ber

till Guden däruppe

ty inget vi ser.

-

Men han bakom ratten

är iskall och van

passerar rätt många

på vägen till stan.

-

Men nu är vi framme

det är som en dröm.

Chauffören är skicklig

och vill ha beröm.

-

Så var vår bilresa till Bureå. Vi åkte först till svägerska Karin som bjöd på Grekisk sallad och julstämning. Hon hade julpyntat sitt hem och spelade julmusik på stereon. Karin bor vackert och har en fantastisk utsikt från sitt köksfönster, där hon kan se Bureälven forsa fram.

-

Svärmor som vi ville besöka så här före jul, var mycket trött. Det måste man få vara när man är 97 år. Hon sov när vi kom och hon sov när vi gick. Vi har hälsat på henne, men hon har nog inte haft besök av oss.

-

På hemvägen stannade vi en halvtimme hos broder Anders. Han hade hittat en spansk tidning på nätet, som hade en artikel om Lucia och där Amanda fanns på bild.

-

I snörök till Lule

jag blundar och ber

i mörker och kyla

alls inget vi ser.

-

Men nu är vi hemma och allt är bra.

Kära mor

I år är det 100 år sedan min mor föddes. Jenny Viktoria, som hon hette, växte upp i en by i Malå kommun och drömde i sin ungdom om att få studera till småskolefröken. Men inga pengar fanns i familjen och hon fick bli piga. Sitt allra sista pigjobb hade hon i min hemby, där hon mötte min far.

-

Hennes allra första minne var när hennes föräldrar satte in en vedspis i köket. Tidigare hade man lagat mat över öppen eld.

-

Mamma och pappa köpte ett hus med tillhörande skogsmark. De hade några kor och en gris och under de första åren levde de av vad jord- och skogsbruk gav.

-

Mamma var otroligt stolt över oss barn. Vi hade inga fel och hon försvarade oss som ett lejon. Vad hon innerst inne tänkte, vet jag inte, men nog måste hon ha tyckt att vi fattat dåliga beslut ibland.

-

Hon var religiös och under någon tid medlem i en pingstförsamling, men hon försökte aldrig pracka på någon sin tro. Hon hade också en härlig underfundig humor och var en mycket omtyckt person.

-

Två gånger drabbades mamma av cancer. Vid 50 års ålder fick hon bröstcancer och 24 år senare fick hon den leukemi (blodcancer), som tog hennes liv. Av den senare sjukdomen blev hon mager och krum men hade fortfarande kvar samma positiva inställning till livet.

-

När jag besökte henne den sista sommaren, talade jag om mitt dåliga samvete inför att lämna henne när hon var sjuk. Hon svarade mig att det var absolut förbjudet att ha dåligt samvete gentemot henne. Det ville hon inte höra talas om för det var bara dumt och onödigt.

-

Så kära mor, jag har inget dåligt samvete gentemot dig. Jag minns dig med värme och är glad att just du blev min mor.

-

-

En bra måndag tillönskas alla.

Ett kort inslag

Käre John B.

-

Vi som alltid haft ett så fint förhållande. Varför har du lämnat mig?

-

Slut för i dag!

Julmarknad

Hertsön är Luleås största bostadsområde och det märktes idag, när det var julmarknad i centrum. Många trängdes för att titta på stickade vantar, smycken och dukar. Maken satt vid ett bord och sålde lotter. Yvonne och Brita S. sålde bagarstugebröd.

-

Lucia med tärnor kom på besök och sjöng stämningsfullt. Hästen Pålle, med bjällran runt halsen, gav julkänsla och ungarna gillade att åka på vagnen. Bjällerklangen påminde mig om min barndoms jular, när tomten kom åkandes med häst och släde.

-

Biblioteket, som snart ska stänga för renovering, sålde gamla böcker för en krona per styck. Jag lånade fyra talböcker, bl a en av Sara Lidman där hon själv är uppläsare. Hon har en alldeles speciell gammaldags högsvenska som hon blandar med rena bondskan och eftersom den dialekten är samma som i min barndoms trakter, så är den så skön att lyssna till.

-

Väl hemma slog jag på teven och just då gick vår fantastiska Helena Jonsson i mål och vann skidskyttet.

