På hal is

När Linnea åkte spark på Luleälvens is

På eftermiddagen gick vi ner till isvägen, tog lånesparkarna och gled iväg. Perfekt före på blankis. Vi var nästan ensamma, det var nollgrader och ovanligt lite vind. Det var skitkul, men eftersom jag är en seriös och språkligt anständig kvinna så använder jag inte ett sådant ord utan säger istället att det var en vederkvickande och en sagolik upplevelse.

Idag är det annandag och jag har ont i mina knän. Undrar om det har något med min himmelska upplevelse på Luleälvens is att göra.

Ha en fin fortsättning på julen!

Kalas och God Jul!

Levi 1 år

Idag har vi firat vårt första barnbarnsbarn, lille Levi Björn Frank som igår fyllde 1 år. Han är en god och glad kille som dagen till ära fick en alldeles egen tårta som han verkligen uppskattade. Han fick många presenter och med på kalaset var förutom föräldrarna förstås, farfar och farmor, morfar och bonusmormor, gammelmormor, gammelfarfar och gammelfarmor. Det är jag som är gammelfarmor och som tycker att det är så härligt att se hur snabbt denne lille knatte växer och gör framsteg.

Med dessa fulsnygga tomtar som står i mitt köksfönster önskar jag alla en riktigt

GOD JUL!

Synd och skam

Özz Nüjen och Måns Möller uppträdde på Kulturens hus förra lördagen. De berättade vår världs historia på knappa två timmar.

Skämt och allvar blandades. Det applåderades flitigt när Özz beskrev världens fem största religioner: "Dessa religioner har en sak gemensamt. De förtrycker kvinnor. Så vi män ska vara jäkligt glada att kvinnorna bara vill ha jämlikhet och inte hämnd."

När det religiösa ordets tolkare såg kvinnan såg han "synd." Därför borde kvinnor dölja ansikte, hår och kropp för att inte fresta någon. Kvinnors klädedräkt, frisyr och lår har varit och är ett grandiost problem. Tänk på alla som har vikingasjukan."

När det religiösa ordets tolkare såg mannen sa han bara:

"Du är perfekt, du kan klä dig hos Dressman."

Min sjukjournal

Sitter mitt i natten med en kopp te och tre digestive. Det är nattsvart ute och tyst omkring mig, så när som på min störande tinnitus.

Jag föddes halvblind. Att vara enögd har aldrig tidigare varit några problem, men idag när gråstarren härjar mitt seende öga, har det blivit nödvändigt med förstoringsglas när man vill läsa om det senaste händelserna i vår kommun.

Idag är jag halvdöv. Luciamorgonen vaknade jag med en konstig känsla av att fläkten lät annorlunda. Hörseln på mitt vänstra öra hade nästan försvunnit. Plötslig dövhet tänkte jag genast, min väninna har tidigare drabbats av den sjukdomen som gör att man helt plötsligt nästan helt tappar hörseln. Läkaren på vårdcentralen trodde emellertid att det berodde på någon propp som satt så långt inne att den inte kunde spolas bort. Har fått medicin som förhoppningsvis ska göra susen.

Så här sitter jag halvblind och halvdöv och tänker på en PRO-vän med liknande problem som sa: " Vad spelar det för roll om jag blir blind och döv, jag har ju redan sett och hört allting."

Jag kan inte riktigt hålla med honom.

Kulturtanten abdikerar

De här bilderna kommer från konstlokalen i Kulturens hus. Gamla vita lakan i taket, hopknycklade lakan i högar, trasiga lakan, lakan och åter lakan.

"So holy hidden" heter utställningen av de vita lakanen.

Från min barndom minns jag vita lakan som hängde på tork och fläktade i vinden. Mamma hade kokat dem i den stora svarta grytan, sköljt dem i omgångar och hängt ut dem på klädstreck som spänts mellan björkarna. Det var en vacker bild. Lakanen var rena, de blektes av solen, de luktade gott, det var sommar och de vita lakanen skulle så småningom vara en del i en nybäddad säng.

Konsthallens utställning har jag sett men inte förstått. Härmed abdikerar jag som kulturtant till förmån för någon annan som ser konst i det som bara ser konstigt ut.

Persbrandt bestiger berg

Ett antal kändisar med Micke Persbrandt i spetsen bestiger berg. Klättringen kan man beskåda i teveprogrammet "Expeditionen" som går i fyran. Kändisarna befinner sig nu på 4700 meters höjd någonstans i Himalaya och ingen av dem mår så bra, huvudvärk och syrebrist drabbar bergsbestigarna.

