Den här eleganta festblåsan finns i Norrbottensteaterns foajé. Snygg nog att bäras på Nobelfesten även om den sticks och kräver sladd för att glittra och glimma.
I veckan såg vi Norrbottensteaterns föreställning av "Köp hjärtan." Den handlar om sångerskan Ulla Billquists liv som artist. Hon var mäkta populär under 40-talet och sjöng för soldaterna som låg inkallade vid våra gränser. Alla har nog någon gång hört schlagern "Någonstans i Sverige." Hon var en olycklig kvinna, utnyttjad av skivbolag, gift 3 gånger, men hennes stora kärlek lär ha varit en annan känd sångerska. Ulla Billquist tog sitt liv vid 38 års ålder.
Varför den här bilden? Jo, det handlar fortfarande om 40-talet. Juni 2016 kunde vi från vår balkong se rök från tyskmagasinen i Karlsvik. Branden var anlagd och byggnaderna förstördes totalt. I dessa jättestora magasin förvarades förnödenheter till tyska soldater som stred i Norge under andra världskriget. Sverige tillät tåg med tyska militärer och utrustning åka genom vårt land för att kriga mot våra grannar. Våra ledare kröp för Hitler för att vi i Sverige skulle slippa krig. Inte särskilt modigt, men kanske mänskligt. Det är svårt att döma efteråt, vi var inte där. Men att norrmännen inte gillades oss efter kriget är fullt förståeligt.
8 kommentarer:
Den roben skulle väckt berättigat uppseende på Nobelfesten. :) Härlig utsmyckning i teaterfoajén.
Min pappa gillade Ulla Billquist. Hon var verkligen stor under krigsåren. Men ett tragiskt människoöde.
Detta om Ulla Billquist visste jag inte .., att hon tog sitt liv, menar jag. Och ja, det är svårt att döma så här i efterhand (menar tyskarna och vår dåvarande regering), men om tänker att det hade varit tvärtom, hade vi nog känt likadant.
Annica: Ulla Billquist var Sveriges motsvarighet till Vera Lynn, men hade tydligen ett mera tragiskt liv. Vera Lynn blev väldigt gammal.
Elisabet: Man förstår verkligen norrmännen, vi hade känt likadant. Men jag tror att vanligt folk som bodde vid gränsen var bättre på att hjälpa norrmännen.
Jaa, allt var nog inte bättre förr! Det finns många tragiska livsöden som Ulla Billquists (eller Karin Boyes) som dåtidens samhälle står i skuld till; för att inte tala om alla ogifta mödrar, utstötta kvinnor som numera är helt bortglömda.
Nahide: Det var verkligen inte bättre förr och särskilt inte för de du nämner. Har lyssnat till Katarina Wennstams "Döda kvinnor förlåter inte" och det är en skrämmande berättelse om dåtidens fördömanden, fasansfulla aborter och död.
Det måste ha varit en svår balansgång för den dåtida regeringen. Och vi har nog skämts en del kollektivt. Kanske är det därför som vi aldrig fick läsa om andra världskriget på historielektionerna.
-----
Ulla Billquists livsöde beskrevs bra på teatern.
Bert Bodin: Hoppas verkligen de unga idag får läsa om andra världskriget och lär sig något av historien. Själv började jag skolan under andra världskriget och historielektionerna handlade mest om årtal och gamla krigiska kungar.
Skicka en kommentar