Farväl till 2012

 

Julveckan gick snabbt förbi och nu sitter vi här som två gamla dinosaurier och ugglar framför Tv:n. Det är den näst sista dagen av 2012, ett år som präglades av stora språkliga problem i vår egen lilla svenska ankdamm. Vad får man säga och vad får man inte säga?

 

"Hen", är ett märkligt litet ord som somliga tagit till sitt hjärta och somliga retat sig enormt på. Meningen är att det ska användas när man inte kan skriva han eller hon. "Hen" (höna på engelska) har jag härmed använt för sista gången.

 



Foto: Peter Lindberg

 

Så till lite farmoderlig stolthet från 2012. Lilla Linnea har lärt mig vad Qr-kod betyder. Hon samlar nämligen på sådana. Olivia har gjort sitt första fotbollsmål för Vendelsöflickor, födda 2003. Amanda tillbringar julen i Tanzania och har dansat med massajer i stället för runt granen. Emma har fått fast jobb på närliggande sjukhus.

 

Till dessa mina barnbarn som jag är mäkta stolt över och till alla andra som jag är normalstolt över och som läser min blogg vill jag önska

 

GOTT NYTT 2013!

 



Den sista dagen?

 

Idag är den sista dagen i mitt och alla andras liv om man vill tro domedagsprofetiorna som säger att jorden utplånas vid vintersolståndet den 21 december 2012.

 



 

Från kommunens sida har inte kommit någon information om vad vi ska göra i händelse av katastrof. Det är nog lättare att informera folk var de ska bege sig om Suorvadammen brister.

 



 

Men i de svenska hemmen pyntas och fejas som vanligt och affärerna är knökfulla av folk som shoppar och är alldeles säkra på att de har ett liv efter imorgon.

 



 

Även jag tror på fortsatt gott liv och säger:

 

GOD JUL!

 

Och ger bloggen julledigt!

Gamla tokar

 

Trots snömodd och vilda vindar gick min hälft och jag på promenad till stan för att köpa senap. Jätteviktigt? Ja, till julen ska det vara apotekets senap.

 

På vägen hem, alldeles utanför Norrbottensteatern är det en liten sluttning ner mot kortsidan av huset. Där låg den farliga isen gömd under snö och jag halkade och dråsade i marken. Eftersom jag höll min man i armen, så föll han över mig. Där låg vi och kunde inte ta oss upp förrän vi hasat ner på plan mark. Vi började skratta hejdlöst åt situationen och gubbarna som kom ut från delikatessaffären såg aningen skeptiska ut inför anblicken av "det äldre paret" som lekte i snön.

 

Att se två sammankopplade seniorer glida ner för den lilla sluttningen torde te sig tämligen komiskt, men det kunde ha slutat illa och är en påminnelse om att man borde plocka fram sina broddar och verkligen använda dem.

 

Hej!

 



 

 



Recension av en recensent

Snön anfaller

 

Fredagskvällen tillbringade vi på Kulturens Hus och lyssnade till Malena Ernman. Hon uppträdde tillsammans med en basbaryton som jag glömt namnet på, tubaspelaren Sami Al Fakir och en stråkkvintett. Denna kvinnliga stråkkvintett var som bomull för sårade öron, ljudet var perfekt och för en gångs skull behövde man inte öronproppar.

 

Malena själv är en fantastisk sångerska, dessutom begåvad med en massa humor och den fulltaliga publiken gillade henne. Hon fick stående ovationer och gjorde två extranummer.

 



 

Recensenten i NSD såg en helt annan föreställning. Han såg Ernman "inta" scenen i en svart klänning som gav begravningsstämning. Tygstycket bakom henne ändrade stundtals färg och det tog bort all fokus från musiken. Julgranen som stod på scenen var plastig, snön var falsk, ljuskronan onödig och Malena gjorde lustmord på Bach, där hon lallade i duett med en tuba. Detta stycke är det sämsta som gjorts på scen på mycket, mycket länge enligt recensenten.

 

Stackars recensenter! Visst är det synd om personer som har så jättetråkigt när de går på jobbet?

