Hondan Hilda har lämnat oss

Hondan Hilda har lämnat oss. Hennes plats i garaget i vårt hyreshus står tom. Hon, för det är en hon, blev vår sista bil.

Bilen på bilden ovan blev vår första bil, en Volvo Duett av 1957 års modell som vi köpte för 3000 kronor 1963. Den förde oss och vårt enkla bohag från Stockholm till vårt nya hem i Norra Sunderbyn. Volvon var kostsam och krävde ständiga reparationer.

Med nytaget körkort

Mellan åren 1965-1985 hade vi fem "Saabar", de första var av tvåtaktsmodell. Krånglade ofta och var kostsamma.

Nu lämnade vi "Saabarna" och övergick till Mazda. Det blev fyra stycken mellan åren 1988-2011. Stabila och rejäla bilar som man kunde lita på. Max, Lukas, Viktor och Hampus, alla döpta efter namnsdagen, den dag de köptes.

Och nu har Hondan lämnat oss och flyttat till Sunderbyn. Efter 62 år med 11 olika bilar är det slut. Vi är bilfria på gott och ont. Hondan hade gått 153 mil det senaste året och var rätt trött på oss som aldrig gav henne luft under vingarna.

Och nu äntligen fungerar hissen.

 

Svärfar lämnade fäderneslandet

Den här skönlockige och storögde gossen föddes för exakt 121 år sedan, den 11 november 1904. Blev moderlös efter någon vecka då mamman dog i barnsäng. Uppfostrades delvis av sina fastrar. Gossen blev så småningom min svärfar.

23 år gammal emigrerade svärfar till USA och Detroit. Samma år gjorde en annan Lindbergh en resa i motsatt riktning. Han hette Charles och blev världsberömd genom att vara den förste som flög över Atlanten. Det var fint att heta Lindbergh just då. Åtminstone påstod svärfar det. 

Svärfar jobbade i en bilfabrik och när den stora börskraschen kom 1929 blev svärfar Signar arbetslös. Överlevde de närmaste åren som bonddräng och påstod själv att han var helt suverän på att mjölka kor. Bonden själv var djupt imponerad av den duktige svensken.

Efter 20 år i USA ville Signar besöka Sverige och släkten igen. Då hade han hustru och tre barn med sig på resan över Atlanten. Bosatte sig så småningom i Bureå där han levde resten av sitt liv.

Själv är jag oerhört tacksam att Signar återkom till Sverige med sin familj. I soffan bredvid mig sitter hans äldste som jag lärde känna när han var lärarvikarie i Malå 1958. Vi har alltså varit ett par i dryga 67 år. Det är nästan imponerande om jag får säga det  själv.

 

November och "black month"

Året har 16 månader,

november, december, januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober,

november, november, november.

/Henrik Nordbrandt/

En dikt som funnits på min blogg ett flertal gånger. Aldrig har den väl känts så rätt som i år, när grå moln och regn varit en daglig syn under en ruskigt lång period.

Lyssnade till Sissela Kyle som berättade om sitt liv. 68-åriga Sissel anser att hon är väldigt gammal. Skulle man räkna dessa 68 år bakåt från hennes födelseår 1957 skulle hon hamna på år 1889 och det tycker hon är rena forntiden.

Skulle jag göra samma sak skulle jag hamna på 1851, betydligt närmare stenåldern än Sissela Kyle.

Men tack och lov räknas tiden framåt. 1851 var Oscar I kung i ett av Europas fattigaste och smutsigaste land, där många utvandrade till Amerika för att förhoppningsvis få ett bättre liv. Kung Oscar själv var inte särskilt trogen sin drottning och blev far till "Prinsarna av Lappland."

Stadsparken idag

BLACK MONTH hos Plockie står det i en annons i NSD. Man ska väl inte reta upp sig på småsaker men varför reklam på engelska språket, dessutom med ordet "month" som är rätt svåruttalat för  Svensson. Köper vi mer, känns varan exklusivare om vi använder engelskan, eller vad? Förklara gärna du som förstår.

Och hissen är fortfarande trasig.

 

Jag vill åka hiss

Det är ingenting att oroa sig för om man någon gång skulle råka vakna efter en sömnlös natt.

Det förargliga med ett gott eftermäle är att man måste vara död för att ha någon glädje av det.

Det enda livstecknet på stranden var en död fisk.

Man ska inte bli nedslagen av motgångar annat än om de drabbar en själv.

Vitsarna kommer från "Samlade grodblad 2" och det är den sista som är aktuell för oss.