-

Denna lördag är bra hittills och jag hoppas att den fortsätter i samma stil.

-

Hej joch Hå!

Ännu en fredag

Klimatförhandlingar och sjukförsäkringar i all ära men vad som varit mest intressant enligt pressen är golfspelaren Tiger Woods.
-
Han är gift med en svenska, har två barn och hade ett gott rykte både som golfspelare och privatperson. Förra veckan fick pressen reda på att den gode golfspelaren har haft stora problem att hålla gylfen stängd.
-
Ett dussintal tjejer har krupit fram och berättat om sina sängkammaräventyr med den potente. Liksom andra kända och betydande män har han glömt att göra en konsekvensanalys av sitt handlande. Hannarna förstår inte att tjejer pratar öppet och gärna som sina relationer till kända män och dessutom får de bra betalt av tidningar för sin frispråkighet.
-
Snart kommer det att skämtas en massa om Tiger Woods, på samma sätt som det gjorde när Clinton hade sin affär med Monica Lewinsky. Följande näthistorier finns om den förre presidenten:
-
- Vet du vad Bill Clintons gylf kallas?
- Us open
-
- Vad är Bill Clintons definition av säker sex?
- Att Hillary är bortrest.
-
Clinton skickar romantiskt meddelande till Monica:
Roses are Red
Violets are Blue
Come to my office
You know what to do.
-
Det var allt för nu. Ha det gott!

Mobbing

Mobbing borde inte få förekomma. Det är inte lätt att vara en liten kille eller tjej som varje dag måste gå till skolan och vara rädd för sina plågoandar. Mobbingen i skolan kan kanske förklaras med att mobbarens hjärna inte är fädigutvecklad och att han/hon inte själv kan fatta hur mycket man skadar den som drabbas.

-

Jag läste en krönika om en journalist, som var på besök i sin hemort och träffade en tjej från skoltiden och frågade henne vad hon sysslade med. Hon svarade att han var den sista person på jorden hon överhuvudtaget ville se. Han hade gjort hennes skoltid till ett helvete, gett henne öknamn och gjort henne till åtlöje. Han visste, att det hon sa var sant och han skämdes som en hund men det som har skett, kan man aldrig ändra på och han fick ingen förlåtelse.

-

När vuxna människor mobbar är det totalt obegripligt men förekommer tyvärr.

-

I mitt 30-åriga yrkesliv har jag vid ett tillfälle mött en chef, som jag vill kalla mobbare eller någonting ännu fulare. Hon hade favoriter och hatobjekt. Hon gullade med en del och fick andra att gråta. Hennes vapen var chefsrollen och vi hade respekt för titeln

-

Jag förstår inte idag, varför vi arbetskamrater inte ställde upp som en enad grupp för de som mobbades. Tillsammans hade vi varit starka, men nu var vi bara små ynkryggar som var rädda för att nästa gång bli chefens offer.

-

Min gamla chef är borta sedan länge men mobbarna verkar aldrig ta slut.

-

Men nu har jag skrivit färdigt för idag. Tack och hej!

Tomten mår inte bra

Samtal med Tomtefar.

-

"Det är dags igen", sa Tomten

att skriva någon rad,

på gåvorna du skänker

och göra någon glad.

-

"Jaha, du Tomten", sa jag,

"ska jag verser komponera

medan du din late lurver

bara har att leverera.

-

Inte minsta lilla rim

har du skrivit genom åren.

Gåvor får jag hitta på

och slita gråa håren.

-

En enda dag på året

har du jobbat julegubbe.

Alla andra årets dagar

har du vilat på din stubbe.

-

Du är en liten lat en

som på min plånbok tär,

ditt jobb det sköter andra,

medan du blir populär.

-

En enda dag på året,

december tjugofjärde.

Den enda dag på året

då du har något värde".

-

"Men sluta nu", sa Tomten,

"jag orkar inte mer.

Låt mig nu få berätta,

och lyssna nu, jag ber.

-

Det är ej lätt förstår du

för hela nästa år,

så mår jag så förskräckligt,

av gröten som jag får.

-

Jag lider och jag våndas,

av klibbig mannagryn,

och havregröt sa iskall

på varenda bro i byn.

-

Det tar ett år förstår du,

att mildra min kolik,

att bota mina smärtor

och tysta mina skrik.

