Vem ska man tro på?

I veckan fick jag mitt röstkort som visar att jag är nummer 19 i valdistriktet Gültzauudden-Norra hamn, vilket betyder att det endast är 18 personer som

 är äldre än mig inom distriktet. En av de äldre är min man som bara har 14 gamlingar före sig.

Gültzauudden är ett så svårstavat ord att inte ens Valmyndigheten klarar av det. Namnet kommer från herr Gültzau, vars företag byggde segelskutor på området i början av 1800-talet. Numera är udden en naturpark med motionsslingor, gammelskog och badplats. Där kan man löga sig i Luleälvens klarblå iskalla vatten som lugnat ner sig efter att på sin färd från fjället fixat cirka 10 procent av Svea rikes elproduktion. 

På väg in bland gammeltallarna.

Kvällsdopp vid badstranden.

Enligt de valkompasser som jag testat är jag Socialdemokrat eller Moderat vad gäller EU. Jag har troget röstat i vartenda val sen jag var 21 år. Sällan bytt parti, vilket betyder att jag hade rätt redan från början eller att jag är en gammal tjurskalle som ingen eller inget rubbar på.

Idag skiner solen och på min väg från frissan såg jag glada soldyrkare lite varstans och när jag passerade Bistron kom en ljuvlig doft av nybakade bullar. Livet har sina ljusa stunder.

 

Vad pratar vi om?

Från ett lummigt Stockholm

Lyssnar på ""Ring P1" en morgon, programmet där Svensson får göra sin röst hörd under några minuter.

Den här morgonen är det samtal om trollkonton, katter och Stefan Holm. Den gamle höjdhoppsmästaren vikarierade som lärare för en dag och blev polisanmäld för att han tagit ett grepp på en stökig elev. Vi som inte var där kan knappast döma, men en polisanmälan låter som en överdrift när eleven inte hade en skråma att visa upp. Samtal mellan elev, lärare, rektor och förälder borde räcka. Vem vill bli lärare idag? Inte Stefan Holm i alla fall. Man ska inte ha häftigt temperament om man väljer det yrket. Lågaffektivt bemötande ska det vara säger de som vet.

På stan träffar jag en gammal bekant som jag inte sett på länge. Hon har blivit änka. Hennes man dog knall och fall under ett möte i PRO. Vi pratade länge om död och begravning, jobb, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Under tiden hade min man träffat grannen. Den ene pratade om hockey, jobb och barn, den andre om hockey, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Och inte ett ord blev sagt om att drottningen av pop, den sköna Taylor Swift hade kommit till Sverige.

 

Liten by i stort landskap

Uppklädda för fotografering. Bilden föreställer mina farföräldrar Eva och Herman Olofsson och fotot är antagligen från Hermans 50-årsdag. När herrn i huset fyllde 50 år tog man och hustru på sig finkläderna och åkte till fotografen. Man log inte på bilder på den tiden, fotografering var på allvar. Kanske hade det också med fototeknik att göra.

På det här fotot är mina farföräldrar närmare 80 år. Farfars skägg har vitnat och farmors hår har grånat.  Äldste sonen fick också hänga med på den här bilden. Farbror Rickard bodde på övervåningen i huset man ser på bilden. Längan bakom huset är en bagarstuga som hela familjen flyttade till på sommaren, medan man storstädade boningshuset. Farmor Eva var född 1864, en rivig dam, gladlynt, pratsam och byns jordemor. Farfar Herman född 1866 var allvarlig och religiös. Allt detta enligt min far.

2018 hade vi, de kvarvarande barnbarnen till Herman och Eva, en kusinträff i Mörttjärn som är en liten by utanför Malå. Här står vi utanför det som en gång var farföräldrarnas hus. Under några år på 50-talet var det skola, idag står det tomt.

Så här ser bagarstugan ut idag. Den gamla björken ser likadan ut som förr men bagarstugan har förfallit.

Från farföräldrarnas gamla hus kan man vända blicken åt ett annat håll och där hitta mitt barndomshem i vars kammare jag är född. Då var kåken röd och timrad, idag är den gul och där bor en av mina kusiner.

Klicka gärna på bilderna.

Starroperationen gick bra. Jag ser nästan för bra. Tavlorna härhemma har fått nya klarare färger, Min man har åldrats och det har även jag.. Önskar att man kunde byta ut skröpliga delar på sin kropp lika enkelt som man byter lins. Ny hörselnerv vore inte helt fel.

 

Ett hopkok från veckan som gick

Årets första solnedgång över Norra hamn

Solnedgångarnas tid är här och snart har vi öppet vatten. Nu och några månader framåt har vi en fantastiskt vacker utsikt som vi verkligen njuter av.

Satt härhemma vid köksbordet och funderade på hur jag skulle göra med min starroperation. Låta Regionen betala en Stockholmsresa med flyg, taxi, hotellrum och medföljande karl, eller själv bekosta en starroperation hemma i stan hos privat läkare. Kostsamt naturligtvis, men tryggare med hemmaplan. Det hela löste sig plötsligt när mobilen ringde. Det var från Sunderby sjukhus och jag fick en tid för operation redan kommande vecka, på onsdag. Man hade lyckats få tag på en "operatör." Det meddelandet kom i rättan tid,  men visst känner jag en viss oro för rotandet i mitt enda fungerande öga.

Min man fick ett mobilsamtal i veckan där någon okänd sa ungefär så här: "Det är från Apotea. Du måste komplettera din beställning hos oss på 24.000 kronor." Min man tryckte omedelbart bort samtalet. Han har aldrig beställt något hos Apotea och vi kan bara gissa vad resten av samtalet skulle handla om. Men vi misstänker medveten ondska och "lurendrejeri" bakom samtalet.

Det är fredag och vi hade en tanke om att gå på Ebeneser och lyssna till musik, men nu isolerar vi oss i lägenheten för inget virus får komma i min väg förrän efter nästa onsdag.