Vi saknar fungerande hiss i vårt hyreshus sedan snart 2 veckor tillbaka. Antagligen måste en helt ny hiss installeras, delar till den gamla finns inte längre enligt vad någon hade hört från en hissmontör. För de allra flesta är det inga större problem men för de stackare som är helt beroende av hiss är det inte roligt, speciellt när ingen vet om vi saknar hiss i två dagar eller två månader.

Jag som själv är tämligen "rörlig och rask" går med "lätta" steg ner med soporna men är betydligt flåsigare när jag ska upp tillbaka upp till 4:e våningen. Knäna knarrar och gumman får ta pauser.

Betydligt roligare är att mitt favoritprogram "På spåret" har kommit igång. Premiäromgången vanns av två smarta tjejer som visste att Viskan går genom Borås och att det finns Humboldtpingviner utmed Perus kust.

 

Vi är inte vänner, datorn och jag.

Nej, vi är inte alls vänner, min nya laptop och jag. Lösenorden duger inte, jag hittar inte alla mina bilder. De som finns här på bloggen är från oktober 2019. Men framgång följer på motgång har någon citatmakare sagt och jag kan bara hoppas att det stämmer.

Som en extra motgång har hissen lagt av. Inte trevligt för oss som bor på 4:e våningen, men det fixar sig på måndag tror Lulebo.

I nitton timmar har jag lyssnat på "Mitt liv i Nato" av Jens Stoltenberg. Han är en favorit bland politiker, lugn, sansad och klok. Trots mitt ointresse av Nato var boken verkligen "lyssningsvärd." Stoltenberg har under 10 år i jobbet som generalsekreterare träffat de allra flesta som har makten i vår värld. Trump t ex som var och är enormt ilsken över att Europa betalar så lite till Nato. Det tyckte även Obama och Biden men på ett lite finare sätt. Stoltenberg har fikat med Erdogan och försökt få honom att släppa in Sverige i Nato. Erdogan kunde inte förstå varför svensk polis bara tittade på vid koranbränningarna. Stoltenberg har haft samtal med drottning Elisabeth och hon var precis som en drottning ska vara, snäll och rar.

Men 19 timmar var mastigt. Nästa bok blir med Sissela Kyle och den är bara  på 7 timmar.

Den vackraste oktoberdagen och ett otäckt mord

Den vackraste dagen i oktober speglar sig stan i den klara vattenytan. Passar på innan isen kommer och speglingen är över för det här året.

Sitter och skriver med Nisses gamla laptop. I morgon får jag hämta min nya laptop där det mesta redan ska vara installerat. Trots det, vet jag på förhand att mycket kommer att krångla. Jag är pessimist i förväg.

Som före detta Malåbo har jag följt serien "Morden och Malå. Gillar inte att den person som fick 2 år i fängelse för skyddande av brottsling, får så mycket plats med sitt skränande. Ingen hänsyn till brottsoffrets anhöriga. Men mest sorgset var samtalet mellan personen på 112 och den svårt skadade mannen. Ambulansen kom, men fick inte, eller kunde inte gå in till den döende för att gärningsmannen kunde finnas kvar i lägenheten. Polisen måste i sådana fall gå in först och närmaste polisbil fanns i Skellefteå, 12 mil bort. Kvinnan på 112 bad den skadade mannen att försöka krypa till dörren, där skulle ambulansmännen kunna hjälpa honom. Offret orkade inte. Det blev offrets mamma som fick gå in till sin svårt skadade son innan ambulansmännen kunde ta honom till sjukstugan där han dog av sina skador. 

Slut!

 

Reklam för Gunnel

Min blogg fyller 16 år idag. Den skrevs med glödande iver de första åren, sen har den blivit allt sömnigare, precis som bloggerskan själv.

Jag läser på nätet att i Jan Guillous kommande bok förekommer en skurkaktig person som heter Gunnel. Modellen till denna Gunnel lär vara en Expressenjournalist som Guillou avskyr som pesten. Expressenjournalisten kontrar med att inget kan vara mer fel än att kalla en skurk för Gunnel. Det namnet doftar ju inget annat än gammal folkpartist eller förnumstig folkskollärare.

Nästan alla som heter Gunnel är mellan 80 och himmelriket. Namnet ser man vanligast i dödsannonser. 2016 var vi 24000 med det namnet i Sverige.  2022 var vi ca 20.000. Vi är utrotningshotade, ingen döps till Gunnel längre.

