"Farmor, du luktar Luleå", säger mitt yngsta barnbarn och ger mig en kram. Jag undrar lite över vilken doft jag sprider, men eftersom hon gillar att sitta i mitt knä kan den inte vara helt frånstötande.
När man kommer till Stockholm blir man som lantis alltid chockad över biltrafiken. Det är bilar framför, på båda sidor och bakom. Man kör med en hastighet av 5 kilometer i timmen. Bromsar, stannar och kör någon meter ibland, bilresan genom storstan är ångestframkallande.
I Sverige prisas och äras musiker och skådespelare, idrottsstjärnor och ledare, men vardagskämpen Pelle som dagligen åker i Stockholmstrafiken får aldrig den uppmärksamhet han förtjänar.
Det borde anordnas en gala för vardagshjältarna, för Pelle i trafiken, för Kalle som städar efter fyllskallarna i stan och för Asta som sliter i äldrevården. Ge dem en extravecka ledigt och ett redigt tack för väl utförda uppgifter.
Mera uppmärksamhet till vardagskämparna tycker jag som sitter här framför datorn och luktar gott. Jag luktar Luleå.
Ha det!