Här sitter vi två gamla uvar på vår kammare och pratar allvar. Det är speciellt två saker som skrämmer oss, att någon av oss blir ensam, (det är dessvärre ofrånkomligt) eller att någon av oss eller bägge två drabbas av "den stora glömskan." Den lilla glömskan märker vi av redan. Någon säger:
"Men vad heter hon den där skådespelerskan som var med i filmen som jag just nu glömt namnet på. Du vet säkert, hon som var pianist, hade två barn och en otrogen karl. Hon var med i en annan film med den där skådespelaren som alltid spelar otäcka roller, kommer inte ihåg vad han heter. Men vad sjutton heter hon?"
Och den andre svarar:
"Va?"
Dålig hörsel hör till, hörapparater till trots. "Va" är det vanligaste ordet härhemma. Åldrandet har konsekvenser.
Den stora glömskan (demensen) kan man motarbeta läser jag i min veckotidning. Med rätt mat, god sömn, motion och aktivt lärande kan man försena eländet, om det nu tänkt komma.
Därför gav jag mig själv ett nyårslöfte om att lära mig en ny sak varje dag under kommande år. Skriver ner dem i en bok, för så ska man göra för att minnas längre. Nu sitter jag här med januari månads nya kunskaper. Jag kan Balkanländernas huvudstäder, att Birgit Nilsson finns på 500-kronorssedeln. Jag kan den "Bernadottska" kungalängden och kan skilja på antonym och akronym. Några grekiska gudar och krångliga ords betydelser har också plussats på i hjärnkontoret. Vad har jag då ha för nytta av mina nya kunskaper? Vet inte, kanske ingen nytta alls, men under tiden har jag otroligt roligt. Rekommenderas varmt!
22 kommentarer:
Hög igenkänning på detta med att inte komma på namn och det är så vansinnigt irriterande. Ditt koncept låter inspirerande! Själv kollar jag alltid vilka plu-nummer jag fortfarande kommer ihåg; det var ju i alla fall ett hundratal fyra, - och femsiffriga nummer. Men mitt eget bankkontonummer kan jag inte. (Däremot kan jag fortfarande mitt ex gamla bankkonto-nr, samt alla tre barnens - alltså deras tidigare konton - och mitt eget gamla. Men inte det senaste).
Stor igenkänning.
Och jag gör ungefär som du. Försöker lära mig något varje dag. Ibland får jag kunskap genom svåra korsord. Igår lärde jag mig "rillning" och vad en rabbis är, samt att Vadstena blev stad 1980(!!!). För att inte tala om "rafistulera", eller vad det nu hette. Det måste jag ta rätt på och lära mig igen. 😇😁
Ps. Nu har jag kört Balkans alla huvudstäder och hade ett fasligt sjå med Montenegros Podgorica, men nu tror jag att det sitter. Att repetition är all kunskaps moder, brukar pv säga .., jag får repetera ivrigt :). Ds. Tack för tipset, Gunnel!
Eftersom jag faktiskt jobbar med researchfrågor när det gäller kognitiva sjukdomar (på Stiftelsen Alzheimer Life - kolla där för mängder med bra och intressant information!) så har jag ”hjärnkoll” på den spännande forskning som pågår nu.
Din veckotidning har rätt - lite slarvigt sådär. Alla vet att kost, motion, god och tillräcklig sömn och att inte stressa är bra. Men vill man hålla sin hjärna alert finns det andra saker som också betyder mycket. Det absolut viktigaste är att hålla sina sociala relationer igång och låta dem vara regelbundna. Träffa familj, vänner, grannar - bemöda sig om goda och intressanta samtal, inte bara allmänt småprat, se till att finnas i ett sammanhang där man känner glädje och att människor uppskattar ens närvaro.
För att kunna göra det måste man hålla koll på sin hörsel. Kan man inte följa med och delta i samtal för att man hör dåligt hamnar man utanför och sitter i sin egen ostimulerade bubbla. Jag har skrivit en artikel om just detta - rubriken är: ”Sluta drick, skaffa hörapparat och läs romaner”. Dvs måttligt med alkohol, kontrollera hörseln (kanske ska ni kontrollera era hörapparater?) och läsa (obs inte lyssna på) romaner med många personer och avancerad intrig så att hjärnan får mycket att hålla reda på inför nästa kapitel. Romaner som av Tolstoy eller typ Greven av Monte Christo ges som exempel!
Om man tror att man stimulerar hjärnan genom att lägga patiens, lösa korsord och quiz eller spela sudoku så är det inget fel i sig. Men det enda som händer är att man blir bra på just korsord, quiz, patiens och sudoku - man ökar inte sin hjärnkapacitet på något annat sätt - det behövs mera komplicerade uppgifter än så. Ett exempel är t ex att lära sig - och praktisera - ett nytt språk. Att vara tvåspråkig kräver en särskild typ av fokusering och förmåga att göra en sak och blockera en annan som ger särskild stimulans och ökad hjärnkapacitet. (Personligen märkte jag det påtagligt under våra år i Frankrike med den utmaning det innebar att ständigt växla mellan språken och saknar det oerhört idag.)
