Reklam för Gunnel

Min blogg fyller 16 år idag. Den skrevs med glödande iver de första åren, sen har den blivit allt sömnigare, precis som bloggerskan själv.

Jag läser på nätet att i Jan Guillous kommande bok förekommer en skurkaktig person som heter Gunnel. Modellen till denna Gunnel lär vara en Expressenjournalist som Guillou avskyr som pesten. Expressenjournalisten kontrar med att inget kan vara mer fel än att kalla en skurk för Gunnel. Det namnet doftar ju inget annat än gammal folkpartist eller förnumstig folkskollärare.

Nästan alla som heter Gunnel är mellan 80 och himmelriket. Namnet ser man vanligast i dödsannonser. 2016 var vi 24000 med det namnet i Sverige.  2022 var vi ca 20.000. Vi är utrotningshotade, ingen döps till Gunnel längre.

Det är ju synd. Det är mysigt att ha namnsdag den allra första dagen på den allra första sommarmånaden. Jag vill varmt rekommendera blivande föräldrar att i framtiden skapa en och annan Gunnel. Det är ju som vi alla vet en fruktansvärd brist på förnumstiga lärare och en ännu större brist på folkpartister.

 

Världen befolkas av clowner

Det här konstverket finns på en dörr till en elcentral. Texten på tavlan  är en snäll åthutning till alla de ungdomar som brukar klättra upp på elcentralens tak och hoppa i vattnet nedanför.

Det här är årets bild av trädet som är i samma fas av livet som jag. Lite skröpligare för varje år och utan ungdomlig glans men vi älskar livet och vill stanna kvar så länge som möjligt.

Aktuell dikt från boken "Ur läsebok för syndare."

"Humanisterna har alltid verkat

för mänsklighetens humanisering.

Hatet i världen är nu så våldsamt

att inga heliga texter, multilaterala avtal

utredningar eller domslut räcker till

för att skapa fred på vårt lilla klot.

Vad vi behöver är en clown

som förenar mänskligheten

i ett hjärtligt förlösande globalt gapskratt."

Och världen fick sin clown, en clown med makt, men en mycket känslig clown. I motsats till andra clowner blir han ledsen när man skrattar åt honom. Så ledsen att han fördömer skrattarna, avskedar dem och hotar med hårda straff eller landsförvisning. Världen står vilsen och tittar på, vem kunde tro att en clown skulle sakna humor.

 

Goddag Yxskaft och andra misstag

Fredag förmiddag går jag in på godiskiosken i stan för att köpa choklad. Går till kassan och betalar, kassören säger något som jag inte hör och jag säger genast "nej." Jag är helt övertygad om att hon sa det vanliga "Vill du ha kvittot?" Hon ser lite förundrad ut över mitt nej så jag frågar för säkerhets skull: "Vad sa du egentligen?" Hon svarade att hon hade önskat mig en bra dag. Kan inte låta bli att småle när jag går därifrån.

Sådana missförstånd händer ofta för den som har dålig hörsel och att jag behöver en hörapparat även till mitt högra öra är uppenbart. Undra på att vi gamlingar ser bortkomna ut ibland, vi hör ju inte vad folk säger.

Tidigare i veckan gick min man och jag för att förtidsrösta i kyrkovalet. Jag satte mitt röstkort i en innerficka i min nya jacka. Det började regna så vi struntade i valet och gick en annan väg hem. När jag ska plocka fram mitt oanvända röstkort är det borta. Fickan i nya jackan var ingen ficka, bara en tygflärp med öppen botten. Så någonstans i markerna runt Luleå ligger mitt röstkort och fladdrar i regnet medan jag fått beställa ett nytt.

Dagens moral: Kolla dina fickor, de kanske inte finns.

 

Id-kort och så lite Kulturnatt

Igår ringde jag 11414 för att beställa tid. Jag måste ha ett nytt id-kort. Det går inte alls sa den mekaniska rösten. Tid får man beställa på nätet. Trots att jag inte alltid är så god vän med nätet gick det bra, men naturligtvis inte helt smärtfritt så en del fula ord blev sagda. Med det språkbruket kommer man inte till himmelriket, skulle min mamma sagt, det blir en trappa ner.

Det förvånar mig att ett id-kort måste förnyas vart 5:e år, medan ett körkort gäller i 10 år. Tycker att det är galet. Det id-kort man tar när man är över 80, borde gälla för återstående tid i livet. Körkortet däremot borde nog omprövas efter kortare tid, speciellt när man är nybörjare och livsfarlig i trafiken. Kanske även efter 80 när man ofta har hälsoproblem.