-

Så alla årets dagar

förutom just den här

är jag indisponerad,

jag har ju gallbesvär".

-

Så talte stackars Tomten,

jag honom helt förstår.

I år har får en Losec.

God Jul och Gott Nytt År.

-

Slut för denna gång! Samtalet i versform med tomtefar ägde rum 1986.

Lucia

Jättegrattis till barnbarnet Amanda, som haft en händelserik höst. Hon har blivit myndig och tagit körkort. Tillsammans med två andra tjejer har hon cyklat 40 mil till Umeå. De kämpade i höstmörker och regn på blöta grusvägar och såg skumma djur i skymningen. Men de klarade prövningarana och kan känna sig stolta.

-

I morgon åker Amanda till Gran Canaria i Lions regi och blir krönt till Lucia i Ekumeniska kyrkan i Playa Ingles och får delta i Luciafirandet i bergsbyn St Lucia.

-

En härlig vecka för barnbarnet. Hoppas att hon får fint väder dessutom.

-

Jag är alltid lite tveksam om hur mycket man kan skriva om sina närmaste på en blogg, även om få personer läser den. Men det jag skriver om Amanda i dag, står i Norrbottens-Kuriren och på tjejernas egen Vicyklartillumea-blogg.

-

Finns det etiska regler för bloggare? När jag skriver om äkta mannen eller infogar en bild av honom har han alltid godkänt inlägget. När jag skriver om mina bröder vet jag att de tål det mesta, men för övrigt vill jag nog vara ganska försiktig och vill inte sätta in bilder utan lov. Även om Svensson-bloggare har få läsare så är det ju inte säkert att alla vill bli omskrivna.

-

Den vackra vita snön som föll lagom till första advent, har nu de senaste dagarna övergått i blött plask. Numera kommer den riktiga vintern först efter jul.

-

Jag avslutar med ett moderniserat citat av någon okänd person.

-

"Välsignad vare den bloggare, som när hon inget mer har att skriva, avstår från att med bokstäver bekräfta detta faktum."

-

Hej så länge.

Jag har rätt

Någon annans teckning.

-

Män har aldrig fel. Skulle de mot förmodan någon enstaka gång ha fel, så ska en kvinna aldrig kräva av en man att han ska erkänna det. Om kvinnan skulle envisas med att han ska erkänna sitt enstaka misstag, så ska hon göra det väldigt känsligt och försiktigt.

-

Det ovan skrivna är inte mina ord, utan kommer från M. T. Huber (kön okänt). Själv tror jag att svårigheter att erkänna fel, finns hos båda könen i lika hög grad. Åtminstone är det så i vår familj.

-

Så här skriver Huber fortsättningsvis i "Ny qvinnospegel" från 1830.

-

"En kvinna som är mån att bibehålla sin mans kärlek, bör aldrig använda sig av motsägelse, ty detta skulle förråda missaktning för hans mera omfattande och mångsidiga kunskaper och hans större världserfarenhet.

---------------

Hon skall blott med saktmod och godhet förfäkta sin sak, eller vänligt skämtande söka övertyga honom om hans oriktiga mening. Skulle icke ögonblicket eller mannens sinnesstämning vara gynnande därföre, så handlar hon både klokast och rättast i att tiga och spara sina skäl till ett lägligare tillfälle, då han säkerligen med lugn skall avhöra dem, inse sin villfarelse och kanhända kärleksfullt anhålla om hennes överseende".

-

Så skulle vi alltså behandla en manlig tjurskalle på 1800-talet. I dag är vi nog inte så vänligt skämtande när partnern har fel. Eller?

-

Hej då bloggen!

Hej, Bureå!

Bureåälven igen.

-

Jag var ganska nervös, när jag för första gången skulle möta min blivande mans föräldrar och syskon.

-

Det visade sig vara en glad och öppen familj. Min blivande svärmor var amerikanska. Svärfar hade bott i USA i 20 år och de var spontana och pratglada personer. Jag blev hjärtligt välkomnad och omfamnad, när jag mötte dem för första gången.

-

Jag, som kom från det jordnära och kärva skogsfolket där man inte kramades så ofta, kände mig både välkommen och bortkommen.

