Den här sista veckan innan valdagen ska jag passa på att skriva om min favoritpolitiker genom tiderna, min egen fader Sven. En absolut ärlig, hederlig jordnära socialdemokrat med tron på allas lika värde, att man ska göra rätt för sig och att man ska hjälpa den som har det svårt. Gamla folkhemsregler i Per-Albins anda.-
Pappa Sven 29 år.-
29 år gammal blev han ledamot av Folkskolestyrelsen och Kristidsnämnden i vår lilla kommun. Han satt i många nämnder och styrelser fram till 1973 då hans hälsa försämrades. Han var ordförande i Socialnämnd och Kommunstyrelse i många år. Nämndeman i Häradsrätt och Vattendomstol och ledamot i Landstinget m m.
Alltid kostym på söndag, även vintertid.
-
Jag är imponerad av hans mod och vilja. Att som yngsta barn i en tolvbarnsfamilj och med 6 terminer i folkskola, våga ställa upp i alla politiska sammanhang tyder på ett starkt intresse för att förändra och förbättra. Det modet och den viljan har inte gått i arv.
-
Så gå och göm er ni dagens stylade, designade yrkespolitiker. Fader Sven och hans gelikar i de små kommunerna hade alla ett vanligt yrke bredvid det dåligt betalda politikeruppdraget. De var helt enkelt verklighetens folk.
-
Slut!
4 kommentarer:
Heder åt personer som din pappa Sven.
På den tiden arbetade människor politiskt för att de trodde på förändring och förbättring. De brann för sina åsikter och jobbade ofta helt ideellt eller för en ringa penning.
Numera är inte alltid motivationen idealistisk och osjälvisk.
På faderns tid fanns inte teven som tog så mycket tid. Men för mig finns ingen teve heller vi är utan även denna kväll. Surar på comhem. På deras hemsida kan man läsa att de letar efter felet men det tror jag inte alls på. I kväll går idol från Luleå och här sitter jag med en svart teve. Är det inte synd om mig?
Förutom alla politiska uppdrag minns jag att pappa Sven deklarerade åt "halva kommunen" också. Och det var ju inte alltid enkla deklarationer, småbrukarna var ju egenföretagare med allt vad det innebar. Jag minns ssk en person som irriterade pappa Sven genom att hela tiden fråga: "Ha du kommä ditti raiskapsslitä än? Han hade väl tänkt ut nåt klurigt avdrag på den punkten.
Sedan pappa Sven skaffade sig bil fick jag ofta följa med ut på hans olika uppdrag. Jag minns ssk en gång då jag och GK som ca 13-åringar följt med till Skellefteå (aik) och GK vann den största chokladask som någonsin skådats i ett frälsningsarmestånd. "Men fy f-n i h-e vilken dj-a tur" blev hans spontana kommentar till vinsten. Frälsningsarmetanten såg minst sagt chockad och förnärmad ut.
Jag minns hur jag fick följa med till småbyarna och dela ut ransoneringskort under krigsåren men kommer även ihåg gubbarna som kom hem till oss och skulle ha hjälp med deklarationen.
Bilden av fadern med spark tycker jag är så typisk för den tiden. Han hade alltid kostym och slips på sig på söndagar och modern hade klänning, gärna mörk. Vilken skillnad mot min tillvaro. I det här huset byter vi paltor när vi tycker det behövs, det är ingen skillnad och vardag och helgdag.
Skicka en kommentar