 

Hej!

 



I väntan på storkovan

 

Var femte vecka går jag till närmaste kiosk och lämnar in ett stående femveckorslotto, som består av fyra rader plus joker. Det kostar mig 170 kronor varje gång och detta har upprepats sedan 1980. Priset har förändrats under tiden, men om jag räknar med samma belopp som idag, så har jag tippat för ca 57.000 kronor under dessa 32 år.

 

Varför slänger man bort 50.000 kronor? Det är knappast förnuftet som styr när man spelar, det kanske är någon slags spänning man söker i ett ospännande liv. För den som kollar i Wikipedia kan läsa att man har en chans på 6.724.520 rader att få sju rätt. Rätt hopplöst alltså! Det är alltid spelaren som förlorar.



 

Trots det dystra oddset kommer jag troget att vandra till kiosken med mina fyra rader så länge mina ben bär mig. En spelares hopp dör aldrig. Kanske, kanske är det just fruntimret på fjärde våningen i staden Luleå som kammar hem miljonerna i nästa dragning.

 

Trevlig Luciakväll!

Kära gubbar

 

Kära gubbar, var glada för att ni lever och verkar år 2012. Följande allvarsamma råd fick gubbarna 1913.

 

Varje ålder har sina nöjen, liksom varje årstid har sina blommor. Gubben måste foga sig och icke mera tänka på fortplantning, det skulle vara dåraktigt av honom.

----------

Behandlingen mot utsvävelser måste framför allt gå ut på att undanröja orsakerna, varvid all upphetsning är strängt förbjuden. För att bekämpa detta rekommenderas kalla tvättningar, kalla halvbad och lägen på ryggen i sängen. I mycket svåra fall måste man taga elektriciteten till hjälp.

----------

Förgäves ber gubben om hjälp att väcka den för alltid utslocknande funktionen, men alla dylika medel ha endast till följd att påskynda döden. I detta hänseende hjälper ingenting. Även den störste dyrkare av Venus, måste underkasta sig sitt öde.

(Ur Kvinnans bokskatt 1913)

 



En tomtegubbe

 

Idag har allvaret bytts ut mot skämt.

 

Du vet att du är gubbe när veckans höjdpunkt är lördagens två timmar på Clas Ohlsson.

(Lennie Norman)

 

När man fyllt sextio vänder sig folk bort. Efter sjuttio har man möjligen existensberättigande under Halloween.

(Lennie Norman)

 

Att ha sex med de över 20 är självklart, 30 är lyx, 40 en bonus, 50 tänkbart, över 60 äldreomsorg, över 70 aktiv dödshjälp.

(okänd)

 

Gubbar, klart att ni blir kränkta över all denna elakhet. Liksom allt annat som anmäls och överklagas i detta rike så är det nu er tur att ge DO lite jobb.

 

Hej!

 

 



Inga vinster

 

Varje söndagskväll vid den här tiden sitter jag vid datorn, medan mannen i mitt liv tror att han kan vinna på Bingo-lotto. Inte ens två års spelande utan minsta lilla Bingo har rubbat honom i hans tro. Eller kan det möjligen bero på att han genom att spela, stöttar ett älskat hockeylag.

 

I morgon delas Nobelpriset ut. Litteraturpriset går som vanligt till någon som man inte känner till och aldrig kommer att läsa. Jag har den förutfattade meningen att den som får Nobelpris i litteratur är tungläst och svårbegriplig och jag har inget gjort för att ta mig själv ur den eventuella villfarelsen.

 



 

Gustav 47 och Olof 62 och inget glädjetjut från vardagsrummet. Det blev ingen vinst i Bingot i kväll heller.

 

Trevlig vecka!

I skuggan av den tänkta katastrofen

 

När Hesa Fredrik larmar är det dags för oss Lulebor att snabbt packa väskan och åka till Västerbotten. Skulle Suorvadammen brista måste ví alla som bor utefter Luleälven fly, annars drunkar vi. Osannolikt att det ska hända säger de kloke, men för säkerhets skull har vi alla fått en "så-här-ska-du-göra-om-det-händer-skrivelse" hem i våra brevlådor.

