Idag på Mors Dag bjöd min gubbe på middag på restaurang. Jag beställde laxplanka, min hälft beställde plankstek.
Maten var hyfsad. Potatismoset vackert upplagt, såsen god, men laxen var hårdstekt och broccolin inte ens förvälld. Den var kall, hård och omöjlig att äta. Min hälfts plankstek var god men senig.
Kvinnan som serverar kommer fram och frågar vänligt: "Smakade det bra?" "Ja", säger jag, "det var jättegott!" Runt omkring vid de andra borden hör jag samma svar från par som får frågan om hur maten smakade.
Jag ljuger alltså! Det är heller inte första gången. Jag ger alltid samma svar, vare sig maten är suveränt god eller misslyckad. "Jättegott!" Allt jag äter ute på lokal är "Jättegott!" Jag vill vara artig mot den som frågar så vänligt och därför ljuger jag. Kanske är jag inte helt ensam om det beteendet.
När jag kom hem åt jag Dajmglass. Det var jättegott!
Hej!
6 kommentarer:
Tack gode Gud för borgarnas momssänkning. Billigare och bättre mat och flera anställda.
Genom att vi inte säger sanningen om de varor/tjänster vi köper så får de som tillhandahåller varorna/tjänsterna inte den information de behöver för att förbättra sina produkter.
Eftersom kunderna lovprisar t.ex. maten de just ätit så kommer laxen att vara hårdstekt, broccolin kall och hård och planksteken senig även i morgon och nästa vecka. Så blir det tills någon säger att "just det här var inte så bra, det kan ni säkert göra bättre".
Konstruktiv kritik är nödvändig emellanåt. Men den ska vara vänlig. I vissa sammanhang klagar vi för lite, i andra för mycket. Och kritik är ofta både svår att ge och att ta emot.
Hoppsan, vad jag tar i. Men så är jag ju också en gnällkäring.
Annica har så rätt!Ändå hör jag nog till skaran som säger jättegott, fast det är segt eller smaklöst. Det är tur att det finns "gnällkäringar" så sanningen kommer fram!
Anders: Anar jag inte en smula ironi i ditt tack till Vår Herre?
Annica: Du har naturligtvis rätt i vad du skriver, det kan aldrig bli bättre om vi inte klagar. Å andra sidan slutar de väl fråga om maten var bra om vi gnäller för mycket.
Jag undrar faktiskt om inte du också skulle säga "Jättegott", även om du var lite besviken. Nej, förresten du skulle slopa "jätte"
Jag har bara hört dig vara gnällkäring en gång och det var på en affär i stan på 1970-talet. Men då darrade affärsägaren.
Helena: Jovisst, har Annica rätt men de flesta av oss ler snällt och ljuger.
Minns när du var med ett av dina barnbarn och fikade och hon kom hem fnissig och sa "Vet du vad farmor gjorde?" wienerbrödet var torrt så hon skrev det på servetten och lämnade den och wiewnerbrödet på bordet.
Det var bra gjort!
Catarina: Kul att du påminde mig, det hade jag nästan glömt. Det är dessutom en god ide för den som är lite feg och inte vill klaga direkt till personalen.
Skicka en kommentar