Min sista bok för året blev Herman Lindqvists "Bernadotterna, för Sverige hela tiden." Efter att ha lyssnat på boken får de Bernadottska drottningarna all min sympati. De har levt med riktiga "bockar" till män. Kungarna roade sig oftast med aktriser och adliga damer, men även alldeles vanliga fröknar fick del av den kungliga gunsten. Av sådant nöje kan det bli barn och det finns alldeles säkert en och annan i Svea rike som bär på kungligt DNA.
Lindqvist har inte bara skrivit om kungar, utan även om utvecklingen i Sverige under den tid Bernadotterna funnits på Stockholms slott. T ex att det vid 1800-talets mitt var häftiga diskussioner om Sverige skulle bygga järnväg eller inte. Motståndarna menade att det var farligt att sitta stilla i ett tåg som gick i 40 km/timmen och se landskapet åka förbi. Farligt för ögonen, rentav farligt för förståndet. Undrar vad vi förfasar oss över idag som man i framtiden kommer att skratta åt. Är det rädslan för AI, eller något helt annat.
Jag tyckte om Lindqvists bok och den blev nummer 80 av årets genomlyssnade böcker. Sämst, enligt mig, var "Koryféerna av Lena Andersson, en rörig sak som jag tappert kämpade mig igenom.
Vykort som vi postisar skickade till oss själva vid millennieskiftet för att få de rätta stämplarna.
GOTT NYTT 2024.