Dystrare kan ingen vara

"När man med den högra handen klämmer om den vänstra handens puls och ingenting känner, då är man död."

/Okänd tänkare/

Så här skrev jag för 11 år sedan.

Bakom mig har jag min barndom, mitt vuxenliv och mitt arbetsliv. Framför mig har jag ett okänt antal dagar eller år och sedan döden.

Det är fakta, absolut fakta och ingenting att gråta över. Allas våra liv slutar med döden och fast det är en självklar sanning är det något som man börjar ta på allvar först när man undrar om det är vettigt att köpa storpack längre.

Döden är inte skrämmande, det är vägen dit som förskräcker. Om man slutar fungera innan livet är slut blir man en "brukare." Det heter så när man brukar kommunens pengar och tålamod och blir en kostnad för samhället. Man kan också bli "kund" och hamna på boendet "Lyckoruset" eller "Prästkragen." De gamlas hem ska ha vackra namn så att man inte tänker på att det är en slutstation.

Även "kund" är en knasig beteckning. När ICA annonserar om extrapriser vill de att kunderna ska vallfärda till deras affär, handla mycket och ge ägaren vinst. Kommunens kunder ger ingen vinst och är inget som man annonserar efter.

Det har gått 11 år och fortfarande är den gamle hjälpbehövande, bara en "brukare." Kan vi inte hitta ett bättre namn? Kan inte gamle Gösta bara få vara en alldeles vanlig hyresgäst?

 

Testosteron och kunglig fest

Förra veckan satt vi i soffan och såg allt som sändes på teve. Snoriga och febriga orkade vi ingenting annat. Under torsdagen tog jag en tablett Paracetamol och började känna mig något piggare, ända till dess min man påpekade att jag tagit hans dagliga tablett, den som hindrar PSA-värdet från att stiga. Tänker på den stackars tabletten som irrar runt i min kropp och letar efter testosteron. Vi kvinnor är inte helt utan, men det lilla vi har får man söka efter.

Såg hela tisdagens program från Riksdagens högtidliga öppnande och förstod verkligen hur viktig mobilen är för våra folkvalda. Det var väldigt mycket flipprande på skärmarna under högtiden. Knappast rätt personer att kräva förbud för mobiler i skolorna.

Det var varit fest i kungariket i helgen. Kungen har arbetat i 50 år som representant för vårt land. Längst bland alla svenska kungar.

Jag, som inte är särskilt klädintresserad, sitter som ett tänt ljus och gapar över alla vackra kreationer och smycken som damerna bär. Går in på Svensk Damtidning och tittar en gång till. Ja, det erkänner jag gärna, jag är en motsägelsefull äldre kvinna som gillar glitter och glamour, pompa och ståt, men som samtidigt vill ha jämställdhet och inser att det är fel med ärvda titlar. Men kungahusets medlemmar av idag är goda representanter för Sverige. Bara se på det folkliga intresset. Vem skulle bry sig om Kristersson med fru gled fram i galavagn, eller talmannen, eller Magdalena, eller Jimmy ... nej, då skulle vi få ställa in den vackra galavagnen i garaget för gott och visst vore det väldigt tråkigt.

 

Lycklig efteråt

Känner lycka när jag lämnar kliniken. Jag har varit hos tandhygienisten och fått godkänt. Inga hål, bara lite tandsten. Jag blir visserligen 1.260 kronor fattigare men det ligger ett helt år framför mig innan jag behöver behandlas igen. Halleluja!

Borttagning av tandsten är ett obehagligt måste. Jag ligger platt på rygg och hummar och nickar när "plågoanden" däruppe frågar om och om igen om det går bra. Javisst, säger jag, som inte vill verka ömklig. Det är en liten lögn för inombords kvider jag och hoppas att eländet snart ska ta slut. Senare, när jag kommer hem, får jag ett mail där jag ska svara på vad jag tycker om behandlingen. Av ren lycka att det är över ger jag hygienisten en 10:a.

Klinikens väntrum får däremot inte en 10:a. Man har sparat in på månadstidningarna som alltid fanns där tidigare. Jag saknar de glossiga magasinen som gjorde väntrummet trevligare För några år sedan fick jag lära mig av "Kattis magasin" att människans bästa ålder är 46. Det är då man börjar förstå att man är dödlig. Vetskapen om att livet är ändligt gör oss lugnare och mer harmoniska. Det kan låta märkligt och man ska nog inte ta månadstidningarnas uppgifter på alltför stort allvar. Deras forskning är troligen bara en enkät bland tidningens medarbetare.

Så här ser det ut i Luleå idag. Väderspåmännen har lovat ett underbart sensommarväder i helgen. Kul för oss och för arrangörerna av "Kulturnatten." Ett populärt arrangemang som pågår i helgen. Musik, sång, teater på alla tänkbara platser runt om i stan. Jag brukar aldrig missa Luleå accordion club, men gör det tyvärr i år. Synd för jag tillhör troligen de sista entusiasterna av dragspelsmusik. 

Ha en fin helg var än du bor i vårt fina land!

 

Hör-du-du-du. fröken Hermansson

Utsikt över Malå kommun från vindsnurrorna i Lainejaur

Långt innan Bror Rexed höll sitt berömda tal hade du-reformen införts i Malå. Egentligen hade den alltid funnits där. Möjligen var doktorn och prosten undantagna duandet, men jag kom aldrig i samspråk med dessa herrar, så det är oklart.

Fröken Hermansson i storstan

När denna blyga lantlolla kom till Stockholm och fick jobb på administrationen för "Stockholms bespisningsförening" och "Stiftelsen hem för ungdom" fick jag lära mig tala på ett nytt sätt. Man duade inte en person som var högre i rang förrän man lagt bort titlarna och det tog sin tid. Så här kunde ett samtal på kontoret låta:

"Ursäkta, har intendenten tid?"

"Kom in fröken Hermansson. Har ni plockat hjortron i sommar, fröken Hermansson, jag har förstått att fröken Hermansson kommer från Norrland."

"Jooo!" 

"Nu råkar jag vara väldigt upptagen fröken Hermansson, be kamrer Larsson eller bokhållare Göransson att hjälpa er."

Trots det i mitt tyckte krångliga titulerandet  var cheferna  trevliga och efterhand blev det titelbortläggning och jag kunde föra normala samtal med Eric, Helmer och Börje. Kontoret låg vackert, högt uppe på Glasbruksgatan och från vårt fönster kunde vi se när Vasaskeppet bärgades.

Minns ett teveprogram för länge sedan när den unge reportern intervjuade kronprinsessan Viktoria och kämpade hårt för att undvika "du" Istället blev det:

"Has det gjorts några spännande resor i sommar?" Det "haddes" de.

Tack till Bror Rexed som på allvar gav oss du-reformen och gjorde det lättare att samtala med människor man möter. Det högtidliga titlarna sparar vi till majestätet och ordet "ni" används lämpligast när vi talar till flera personer.