Farväl 2010

GOTT NYTT ÅR!

Skellefteå

Igår gjorde vi en bilresa till Skellefteå. Man kan utan vidare konstatera att bilister på sträckan Luleå-Skellefteå kör långsamt och försiktigt, eftersom min dyre make med lätthet körde förbi de flesta. Någonstans i Rosvik blev han dock omkörd av en buss, som med dödsförakt vräkte sig förbi både oss och en lastbil, samtidigt som han fick möte med en personbil. Vägen var så pass bred att allt gick väl, men busschauffören hade definitivt inte sin bästa dag.

Säker parkering på Hertsön.

-

När man kommer till en ny stad är man alltid en lantis. Parkeringshuset "Brinken" är för den tillfällige besökaren en labyrint. Parkeringshus i allmänhet är rena skräcken, men hemma i sin egen stad så hittar man i alla fall ut när man ska därifrån. Det gör man inte i Skellefteå och det är därför bilisterna virrar runt därnere utan förmåga att ta sig därifrån.

-

Mot detta mitt inlägg kommer maken att protestera och påstå att jag överdriver. Men det här ovan skrivna är min sanning och det är den enda jag kan beskriva.

-

Hej!

Iskallt

Nu är det dags att väcka bloggen, eftersom bloggerskan själv inte kan sova efter att ha tagit adjö av sonfamilj som kl 04.30 åkte hem till storstaden i 25-gradig kyla och med en bil utan motorvärmare. Självklart att den startar var det någon som sa, det är ju en Saab.

Liten sammanfattning av den vecka som var:

På julafton var vi 11 personer som åt alldeles för lite, eftersom vi fortfarande äter rester av det som fanns på julbordet. Tomten kom på besök och de små barnen genomskådade honom, men eftersom han var generös, så gillades han i alla fall.

Leos Lekland är ett måste för pappor och barn.

-

Våra hjältar i Luleå Hockey leder Elitserien idag och det borde vi fira. Vem vet, det kan vara den sista dagen i den positionen. Hur som helst så har maken lovat (hotat) att ge mig en biljett till Coop Arena, som present inför en kommande födelsedag.

-

Det får bli allt för idag. Denna iskalla decemberdag då vi av speciella skäl måste ut i kylan och kämpa. Långkalsonger på!!

-

Hej!

Julens gästbloggare

Jag heter Olivia. Hej alla som kollar på farmors blogg.
Vet ni vad jag har fott i julklapp?
Jo, jag har fott en Nintendo ds.

Här kommer den tröta tomten.

-

Hej då
.

Kunde inte låta bli

Kunde inte låta bli att göra ett kort inlägg för att berätta om hur mycket jag njuter av Spotify och gamla smöriga långsamma Elvis-låtar. Det är så bra för själen att jag inte vill lämna datorrummet. Därför skriver jag detta korta inlägg trots min vita vecka.
-
I denna kalla vinternatt skall sonen med familj åka från Haninge till Luleå. Jag hoppas och tror att de klär sig i de varmaste kläderna både för resan och för tillvaron i Norrbotten.
-
Återigen en God Jul till alla glada!

Frid och fröjd

Detta är min uppfattning och jag delar den.
(Alf Svensson KD)
-
Min uppfattning är att man måste kämpa för att inte bli slav under sin last. Det gäller rökare, samlare, sportfånar, drinkare och soffnötare. Man måste för sin egen skull bevisa att man har karaktär att släppa sitt beroende åtminstone för en tid.


För närvarande är jag slav under blogglasten och tillbringar tid varje dag för att skriva och formulera mig på någorlunda anständig svenska. Visserligen har jag gott om tid, men nu är det dags för mig att ta en vit vecka från bloggandet och ägna mina dagar åt knäck, pepparkakor och tomterim.
-
En riktigt GOD JUL till alla snälla!

Grön och grann

Plastgranen står så grön och grann i stugan. Samma gran som stått där de senaste 30 åren. Vi brukade köpa gran varje år, men vid ett tillfälle luktade och barrade granen så illa redan när vi tog in den, så vi övergick till plast.