Det är ju synd. Det är mysigt att ha namnsdag den allra första dagen på den allra första sommarmånaden. Jag vill varmt rekommendera blivande föräldrar att i framtiden skapa en och annan Gunnel. Det är ju som vi alla vet en fruktansvärd brist på förnumstiga lärare och en ännu större brist på folkpartister.

 

Världen befolkas av clowner

Det här konstverket finns på en dörr till en elcentral. Texten på tavlan  är en snäll åthutning till alla de ungdomar som brukar klättra upp på elcentralens tak och hoppa i vattnet nedanför.

Det här är årets bild av trädet som är i samma fas av livet som jag. Lite skröpligare för varje år och utan ungdomlig glans men vi älskar livet och vill stanna kvar så länge som möjligt.

Aktuell dikt från boken "Ur läsebok för syndare."

"Humanisterna har alltid verkat

för mänsklighetens humanisering.

Hatet i världen är nu så våldsamt

att inga heliga texter, multilaterala avtal

utredningar eller domslut räcker till

för att skapa fred på vårt lilla klot.

Vad vi behöver är en clown

som förenar mänskligheten

i ett hjärtligt förlösande globalt gapskratt."

Och världen fick sin clown, en clown med makt, men en mycket känslig clown. I motsats till andra clowner blir han ledsen när man skrattar åt honom. Så ledsen att han fördömer skrattarna, avskedar dem och hotar med hårda straff eller landsförvisning. Världen står vilsen och tittar på, vem kunde tro att en clown skulle sakna humor.

 

Goddag Yxskaft och andra misstag

Fredag förmiddag går jag in på godiskiosken i stan för att köpa choklad. Går till kassan och betalar, kassören säger något som jag inte hör och jag säger genast "nej." Jag är helt övertygad om att hon sa det vanliga "Vill du ha kvittot?" Hon ser lite förundrad ut över mitt nej så jag frågar för säkerhets skull: "Vad sa du egentligen?" Hon svarade att hon hade önskat mig en bra dag. Kan inte låta bli att småle när jag går därifrån.

Sådana missförstånd händer ofta för den som har dålig hörsel och att jag behöver en hörapparat även till mitt högra öra är uppenbart. Undra på att vi gamlingar ser bortkomna ut ibland, vi hör ju inte vad folk säger.

Tidigare i veckan gick min man och jag för att förtidsrösta i kyrkovalet. Jag satte mitt röstkort i en innerficka i min nya jacka. Det började regna så vi struntade i valet och gick en annan väg hem. När jag ska plocka fram mitt oanvända röstkort är det borta. Fickan i nya jackan var ingen ficka, bara en tygflärp med öppen botten. Så någonstans i markerna runt Luleå ligger mitt röstkort och fladdrar i regnet medan jag fått beställa ett nytt.

Dagens moral: Kolla dina fickor, de kanske inte finns.

 

Id-kort och så lite Kulturnatt

Igår ringde jag 11414 för att beställa tid. Jag måste ha ett nytt id-kort. Det går inte alls sa den mekaniska rösten. Tid får man beställa på nätet. Trots att jag inte alltid är så god vän med nätet gick det bra, men naturligtvis inte helt smärtfritt så en del fula ord blev sagda. Med det språkbruket kommer man inte till himmelriket, skulle min mamma sagt, det blir en trappa ner.

Det förvånar mig att ett id-kort måste förnyas vart 5:e år, medan ett körkort gäller i 10 år. Tycker att det är galet. Det id-kort man tar när man är över 80, borde gälla för återstående tid i livet. Körkortet däremot borde nog omprövas efter kortare tid, speciellt när man är nybörjare och livsfarlig i trafiken. Kanske även efter 80 när man ofta har hälsoproblem.

En musikkår från Narvik gästade oss idag. Stod på Storgatan och spelade Grieg, marscher, samba och annat för oss Lulebor. Det är den så kallade "Kulturnatten" i stan och musikkåren var härlig att lyssna till.

Gick sen till Kulturens Hus. Där visades en konstutställning som var typisk för Kulturens Hus. Tyckte bättre om den lilla utställningen på Biblioteket. Bilden nedan är från den.

Det var 16 grader ute när jag var på stan, mulet, absolut vindstilla och det kom några droppar regn. Det var syremättat och lätt att andas. Jag ville inte gå hem.

 

Stolt, ängslig och valbar.

Snart är isvägen här

Stolt över en välstädad kryddhylla. Hyllan har befriats från gamla kryddor vars bäst-före-datum gått ut för flera år sedan. Kryddor som aldrig använts har plockats bort och nu finns bara kryddor som används åtminstone någon enstaka gång. Man klarar sig rätt bra med salt och peppar.

