När Linnea åkte spark på Luleälvens is
På eftermiddagen gick vi ner till isvägen, tog lånesparkarna och gled iväg. Perfekt före på blankis. Vi var nästan ensamma, det var nollgrader och ovanligt lite vind. Det var skitkul, men eftersom jag är en seriös och språkligt anständig kvinna så använder jag inte ett sådant ord utan säger istället att det var en vederkvickande och en sagolik upplevelse.
Idag är det annandag och jag har ont i mina knän. Undrar om det har något med min himmelska upplevelse på Luleälvens is att göra.
Ha en fin fortsättning på julen!