Det här är blogg 401. Sedan oktober 2009 har det blivit 401 timmar av svett och möda, men framförallt 401 timmar av absolut nöje.-
En egen blogg är ett utmärkt exempel på hur man kan få utlopp för sina frustrationer när man retar upp sig på saker som sker i både den lilla och den stora världen. Man får ordet alldeles själv utan att någon avbryter och man får föra fram sina alldeles egna åsikter.
Men det är kanske inte alltid de egna åsikterna som serveras. Man vill ju gärna framstå som en vidsynt människa med sunt förnuft och kloka åsikter. Men eftersom det hos mig, och säkert många andra, finns en reptilhjärna under den polerade ytan, så kan jag inte alltid skriva precis som jag tycker. Om jag exempelvis ville beskriva hur en våldtäktsman borde bestraffas, skulle den polerade delen av mig säga att förövaren bör avtjäna sitt straff och samtidigt få behandling mot sitt absurda beteende. En åsikt som är snygg, prydlig och politiskt korrekt.
Men sen ringer jag en vän och låter orden flöda. Våldtäktsmannen borde få lägga upp skadeverktyget på ett bord och hack, hack, hack och sen sjunger han i falsett resten av livet.-
Men det skulle jag aldrig skriva i bloggen.
-
Ha en bra dag!
3 kommentarer:
Det är mycket som man inte vågar säga högt!
Håller med dig!
Hurra för reptilhjärnor! Vi tystar ner dem alldeles för ofta. Jag önskar att jag själv hade mindre polityr, mer mod, "högre" röst och vassare penna/tangenter. Det är mångt och mycket som vi borde tala högt och fritt om i dagens samhälle, men vi vågar inte riktigt.
Man kan förstå att reptilhjärnan reagerar när någon medvetet skadar någon annan. Det är inte så konstigt.
Men när reptilhjärnan är rasistisk och har illasinnade åsikter om människor med annan nationalitet eller hudfärg då är den farlig. Vi har fått en pamflett hem i brevlådan i dag som är både chockerande och skrämmande.
Skicka en kommentar