Även jag har klättrat i berg, en erfarenhet som jag skrivit om tidigare. Min mans kusin hade en fritidsstuga på dryga 3000 meters höjd uppe i Klippiga bergen. Vi var åtta personer som bodde där och en dag skulle vi vandra i bergen. Min mans morbror Carl påminde oss om att säga till om vi kände oss yra eller illamående på den höjden. Folk reagerar så olika.

Efter en kvarts promenad tittade jag på mina händer som blivit otäckt blå. Visade händerna för de andra och det blev en snabb återgång till stugan. Mina händer visade att jag var tydligt påverkad av den höga höjden. Det kunde vara mycket farligt.

Väl hemma satte jag mina blå händer i varmt vatten som blev blått samtidigt som mina händer återtog normal färg. Boven i dramat var inte den höga höjden utan mina nyinköpta amerikanska jeans. Jag kände mig ganska snopen när jag på "broken english" berättade om brallorna som gav mina händer den sjuka färgen och som hindrade samtliga från att vandra i de vackra bergen.

Min plats på jorden ligger sex meter över havet och ger varken huvudvärk eller svindel. Den platsen heter Luleå och där mår man alldeles utmärkt.

Tjurskallar är vi allihopa

Varför är vi så envisa och tvärsäkra? Helt övertygade om att just vår åsikt är den enda rätta.

Enligt en artikel i NSD kan "poddar" om psykologi och mänskligt beteende ge svar på den gåtan. Poddar har nämligen blivit det nya vi lyssnar till efter vågen av självhjälpsböcker som tidigare översvämmat oss.

Enligt tidningen står vi fast vid vår åsikt även om statistik och fakta försöker överbevisa oss om att vi har fel. Fakta som går emot vår uppfattning upplevs som hot.

Jag tycker att det är självklart att man inte ändrar sin åsikt när man redan har de rätta åsikterna. Som t ex att Sverige ska ha ett kungahus, att Luleå hockey är laget man älskar och att Lenita ska bli förste kommunalråd i Luleå.

Han bara försvann

Vårt kommunalråd försvann. Ena dagen fanns han på sitt jobb, nästa dag hade han lämnat stan och alla uppdrag bakom sig. Tråkigt tyckte en del, underbart tyckte andra. Det finns naturligtvis en orsak till hans flykt men den är inte klarlagd än och därför är det inte läge att spekulera.

Hur som helst måste S fixa ett nytt kommunalråd. Just nu har det andra rådet tagit över posten som första kommunalråd. Hon är 51 år och verkar vara en glad och öppen person.

Men när S-klubbarna nominerar så har ett före detta regionråd, 64 år fått fler röster än kvinnan, 51 år som redan sitter på posten. Anledningen är att han är mera erfaren och van att hålla i en klubba.

Osökt kommer frågan: Vid vilken ålder blir man erfaren?

Och svaret blir: Någonstans mellan 51 och 64.

Jag är dryga 80 år och måste vara ett fynd med all min erfarenhet. Men ingen frågar......

Så gick det till när jag blev gammelfarmor

Den här bilden är från slutet av 50-talet. Jag hade träffat en stilig kille och här är jag, tillsammans med min lillebror, på besök hos min blivande man som då bodde i Malå och som för sin första lön köpt den radiogrammofon som också syns på bilden.

Den här bilden är från 1978. Kärleken och jag hade fått två söner och var på vår första utlandsresa. Den gick till Italien och La Serra.

1988 och 1991 föddes dessa tjejer. Mina vackra sondöttrar som gav mig titeln farmor.

2003 respektive 2007 föddes dessa underbara tjejer i ett helt annat land. De adopterades och kom till Sverige strax innan de fyllde 2 år. Mina barnbarn 3 och 4 som jag också blev farmor till.

2018 och 2019 blev jag gammelfarmor till två gosiga gossebarn som bara smälter gammelhjärtat.

Alldeles nyss hade jag fästman och dansade till "Stupid cupid" på den nya radiogrammofonen. Idag är jag en stelbent gammelfarmor som med glasögon på näsan sitter i min gungstol och tänker på tider som flytt.