 

Jag ringde genast min bror i Skellefteå och frågade om bäddsoffan var ledig ifall en katastrofdrabbad syster lite oväntat skulle komma på besök. "Det kan bli någon månad innan vi kan åka tillbaka", sa jag hurtfriskt och hörde i tystnaden efter mina ord, hur brodern våndades och bad till högre makter att denna eländiga damm skulle hålla i evighet, amen.

 



 

Vi som bor i riskzonen hoppas nog innerligt att dammen håller i evig tid. Men Mikael Niemi har skrämt oss lite extra genom att skriva boken "Fallvatten", som handlar om att dammen verkligen brister och panik bryter ut bland människorna. Den boken skall jag inte läsa.

 

Hej!

 



Skräppost

 

För en månad sedan skrev jag om "Vårt behov av tröst" där jag tyckte att pecanwienerbröden och chipsen var mera lockande än salladsbladen.

 

Sen började kommentarer välla in och de visades inte på bloggen utan gick direkt till skräpposten. Det var ungefär 25 enormt översvallande kommentarer på engelska. Hör bara:

 

"Simply wish to say your article is astonishing", "The clearness is just spectacular", "You´re an expert on this subject", Carry on the enjoyable work", "So nice to discover somebody with some original thoughts on this issue", "So nice with originality", osv.

 

Kommentarerna kommer fortfarande, dock i något lugnare takt. Alla slutar med "visit my page".... och så följer olika adresser. Skumt!  Det är inte bara eget beröm som luktar illa, här känns det inte bra med andras heller.

 

Men ikväll blir det julegröt på Harslingan.

 

Trevlig kväll!

 



Påven hänger med

 

En eftermiddag satt väninnan och jag på ett café i stan. Vid ett annat bord satt två män med kaffekoppar framför sig. "Vilken ohövlig karl", säger väninnan, "han pratar i telefon hela tiden fast han har sällskap vid bordet." När vi efteråt passerade herrarna på väg ut ur lokalen såg vi att den andre mannen också sysselsatte sig med sin telefon. Han var fullt upptagen med ett spel eller något annat spännande.

 



 

Är inte ett sådant beteende ohyfsat? Att man sitter bredvid varann och roar sig på var sitt håll med sina tekniska leksaker. Eller är det bara jag som inte hänger med i allt det nya? Antagligen är det väl så eftersom den gamle mannen och påven Benediktus ska börja twittra. Han hänger med i den nya tiden, det gör inte jag.

 

Hej!

Det lackar mot jul

 

Första advent, ganska kyliga vindar och lite vitt på marken. Klär mig varmt för att gå ut och få lite julstämning.

 

Egentligen har den sportintresserade ingen riktig lust att gå ut när "Vinterstudion" i SVT har kommit igång med mysige Pops och hans medhjälpare. De är skyhögt överlägsna sina kolleger i 4:an, som inte är lika proffsiga och som  dessutom får kämpa med reklamavbrotten mitt i sändningarna.

 



 

Jag fortsätter med idrott. Luleå Hockey fick bara en poäng mot Timrå och hem till mig kom en klagande karl som inte förstått nyttan av att förlora ibland. Man behöver motgångar för att inte bli självgod. Gäller såväl lag som privatpersoner.

 

Bloggare bör också ha en viss självkännedom och sluta innan de blir alltför långrandiga. Därför slutar jag exakt nu!

 

Hej!

Våra ständiga problem

 

Snart är det jullov och dags för den återkommande diskussionen om skolavslutningen ska ske i kyrkan eller någon annanstans. Skolverket har sagt att det går bra med kyrkan, men det får inte finnas några religiösa inslag.

 

Om detta ska vi alla ha en åsikt. Jag tycker att man ska fira sin avslutning där det är mest praktiskt för alla och skulle det råka finnas en kyrka i närheten så är det bara fint om den kommer till användning. Kyrkor används ofta för musik och underhållning som inte har någon kristen prägel.