Men visst är det finare med levande gran. Nostalgin flödar när jag tänker på min barndoms jular, då granen hämtades in från egen skog, plockades in dagen före julafton och dekorerades med glitter och levande ljus. Den var inte alltid så vacker, ty fadern var inte så noga med estetiken, så modern tvingade honom ibland att borra in en extra gren där trädet var alltför glest. Men vände man bara rätt sida av granen mot rummet, så var den fin och doftade gott.

Så småningom gav föräldrarna upp och skaffade plastgran, för att ännu senare i livet övergå till att sätta några pumlor i en stor "High Chaparral." Tro det eller ej, den gav också julstämning.

-

Hej!

Grannen har flyttat

I gårkväll gick vi tillsammans med våra grannar och gratulerade en tidigare granne som fyllde år och som flyttat till en hyreslägenhet ca fem minuter bort.
-
Lägenheten var trevlig och de tidigare grannarna mycket nöjda över att slippa snöskottning. I det allmänna snacket kom vi in på hur beroende man är av att få bra grannar när man bor i en lägenhet. Någon berättade om mannen som varje kväll kom hem från jobbet och med hög volym spelade samma låt om och om igen och som vägrade öppna dörren för de som ville klaga.

Bor man i en hyreslägenhet är det bara en vägg mellan granne och granne. När den ena ligger i sitt sovrum, halvnaken och snarkande med huvudet mot väggen, ligger en annan kanske främmande person på andra sidan, med huvudet mot samma vägg, bara någon decimeter bort. Skrämmande tanke eller trevlig? Beror kanske på vem grannen är.

Nu till dagens verklighet. Björn Ferry har just segrat i skidskytte och under tiden har jag slagit in nästan alla julklappar, ty gott folk, nästa fredag kommer jultomten.

-

Trevlig lördag

Jul för länge sedan

Mina bröder och jag har alltid med största glädje varit oförskämda mot varandra. Här är en julhälsning som jag fått av en nostalgisk broder för ett antal år sedan. Så här beskriver han sin barndoms jul.

God Jul!

Då jag sitter här och tänker, kommer jag ihåg jularna från förr, då tomten kom i släde eller traktor. De små bröderna väntade med tindrande ögon på tomten medan storasyster var uppklädd och försökte likna Marilyn Monroe. Det är ganska stor skillnad mot idag, när storasyster liknar Sara Lidman. Hon får glädjas åt det intellektuella.......osv

Dina minnen är icke mina minnen broder, men du är faktiskt ganska rolig och det får du glädjas åt, medan jag gläds åt det intellektuella och att det är fredag.

-

Mys på er alla därute!

Reklam i min låda

Inte lätt att stava rätt.

-

Min äkta hälft gillar reklam. Hans bästa tid är nu! Han sitter i soffan omgiven av dagens skörd och läser om hur billig gurkan är på Willys och att man kan få tre burkar sill för tio kronor på Kvantum. Coop Forum är billigast på rödbetssalladen och den färdigkokta skinkan ska man köpa hemma på vår egen ICA-affär.

Jag delar inte riktigt hans entusiasm. Jag vill sätta en lapp på brevlådan som säger att vi inte vill ha reklam. Varför ska man slösa med papper så till den milda grad? Känner irritation över Postkodlotteriets återkommande reklam som bygger på att man måste vara med i lotteriet, annars kan det hända att grannen blir rik och man själv blir utan.

"Men tänk", säger gubben min, "tänk på alla som får jobb tack vare reklamen. Alla som utformar och trycker reklamen och alla ungdomar som bär ut den. Vill du göra dessa människor arbetslösa?"
-
Nej, tänkte inte på det!
-
Hej, hej!