Det var aldrig för kallt i Mörttjärn

Barndomshem

Igår promenerade jag till Coop, som ligger 13 minuters gångväg från min gata. Det nyöppnade "Coopet" där man inte tar emot kontanter. Det var kallt, det blåste och på vägen hem tänkte jag på att det var aldrig för kallt, för blåsigt eller för dåligt väder när jag var barn.

Kramsnö

I Mörttjärn där jag växte upp var det aldrig problem med vädret. Visst fanns det gott om snö, minns särskilt turerna till utedasset i djupsnö. Minns att jag fastnade i snön när jag hoppade från en hässja. Fadern fick rycka ut och plocka upp det fastfrusna barnet. Han var inte glad.

Jag frös aldrig, det var aldrig för kallt att gå till skolan. Skolskjutsen var aldrig inställd på grund av trafiksvårigheter. Post-Olle var alltid redo att plocka upp oss barn efter vägen.

Det var klart bättre förr, eller kan det vara jag som lider av dåligt minne?

Mys!

Stillösa exemplar

Hittade några sanslöst stillösa personer i ett fotoalbum och kände mig manad att delge omgivningen ett antal bilder som kanske förskräcker.

Här ser vi bloggerskans make iförd en outfit från 1979, antagligen sponsrad av Telia, vilket man kan ana av den orangea färgen.

Här ser vi bloggerskan själv iförd värmande kofta och med krullig frisyr. Ständigt med bakelittelefonen tätt tryckt intill örat. Rummet ger intryck av kaos och dålig smak. Tapeten troligen upphittad i fyndlådan på Beijers.

Men titta på Hemnet! Där är det fint. Otroligt vackra hem, nya kök, citroner i korg och en pampig dalahäst på diskbänken. På toalettstolen ligger en prydligt vikt handduk i rött och ovanpå den en ljusstake med ett brinnande ljus. Så tycker "stajlisten" att det ska se ut för att man ska få sin villa eller lägenhet såld.

Vi var inte "stajlade." Vi var stillösa och är det fortfarande. Inte mycket att visa bild på, men vi har i alla fall en strålande utsikt som även en stylist måste gilla.

Hej!

Forntid och framtid

Till vänster på bilden en 100 år gammal griffeltavla som min far använde när han gick sina 7 höstterminer (3½ år) i folkskola.

Till höger min nyinköpta surfplatta som jag använder för att ladda hem ljudböcker m.m. Vad vi fick kämpa för att få plattan att fungera. Extra eloge till maken som äger en sällsynt egenskap som kallas tålamod. Många från vår generation är lite "bakom" när det gäller det tekniska. Min far hade nog inga startproblem med griffeltavlan.

Pappa och hans generation kunde inte i sin vildaste fantasi komma fram till hur världen skulle se ut 100 år senare. Det kunde ingen.

Vi har heller ingen aning om hur världen och Sverige ser ut 2119. Det enda vi med säkerhet kan fastställa är att Norrbotniabanan, den planerade kustnära järnvägslinjen mellan Umeå och Luleå, fortfarande kommer att vara i planeringsstadiet.

Ha det!

Turbulens

Turbulensen i vår kommun närmar sig stormstyrka. Vårt kommunalråd lämnar sin post. Han är den tredje på en vecka som lämnat stadshuset och han gör det på grund av allt hat som riktats mot honom som person. Det blåser på toppen och skolnedläggningar och andra sparbeting har inte varit populära.

När "hatare" skriver på sociala medier finns det ingen farstu i deras ordval. I stället för seriösa debatter blir det "Satans idiot", "Åt helvete med han", "Har bara käft", "Djävla patrask" osv i all påhittighet.

Marcus Oscarsson, politisk expert i teve, skriver att han inte kan fatta hur tidningar som NSD och Norrbottenskuriren kan acceptera de grova påhopp, insinuationer och rent hat som skrivs på deras facebooksidor. Själv raderar han alla hatinlägg som kommer in när han skriver sina politiska artiklar. Det är debatt som gäller och inte åsikter om debattmotståndares hjärnkapacitet. Det kan faktiskt hända att den som inte tycker som jag är en ganska trevlig och smart person.

Det är fredag och vi ska tillbringa några timmar i Kulturens hus i sällskap med Sanna Nielsen

Trevlig helg!

10 år med bloggen

Den 4 oktober 2009 skrev jag mitt allra första blogginlägg. Idag 10 år senare kommer delar av mitt första alster i repris.

