Min sista bok för året blev Herman Lindqvists "Bernadotterna, för Sverige hela tiden." Efter att ha lyssnat på boken får de Bernadottska drottningarna all min sympati. De har levt med riktiga "bockar" till män. Kungarna roade sig oftast med aktriser och adliga damer, men även alldeles vanliga fröknar fick del av den kungliga gunsten. Av sådant nöje kan det bli barn och det finns alldeles säkert en och annan i Svea rike som bär på kungligt DNA.
.jpg)
Lindqvist har inte bara skrivit om kungar, utan även om utvecklingen i Sverige under den tid Bernadotterna funnits på Stockholms slott. T ex att det vid 1800-talets mitt var häftiga diskussioner om Sverige skulle bygga järnväg eller inte. Motståndarna menade att det var farligt att sitta stilla i ett tåg som gick i 40 km/timmen och se landskapet åka förbi. Farligt för ögonen, rentav farligt för förståndet. Undrar vad vi förfasar oss över idag som man i framtiden kommer att skratta åt. Är det rädslan för AI, eller något helt annat.
Jag tyckte om Lindqvists bok och den blev nummer 80 av årets genomlyssnade böcker. Sämst, enligt mig, var "Koryféerna av Lena Andersson, en rörig sak som jag tappert kämpade mig igenom.
Vykort som vi postisar skickade till oss själva vid millennieskiftet för att få de rätta stämplarna.
GOTT NYTT 2024.
6 kommentarer:
Vilken vacker handstil du har! / Elisabet
Den har jag inte längre. Den har försvunnit tyvärr. För lite övning.
Beundransvärt att ha kämpat med Lena Andersson. Det har jag aldrig lyckats med. Korta tidningsskriverier av henne har jag heller aldrig orkat med.
Gott Nytt År.
Där har vi det! :) Det kan vara dagens höghastighetståg som får vissa människor (presidenter, t.ex.) att bli helt galna. De gamla farhågorna kanske stämde.
Herman Lindqvist har alltid varit intressant att lyssna till.
Håller med Elisabet om din handstil! Den har jag beundrat i 50 år.
Ha en skön sista 2023-dag! Och hubbyn ska krya på sig!
Bert Bodin: Gott Nytt År till er också.
Kommer aldrig mer att ägna en enda timme åt Lena Andersson.
Annica: Så är det säkert. Kim Jong-un har nyss besökt Putin och åkte tåg. Ett bepansrat tåg som han i sin tur ville låna ut till Putin. Farligt, farligt!
När man blir äldre mister man en del förmågor. Jag har mist min drivna handstil. Saknar den visserligen men saknaden är överkomlig. Saknaden efter god syn och hörsel är större.
Skicka en kommentar