Ett hjärta kan gå i tusen bitar.

Foto: Nisse L

Idag gick vi ut i naturen för att fotografera höstfärger. Men rönnarna är ännu ganska gröna och björkarna enbart gula så vi hoppas på bättre tur nästa helg.

Ikväll har jag sett filmen "Tusen bitar" som handlar om personen Björn Afzelius. Han har alltid varit något av en musikalisk idol för mig. Jag köpte alla hans skivor och gav tyvärr bort de flesta när vi flyttade. Ånger!

Filmen rekommenderas varmt till alla som liksom jag älskar hans musik. Han var en speciell personlighet, ständigt med en cigarett i mungipan och svår att komma in på livet enligt de som kände honom. Mycket av hans musik spelas i filmen och den är mycket sevärd. Slutet av filmen där hans döttrar talar om sin far är gripande och därför bör man medtaga näsduk.

Det blev ännu en vecka där jag recenserar film.

Ha det!

Tycka "Turist" trist

Trots blåst och kyla tog vi oss till biografen för att se den kritikerrosade filmen "Turist." Den handlar om en man som sviker hustru och barn och räddar sig själv och mobilen när lavinen kommer.

Min äkta hälft hade tråkigt. Han led i två timmar, samma lidande som när han såg den kritikerrosade filmen "Damen med hunden." Jag led inte lika mycket, tyckte den var vacker men vissa scener var obegripliga.

Snart ska vi gå och se den av kritiker rosade filmen "Tusen bitar", som handlar om Björn Afzelius. Han var min store favorit en gång i tiden.

Blir den filmen också en besvikelse måste det bero på att vi inte förstår och har förmåga att ta till oss välgjord och konstnärlig film.

Konst utanför Kulturens hus

Konst innanför Kulturens hus

Vad gör man när man inte förstår? Jo, man kan sätta på teven och titta på Hollywoodfruar. Dessa damer är garanterat inte kritikerrosade.

Trevlig ny vecka!

Skräpet ligger kvar på bänken

Den här soliga fina septemberdagen sitter en kille på en parkbänk och äter en sallad som han blandat ihop från en salladsbar på ICA.

Plötsligt lämnar han bänken, plockar upp sin telefon och springer därifrån.

Kvar finns resterna av hans lunch. Hopföst i hörnet på bänken ligger pappkartongen, plastlocket och besticken som någon annan så småningom får plocka upp.

Jag som såg det hela borde ha gett utlopp den satkärring jag innerst inne är. Jag skulle med stort allvar och rynkad panna talat om för ynglingen att det är hans förbaskade skyldighet att ta reda på sitt eget skräp. Att han inte har minsta rätt att förfula vår gemensamma miljö och att hans mamma skulle skämmas om hon såg honom.

Men jag var tyst.

Hej!

Söndagsblandning

Här är en bild på det staket som fällde mig i torsdags. Jag gick i andra tankar, snubblade och föll handlöst på staketets utfällda ben. Men jag har självläkt och nu finns bara ett ömmande knä och några blåmärken kvar.

Dessa vackra klänningar kommer från "Iderum" på Hertsön. De är sydda enbart av återvinningstyg. De visades på Kulturens Hus under lördagen då hela stan firade Kulturnatten.

Idag är det söndag och inte vilken söndag som helst. Det är idag vi i god demokratisk ordning bestämmer vem eller vilka som ska leda landet. Det blir en spännande kväll och det enda vi kan vara säkra på är att vår blivande statsminister precis som vanligt kommer att vara en medelålders man.

Trevlig ny vecka utan debatter.

Vi tycker olika

I helgen kom Kungliga operan på besök och spelade Mozarts "Trollflöjten." Det blev mitt livs andra operabesök, jag har någon gång på 80-talet sett "Madame Butterfly" på Stockholmsoperan.

Föreställningen av Trollflöjten var fantastiskt bra. En stor orkester, duktiga sångare, en fenomenal barntrio och en kör på 25 personer som var bombastiskt välljudande. Mozarts musik är vacker och lättsam och när "Nattens drottning" sjöng sin välkända aria, då jublade publiken.

Norrbottenskurirens recensent hade ungefär samma åsikt som jag.

Norrländskans recensent var däremot av annan uppfattning. Enligt honom fanns det ingenting vokalt att anmärka på, däremot var resten buskis. Ormen var av plast, tält och sovsäckar på scenen kändes konstlat och när Papageno och Papagena blev passionerade och klädde av sig i underkläderna då blev recensenten bedrövad.

Visst får man tycka olika, men får man ha så fel som NSD:s petitessrecensent? 

Nja!

Ha det gott!

Ett påhittat problem i valtider

Det här blogginlägget är godkänt av min man.

Min käre make är socialdemokrat. Inte en sån där ljummen typ som röstar av gammal vana eller därför att föräldrarna gjorde så. Han är medlem av partiet och ingår i ett dörrknackargäng. Han pryder jackor och väskor med pins och andra partisymboler. Till och med mobilen är S-märkt.

I morse gav jag honom något att fundera på:

"Om jag vore blind och bad dig om hjälp för att rösta med SD, hur skulle du göra då? Skulle du göra som jag önskade eller ge mig valsedlar för socialdemokraterna? Jag är ju blind och har ingen aning om vad du lägger i min hand."

Han funderar än.

Här måste jag framhålla att jag varken som blind eller seende skulle rösta på SD, om nu någon skulle tro det.

Det här var ett litet påhittat dilemma. Hur skulle du göra i en sådan situation?

Lev väl!

Vackra och grymma september

September, den vackraste av årets månader är av någon obegriplig anledning också en grym och blodig månad.

Andra världskriget startade i september, terrorattacken mot World Trade Center och mordet på Anna Lindh ägde rum i september och det är bara en del av allt grymt som hänt under olika år men alltid i september.

Härhemma i den lilla världen bråkar vi i september och skiljer oss i oktober. De flesta inbrotten i våra hem sker under septembers mörka kvällar och nätter.

Elitserien startar och det är också en anledning till bråk. Åtminstone i vår släkt där beska och fyndiga kommentarer haglar på facebook. Ändå älskar vi varann. Jodå!

Här är några septemberbilder:

Utsikt över Luleå från Lulsundsberget

Hej!