Årets Hermelin omgiven av blomster

Ängslig är jag över det faktum att jag måste köpa ny dator. Det gamla åbäket tröskar sig fram så långsamt och klarar inte Windows 11. Ständigt kommer ett meddelande på skärmen att från och med oktober månad 2025 uppdaterar man inte Windows 10 längre. Jag är rädd för allt som är nytt. Blir det tyst från mig så har datorbytet gjort mig hjälplös.

Röstkortet för kyrkovalen kom idag, vilket påminner mig om vad jag skrev på bloggen inför ett val 2014.

Min man är hängiven socialdemokrat. Det är på intet sätt hemligt. Han har jobbat för partiet, ringt på hos folk och uppmanat dem att rösta, för så gör en valarbetare. Jag frågade honom:

"Om jag vore blind och bad dig om hjälp för att rösta på SD, hur skulle du göra då? Göra som jag önskade eller ge mig en valsedel för sossarna. Jag är ju blind och helt beroende av dig."

Svaret blev att han skulle vägra hjälpa mig med röstningen, det fick någon annan göra.

Men jag är inte blind och jag röstar inte på SD, det här var bara "hittepå."

Trevlig helg!

 

"Skåda rosern" och annat

Stadsparken och ljugarbänkarna

Inget engagerar oss så mycket som vädret. Sommarens extremvärme orsakade både lovsång och lidande hos semesterfirare och andra. Själv orkade jag ingenting. 29 grader i sovrummet är ingen höjdare för en gammal skata, men för folk som vill njuta av varmt badvatten har den här sommaren varit helt underbar.

Loftgångsplantering

"Skåda rosern" var ett uttryck på Malåbondska som min pappa brukade använda. Det betyder på rikssvenska "titta på bilderna" och när vi nu lägger den här sommaren till handlingarna vill jag visa bilder som påminner oss om andra tider och andra väder.

Midsommarfirande i Tyresta 2014

Bureå november 2011

Den här är min första bild på Instagram. 2014 hade kommunen av någon anledning dekorerat Köpmantorget med pinnstolar. Jag fotade och skrev Köpmantorget under bilden men autokorrigeringen förändrade texten till Köpenhamn. Klantigt, men kul för att en del trodde verkligen att vi gjort en tur till Danmarks huvudstad.

Idag har jag fått ett nummer av Språktidningen. En artikel handlar om hur man så svepande beskriver Norrland, som t ex: "Hon kommer från Huddinge och han kommer från Norrland", medan du aldrig hör: "Hon kommer från Kalix och han kommer från Svealand. Intressant läsning som jag ska ägna kvällen åt, även om tidningen i sig har en lukt som sticker i mina ögon.

 

Vad har du under soffan, Gunnel?

Barnbarnsbarnet Vide 4 år kryper på mattan framför soffan hos gammelfarmor och leker fisk. Hans mor kryper ner till honom och säger till mig.  "Vet du, att du har 3 suddgummin och en penna under soffan. Varför det?" Jag konstaterar skamligt att under vår soffa ligger 3 suddgummin och en penna i ett lager av damm. Vides mamma föreslår skrattande att vi ska ta en bild och sätta på Instagram.

Den tanken är inte så dum. På Instagram och Facebook visar vi det perfekta, det snygga och välstädade. Ett dammigt golv, sladdhärvor eller en överfull diskbänk är tabu. Vi vill visa perfektion, åtminstone när vi visar upp vårt hem och oss själva i sociala medier.

Stadsparken har också skönhetsproblem. Denna fantastiskt blommande oas har i år inte levt upp till sitt rykte.  Kanske beroende på extrahettan vi haft i år eller brist på växter. Här fattas blomster runt kungens lönn, där det i alla år blommat så intensivt.

På vissa ställen blommar det frodigt, men allt går i vitt och det är kanske tanken. Kommunens trädgårdsfolk kanske till testa.

Men i Norra hamn prunkar det och här finns även solnedgångarna.

 

Lite av varje

"New Season Autumn Boho" står det på mailet som kommer från Indiska. Och vem vill inte vara "Boho" till hösten. Lite nytt till garderoben kanske. Enligt Indiska är stilen jordnära och bohemiskt romantisk och passar varje dam. Så nu vet vi. Boho får det bli.

Min svägerska som önskat musik i radions "Klassisk morgon" fick äran att prata med programledaren för programmet.  Nahide var lite chockad över att den egna rösten inte alls låter som man själv tror. 