 



 

Efter att ha tillbringat barndomens söndagar i pingstförsamlingen kan jag intyga att präster och predikningar inte har gjort det minsta avtryck i mitt liv. Att jag blivit konstig, beror på helt andra saker.

 

Barn vill ha jullov och sommarlov och bryr sig inte ett skvatt om var avslutningsdagen firas. Det är de vuxnas problem och att skapa sådana är vi duktiga på.

 

Ha det!

70-talet och maten

 

Programmet "Historieätarna" handlade förra veckan om 70-talet. På den tiden tog maten en stor del av vår inkomst, mycket större än vad den gör idag. Aladåber och tunga åt vi gärna, men vi brydde oss inte så mycket om grönsaker. Allt detta enligt programmet.

 

På 70-talet förde familjerna kassabok och jag har plockat fram min gröna bok från 1970 där det ser ut som följer:

Familjefaderns nettoinkomst 1.972 kronor, mat för en månad 500 kronor, månadshyra 600 kronor. Familjens avbetalningsskuld på bil 3.150 kronor och förmögenheten på Handelsbanken 1.700 kronor.

 



 

Jag har en känsla av att någon av sönerna vågat antyda att föräldrarnas kompetens vid grytorna inte riktigt var till full belåtenhet. Det bjöds mest på korv och potatismos. Det kan jag nu motbevisa, när jag hittat en veckomatsedel från 1978.

 

Måndag: Strömming

Tisdag: Palt

Onsdag: Köttbullar, spagetti

Torsdag: Blodpudding

Fredag: Korvrisotto

Lördag: Lasagne

Söndag: Kassler

 

Här finns ingenting att klaga på. Ingen aladåb eller tunga drabbade barnen. 70-talets mat hos familjen fyllde alla anspråk på variation och jag tror bestämt att det serverades ett och annat salladsblad också.

 

Hej!

 

 

 



Klyschor

 

"Det är en sanning med modifikation", avslutar jag en mening med, och börjar samtidigt fundera på vad jag egentligen säger. En sanning med modifikation hör till avdelningen klyschor, som man så ofta plockar in i en mening utan att egentligen veta vad man pratar om.

 

"Tänk vad du hade kunnat göra för de pengarna", kan man lite syrligt påpeka till den som köpt ett årskort på hockeyn eller dyrt betalat för något som man själv inte är intresserad av.

 

"Allting är relativt", "Det var bättre förr", "Bollen är rund", "Solen har också fläckar", "Hälsan tiger still", är utmärkta klyschor att använda när man inte har något annat att säga.

 

"Man ska sluta när det är som roligast" är en klyscha som jag tar till just nu.



 

Förresten, en sak till innan jag slutar. 8-1 är en vacker sifferkombination, som både är mitt födelsedatum och Luleå Hockeys målorgie under lördagskvällen. Det är kanske inte så dumt med ett årskort på hockeyn.

 

 

Hej!

Dessa fruntimmer

 

Ur Norrbottenskuriren 1876.

 

En maskin att diska tallrikar är den senaste uppfinningen i Amerika. Amerikanarna uppfinna så mycket tvätt-, vrid-, stryk-, och symaskiner, att qvinnorna snart icke är värda 25 öre dussinet.

 



 

Ur Saxons levnadsskola 1911.

 

En dam får icke utan tvingade skäl gå fort på gatan. Det kvinnliga väsendets högsta charme är mjukhet och behag och kvinnans hela dräkt är lämpad för lugna rörelser. Vilket otrevligt intryck av manhaftighet ger ej den dam, som tar långa steg och slänger med armarne! Hon ska inte skrika och skratta bullersamt. Högljuddhet, skrattsalvor, slampiga rörelser osv ge anledning till misstydningar.

 



 

Tysk professor 1914.

 

Tankearbete kommer att leda till att kvinnan blir flintskallig, samtidigt som hennes ökade manlighet och förakt för skönhet gör att det växer hår i hennes ansikte. I framtiden kommer alltså kvinnorna att vara flintskalliga och ha långa mustascher och skägg som patriarker.

