När jag var ett lagom stort barn, var första advent en alldeles speciell dag. Då hade affären i byn julskyltat. Det var Millys butik som sålde mat och lite andra prylar. Det var alltid lika spännande att på söndagens eftermiddag gå dit och beskåda vad som fanns i den enda butikens enda skyltfönster.
När våra söner var små och tindrade med ögonen gick vi alltid på stan och tittade på julskyltningen. Gossarna hade betydligt mer att titta på och drömma om än vad jag hade.-
I dag är jag inte alls intresserad av julskyltningen. Istället tänder vi första ljuset i adventsstaken, äter gott och går på Kulturens Hus och lyssnar på Shirley, Sanna och Sonja och hoppas att deras julshow är bättre än vad recensenterna säger.
-
Trevlig söndag!
5 kommentarer:
Vilhelm Berglund hade också ett skyltfönster i det hus som nu är byastugan, där han åtminstone på min tid brukade ha en liten skyltning.
Du har så rätt, jag glömde Berglund. Men han hade bara lampor i sitt fönster tror jag. Här hemma har jag en taklampa i glas som kommer från hans affär.
För oss stadsbarn på 1950-talet så fanns det en hel del att titta på och sukta efter. Julskyltningen var ofta en kylslagen historia, med huttrande tomtar och skrällig julmusik i varje gathörn. Traditionen i vår familj var att pappa alltid köpte och bjöd på marsipangrisar med chokladdoppad bakdel. Det var mums!
Jag tyckte att Julkonserten var JÄTTEBRA!!!!
Julskyltningen var nog en kylslagen historia även i år.
Apropå julkonserten så hade recensenterna helt fel, men det har de ju ofta.
Skicka en kommentar