Det finns hjältar

I går sändes ett program om hjältar i TV. Personer som offrar sin egen bekvämlighet för andra och ibland även riskerar sitt eget liv för någon annan. Dessa män och kvinnor är en tröst för alla, när det finns alltför många dårar som istället vill skada sina medmänniskor.
-
Men har jag någon gång själv gjort något för andra som jag är stolt över? Nej, så ädelmodig har jag aldrig varit hur mycket jag än funderar. Men om man inte varit hjälte, så kan man ändå ha egenskaper som man är rätt nöjd med. Själv tror jag mig ha en viss diplomatisk förmåga och dessutom är jag rätt snäll.

Nej, jag går inte med håven och vill att någon ska kommentera och tala om hur präktig jag är, utan berätta istället om dina hjältedåd eller vilka egenskaper du har som du är nöjd med. Vräk på bara!! Jag väntar!!
-
God eftermiddag!

Då i vårt mörka hus

Luciamorgon och 18 minusgrader.
-
Jag tillbringar en halvtimme på förmiddagen hos frissan och medan hon klipper, pratar vi om världens stora problem. Vi avhandlar kungen, Victorias mage, den förestående julen, det gråa håret, terrorbombare och Wikileaks. Vi har lösningen på allt och tror att världen vore bättre om vi fick mera att säga till om.
-
Tillbringar sedan en hel timme på Coop Arena, medan mannen står i kö för att köpa annandagsbiljetter till sina söner. Själv köper jag två kortlekar med Lulebjörnen på för att glädja mina bröder vid någon lämplig jämn födelsedag.
-
Och medan jag skriver detta blogginlägg spelar Spotify julmusik för att locka fram den rätta känslan för den högtid som kommer.
-
Hej!

En fet skinka

Nu börjar det vara dags för oss hellediga att handla julmat för att slippa trängas med det arbetande folket dagarna före julafton. Jag kan bara hoppas att skinkan av år 2010 blir bättre än 2004 års exemplar, som var en fettklump med lite insprängt kött. Se bilden!
-
Jag skrev till det lokala företaget som sålde skinkan och påpekade att fåglarna blev glada över skinkan och vi andra gick det ingen nöd på, vi hade sill och köttbullar att äta. Jag önskade också företaget bättre lycka med nästa års grisbakdel.
-
Företagets brevsvar kom snabbt: "Ni har skickat en bild på en väldigt fet skinka. Tyvärr var grisen väldigt fet och därför blev även skinkan fet. Vi medsänder en kompensation som ni kan använda till att köpa våra annars så perfekta produkter."

Det finns inget ont att säga om ett företag som rättar sina misstag och julskinkan är faktiskt inte så viktig på julbordet.
-
Trevlig tredje advent!

Ett avsked

I går tog vi farväl av Viola Lillian. En vänlig och omtyckt kvinna, som fått leva i nästan 100 år.
-
Minnesstunden, efter ceremonin i gravkapellet, blev en varm och innerlig hyllning till Viola. Hennes närmaste berättade om sina minnen av hennes upptåg och lekfullhet samt hennes entusiasm över att testa nya områden. Humoristisk och fnittrig gick hon genom livet. Hon klagade aldrig, troligen för att hon inte tyckte att hon hade något att klaga på. Hon var nöjd och lycklig över sin stora familj och tacksam över den tillvaro som blev hennes.
-
Sov gott Viola! Du finns kvar i tankar och minnen hos alla som stod dig nära.

Rik och glad

Äkte mannen och äldste sonen har åkt till Coop Arena. Där ska de se Luleå Hockey vinna eller förlora. Vinner de kvällens kamp är det rättvist, förlorar de beror det helt klart på en dålig domarinsats.

Jag läser på Internet vilka som tjänat mest i Norrbotten under 2009. Den som lyckats bäst i sin löneförhandling är Folksams VD, herr Anders Sundström som har en årsinkomst på 6,2 miljoner. Jag missunnar absolut ingen en hög lön, men i hans fall gör jag ett undantag. Hans bolag nästan halverade min gruppliv från 42.000 till 24.000 kronor och det var inte snällt. Men grattis till lönen i alla fall, jag ska inte vara långsint.

-

Så blev det idag.