En musikkår från Narvik gästade oss idag. Stod på Storgatan och spelade Grieg, marscher, samba och annat för oss Lulebor. Det är den så kallade "Kulturnatten" i stan och musikkåren var härlig att lyssna till.

Gick sen till Kulturens Hus. Där visades en konstutställning som var typisk för Kulturens Hus. Tyckte bättre om den lilla utställningen på Biblioteket. Bilden nedan är från den.

Det var 16 grader ute när jag var på stan, mulet, absolut vindstilla och det kom några droppar regn. Det var syremättat och lätt att andas. Jag ville inte gå hem.

 

Stolt, ängslig och valbar.

Snart är isvägen här

Stolt över en välstädad kryddhylla. Hyllan har befriats från gamla kryddor vars bäst-före-datum gått ut för flera år sedan. Kryddor som aldrig använts har plockats bort och nu finns bara kryddor som används åtminstone någon enstaka gång. Man klarar sig rätt bra med salt och peppar.

Årets Hermelin omgiven av blomster

Ängslig är jag över det faktum att jag måste köpa ny dator. Det gamla åbäket tröskar sig fram så långsamt och klarar inte Windows 11. Ständigt kommer ett meddelande på skärmen att från och med oktober månad 2025 uppdaterar man inte Windows 10 längre. Jag är rädd för allt som är nytt. Blir det tyst från mig så har datorbytet gjort mig hjälplös.

Röstkortet för kyrkovalen kom idag, vilket påminner mig om vad jag skrev på bloggen inför ett val 2014.

Min man är hängiven socialdemokrat. Det är på intet sätt hemligt. Han har jobbat för partiet, ringt på hos folk och uppmanat dem att rösta, för så gör en valarbetare. Jag frågade honom:

"Om jag vore blind och bad dig om hjälp för att rösta på SD, hur skulle du göra då? Göra som jag önskade eller ge mig en valsedel för sossarna. Jag är ju blind och helt beroende av dig."

Svaret blev att han skulle vägra hjälpa mig med röstningen, det fick någon annan göra.

Men jag är inte blind och jag röstar inte på SD, det här var bara "hittepå."

Trevlig helg!

 

"Skåda rosern" och annat

Stadsparken och ljugarbänkarna

Inget engagerar oss så mycket som vädret. Sommarens extremvärme orsakade både lovsång och lidande hos semesterfirare och andra. Själv orkade jag ingenting. 29 grader i sovrummet är ingen höjdare för en gammal skata, men för folk som vill njuta av varmt badvatten har den här sommaren varit helt underbar.

Loftgångsplantering

"Skåda rosern" var ett uttryck på Malåbondska som min pappa brukade använda. Det betyder på rikssvenska "titta på bilderna" och när vi nu lägger den här sommaren till handlingarna vill jag visa bilder som påminner oss om andra tider och andra väder.

Midsommarfirande i Tyresta 2014

Bureå november 2011

Den här är min första bild på Instagram. 2014 hade kommunen av någon anledning dekorerat Köpmantorget med pinnstolar. Jag fotade och skrev Köpmantorget under bilden men autokorrigeringen förändrade texten till Köpenhamn. Klantigt, men kul för att en del trodde verkligen att vi gjort en tur till Danmarks huvudstad.

Idag har jag fått ett nummer av Språktidningen. En artikel handlar om hur man så svepande beskriver Norrland, som t ex: "Hon kommer från Huddinge och han kommer från Norrland", medan du aldrig hör: "Hon kommer från Kalix och han kommer från Svealand. Intressant läsning som jag ska ägna kvällen åt, även om tidningen i sig har en lukt som sticker i mina ögon.

 

Vad har du under soffan, Gunnel?

Barnbarnsbarnet Vide 4 år kryper på mattan framför soffan hos gammelfarmor och leker fisk. Hans mor kryper ner till honom och säger till mig.  "Vet du, att du har 3 suddgummin och en penna under soffan. Varför det?" Jag konstaterar skamligt att under vår soffa ligger 3 suddgummin och en penna i ett lager av damm. Vides mamma föreslår skrattande att vi ska ta en bild och sätta på Instagram.

Den tanken är inte så dum. På Instagram och Facebook visar vi det perfekta, det snygga och välstädade. Ett dammigt golv, sladdhärvor eller en överfull diskbänk är tabu. Vi vill visa perfektion, åtminstone när vi visar upp vårt hem och oss själva i sociala medier.