Minns att jag kände likadant när jag hörde min egen röst på band. Så konstig man lät. Minns också den fantastiska inspelningen av "Seeman" som väninnan och jag sjöng och spelade in på band. Tror att bandet kanske finns kvar. Minns att väninnans mamma kom och undrade vad som stod på. Vi låg dubbelvikta på golvet av skratt åt resultatet.

"Konst i det gröna" på Gültzauudden i Luleå. Jag var där bägge dagarna. Det var varmt. Tog några bilder av en konstnär men glömde hans namn. Söndag satte jag mig på en bänk i skuggan och bara tittade på folk. Det var jag inte ensam om, det var nästan kö till skuggplatserna.

 

Värme, datorer och krondiamanter.

Söndagskväll klockan 19.00 går jag till ankdammen. Det är äntligen bara 24 grader och jag går mycket värdigt, eller med andra ord långsamt. Den av så många efterlängtade värmen håller på att göra mig till en blöt fläck utan tankeförmåga. Men ett blogginlägg borde jag väl kunna få till.

Jag har en gammal dator. Så gammal att den oupphörligt talar om att den inte orkar uppdatera efter oktober och att den inte orkar med 11:an. Använde ett kortkommando för att rensa i datorn och det borde jag inte ha gjort. Datorn har blivit galen, en del bloggar har försvunnit och själv har jag blivit anonym trots att jag är inne på min egen blogg. 

Jag uppfattas av anhöriga och vänner som snäll, nästan mesig men den som sett mig vid en krånglande dator ändrar uppfattning direkt. Jag kan verkligen låta illa och har inte ens vett att skämmas över de starka och fula ord som används. Undrar om det inte är den moderna tekniken som kommer att bli min död.

Den 23 juli, mitt i fruntimmersveckan firar min man och jag Krondiamantbröllop. 65 år sedan vi vigdes i Bureå kyrka. Vi firade tillsammans med 64 gäster som vi bjöd på mat, dryck och cigaretter. Det var inte farligt att röka på den tiden. Notan för festen gick på strax under 1000 kronor, vilket 1960 var mycket pengar.

Firandet i år inskränker sig till en kall dryck och kanske lite jordgubbar. Det får räcka i vår varma värld.

 

Sommarhetta och sommarbilder

Det är varmt. Hjärnan går på sparlåga, rör sig långsamt, kanske inte rör sig överhuvudtaget. Men grattis till alla norrbottningar som får njuta av soliga dagar och varmt badvatten. Personligen vill jag ha det betydligt svalare än de 31 grader som just nu drabbar oss.

Tog en stillsam promenad runt udden i söndags. Jag var nästan ensam, någon enstaka hundägare och några sportiga typer som trots värmen orkade springa. 

Växtkraft.

Efter klockan 22.00 kan man sätta sig på balkongen, njuta av solnedgången och filosofera över veckan som varit. Kan vara bra att hålla koll inför nästa veckas quis.

En regeringsledamot har en jobbig son.

Damlandslaget i fotboll slog Tyskland och ska förhoppningsvis slå England på torsdag.

Trump har talat, munnen rörde sig men hans hjärna var troligen lika orörlig som min.

Kronprinsessan har fyllt år och en märklig blandning av artister hyllade henne. Kungen såg glad ut. 

 

För lite barn och för mycket supande

Den här bilden visar varför Luleå inte ligger bättre till i solligan. Mörka moln skymmer solen. Personerna på bilden ska antagligen ut till bastuflotten för att "bara bada bastu."

Vi har haft trevligt besök under några dagar. Gästerna åkte i morse och jag har försökt läsa ikapp vad som hänt under den senaste veckan. Behöver förkovra mig, veckans quiz var rena katastrofen. Lika gärna som man berättar att man har 10 rätt, lika ogärna berättar man när man bara har hälften.

Kvinnor i Sverige föder för lite barn. Det blir för få som ska jobba och försörja oss i framtiden.

Män super för mycket. I fyllan och villan händer saker som inte borde hända, bara för att man tänker kortsiktigt och för stunden och därför tar korkade beslut som man kan få ångra resten av livet.

Någon i regeringen har en nära släkting som har/hade nazisympatier och en annan regeringsmedlem har fuskat lite med sitt cv.

Trump är ständigt i farten. Just nu litar han inte riktigt på Putin, och här har USA:s president för en gångs skull tänkt rätt.

Svenska fotbollsdamer vann sin första match i EM mot Danmark och alla vi som satt i soffan och såg slutet av matchen blev nöjda.