Jag har tidigare skrivit om min avund mot de som bor med utsikt över vatten. Min bror och hans familj hör Lainejaurs vågor klucka mot strand till morgonkaffet. Min svägerska ser Bureälven forsa förbi köksfönstret.
-
Men om jag har tur och lever till dess isarna går upp, så får även jag utsikt mot vatten. Vi fick nycklar till lägenheten idag och tog två köksstolar och en radio med oss för att känna in lägenheten och lyssna på hur de gick för de svenska skidhjältarna i Oslo.
-
Det gick inte så bra för Hellner och grabbarna, men i morgon är en annan dag och då kan det bara bli bättre.
-
Hej då!
6 kommentarer:
Är det inte onödigt mycket skog i vägen för utsikten? Du får nog be Lennart komma dit med motorsågen och röja upp lite.
Fy bubblan, vad jag blir avundsjuk! Det är ju en utsikt man bara drömt om! Ni får första parkett för många spännande saker framöver. Besöken kommer att bli många, inte bara av mig!
Lycka till och må väl i nya hemmet!
Jag tror att de som bor på första våningen skulle bli jätteglada för en motorsågsmassaker på skymmande träd.
Jovisst är jag lite småglad över utsikten och jag kommer att bli ganska odrägligt skrytsam över den.
Jag har ju varit upp på översta våningen på banverkets hus och det är verkligen vackert att titta ut över skärgården i Luleå. Jag är dock mest imponerad av att herrskapet vågade lämna tryggheten på Hertsön och flytta in till storstadslivet i centrum. F.ö har jag inget körkort på motorsåg så jag törs inte såga i Luleå.
Avundsjuk är jag också!!Har som du alltid velat bo vid vatten,men så verkar det inte bli för mig.Ja,man vet ju aldrig!!!!
Jag är själv förvånad över att vi vågade röra på oss, men det var dags för di gamle.
Yvonne, du kan inte bo bättre än du gör. Vatten och strand kan man ju promenera till.
Skicka en kommentar