Stadsparken har också skönhetsproblem. Denna fantastiskt blommande oas har i år inte levt upp till sitt rykte.  Kanske beroende på extrahettan vi haft i år eller brist på växter. Här fattas blomster runt kungens lönn, där det i alla år blommat så intensivt.

På vissa ställen blommar det frodigt, men allt går i vitt och det är kanske tanken. Kommunens trädgårdsfolk kanske till testa.

Men i Norra hamn prunkar det och här finns även solnedgångarna.

 

Lite av varje

"New Season Autumn Boho" står det på mailet som kommer från Indiska. Och vem vill inte vara "Boho" till hösten. Lite nytt till garderoben kanske. Enligt Indiska är stilen jordnära och bohemiskt romantisk och passar varje dam. Så nu vet vi. Boho får det bli.

Min svägerska som önskat musik i radions "Klassisk morgon" fick äran att prata med programledaren för programmet.  Nahide var lite chockad över att den egna rösten inte alls låter som man själv tror. 

Minns att jag kände likadant när jag hörde min egen röst på band. Så konstig man lät. Minns också den fantastiska inspelningen av "Seeman" som väninnan och jag sjöng och spelade in på band. Tror att bandet kanske finns kvar. Minns att väninnans mamma kom och undrade vad som stod på. Vi låg dubbelvikta på golvet av skratt åt resultatet.

"Konst i det gröna" på Gültzauudden i Luleå. Jag var där bägge dagarna. Det var varmt. Tog några bilder av en konstnär men glömde hans namn. Söndag satte jag mig på en bänk i skuggan och bara tittade på folk. Det var jag inte ensam om, det var nästan kö till skuggplatserna.

 

Värme, datorer och krondiamanter.

Söndagskväll klockan 19.00 går jag till ankdammen. Det är äntligen bara 24 grader och jag går mycket värdigt, eller med andra ord långsamt. Den av så många efterlängtade värmen håller på att göra mig till en blöt fläck utan tankeförmåga. Men ett blogginlägg borde jag väl kunna få till.

Jag har en gammal dator. Så gammal att den oupphörligt talar om att den inte orkar uppdatera efter oktober och att den inte orkar med 11:an. Använde ett kortkommando för att rensa i datorn och det borde jag inte ha gjort. Datorn har blivit galen, en del bloggar har försvunnit och själv har jag blivit anonym trots att jag är inne på min egen blogg. 

Jag uppfattas av anhöriga och vänner som snäll, nästan mesig men den som sett mig vid en krånglande dator ändrar uppfattning direkt. Jag kan verkligen låta illa och har inte ens vett att skämmas över de starka och fula ord som används. Undrar om det inte är den moderna tekniken som kommer att bli min död.

Den 23 juli, mitt i fruntimmersveckan firar min man och jag Krondiamantbröllop. 65 år sedan vi vigdes i Bureå kyrka. Vi firade tillsammans med 64 gäster som vi bjöd på mat, dryck och cigaretter. Det var inte farligt att röka på den tiden. Notan för festen gick på strax under 1000 kronor, vilket 1960 var mycket pengar.

Firandet i år inskränker sig till en kall dryck och kanske lite jordgubbar. Det får räcka i vår varma värld.

 

Sommarhetta och sommarbilder

Det är varmt. Hjärnan går på sparlåga, rör sig långsamt, kanske inte rör sig överhuvudtaget. Men grattis till alla norrbottningar som får njuta av soliga dagar och varmt badvatten. Personligen vill jag ha det betydligt svalare än de 31 grader som just nu drabbar oss.

Tog en stillsam promenad runt udden i söndags. Jag var nästan ensam, någon enstaka hundägare och några sportiga typer som trots värmen orkade springa. 

Växtkraft.

Efter klockan 22.00 kan man sätta sig på balkongen, njuta av solnedgången och filosofera över veckan som varit. Kan vara bra att hålla koll inför nästa veckas quis.

En regeringsledamot har en jobbig son.

Damlandslaget i fotboll slog Tyskland och ska förhoppningsvis slå England på torsdag.

Trump har talat, munnen rörde sig men hans hjärna var troligen lika orörlig som min.

Kronprinsessan har fyllt år och en märklig blandning av artister hyllade henne. Kungen såg glad ut. 

 

För lite barn och för mycket supande

Den här bilden visar varför Luleå inte ligger bättre till i solligan. Mörka moln skymmer solen. Personerna på bilden ska antagligen ut till bastuflotten för att "bara bada bastu."