"Jag har länge tänkt börja blogga, men inte kommit till skott tidigare. Varje dag när man läser morgontidningen finns det alltid något att reta upp sig på och därför vore en blogg ett bra ställe att få ut sin frustration på. Samtidigt undrar jag varför jag har behov av att skriva på nätet och inte bara hemma i kammaren för mig själv. På det har jag inget svar. Det ligger kanske en viss tjusning i att vara med i den moderna samtalsvärlden.

Det är kallt och blåsigt idag. Min dagliga vandring med MP3-spelaren blir nog inte av idag. Tycker du inte om fågelsång? frågar min granne som ser mig med musikmaskinen i örat. Nej, granne, är mitt svar, jag föredrar Elvis och Bruce på min vandring i tallskogen.

Mitt stolta lag Luleå hockey förlorade i går mot Färjestad. Det gläder bara värmlänningar och västerbottningar.

Mannen och jag har redan löst DN-krysset. Resten av dagen får vi ägna åt vad vi tycker känns bäst. Det var allt för nu och det kändes bra."

Slut på debutinlägget. Mycket har hänt på 10 år både i den stora och lilla världen, men för att inte bli för långrandig så slutar jag här!

Hej!

När byråkrati vinner över empati

85-årig kvinna följer sin man till Sunderby sjukhus. Han ska på ett läkarbesök. Kvinnan går till matsalen där hon faller och bryter lårbenshalsen. Hon ligger där på golvet ett 50-tal meter från akuten. Hon krampar och har mycket ont. Personal på akutmottagningen säger att de inte har tillåtelse att lämna sin avdelning. Ambulans tillkallas från Boden, ca 2 mil från Sunderbyn för att hjälpa kvinnan. När den hjälpen kommer har hon legat på stengolvet i sjukhusets matsal i nästan en timme. Nu lägger man upp henne på en bår och rullar henne till akuten...........Nej, det gör man inte, så enkelt får det inte vara. Man lastar in henne i ambulansen och kör runt sjukhusbyggnaden till akutmottagningens entré. Patienten skall nämligen finnas i ambulansen för att kunna skrivas in i datorn. Regelverket är viktigt!

Vad säger då motparten? Jo, rutinerna skall ses över. Det har blivit fel och händelsen är rapporterad som en avvikelse.

Sens moral: Se till att du står på benen när du besöker Sunderby sjukhus!

Nattåg

Förra veckan tillbringade vi i Stockholm (Vendelsö) som sällskap till vårt 16-åriga barnbarn Olivia som opererat sitt ena knä på grund av en menisk- och korsbandsskada.

Egen "gube", egen kupé

Numera åker jag alltid tåg när jag reser längre sträckor. Bil är förbjudet och flyg är inte att tänka på. Vem vill resa ovan molnen med 1000-tals meter ner till moder Jord? Det är inte flygskammen som hindrar mig, det är flygrädslan.

Utsikt från stillastående tåg

På resan hem till Norrbotten fastnade tåget 5 mil söder om Örnsköldsvik och där blev vi kvar i sju timmar. Innan tåget var framme i Luleå, var förseningen hela åtta timmar.

Därför kommer jag idag att skriva ett brev till SJ och begära pengar tillbaka. Halva resans kostnad återbetalas vid rejäl försening. Det ska bli ett stort nöje en kall men solig måndagsmorgon.

Världen styrs av snygga män

Nej, rubriken är felaktig. Faktum är att världen styrs av stygga män. De här maktfullkomliga männen har kalufsen att tacka för sin framgång. Vad annars skulle det kunna vara?

Guerdes 

Utseende är viktigt i storpolitiken. Åtminstone när det gäller maktmännens damer. Frankrikes president Macron kritiserade Brasiliens president Bolsonaro i samband med bränderna i Amazonas. Det skulle han inte ha gjort ty då härsknade Bolsonaro 64 till och talade med bister ton:

Du, Macron, du är bara avundsjuk för att jag har en så vacker fru. Hon är 37 år och din gamla 66-åriga skata är inte ett dugg snygg."

Han fick stöd av sin justitieminister Guerdes 70, som plussade på förolämpningen med:

"Bolsonaro har sagt så, och det är sanningen. Den kvinnan är verkligen ful."

Rubriken till bloggen ska naturligtvis vara: Världen styrs av galna män.

Avslutar med två egna bilder av vackra solnedgångar. Bilderna av maktens män är från Wikipedia.

Hej då!