 

Slut på citaten. Vid en titt i spegeln kan jag konstatera att jag nog tänkt lite för mycket.

 

Hej!

Katastrof, ångest och feber

Så rätt du tänkt, så fel det blev.

 

Katastrof: Vaknade upp i morse till klockradion där någon berättar att jordens medeltemperatur kommer att stiga med fyra grader de närmaste 50 åren, och att detta faktum kommer att leda till hemska naturkatastrofer som vi inte på långa vägar kan förutse. Den rika världen och vi som lever i den är bovar i sammanhanget och vårt eftermäle blir inte det bästa. Om det nu finns någon kvar som kan ge oss ett eftermäle.

 



 

Ångest: Det glittrar och glimmar i affärerna. Nya varianter av ljusstakar och lysande figurer trängs på hyllorna. Vem har bestämt att julen ska börja omedelbart efter Halloween? Julkommersen startar alldeles för tidigt och jag vill bara gömma mig under tomtemasken.

 

Feber: Zlatanfeber förstås! Denne fantastiske man som fått hela Europa att förundras. Till och med Åkesson och hans bröder måste väl älska denna nye svensk.

 

För övrigt skiner solen i Luleå!

 

Godafton!

Vecka 46

 

Det är egentligen otroligt dumt att skriva vecka 46 istället för att hålla sig till exakta datum. Veckonumren är bara förvillande och man vet bara på ett ungefär när de infaller.

 

Till denna vecka 46 hade jag köpt biljetter till Bo Kaspers orkester som hade en spelning i Kulturens Hus. Det var fullsatt, mest folk över 45, men även en del yngre. Bo Kaspers är en bra orkester med många fina låtar. Deras högdecibelmusik passar också alldeles utmärkt till en medelålders och äldre publik. Dessa människor har ju redan tinnitus, så där är ingen skada skedd.

 

Tinnitus är den musik som spelas i huvudet när det för övrigt kan vara alldeles tyst och för den som har tinnitus existerar inte tystnad längre. Att utsättas för höga ljud och buller kan vara en orsak till det ständiga öronsuset.

 



 

Till denna vecka 46 har gubben och jag också hämtat hem vår nya dator som vi döpt efter den dag den fick plats hemma hos oss. Det blev en "Leopold", som vi hoppas ger oss mycken glädje och få problem.

 

Trevlig  söndag!

Ett färgstarkt namn

 

Zlatan är namnet för dagen. När det uttalas "Schlaatan" sjunger namnet av styrka och manlighet.

 

Våra namn borde säga mer om oss än vad de gör, men namn följer trender och vi är alltför många som heter vad som var modernt det år vi föddes.

 

Någonstans i vår gamla historia fanns en regent som hette Erik den läspe och halte och en drottning med namnet Gumsehuvud. Bara av deras färgstarka namn kan man se dem framför sig. Den halte kungen som talade lustigt och drottningen med det fåraktiga utseendet.



 

Min egen farmor ville att jag skulle heta Claudia Albana Maxmiliana. Det tyckte inte mina föräldrar som gav mig ett alldeles vanligt namn.

 

Man ska alltid lyssna på farmor!

 

Hej!

Farväl till datorn

 

Vår stationära dator är död. Vi kommer inte ut på nätet, hur mycket vi än svär och trycker på sladdar och kontakter. Man kanske inte kan kalla den heldöd, vi kan fortfarande använda den som skrivmaskin men vi når inte Internet.

 

Kunnig och trevlig ung man kommer och tittar på åbäket, datorn alltså, kollar och skruvar och talar ett språk som jag inte förstår. Jag säger "a-ha" ibland och försöker se intelligent ut men vet inte om jag lyckas lura honom. Den mesta informationen undgår nog även den äkte mannen, det kan jag se på frågetecknen som hopar sig ovanför hans huvud. Men vi förstår att reparatören tycker att vi ska skrota den gamla datorn.