-

Nisse är äldst och har fyra syskon, tre systrar och en lillebror. Brodern var en söt och storögd fyraåring som artigt handhälsade och berättade vad han hette. Syster K. var 16 år och nykär i grannens jämnårige pojke som också fanns på plats och som hon sedermera gifte sig med. Syster I. var 13 år och lillasyster 10.

-

De tre systrarna var ganska välkända i hemorten som de sjungande systrarna Lindbergh. Bl a hade de deltagit i en musiktävling i Boden, där de placerade sig före popgruppen Shanes.

-

I dag har jag känt min mans syskon med familjer i över 50 år och trivs mycket väl med samtliga. Det är alldeles sant och ingenting jag säger bara för att smöra i min blogg.

-

De sjungande systrarna satsade aldrig på någon sångkarriär, men i dag sjunger samtliga syskon i olika körer.

-

Och det var allt för idag. Välkommen måndag!

Av gammal vana

Jag sitter alltid på samma plats vid matbordet. Min hälft sitter alltid på platsen mittemot. När vi ska åka med bilen någonstans är det alltid han som går till förarplatsen. Jag sitter alltid på passagerareplatsen och just så vill vi ha det bägge två. Jag sitter alltid på vänster sida i soffan, när vi tittar på teve och han sitter alltid på högersidan.

-

Om denne man skulle försvinna ur mitt liv, står jag där med en 40-tums teve som jag inte kan programmera. Jag har aldrig tankat vår bil. Jag har aldrig rört fjärrvärmereglagen.

-

Om jag försvann ur hans liv, skulle han sitta vid sin teve och runt omkring skulle det samlas drivor av reklam, post och tidningar. Han skulle inte veta var saker och ting fanns, så han fick ägna mycken tid till att leta.

-

Men mannen vid min sida skulle klara sig mycket bättre än vad jag skulle göra. Det smärtar mig djupt att erkänna.

-

Vi två, och säkert många med oss, gör de saker vi är bäst på och det är inte så bra om någonting i våra liv skulle förändras.

-

Vad gör vi då åt detta problem?

-

Svar: Ingenting, absolut ingenting!

Veckans pratbubblor

Jag tittade på teve i morse och enligt panelen var dessa två händelser veckans viktigaste.
-
1. Svårt sjuka människor tvingas söka jobb när deras sjukskrivningar går ut. "Gå på Arbetsförmedlingen och skaffa dig ett jobb, du kan ju leva några månader till", säger Försäkringskassan och Regeringen till den cancersjuke. Samtidigt får de som redan har det bra, mera pengar med hjälp av skattesänkningar. Nog är det ett kallt och hjärtlöst samhälle som tar så illa hand om sina sjuka.
-
2. Folkomröstning om minareter i ett land, vilket jag inte nämner, för att jag just nu inte kan stava till det. Det blir inga minareter, sa folket. Jag tycker att så länge någon får bygga kyrkobyggnader ska alla få göra det.
-
Jag har den största respekt för människor med en äkta Gudstro. Men sedan kommer mina invändningar mot kyrkor och religioner i största allmänhet.
-
Jag anser att kyrkor, moskeér och andra religiösa byggnader är en plats för en massa gamla prelater som i alla tider suttit och bestämt hur den syndiga och ovärdiga kvinnan ska vara och klä sig.
-
Min egen mamma, medlem i pingstförsamling på 50-talet, fick inte ha håret hängade, det skulle kammas i anständiga valkar. Pappa däremot fick vara och se ut precis som vanligt.
-
Kvinnliga präster är tillåtna i Svenska Kyrkan sedan 1960. Dock sitter det än i dag en hög med unga och gamla gubbs som inte kan tänka sig att dela en predikan i kyrkan tillsammans med en kvinna. Däremot har jag aldrig hört talas om kvinnor som vägrat samarbeta med manliga präster.
-
Jag har heller aldrig hört talas om kvinnor som krävt av män att skyla sig i gudomliga sjok och burkor.
-
Detta är min åsikt. Dela den eller protestera vilt.
-
Trevlig fredag.

Vaccin

Icke skyldig!

I dag åkte vi till stan och fick sprutan mot den stora rädslan,

-

I mitt liv och säkert många andras, händer det saker och ting som skrämmer oss. Pressen hjälper dessutom gärna till med svarta rubriker om sjukdom och ond bråd död.

