Jag sitter tillsammans med okända människor runt ett bord. Jag hör inte vad de andra säger, jag har både ångest och dåligt samvete över vad jag gjort. Vad ska den döde mannens släktingar säga och hur ska jag kunna berätta för min man och mina barn vad jag ställt till med? Men jag orkar inte längre leva med min hemlighet, jag måste överlämna mig själv till polisen och erkänna mitt brott.
Ett halvår tidigare hade jag, tillsammans med tre andra personer, färdats i en gammal bil och i ett ögonblick av oaktsamhet kört över en människa, Vi fyra i bilen bestämde oss för att gömma mannen i ett dike och aldrig berätta om händelsen. Senare började vi tänka på att mannen kanske levde när vi dumpade honom och vi började bråka om vilket fängelsestraff ett sådant brott kunde ge och nu satt jag här vid det runda bordet, djupt förtvivlad och visste att min tid i frihet var över.
När allt var som mest kaotiskt, vaknade jag. Sällan har jag haft en sådan mardröm och aldrig har det varit så skönt att vakna upp till verkligheten. Undrar om det är mitt undermedvetna som försöker säga någonting. Kanske att min tid som bilförare är över. Att jag borde skicka in mitt körkort för att göra samhället säkrare. Det går ju precis lika bra med buss.
Hej!
9 kommentarer:
Det är inte så vanligt med brottsbekännelser på blogg, tror jag. Synd att tredje stycket förstörde det hela.
Anonym: Själv är jag väldigt tacksam för uppvaknandet i tredje stycket.
Fy tusan vilken läskig dröm :(
Det brukar kännas kymigt länge efter man vaknat efter nåt sånt.
Huga vilken dröm! Efter en sådan skräck är det skönt att vakna, men det brukar ta ett tag innan man är helt tillbaka i verkligheten igen.
Vissa drömmar, speciellt de hemska, tror jag man kan minnas hela livet. De stannar i en på något sätt.
Yvonne och Annica: Ja, den levde kvar ett tag sedan jag vaknat. Tänkte också på att i drömmen hade jag mest vånda över mig själv, hade ingen empati för den döde. Han var bara i vägen. Verkligen tur att det bara var en dröm.
I DN idag presenteras manliga motsvarigheter till de kvinnobenämningar du hade i en tidigare blogg:
Bondlurk
Karlslok
Sillmjölke
Krakestör
Toffelhjälte
Sugarboy, stjärtgosse
Retsticka, besserwisser
Räkel
Torsk
Husbonde
Hustyrann
Pest
Sälle
Slyngel
Gubbstrutt
Horkarl
Rumlare
Hållkarl
Tönt
Motsvarar väl ganska bra dina kvinnoepitet, om än kanske inte i rätt ordning.
Anders: Under ett 50-årigt äktenskap kan möjligen ordet karlslok ha slunkít ur mig vid något enstaka tillfälle, annars använder jag bara snälla ord om min äkte.
Hade en hemsk mardröm. Skaikhf vannSM-Guld i hockey. Tur att det bara var en dröm.
Peter: Det är ingen mardröm Peter, det är en sanndröm, så vi kan väl gratulera redan nu.
Skicka en kommentar