 

Elgiganten nästa! Trevlig och kunnig ung man talar det främmande språket, men tillägger på svenska att om vi köper en ny dator och lägger till en tusenlapp så programmerar Elgiganten den nya datorn så att den är klar för omedelbar användning.

 

Onsdag eftermiddag hämtar vi vår nya maskin och allt är lugnt och fridfullt till nästa gång det uppstår problem.

 

Hej!

Vårt behov av tröst

Det regnar och blåser, det är mulet och mörkt när jag tar bilen ner till Willys för att köpa kvällstidningen. Enbart kvällstidningen! Men för att kunna köpa den måste man gå genom hela butiken och många frestelser lurar på min väg.

Först möter jag de nygräddade pecanwienerbröden. De måste jag väl få unna mig till fikat bara för att det är så trist väder ute. Lösgodiset lockar också och jag plockar upp några hekton till kvällen som tröst för det novembergråa.

Tydligen fungerar kroppen på det konstiga sättet att när den behöver tröst vill den ha kalorier i form av fett och socker. Säg mig den som finner behag i ett salladsblad? Myser med broccoli eller brysselkål. Längtar efter spenat  eller groddar till kvällsgodis. Nej, knappast någon!

Så med ena handen i gottepåsen och den andra på tangenterna skriver jag detta inlägg och känner att mitt behov av tröst nu väl tillgodosetts.

Ha det gott och Grattis alla fina pappor!

Äldre människor

 

När jag var ung tänkte jag självsäkert att så omodern i tanke och handling som många äldre är skulle jag aldrig bli när jag blev gammal, om jag eventuellt skulle bli gammal. Det var så långt borta att det var nästan osannolikt.

 

Äldre människor pratar gärna om det som hände förr och upprepar samma berättelse många gånger. Äldre människor hänger inte med i det moderna samhället och har en gammaldags moraluppfattning.

 

Så tyckte jag då! Idag är jag den äldre människan. Har alltså gått igenom alla stadier av åldrar och talar alltså som expert. (Ha-ha). Så här är det:

 

Äldre talar gärna om det som hände förr, eftersom allt som hände, hände förr.

 

Äldre hänger inte med i det som händer, därför att det händer så mycket, som det är onödigt att hänga med i.

 

Äldres moraluppfattning kan skilja sig åt, men denna bloggens ägare rodnar när hon läser Kamratposten av idag.

 

Det var annorlunda förr.

 

Trevlig helg!

Bra val, storebror

Skönt att få vakna upp denna vintriga morgon till de goda nyheterna att Obama får fortsätta som USA:s president. USA:s demokrater, som översatt till svenska kanske kan kallas socialdemokratiska folkpartister, känns mycket mer sympatiska än republikanerna, som är mera KD.

Varför och av vilken anledning gnäller jag på KD? Jo, för att jag som har en egen blogg får skriva precis vad jag tycker och när det gäller KD finns det alldeles för många bibeltrogna fanatiker i partiet som vill lägga religiösa aspekter på hur människor lever sina liv. Abortmotståndare, homofober, alla hittar sin plats bland kristdemokraterna och då hjälper det inte att partiledaren är charmig och karismatisk.

Men allt detta var bara en parentes. GRATTIS USA till den nye presidenten.

Att gå på bio

Det är många år sedan jag gick på bio och jag ser med  förundran på hur folk bär med sig enorma burkar med popcorn, läsk, chips och godis. Allting är större numera och det prasslas och tuggas och äts av hjärtans lust i biobänkarna.

Jag såg filmen "Oväntad vänskap", som några bekanta rekommenderat. Den handlade om en mörkhyad småförbrytare och hans vänskap och arbete hos en svårt handikappad man. Filmen är fransk, tänkvärd, charmig, rolig, och väl värd biljetten.

Nästa gång vi ska se en film på bio blir det den nyaste Bondfilmen. Allt enligt hälftens önskan. Själv tycker jag innerst inne att Bondfilmerna är överreklamerade och Bond själv rätt odräglig utom när han spelades av Roger Moore där rollfiguren faktiskt hade lite humor. Annars är Bond bara en alldeles vanlig slagskämpe som gillar att slåss i finkostymen.

