Bläddrar bland gamla böcker och minns mitt 50-tal. Jo, jag fanns redan då.
Under 50-talets första år fyllde jag 12 år, gick i "sexan" i Springlidens folkskola, gillade populärmusik och läste böcker. Hade nog inga speciella tankar om min framtid. Skulle väl "bli gift" som var flickors "måste" på den tiden, för vem ville väl hamna på glasberget.
När 50-talet var över var jag förlovad och gillade fortfarande populära låtar. Min fästman hade för sin första lön köpt en radiogrammofon och det blev vår mest använda möbel under många år.
50-talet var ett positivt årtionde för de allra flesta. Svensson blev rikare, åkte på semester med sin nyinköpta bil och med tältet i bagaget. Vi fick kylskåp med frysfack där man nästan kunde förvara glass. Kvinnorna, som fortfarande oftast var hemmafruar, fick nya yrken att välja på. Vi fick bli präster och poliser. Olämpligt, tyckte många att kvinnor skulle predika. Även idag finns det faktiskt potentater som tycker att det är fel. Guds ord ska gå genom en mans mun, ty Herren är en man. Om än påhittad.
1955 röstade 83 % av svenska folket nej till högertrafik. Jag var för ung för att rösta och minns inte ens om jag hade någon åsikt. Hade heller ingen bil. Trots folkomröstningen fick vi högertrafik 11 år senare. Folket är inte alltid klokast.
Men nu hänger jag inte längre me´
Jag är ute, totalt passé.
Och när nästa 50-tal är på G
Då är jag inte längre me´
Tack för det!
10 kommentarer:
Och jag som föddes fyra år in på 50-talet känner igen en hel del låtar!
50-talet var mitt första årtionde, även om jag tjuvstartat med ett halvår på 40-ditot. Fick 'Bygg-i-plast', som var föregångaren till Lego av våra grannar som avskedspresent, när vi flyttade från Kiruna till Luleå 1954. Två år senare blev det Norra Örnässkolan, dit man fick promenera från Kronkan. Inte tal om att bli skjutsad av föräldrarna. Åren gick - och när 50-talet tog slut, bar det snart iväg till Kiruna igen.
Anonym: Bra låtar varar länge.
Bert Bodin: Tänk att du minns just "Bygg-i-plast." Måste ha varit populärt. Även jag kom till Örnäset och Krongårdsringen så småningom men då hade det blivit 60-tal.
Otroligt att även jag minns några av de låtar som finns på din lista; nämligen "Oh, mein papa", "Istanbul" (förstås) och "Smile", trots att jag bara var en liten plutt på 50-talet och befann mig långt bort ifrån Sverige. Hade dock en kusin som var född
-41 och som var mycket intresserad av dåtidens västerländska popmusik. Vi bodde i samma hushåll och han delade gärna sina kunskaper i ämnet med oss yngre. Jag kan fortfarande nästan alla låtar av Nat King Cole, Frank Sinatra och Catherine Valente, tack vore dessa tidiga musiklektioner. Vissa saker är tydligen universella.
Och det var jag som kände igen en hel del låtar ,-).
Elisabet: Inte dåligt att de känns igen fast de är 75 år gamla.
Nahide: Låtarna håller ju än idag som t ex "Oh mein papa" och "Smile." Frank Sinatra hade en fantastisk röst, men jag förälskad i Elvis Presley. Hans röst alltså.
Kul med en musikalisk kusin.
Trots min låga ålder på 1950-talet så minns jag också en hel del låtar från det decenniet. Många av dem är oslagbara än idag och har blivit riktiga evergreens. Tyvärr spelas de numera alltför sällan i radion.
Jag hann ha flera favoriter under de tio åren, allt från Cacka Israelsson till Tommy Steele (en kort period) och sedan den störste, Elvis Presley, som jag fortfarande med både lycka och vemod lyssnar till.
Annica: Gamla låtar spelas bara i önskeprogram där Svensson själv får bestämma. Cacka Israelsson uppträdde på Malåborg den dag jag fyllde 17 år. Tyckte han hade en fantastisk röst. Elvis gillar jag än idag.
Skicka en kommentar