Anders Hansen, psykiater och hjärnforskare har nu återupptagit sin utmärkta tv-serie Hjärnan och i det senaste avsnittet beskrivs just det här. Han lägger också till den fysiska aktiviteten som är lika väsentlig. I den mån man kan förstås. Kika på det är ett tips. Och Fråga Doktorn har haft bra inslag om just Alzheimer med läkaren Moa Wibom som förklarar mycket pedagogiskt hur vår hjärna fungerar och vad som händer ”vid den stora glömskan” som du kallar det. Mitt i alltihop är det också så att det finns normal åldersglömska och att demenssjukdomarna till största delen är genetiskt betingade men framförallt åldersrelaterade.
Att ha roligt som du har med ditt letande efter ny kunskap är ju förstås också jätteviktigt och berikande på många sätt. Internet är ju där en guldgruva för oss som gillar att surfa runt efter ny kunskap!
Nu sitter det. Rafistulera betyder nagelfara - nej, ingen sorts nagelsvamp. Det betyder 'undersöka noga'.
Elisabet: Smart att repetera plu-numren för att komma ihåg dem. Jag visste inte ens vad plu-nummer var förrän jag googlade. Det man lärde sig utantill i skolan sitter som en smäck, men idag kan jag knappt någons mobilnummer. Tur att man inte behöver det heller.
Bert Bodin: Jag har också lärt mig ordet "rillning" den här veckan. Förmodligen DN:s korsord som gett oss den lärdomen samtidigt. Undrar hur länge man kommer att minnas det.
Monet: Ler åt meningen "Sluta drick, skaffa hörapparat och läs romaner. Hörseln är givetvis mycket viktig, hör man inte vad folk säger, verkar man dum. Jag har hörapparat, men använder den sällan hemma, därav alla "va." Använder den alltid i sällskap. Läser inte romaner, kan inte pga synproblem, men lyssnar gärna. Har spelat in Hansens program, ska se det vid tillfälle och är enig med dig om att Internet är en guldgruva.
Elisabet: Montenegros huvudstad var svårast och nu gäller det att repetera, annars glömmer man.
Bert Bodin: Rafistulera blir dagens kunskap. Många ord förstår men kanske när man hör en hel mening. Men ett ensamt rafistulera, då är det blankt i skallen, men inte nu längre.
Har skaffat appen "DN-Snille" och får ett antal frågor skickade till telefonen nästan varje dag. Bäst är jag på "Veckan som gått" - (eftersom det är "Nutidstestet" från fredagarna som jag tävlar ihop med er, de svaren kan jag ju som rinnande vatten när de dyker upp några dagar senare. Fusk!). Annars är det rätt varierande svårighetsgrad, tycker jag. Mest irriterande är att få markeringen "Aj, aj!" på ett frågeblock som det står "Junior" på. Det händer ofta! Men jag lär mig mycket nytt och så dammar jag av en hel del gamla kunskaper från forntiden. Det är en kul app.
Nahide: Den appen låter intressant. Tävla är alltid kul. Tidigare gick ett program som hette "Bättre än en femteklassare" eller nåt liknande. Otroligt vad duktiga de var de unga pojkarna och flickorna, så frågor för juniorer är inte de lättaste.
Det programmet var roligt att följa och så duktiga unga. Minns när Jan Björklund var med och snubblade på det mesta och särskilt grammatik som vi anser att skolbarn ska kunna😌själv var han skolminister😄. Ja, men kul för barnen och oss och man fick ett positivt intryck av en politiker, noll prestige och trevlig rakt igenom programmet. Och sen fick han stå där och säga: " Jag är sämre eller om det var inte bättre ...
Monica: Det var många välutbildade personer som fick på moppo av femteklassarna som var jätteduktiga. Det finns hopp för vår framtid med sådana ungdomar.
Liksom kroppen i övrigt vill och måste hjärnan jobba för att hålla sig pigg och alert. Jag tror att det mesta man gör är bra för hela "paketet". Även för de grå.
Jag gillar att leka med datorn och bl.a. animera bilder och ibland kräver det verkligen att man tänker till för att få det att fungera. Att lära sig nya ord är också ett måste för mig, inte bara svenska. Jag läser och lyssnar mycket på engelsk text och nya obekanta ord kollar jag genast och försöker komma ihåg. Även praktiska "problem" gillar jag att klura ut bästa lösningen på. När man inte har en uv-partner måste man ju fixa allt själv. :) Ofta riktigt nyttigt.