Små, små problem

När man uppnår en hög ålder uppstår nya problem.
-
1. Man glömmer vad folk heter. Diskuterar med jämnåriga om vad den eller den skådespelaren heter, som var med i den filmen som vi också glömt namnet på.
Tur för oss att Google finns.
-
2. Man hör sämre. Alla samtal hemma hos oss inleds med att någon säger en mening, varpå den andre säger "va?" Alla samtal tar längre tid för att varje mening upprepas två gånger. Å andra sidan har vi varit gifta så länge att vi sagt det mesta.
-
3. Dödsannonserna är familjesidans intressantaste läsning.
-
4. Det är inte vinden som susar i träden, det är min tinnitus.
-
5. Man glömmer vad man skrivit i bloggen och därför skriver man det en gång till och hoppas att den som läser har lika dåligt minne.
-

För övrigt är livet gott.
-
Tjingeling!

Gott eller nyttigt

Vi bakar vårt bröd,

i vårt anletes svett,

med rågmjöl och grahams

och olja som fett.

För det ska bli nyttigt

vårt dagliga bröd,

vitt mjöl och socker

kan lätt bli vår död.

-

Kanske var det för mycket rågmjöl eller för lite sirap. Julbrödet blev präktigt och gott, men inte supergott. Vi lider under en sundhetens tyranni som säger att det mesta som är vitt och ljust är också farligt, så därför blev det för lite vetemjöl i degen.

Mörk choklad är såååååå nyttigt. Man behöver så lite av chokladen för att vara nöjd. I själva verket är man nöjd redan innan man börjat äta av den. Den är ungefär lika upphetsande som brysselkål. Man behöver bara titta på vilka bitar som blir kvar i Alladinasken, för att förstå att vi ljuger för oss själva när vi hyllar den mörka chokladen. Ljus choklad står för njutning, mörk för självplågeri.

Tillbaka till brödet. På bilden står gräddarmästare Lindbergh själv, redo att ge sig i kast med dagens uppgift.
-
Hej då!

Vem vill du vara?

"Vilken man eller kvinna skulle du vilja vara om du fick välja?" Frågan ställdes i ett radioprogram som jag slölyssnade till. Det är en intressant tanke och själv kom jag fram till följande nutida personer som jag skulle vilja vara.
-
Om jag vore man skulle jag vilja vara en ung Ingvar Kamprad, med hela sitt spännande liv framför sig med resor och framgångar. Han kommer från en enkel bakgrund och har gjort en fantastisk resa. Att han dessutom är ohyggligt rik är absolut ingen nackdel.

Att välja en kvinna är mycket svårare. Då vill jag nog helst vara en ung upplaga av mig själv, men med samma erfarenheter som idag. Jag vill få samma familj och samma vänner men vara klokare, mer begåvad, kunna hålla tal, kunna sjunga, vara mer social, vara snyggare osv osv osv.
-
Det var bara en tanke och nu till verkligheten som duger gott.
-
Trevlig ny vecka!

Herr Björndalen snorar

En kväll i Sundbyberg år 1959 på besök hos min fästman, såg jag mitt livs första TV-program. I den enda kanal som fanns visades en seriös helkvällsföreställning av någon teater. Den sändes i svart-vitt naturligtvis, och den var tråkig och seg, men jag satt som klistrad framför 17-tummaren hela kvällen. TV hade ännu inte kommit till mitt Västerbotten, så det gällde att passa på.

Det var för mer än 50 år sedan. Idag finns det program för alla smaker, dygnet runt, året om. Reklam som gör en glad eller galen, oftast det senare. Stor bildyta, ibland alldeles för stor.

-

Alldeles nyss har jag suttit och sett skidskytte på TV. Norrmannen Björndalen segrade och när man i närbild beskådat hans snorloskor och hakdregel inser man att den mannen skulle passa bäst i en liten svart-vit 17-tummare.

-

Trevlig söndag!

Kamelen och jag

Den stora adventsstaken i Luleå centrum.

-

När jag var en liten baby, föreslog min farmor att jag skulle heta Claudia Albana Maximiliana. Farmor var antagligen en skämtsam kvinna, eller också hade hon en livlig fantasi.