-

I början av 60-talet stod jag i en jättelång kö för att få smittkoppsvaccin. En sjöman som bodde nära mitt jobb blev sjuk i smittkoppor, när han kom tillbaka till Sverige.

-

För några år sedan var vi rädda för Ebolaviruset. Sedan skrämdes vi av Fågelinfluensan och nu är det Svininfluensan som är det stora hotet. I framtiden är det något helt annat, men säkert lika skrämmande för den darrande lilla människan.

-

Vilken tur att vi har vaccin.

-

Spanska sjukan tog 25000 människors liv i Sverige på en befolkning som var betydligt lägre än dagens.

-

Då hade man anledning att vara rädd.

-

Det var allt för i dag

Farmor Eva

Farmor Eva med pappa Sven i knät.

-

I programmet "Sommarpratarna" berättade Mustafa Can om sin mor som fick 15 barn, varav 7 dog.

-

En liknande tragedi drabbade mina farföräldrar. Farmor Eva födde 12 barn och förlorade 5.

Albin dog 1 månad gammal,

Vilhelm blev 8 månader,

Manfred blev 2½ år,

Oskar blev 1½ år

Edvard blev 3 månader.

-

Om den förste gossen står det i kyrkboken, "av våda qveft av modern under sömnen". De andra fyra dog av kikhosta och andra barnsjukdomar.

-

I dag kan vi inte fatta hur man överlever förlusten av fem barn. Det här var långt före krisgruppernas tid. Jag antar att den tidens människor såg väldigt naturligt på liv och död. Kanske hade man också en väldigt stark Gudstro. Slitet för brödfödan tvingade människorna att leva i nuet och inte begrava sig i sorg.

Man måste ta hand om sina övriga barn, djuren i ladugården osv. Men i vilken tidsålder man än lever, måste förlusten av barn vara det värsta som kan hända en förälder.

-

Farmor Eva dog när jag var fem år och jag har få minnen av henne. Pappa beskrev henne som en glad och social person i motsats till sin man.

-

När jag föddes föreslog farmor att jag skulle heta Claudia Albana Max Miliana. Jag förstår inte varför mina föräldrar tog hennes förslag på allvar.

-

Tack för idag.

-

PS. Uppgifterna om orsaken till barnens död, har jag tagit från broder Anders släktforskning. DS.

Det stora varuhuset

Äntligen snö. Marken är vit och må den så förbli och må den snö som kommer falla långsamt och försiktigt och bara göra tillvaron ljus. Inga hårda stormar, ingen snöskottning, bara ett stilla fösande av skoveln.
-
Vi hade en liten tanke om att göra ett besök på IKEA i Haparanda före jul men vi ändrade oss. Det är mindre stressigt på affärerna i januari.
-
1993 firade IKEA någon årsdag och inbjöd folk till att skriva någonting om en IKEA-möbel som fanns i ens hem. Det var jättefina priser och jag skrev följande drapa, som är en hyllning till lådhurtsen Tore. Den består av en hel del nödrim och IKEA lät sig icke imponeras av min vers. Jag blev helt utan pris.
-
Hyllning till IKEA-möbeln Tore
Det var länge sen, kanske 60-tal
och plånbokens storlek var minimal,
till IKEA-huset i storstan vi fore
och fann den utmärkta lådhurtsen Tore.
-
Den fanns i vår vardag i alla de år,
där bytte vi blöjor på lill-killen vår
och kanske nå´n gång även blev det amore
på praktiska präktiga lådhurtsen Tore.
-
Den har varit målad i rosa och blått,
den har klarat stormar i stort och smått.
Den har stått i uthus och kylts av kung Bore
den tåliga utmärkta lådhurtsen Tore.
-
I lådorna samlades allt som blev över,
från frimärkssamling till lyckoklöver
och allt som vi saknat och trott vi förlore
det fanns där som alltid i lådhurtsen Tore.
-
Så kortvarigt är ju vårt liv på planeten,
att snart ska vi vila uti evigheten,
med vår sista önskan Oh Herre du Store
att askan ska jordas i lådhurtsen Tore.
-
Så löd den hyllningen!
-
Tack och bock för i dag.