Annica: Tror på dig. Att jobba både med kropp och knopp är bra för människan. Det är lätt att hålla på med det som är roligt, svårare med det som tar emot.
Du har helt rätt i att ensamboende personer måste klara allt, där sammanboende delar på problemen och är ganska hjälplösa när det gäller den andres ansvarsområde. Jag måste nog lära mig dammsuga (har inte gjort det på evigheter) och "guben" min måste lära sig var saker finns.
Det blev ju mest fokus på det här med att träna nummerserier, lära sig nya huvudstäder eller komma ihåg vad man läst under en vecka som någon slags metod att hålla ”den stora glömskan” borta. Alla sätt är förstås bra men lite av hur hjärnan är uppbyggd och vilka funktioner som används vid den här sortens ”huvudbry” är just vad Anders Hansen talar om i sitt Hjärnan-program. Vill man öka ”plasticiteten” hos detta fenomenala organ finns det annat och mera effektivt att göra. Som sagt, mycket korsordslösande gör att man blir bra på det men ger inga andra effekter, det krävs andra typer av utmaningar och stimulans för det.
Om du vill se mera av ”verkligheten” när det gäller kognitiva sjukdomar och hur de utvecklas rekommenderar jag dig starkt att titta på en sprillans ny serie på Kunskapskanalen. En otroligt ömsint men realistisk engelsk dokumentärserie som heter ”Demens i hemmet” som följer fyra familjer över tid. En av personerna är i början av sjukdomsförloppet just fena på att rabbla olika engelska fotbollslag utantill som ett rinnande vatten och både han själv och omgivningen tolkar detta som att det inte är något fel på hans hjärna. Den misstolkningen kan ofta leda till att man lurar både sig själv och andra och kanske inte söker hjälp i tid.
Ja, han är ju inne på tvåspråkighet och fler språk än så och där tror jag att han är på helt rätt spår och fler vet ju en hel del inom det och troligen bildas en och annan ny hjärncell och övriga får motion. Och blir något också mycket djupare, att skifta mellan språk, koncentrera sig på ett annat och sammanställa i hjärnan.
Sudoku t ex gör jag alltid med kulspetspenna och det går som ett rinnande vatten och finns ingen större mening med det, vet att jag är bra på det och ser snabbt sammanhangen i siffrorna men inget att träna mer på, saknar betydelse. Lika med korsord, man blir bättre och bättre och lär sig nya konstiga ord som man aldrig behöver använda, kul att lösa men så utvecklande är det säkert inte. Och inte heller att rabbla upp en massa namn.
Det har ju berättats om någon som kunde rabbla FASS men inte knyta sina skosnören. Så tror att hjärnan behöver så mycket mer av mångsidighet. Ensidighet är det diagnosvarning på.
Minns också när jag som 50-åring gjorde test på KI, de yngre vågade inte😄, vi studerade neuroscience, testet var utformat på läkarlinjen i Linköping och sågs som något unikt, att de var så duktiga och sas att enbart unga kunde vara så snabba, för snabbhet krävdes också. Jag slog precis varenda en av läkarstudenterna i snabbhet och att samtidigt svara rätt till hundra procent och blev etta. Tänkte att det inte ens var svårt och analyserade lite, tror min ålder och erfarenhet bidrog mycket, jag hade gjort så mycket mer än dessa unga studenter. Så allt sammantaget är viktigt och ensidighet går nog bort. Och forskningen på KI fick ny input av denna erfarenhet😌
Tror mångsidighet och kreativitet är viktigt och då när hjärnan fått sitt en dos fysisk träning på det.
Monet: Jag tror inte heller att man kan undvika "den stora glömskan" genom att lära sig Balkanländernas huvudstäder med mera. Men det är kul och tilltalar mig, som älskar att tävla i spel och frågesporter. Såg att programmet du rekommenderade gick på Kunskapskanalen i morse, Ska kolla i fortsättningen.
Monica: Grattis! Mångsidighet och erfarenhet är oslagbart.
Gunnel: Din beskrivning av konversationen hos er påminde mig om ett besök vi haft för länge sedan. Två gamla postisar träffades hos oss. De har varit kollegor från förr, men hade inte setts på en evighet. Det blev ett kärt återseende med många gemensamma minnen som dök upp. Ingen av dessa pratglada gamla uvar hade hörseln som det starkaste sinnet - och skulle kunna tänka sig att erkänna det. Hörapparat, vad är det?
Så det gissades vilt och det blev ett helt underbart absurt samtal, med mycket skratt. När jag minns det, tänker jag att det viktigaste inte är vad man talar om, utan hur man trivs i varandras sällskap.
Nahide: Så sant, Nahide. Tror jag fattar vem den ena postisen var. Själv var jag ute på stan igår och träffade en gammal postiskompis. Alltid lika roligt att träffa en gammal arbetskamrat. Vi var mest chockade över hur gamla vi var.
Skicka en kommentar