Vi har haft trevligt besök under några dagar. Gästerna åkte i morse och jag har försökt läsa ikapp vad som hänt under den senaste veckan. Behöver förkovra mig, veckans quiz var rena katastrofen. Lika gärna som man berättar att man har 10 rätt, lika ogärna berättar man när man bara har hälften.

Kvinnor i Sverige föder för lite barn. Det blir för få som ska jobba och försörja oss i framtiden.

Män super för mycket. I fyllan och villan händer saker som inte borde hända, bara för att man tänker kortsiktigt och för stunden och därför tar korkade beslut som man kan få ångra resten av livet.

Någon i regeringen har en nära släkting som har/hade nazisympatier och en annan regeringsmedlem har fuskat lite med sitt cv.

Trump är ständigt i farten. Just nu litar han inte riktigt på Putin, och här har USA:s president för en gångs skull tänkt rätt.

Svenska fotbollsdamer vann sin första match i EM mot Danmark och alla vi som satt i soffan och såg slutet av matchen blev nöjda.

 

Kloka män finns det gott om

"Hur är man funtad som tror att man kan lösa problem med krig. Det är ord och diplomati som gäller", säger Jan Eliasson i en intervju i DN.

Eliasson, Norges Stoltenberg och han som sitter i soffan härhemma hör till mina manliga favoriter. Plus några till icke nämnda. Kloka män som vill att mänskligheten ska få leva i fred och harmoni utan hot mot sig själva och sina familjer.

Konst eller kludd?

Men klokhet och sunt förnuft saknas till stor del hos ledare runt om i världen. Krigshets, hämnd och hot är tidens tecken. Man blir irriterad nästan smått galen när man lyssnar på nyheterna. Den ena krigshetsaren efter den andre hotar med hämnd och massförstörelse. Fy f-n! Det måste vara tillåtet att svära även om det är midsommarafton.

Så till något trevligare. Jag hade 9 rätt på DN:s quiz, vilket måste noteras och skrytas med eftersom mannen i soffan bara hade 6 rätt. Fel frågor enligt honom.

Ikväll bjuds vi på grillat hos sonfamiljen. Önskar att vi kunde ta med oss några extra plusgrader. Men det regnar inte och det är ett stort plus.

TREVLIG MIDSOMMAR!

 

Sverige och kriget som vi slapp

Nationaldagsfirande i Luleå stadspark. Men fotografen missade tuppen på kyrkan.

Jag har med stort intresse följt serien "Sverige och kriget" och de efterkommande samtalen med olika gäster.

1938 berättade Englands regeringschef att han fixat "Peace in our time" efter att ha haft en pratstund med Hitler. Samtidigt förlorade 700.000 judiska invånare i Tyskland sina medborgerliga rättigheter och året efter startar andra världskriget.

1938 föddes jag och lagom till julen 1940 blev pappa inkallad till tjänstgöring i Haparanda och fick lämna fru och liten dotter hemma. Mamma fick ensam ta hand om kossor och jordbruk. Ingen visste vad som kunde hända och ovissheten och rädslan för krig i vårt eget land måste ha varit stor.

Eftersom jag var ett litet barn hade jag naturligtvis ingen koll på vad som hände i världen. Vi lekte som vanligt med våra kottar, hade mat på bordet och levde i trygghet, men visst minns jag att mamma klagade på bristen av kaffe och på det illasmakande kaffesurrogatet. Minns också en bybo på besök som sa till pappa: "Dom har nä för hemskt i Tjosleckovakien." Det tyckte jag var förfärligt roligt, inte att tjeckerna hade det hemskt, utan att han sa Tjosleckovakien. Tala om att skratta på fel ställe, men det må ursäktas, jag var ju bara ett barn.

1944 kom verkligheten närmare även till mig när flyktingar från norra Finland nådde våra trakter. Kom gående i skaror med hästar och kor efter våra vägar. Några stannade i vår by, resten fortsatte till dess att alla fått en plats att stanna på under en tid.

Vi slapp kriget och det finns en del att säga om Sveriges feghet under krigsåren. Vi lät tyskarna åka med soldater och krigsmaterial till vårt broderland Norge. Men det är lätt att döma i efterhand, vi var inte där.

2016 brann tyskmagasinen i Karlsvik ner. Där förvarades tyskt krigsmaterial under andra världskriget.

 

Valda scener ur ett äktenskap

Jag, liksom Alice Babs, tar det lugnt och tar en Toy. I min värld händer inte så mycket och det är ganska skönt, men samtidigt har man just ingenting att delge sin "omvärld."

