Mannen som vandrar på kajen känner jag mycket väl. Vi träffades redan 1958 och vi har haft ett bra liv tillsammans. Åtminstone har jag haft det. Har nog inte frågat vad han tycker. Blir så bedrövad om han har en annan åsikt.
I veckan var det dags för det årliga besöket hos tandhygienisten. Min tandläkares väntrum är ganska trist och inte blir rummet roligare av att där sitter fem personer långt ifrån varandra, samtliga stirrandes i sina mobiler. Det är tre vuxna karlar, en tjej och och så den gamla tanten som är jag. Alla sitter vi tysta och bara längtar därifrån.
Undrar hur en tandhygienist trivs med sitt jobb där han/hon under hela arbetsdagen tittar in i folks munnar som kan innehålla både snus och gamla matrester.
Äntligen är det någon som ropar upp mitt namn och jag får sätta mig i stolen hos min hygienist. Han plågar mig, jag kvider inombords, men nickar jakande när han frågar om jag mår bra. Jag ljuger förstås. Sen mumlar han något om stabilt och att vi ska ses om ett år.
Det hela är över, jag går därifrån en dryg tusenlapp fattigare men oj så lycklig och lättad över att allt är bra och att det är ett helt år till nästa gång.
6 kommentarer:
Ungefär så känner man sig. Fast med åren tycker jag att tandläkarbesöken går som en dans. Har jag blivit mer luttrad eller troligen är det så att tandläkarna är ljusår bättre och mer inkännande och sympatiska än förr.
En vanlig man: Man är i alla fall väldigt glad när man går därifrån.
Skrev precis på min blogg om pv:s stundande hygienist-besök, nu på måndag. Sån ångest har han inför detta! Själv bad jag att få byta "operatör" efter det näst senaste besöket. Hen for omkring i munnen som vore hen racerförare och det sleeets och drogs i tänderna, så där som om tanken var att "nog ska jag väl ändå kunna få någon fyllning att lossna!" och ser man på, det gjorde den också, dagen därpå. Mitt ex däremot, han längtade till varje besök hos tandhygienisten. Hu! (Bor ni så nära vattnet? Vilket pang-läge i så fall!
Elisabet: Inte är besöket hos tandhygienisten ett nöje precis och lyckligtvis blir det inte så ofta. Men ett år går fort.
Ja, vi bor med vattenutsikt och är så glada över den. Vi kan nästan hoppa från balkongen ner i vattnet. Fast då överdriver jag en aning.
Idag eftermiddag har jag tid för en ny Covid-spruta. Nästa vecka ska jag träffa min tandläkare och tandhygienist för den årliga kontrollen. Två nödvändiga ont som jag absolut inte vill vara utan. Så det är bara tacka och ta emot när det är dags.
Nahide: Håller med om att det är en nödvändig plåga. Det måste göras och man är så lycklig efteråt när allt var perfekt.
Skicka en kommentar