Den här boken har en alldeles speciell plats i min bokhylla. Inte ... gration är en diktsamling skriven av min bror Anders och min svägerska Nahide. Enligt författarna själva är boken ett resultat av ett möte mellan två människor som växte upp i olika världar men som upptäckte att likheterna i grundvärderingar och människosyn var större än skillnaderna.
Nahide är född i en stad vid den turkiska Svartahavskusten och Anders i en liten by i Lappland och dikterna speglar deras olika bakgrunder. Här följer en av Nahides dikter.
Kulturkrock
Du knackade på min dörr och klev in
(Du, med ett lodjurs aktsamhet och uråldriga lugn,
det snöklädda vinterlandskapets glittrande värme,
vattnets virvlar kring timmerstockarna i den strida forsen,
med ögon i en grågrön nyans av din barndoms skog och tjärn,
midsommarnattsolens glada lek med talltopparna).
Jag bjöd på snabbkaffe och en halvtorr bulle ur skafferiet.
(Jag, dotter av öppna vidder och mäktiga berg,
oändligt böljande sädesfält, havets brus och måsarnas skratt,
ett persikoträd, dignande av solmogna frukter,
med en vågbrytares obändiga mod och livskraft,
månskenets förening med maneternas skimmer på havsytan).
Med leende ögon sökte du min blick
Sakta gled du in i min själ.
Jag fann dig.
Jag fann mig.
Brudpar 1981
Dikten som följer är skriven av Anders och är en travesti (heter det så?) på Fader Vår. Den skrevs i slutet på 70-talet som en "dödsannons" över den utplånade byn Adakgruvan.
Bön från inre stödområdet.
Moder Svea
som är i Stockholm
helgat varde ditt namn
tillkomme dig koppar, elkraft
och välstånd
såsom i Malmö
så ock i Göteborg.
Vår dagliga socialhjälp
giv oss idag
och förlåt oss
vår naiva tilltro
till etablerade politiker
såsom vi ock förlåta
dem som stulit och roffat ifrån oss
och inlåt oss inte i frestelse
att själva förädla våra råvaror
ty skogen är din
malmen, vattenfallen
och alla de andra rikedomarna
i statsministerns
politikernas
och den heliga regionalpolitikens namn
am(s)en!
12 kommentarer:
Det där var proffsigt.
Oj, vad mallig jag blev! Det var nog länge sedan någon öppnade den boken, tror jag. Den var ändå ganska så hyfsad. (Lite självberöm skadar inte. Jag går på en seniorkurs i Medlefors Folkhögskola just nu. Den heter "Hälsa och välbefinnande", och just idag hade vi pratat om vikten av att berömma - och ge en klapp på oss själva då och då. Så jag passar på). Kul att bli ihågkommen.
Anonym: Håller med dig.
Nahide: Du vet ju att jag är ordförande i fancluben. Klart att din och Anders diktbok måste vara med då och då. Du har all rätt att berömma dig själv.
Är väl inte bara bror och svägerska som kan dikta?!
https://sockersalt.blogspot.com/2010/01/gunnels-bon.html
Jag är extremt imponerad av din svägerska Nahides helt perfekta och underbara svenska. Makalös språkhantering av någon som inte är född i Sverige och måste ha lärt sig det som andraspråk!
Rexxie: Ibland kanske man får berömma sig själv. Den dikten var faktiskt ganska fyndig.
Monet: Håller med. Jag är också imponerad över hennes skicklighet i att använda det svenska språket.
Monet och Gunnel: Tack för de berömmande orden. Jag har alltid tyckt om att läsa, skriva - och prata:-). Redan som barn var jag fascinerad av att leka med orden. Mina första år i Sverige var ganska frustrerande; jag kände mig stum. Kämpade hårt för att övervinna det. Jag tackar otaliga biblioteksbesök för att jag fick återerövra min språkglädje. Dessutom haft turen att leva ihop med den bästa läromästaren av alla. Han var inte nådig med den röda pennan!
Så otroligt fint skrivet av Nahide! Och inte visste jag att det var din bror som författat "Bön från inre stödområdet"! Han ser bekant ut.
Elisabet: Mycket troligt att du sett honom. Född 1947 och Malåbo (Mörttjärn) till dess han var 20 ungefär, jobbade någon sommar på kommunkontoret.
Så fantastiskt bra!Heja!!
Skicka en kommentar