-

I stället fick jag ett vanligt ljummet namn, numera mestadels buret av kvinnor mellan 65 år och himmelriket. Namnet var vanligt bland postkassörer. Under en period var vi tre Gunnel på samma arbetsplats.

På 90-talet fick Gunnel en egen låt. Det var Lasse Berghagen som sjöng, "Du är ljuset i min tunnel, Gunnel", vilket gjorde att jag under en period kallades Tunnel-Gunnel av min rara barnbarn.

Nu är Gunnel i blickpunkten igen. Hon blev deprimerad och ledsen och lade sig ner på marken i vårt kalla klimat och vägrade att resa sig. Envist låg hon kvar i tre veckor innan veterinären kom och förpassade henne till de sälla jaktmarkerna. Så kan det gå om man heter Gunnel och är en kamel.
-
Trevlig helg!

Prövning i provhytt

Jag har skrivit det förr i bloggen och jag skriver det igen. Det finns stunder i mitt liv när jag önskar att jag vore man. Det är de dagar när jag får för mig att jag måste köpa något klädesplagg. En sådan dag inföll i går, då jag försökte hitta något snyggt till min gamla lekamen.

Tänk att få vara man och bara gå in på Dressman och plocka tre skjortor till priset av två, där redan slips i matchande färg medföljer. Skjortorna är generösa i vidd och det är tillåtet att ha mage i stället för midja. Män behöver aldrig ha klädproblem, de är alltid lika snygga i sina kroppsvänliga nyinköpta kläder.

-

Efter att jag svettats i en och annan provhytt, gav jag upp och uppvärderade mina gamla kläder. De får duga ännu ett tag och förresten så blir det ju rea i januari, så varför ska man köpa nu.

-

God eftermiddag!

Vacker sång

För en gångs skulle är jag helt enig med NSD:s recensent. Hon, för det var en hon, tyckte att årets julkonsert med trion med förnamn på S var av hög klass och att gästartisten Måns Zelmerlöv var en utmärkt entertainer. Sanna N och Sonja A sjöng "The prayer", i så vacker stämsång att håren på armarna reste sig och har knappt lagt sig än.

Konserten fick dålig kritik i kvällstidningarna, där det nästan alltid är samma personer som skriver och har åsikter om all slags musik. Alla dessa recensenter älskar Håkan Hellström, Bruce Springsteen och Ulf Lundell. Dessa herrar får alltid bra betyg. De må ha fina shower men åtmintone Håkan Hellström sjunger så falskt att till och med jag hör det. Men antagligen är musikkritikerna både hörselskadade och tondöva av alltför många konserter med alltför höga decibel.

-

Hur ska jag nu kunna avsluta det här. Jag gillar ju Bruce Springsteen och har ett antal LP med honom. Det är väl bara så att ibland har recensenter alldeles rätt.

-

Tack för mig!

-

Gosse med problem

En sista titt i "Förtroliga vrån", ur Fickjournalen från 50-talet. Här är det en ung man som har problem som "Lena" enkelt löser.
-
Svar till BN
Det var omdömeslöst av de båda tandsköterskorna att diskutera ert utseende och påstå att ni såg rolig ut. Ni tycker att det är tjatigt att ständigt bjuda upp samma flickor på dans. Främmande flickor ser avvisande ut. Många säger att ni dansar bäst och ändå är det ingen som bjuder upp er på damernas.
----
Om jag vore som er skulle jag se till att skaffa mig mera manliga hobbies, ty om det kommer ut i trakten att ni tycker om att sy och brodera, blir det inte roligt. Däremot behöver ni inte skämmas för att ni lagar mat, de flesta mästerkockar är män. Män som är tystlåtna och gripna av sitt arbete fascinerar ofta kvinnor. Försök att bli oåtkomlig. Sluta upp med att kasta hundblickar på flickorna och strunta i dansbanan ett tag framöver.


Stackars vi unga på 50-talet som hade Lena som rådgivare och stackars de unga idag som har Malena som rådgivare.
-

Så var det slut!