Gilla november

Dagar som den här när det är grått och blött ute håller man sig gärna inomhus och kurar framför datorn eller teven. Norrbottenskusten har inte haft ett så ruggigt oktoberväder på många, många år. Man börjar känna en desperat längtan efter sol. Men ingen är så desperat som den här unge mannen, vars nödrop om en partner låter som följer:

"Ung desperat man söker snygg, intelligent tjej med de rätta formerna. Kan även tänka mig en erfaren kvinna. En äldre dam går också bra och i värsta fall även en pensionerad lärarinna."

Så ska det låta! Han utesluter ingen, utom möjligen gamla postkassörskor.

Ha en trevlig Allhelgonahelg!

Finns det "nånting?"

I teves morgonsoffa sitter en man från Frälsningsarmén och berättar om frikyrkornas kris med minskade medlemstal. Frälsningsarmén kanske inte finns kvar om 10 år om man inte paketerar religionen på ett modernare sätt, säger officeren som är lite bekymrad.

Vi är inte så kyrkliga längre. Om Pelle får frågan om han tror på Gud, så svarar han antagligen:

"Njaä, men jag tror på nånting."

"Nånting" är vår tids Gud och det kan betyda vad som helst. Det kan vara andar, änglar, reinkarnation eller något annat. Bönen "Fader Vår" kommer antagligen att skrivas om och heta:

"Någonting som finns nånstans,

vad eller vem är du?"

Religion är ett känsligt ämne som jag inte behärskar, trots min barndoms söndagar i Betaniakapellet i Baktsjaur med pastorer, vuxendop och halleluja. All respekt för människors tro, men ibland är det svårt att ha respekt för de som predikar tron.

Allt för idag!

"Svarta" affärer

Det är dyrt att bo. Hus och bostadsrätter kostar multum och lägenheter i nyproduktion har svindyra hyror. Det är ont om lägenheter och mycket bättre att vara säljare än köpare.

Det var brist på lägenheter även under 60-talet, när vi flyttade till Luleå. Vi köpte vår lägenhet "svart." På den tiden fick säljaren inte ta mer betalt för sin lägenhet än det pris han/hon själv gett när lägenheten var ny. På grund av detta uppstod en svart marknad. På vårt kontrakt stod skrivet med prydliga bokstäver att vi betalat 4.500  för vår lägenhet, men säljaren ville ha 12.000 kronor och vi betalade snällt 7.500 kronor under bordet. Pengar som vi inte hade, men som vi fick låna av släktens bankman, den snälle farbrodern.

                                                         
Nej, nej, vi gjorde inget olagligt. Som köpare var man helt utan skuld, det var säljaren som ansågs vara boven. Han/hon hade ingen laglig rätt att ta mer betalt för lägenheten än vad han själv gett. Säljaren var skurken i dramat, precis det motsatta mot sexköpslagen, där det är köparen som är kriminell.

Helt andra regler råder nu och den som säljer sin lägenhet till högstbjudande behöver inte smyga under bordet, utan kan med stolthet berätta om sin lyckade affär.

Hej!

Äntligen fredag

Facebooketableringen i Luleå fyller ett år, läser jag på just Facebook. Luleå valdes tack vare lättillgängliga högspänningsledningar och ett underbart kyligt klimat.

Facebook vill att vi ska tycka om varandra. Därför finns en "gillaknapp" som man kan använda när man tycker om det någon vän skrivit. Lite galet blir det när vänner trycker på "gilla" när Pelle berättar att han brutit benet eller att hans hund har dött. Facebook behöver en "uschknapp."

Idag trycker jag på "gilla" för:

Det fantastiska ljusspel som stan bjuder på i höstmörkret och som pågår 10 dagar framåt.

Att Madeleine hittat ett fint exemplar att förlova sig med.

Att Luleå Hockey plockar hem lite poäng då och då.

Att det är fredag, veckans allra bästa dag även för den som för länge sedan slutat jobba.

Trevlig helg!