Just idag är det den 1 juni och jag har namnsdag. Mitt namn är omodernt, finns mest i dödsannonser och antalet kvinnor med namnet minskar i rekordfart. Medelåldern på oss som heter Gunnel är 76 år. 2024 döptes ett enda flickebarn till Gunnel. Gunnel är ute, hon är inte populär. Hon finns snart bara i ett fåtal unika exemplar.

Loftgångens pelargoner har kommit på plats

Äkta hälften och jag röstar på samma politiska parti, men vi har ändå olika åsikter i mångt och mycket. Därför blir det många intensiva diskussioner där vi båda självklart har rätt.

Mannen i huset börjar ofta sina påståenden med: "All forskning visar..." Med den början har han lyckats förmedla att han minsann inte är ensam om sin åsikt, forskningen är på hans sida och det kan man inte ifrågasätta. Maken har hittat den perfekta starten i sin argumentation och den ger verkligen kraft åt hans tyckande.

Jag börjar ofta mina påståenden med: "Sunt förnuft säger att..." Med det försöker jag få fram att det är jag som är representant för det sunda förnuftet och det är precis vad dagens samhälle behöver. Sunt förnuft saknas i vår värld, det går inte att förneka. Det vet alla.

Våra diskussioner är intensiva men aldrig arga. Vi blir inte osams, diskuterandet är ett rent nöje. Man kan ha roligt på många sätt.

 

Det blev sent i går

Nu börjar jag med mitt skryt igen. Utsikten, den fantastiska, som verkligen bjuder på variation utan dess like. Solnedgångar som är som finast när lite moln är inblandade.

Dessvärre måste vi dra ner persienner för den fina solnedgången. Annars bleknar tavlorna och vi kan inte se på teve.

Ägnade hela lördagskvällen åt Melodifestivalen eller "Mellon" som den numera kallas. Precis som Nyhetsmorgon numera heter "Nymo". Vi har ju ont om tid, orden ska gå fort att uttala.

Bilden ovan visar Olivia när hon tillsammans med familjen och gamla farmor var på meloditävling i Stockholm 2012. Torsten Flinck och skåneförfattaren Ranelid uppträdde och sjungpratade. Euphoria med Loreen vann i Stockholm och vann sen hela tävlingen.

Gårdagens meloditävling varade i en evighet. Många artister var oanständigt lättklädda, många skrek i falsett istället för att sjunga,  pyrotekniken flammade och allt var precis som vanligt. Vårt eget bidrag "Bara bada bastu" var udda med alldeles vanliga grabbar/gubbar klädda i kostym och med normalröst. Det gladde mig.

Men det här är idag och jag är från igår. Kanske rentav från forntiden. Allting förändras och så även musiken. När jag vill höra mina ballader och mina med sammetsröst begåvade artister kan jag gå på youtube. Där finns allt!

 

Vi har fått en ny påse

Så här såg det ut i Norra hamn för en vecka sedan. Öppet vatten i fjärran men svartisen nära land ville inte ge med sig. Idag däremot är isen borta och två vackra svanar trotsade kylan och kallvattnet och simmade tappert här utanför.

Vi har fått en ny påve. Intressant för många och för framtida quis kan det vara bra att veta att han heter Leo XIV. Man får skämta om påvar och andra heliga och oheliga potentater och därför återvinner jag den här historien som fanns på min blogg 2013.

Det hände sig på 40-talet att en av påvarna Pius dog. Detta var långt före faxarnas och datorernas tid och man tog emot nyheter per telefon från TT och man bokstaverade namn.

På en liten tidning, kanske i Luleå, kanske någon annanstans, satt en ny volontär och tog emot meddelandet att påven hade dött. Han fick själv göra en löpsedel och på morgonen när tidningen kom ut stod det:

PÅVEN PETTER IVAR URBAN SIGURD avliden.

När den nye påven skulle väljas, samlade redaktörerna alla journalister och sa: "Nu får vi inte göra om ett sådant misstag. Vi har ju blivit till åtlöje i hela landet. Nu måste ni lusläsa det vi får in."

När den nye påven utsågs så hette han Eduardo Gonfontombombi. Hela redaktionen satt och lusläste namnet Gonfontombombi. De korsläste om och om igen för att vara säkra på att det blev rätt. Manus lämnades in för tryckning och när tidningen kom ut stod det:

EDUARDO GONFONTOMBOMBI VALD TILL NY PÅSE.